artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

More documents

Recommendations

Info

Sv e n S k a Ro m i n S t i t u t e t S ta k t e g e l “ Svenska arkeologiska institutets ståtliga nybyggnad i Rom står nu helt färdig. Från början Martin P:son Nilssons andliga skapelse, utvecklad under kronprinsens hägn genom professor Axel Boëthius verksamhet till en internationellt känd forskarhärd, har institutet nu genom arkitektens, professor Tengbom, och förutvarande föreståndarens, Einar Gjerstad, fruktbärande samarbete samt skattmästarens, kammarherre Hallin, ekonomiska medarbetarskap fått en också till det yttre respektingivande och representativ skepnad och kommit under eget tak. (Så skrev en idag okänd utrikeskorrespondent på Svenska Dagbladets Romredaktion den 11 oktober 1940) Det har cirkulerat rykten om att Ivar Tengbom återanvände taktegel från Mussolinis massrivningar i centrala delar av staden, men ingen har vetat exakt varifrån. Det närmaste man har kommit är Jan Wallinder som skriver att Oscar Sitte, husets byggmästare, lyckades komma över ett parti ”gammalt taktegel i tillräckliga kvantiteter från rivningshusen i grannskapet av Peterskyrkan där gatugenombrottet ned mot Tibern höll på att genomföras.” Hur jakten på att hitta kvarteret gick till finns beskrivet i Romhorisont (2006). Gåtan är inte riktigt löst, men undersökningen har visat en hittills okänd 1800-talshistoria. Arbetet har involverat betydande arkivstudier på Rominstitutets vind. Kerstin Magnoni, Institutets sekreterare (1966-1974) och husmor och intendent (1974- 1991) är den nu levande person som bäst känner till arkivet. Vi ringer henne för att höra efter om det finns några protokoll kvar sedan den tiden. - Några protokoll finns det väl inte kvar, men bygghandlingar. Det har jag sett, men jag måste först upp och leta lite själv, säger hon. Det finns ju en dagbok från tiden då Institutet byggdes. Där kanske det står något. Kerstin Magnoni berättar att Tengbom sökte upp Svenska Rominstitutets blivande byggmästare Oscar Sitte när han var byggmästare på Österrikiska Institutet (Fig. 28). Husen påminner mycket om varandra just på grund av materialkombinationen tegel och travertin. 2
En vecka senare, den 31 maj 2005, står vi tillsammans med Kerstin Magnoni och svettas högt uppe under takåsarna. Det är där Institutets arkiv befinner sig. Även om hon har överblick över arkivet hänvisar hon till Gino Filipetti, Institutets legendariske bibliotekarie, död sedan 30 år. - Han skulle ha vetat, säger hon. Det mest intressanta som kommer fram är ändå att delar av takteglet lades om 1991. Kerstin Magnoni hittar ett protokoll från tiden. Vi frågar Margareta Ohlson Lepscky, Institutets personal- och ekonomiadministratör, om det stämmer. -Jo, det kommer jag ihåg. Det var Alba som gjorde det, säger hon. Vi söker upp Enrico Tempera, husets vaktmästare sedan 1988, för att få det bekräftat. -Ja, det stämmer. Vi ersatte trasiga bitar med nyare tegel, visserligen också gammalt återanvänt, men huvuddelen av takteglet består av det gamla teglet, säger han. Strax innan Kerstin Magnoni slutar för dagen hittar hon en mapp med Tak 1991. Det är daterat 14 april 1991, Roma, undertecknat Carlo Alba. Här står att man ersätter trasigt taktegel med gammalt. Nu vet vi att största delarna av taket ligger kvar i sitt ursprungliga skick. Antika tegelstämplar Det finns väl inget material som är så skrymmande som taktegel. Det har också en tendens att bli över när arkeologerna har valt ut material till avhandlingar. Det är tungt och smutsigt att hantera och tar stor plats att magasinera. Å andra sidan är det handfast. Många är de svenska forskare som har jobbat med etruskiskt taktegel och dess dekorationer, medan andra har forskat på ordinärt romerskt taktegel. Antika stämplar består av små rektanglar (ca 5 x 2 cm), en sorts kartusch, med latinska inskrifter. Med tiden blir de runda och elipsformade. Inskrifterna blir också längre. Man tvistar om hur texterna ska tolkas, men troligen handlar det om intern information, antingen för personen som äger marken där man tog leran till sitt tegel, eller personen som driver tegelproduktionen, en sorts fri företagare. Bokstäverna (1-1, 5 cm höga) är troligen inte ämnade för adressaten. Daniele Manacorda, professor i arkeologi i Siena, tillhörde ett italienskt forskarlag som under ledning av Andrea Carandini grävde ut den romerska villan Settefinestre i sydvästra Toscana på 1970-talet. Manacorda har på senare år ägnat sig åt medeltida stämplar, bland annat de som kom fram när området kring Crypta Balbi grävdes ut under tidigt 1980-tal. Utgrävningen var det första storskaliga projektet på området urban arkeologi. Crypta Balbi är intressant för Svenska Rominstitutets tak i så måtto att båda använde sig av samma sorts stämplade taktegel. 3
Page 1: Yvonne Backe Forsberg Cecilia Klynn
Page 6 and 7: Händelsevis måste Oscar Sitte, In
Page 8 and 9: 1847 slopas tvåinitialtvånget. De
Page 10 and 11: FU Luigi 1868 Den ovala stämpeln h
Page 12 and 13: Fingeravtryck Fingeravtrycken varie
Page 14 and 15: kvarter varifrån takteglet på Rom
Page 16: Fig. 20. Ovanför syns ett av tegel
Page 19 and 20: Fig. 23. Ivar Tengbom i kretsen av
Page 21 and 22: Fig. 26. Listan på de prominenta p
Page 23: Fig. 28. Österrikiska Institutet (

artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?