artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom
artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom
Ny forskning Vid en undersökning av vissa delar av Rominstitutets tak har hittills ett trettiotal olika typer av tegelstämplar, dvs. initialer som tillhört olika tegelfabrikörer, lokaliserats. Sju av dessa stämplar finns angivna i ett dokument från 1823 där stämplarna också är dechiffrerade. Liknande stämplat taktegel har hittats vid restaureringen av museet Crypta Balbi i det centrala Rom och vid Villa Torlonia i stadens östra delar. Studiet av stämplarna ger inblick i de ekonomiska och sociala villkoren för både fabrikörer och arbetare från renässans till sent 1800-tal. Kartor från 1500 fram till tidigt 1800-tal visar att det låg flera tegelbruk både inom- och utanför Vatikanens murar. Via delle Fornaci, som just betyder tegelugnarnas gata, påminner om dessa tiders verksamhet. Takteglet består av ett mot takstolen liggande lager så kallade tegulae, dvs. platta takpannor. De är trapezoida till formen för att kunna passa in i varandra. På dessa vilar ett lager så kallade imbrex (kupat täcktegel). De överlappar det platta takteglets skarvar, för att skydda mot regn. Täckteglet brukar vara ett par centimeter längre än takpannan. Vi har av naturliga skäl bara kunnat titta på de stämplade takpannor som befinner sig i anslutning till den så kallade solterrassen. Så heter mellanhuset som löper i östvästlig riktning och som knyter ihop de båda huvudbyggnaderna. Stämplarna framträder på olika sätt beroende på hur ljuset faller. Fotograf Börje Tobiasson har laborerat med ljussättningen. Stämplarna består av en till två initialer och är inte större än frimärken, dvs. två till fyra centimeter. Vi har hittat ca 50 stämplar och av dem finns ett trettiotal olika typer. Det handlar dels om enstaka bokstäver, dels om två bokstäver, men även om längre texter och om andra slags avtryck både efter människor och djur. Fingeravtrycken varierar. Dels har vi de simpla, som verkar ha hamnat på teglet av misstag, dels tecken som bildar ett slags skrivstil eller symboler. De måste ha hamnat på teglet medan det fortfarande har varit vått, dvs. när det har legat på tork. Några formar en sol medan andra är regelrätta pentagram, dvs. femhörningar. Dessa tecken har kommit till efter bränningen. Vad dylika tecken har för betydelse vet vi inte, men de förekommer ofta under antiken bland annat på etruskiska krukor. Vår forskning visar att bokstäverna är initialer i namn på tegelfabrikörer som bland annat producerade olika typer av tegel. Dessa stämplar finns angivna i ett dokument från 1823 där de också är dechiffrerade. Deras tegel, både mur- och taktegel, var ämnat för restaureringsarbeten av Peterskyrkan omkring 1825. Tegelproduktionen kom även att täcka delar av takbeläggningar i Santo Spirito. När kvarteren revs på 1930-talet återanvändes arkitektoniskt intressant material, till vilket taktegel uppenbarligen tillhörde. 4 → Fig. 1. Tegelstämpeln PN (Pietro Natali) “en masse”. Kanske är det 1822 års arbetaruppror som visar sig här. Flera av teglen bär spår av lava. Eftersom lava växer till i förhållandevis rena områden, dvs. ställen där luftföroreningarna inte är så stora, är det glädjande att den inte har dött och fallit av efter åren i Valle Giulia. Dalen är visserligen trafikerad, men ligger i absolut närhet av Villa Borghese, en av Roms största parker.
