artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

En vecka senare, den 31 maj 2005, står vi tillsammans med Kerstin Magnoni och
svettas högt uppe under takåsarna. Det är där Institutets arkiv befinner sig. Även om
hon har överblick över arkivet hänvisar hon till Gino Filipetti, Institutets legendariske
bibliotekarie, död sedan 30 år.
- Han skulle ha vetat, säger hon.
Det mest intressanta som kommer fram är ändå att delar av takteglet lades om 1991.
Kerstin Magnoni hittar ett protokoll från tiden. Vi frågar Margareta Ohlson Lepscky,
Institutets personal- och ekonomiadministratör, om det stämmer.
-Jo, det kommer jag ihåg. Det var Alba som gjorde det, säger hon.
Vi söker upp Enrico Tempera, husets vaktmästare sedan 1988, för att få det bekräftat.
-Ja, det stämmer. Vi ersatte trasiga bitar med nyare tegel, visserligen också gammalt
återanvänt, men huvuddelen av takteglet består av det gamla teglet, säger han.
Strax innan Kerstin Magnoni slutar för dagen hittar hon en mapp med Tak 1991. Det
är daterat 14 april 1991, Roma, undertecknat Carlo Alba. Här står att man ersätter
trasigt taktegel med gammalt. Nu vet vi att största delarna av taket ligger kvar i sitt
ursprungliga skick.
Antika tegelstämplar
Det finns väl inget material som är så skrymmande som taktegel. Det har också en
tendens att bli över när arkeologerna har valt ut material till avhandlingar. Det är
tungt och smutsigt att hantera och tar stor plats att magasinera. Å andra sidan är det
handfast. Många är de svenska forskare som har jobbat med etruskiskt taktegel och
dess dekorationer, medan andra har forskat på ordinärt romerskt taktegel.
Antika stämplar består av små rektanglar (ca 5 x 2 cm), en sorts kartusch, med latinska
inskrifter. Med tiden blir de runda och elipsformade. Inskrifterna blir också längre. Man
tvistar om hur texterna ska tolkas, men troligen handlar det om intern information,
antingen för personen som äger marken där man tog leran till sitt tegel, eller personen
som driver tegelproduktionen, en sorts fri företagare. Bokstäverna (1-1, 5 cm höga) är
troligen inte ämnade för adressaten.
Daniele Manacorda, professor i arkeologi i Siena, tillhörde ett italienskt forskarlag
som under ledning av Andrea Carandini grävde ut den romerska villan Settefinestre
i sydvästra Toscana på 1970-talet. Manacorda har på senare år ägnat sig åt medeltida
stämplar, bland annat de som kom fram när området kring Crypta Balbi grävdes ut
under tidigt 1980-tal. Utgrävningen var det första storskaliga projektet på området
urban arkeologi. Crypta Balbi är intressant för Svenska Rominstitutets tak i så måtto
att båda använde sig av samma sorts stämplade taktegel.
3