- Page 1 and 2: Yvonne Backe Forsberg Cecilia Klynn
- Page 3: En vecka senare, den 31 maj 2005, s
- Page 7 and 8: Fig. 2. En enstaka bokstav i form a
- Page 9 and 10: Fig. 8. Stämplad flat tegelpanna m
- Page 11 and 12: Fig. 14. Tassavtryck av hund där k
- Page 13 and 14: Fig. 18. Kvarteret kring Piazza di
- Page 15 and 16: Fig. 19. Castel Sant´Angelo med Pe
- Page 18 and 19: Byggnadsprogrammet Institutet uppf
- Page 20 and 21: Rominstitutets arkiv I en trög utd
- Page 22 and 23: Österrikiska Institutets taktegel
Ny forskning<br />
Vid en undersökning av vissa delar av R<strong>om</strong><strong>institutets</strong> tak har hittills ett trettiotal olika<br />
typer av tegelstämplar, dvs. initialer s<strong>om</strong> tillhört olika tegelfabrikörer, lokaliserats.<br />
Sju av dessa stämplar finns angivna i ett dokument från 1823 där stämplarna också<br />
är dechiffrerade. Liknande stämplat <strong>taktegel</strong> har hittats vid restaureringen av museet<br />
Crypta Balbi i det centrala R<strong>om</strong> och vid Villa Torlonia i stadens östra delar. Studiet av<br />
stämplarna ger inblick i de ekon<strong>om</strong>iska och sociala villkoren för både fabrikörer och<br />
arbetare från renässans till sent 1800-tal. Kartor från 1500 fram till tidigt 1800-tal visar<br />
att det låg flera tegelbruk både in<strong>om</strong>- och utanför Vatikanens murar. Via delle Fornaci,<br />
s<strong>om</strong> just betyder tegelugnarnas gata, påminner <strong>om</strong> dessa tiders verksamhet.<br />
Takteglet består av ett mot takstolen liggande lager så kallade tegulae, dvs. platta<br />
takpannor. De är trapezoida till formen för att kunna passa in i varandra. På dessa<br />
vilar ett lager så kallade imbrex (kupat täcktegel). De överlappar det platta takteglets<br />
skarvar, för att skydda mot regn. Täckteglet brukar vara ett par centimeter längre än<br />
takpannan.<br />
Vi har av naturliga skäl bara kunnat titta på de stämplade takpannor s<strong>om</strong> befinner sig<br />
i anslutning till den så kallade solterrassen. Så heter mellanhuset s<strong>om</strong> löper i östvästlig<br />
riktning och s<strong>om</strong> knyter ihop de båda huvudbyggnaderna. Stämplarna framträder på<br />
olika sätt beroende på hur ljuset faller. Fotograf Börje Tobiasson har laborerat med<br />
ljussättningen. Stämplarna består av en till två initialer och är inte större än frimärken,<br />
dvs. två till fyra centimeter. Vi har hittat ca 50 stämplar och av dem finns ett trettiotal<br />
olika typer.<br />
Det handlar dels <strong>om</strong> enstaka bokstäver, dels <strong>om</strong> två bokstäver, men även <strong>om</strong> längre<br />
texter och <strong>om</strong> andra slags avtryck både efter människor och djur. Fingeravtrycken<br />
varierar. Dels har vi de simpla, s<strong>om</strong> verkar ha hamnat på teglet av misstag, dels tecken<br />
s<strong>om</strong> bildar ett slags skrivstil eller symboler. De måste ha hamnat på teglet medan det<br />
fortfarande har varit vått, dvs. när det har legat på tork. Några formar en sol medan<br />
andra är regelrätta pentagram, dvs. femhörningar. Dessa tecken har k<strong>om</strong>mit till efter<br />
bränningen. Vad dylika tecken har för betydelse vet vi inte, men de förek<strong>om</strong>mer ofta<br />
under antiken bland annat på etruskiska krukor.<br />
Vår forskning visar att bokstäverna är initialer i namn på tegelfabrikörer s<strong>om</strong> bland<br />
annat producerade olika typer av tegel. Dessa stämplar finns angivna i ett dokument<br />
från 1823 där de också är dechiffrerade.<br />
Deras tegel, både mur- och <strong>taktegel</strong>, var ämnat för restaureringsarbeten av Peterskyrkan<br />
<strong>om</strong>kring 1825. Tegelproduktionen k<strong>om</strong> även att täcka delar av takbeläggningar i<br />
Santo Spirito. När kvarteren revs på 1930-talet återanvändes arkitektoniskt intressant<br />
material, till vilket <strong>taktegel</strong> uppenbarligen tillhörde.<br />
4<br />
→<br />
Fig. 1. Tegelstämpeln PN (Pietro Natali) “en masse”. Kanske är det 1822 års arbetaruppror s<strong>om</strong> visar<br />
sig här. Flera av teglen bär spår av lava. Efters<strong>om</strong> lava växer till i förhållandevis rena <strong>om</strong>råden, dvs.<br />
ställen där luftföroreningarna inte är så stora, är det glädjande att den inte har dött och fallit av efter<br />
åren i Valle Giulia. Dalen är visserligen trafikerad, men ligger i absolut närhet av Villa Borghese, en av<br />
R<strong>om</strong>s största parker.
Change language