artikel om institutets taktegel - Svenska Institutet i Rom

Fingeravtryck
Fingeravtrycken varierar, från simpla tecken, som kan ha hamnat på teglet av misstag
till ett slags skrivstil (Fig. 16). När det gäller de enkla tecknen kan man helt enkelt ha
dragit med fingrarna över den våta tegelytan för att få en slutlig finish. Dessutom
kan de ha bidragit till en bättre vidhäftningsyta. Så tolkades spåren av forskarna på
1950-talet. Skrivstilen däremot kan vara markörer som på ett eller annat sätt var viktiga
i framställningsprocessen. En tegelarbetare kan ha velat markera hur många tegel han
hade tillverkat. Kanske drog han några drag med fingrarna på var tionde takpanna?
I vilket fall handlar det inte om en kvalitetsstämpel. Vissa av tecknen ser ut som ren
kaligrafi. Ett annat exempel på tecken gjorda för hand före bränningen är det som ser
ut som ett soltecken (Fig. 15).
Ristningar
En annan typ av tecken eller symboler har ristats in på teglet efter bränning. Ett exempel
är de två femhörningarna, så kallade pentagram (Fig. 17). Enligt Nationalencyklopedin
bildas ett pentagram (grek. pentagrammos) av diagonalerna i en regelbunden
femhörning och som kan tecknas med fem raka linjer i ett enda drag. Samma källa
anger att pentagrammet är en välkänd symbol för mystik och magi och förekom ofta i
magiska riter under medeltiden. De förekom även ofta under antiken bland annat på
vävtyngder, grekiska och etruskiska kärl. Att de förekommer på Rominstitutets tak är
en slump, men när teglen tillverkades hade symbolerna säkert en viss betydelse för
den person som ristade in tecknen. Ett annat exempel på ristningar är de näst intill
parallella skåror som täcker en hel takpanna.
Tegelproduktionens organisation
Tegelproduktionen var en påvlig angelägenhet. Det visar uppgifter från renässansen
fram till 1823. 1493 instiftades något som kallades Il Consolato. Det bestod av två
consoli, en camerlengo (påvens kammarherre) samt två borgmästare. Den första
consolin kom från Vigevano (Lombardiet). Consolato bildades för att man skulle få
kontroll över kvalitén. Då kan man tänka sig att det var kaotiskt i tegelbranschen före
1493. Det var camerlengon som bestämde hur det skulle se ut. För att hålla formen/
normen använde man sig av trä- och järnformar. Normen för 1835 års taktegel mätte
37, 2 cm i längd. 1610 hade det mätt 44, 7 cm. Teglen blir alltså mindre med tiden. De
flesta av Rominstitutets taktegel mäter ca 39 cm i längd.
1821 kommer ett nytt regelverk. Camerlengon påbjuder att stämpeln måste innehålla
två initialer, för- och efternamn på fabrikören. Stämplarna ska vara tydliga. Höll man
sig inte till normen blev man straffad. De ensamma F:en på Rominstitutets tak måste
således vara äldre än normen. 1752 fanns ett tegelbruk som hette Fornacetta. Kommer
våra tidigaste pannor därifrån? Eller vad sägs om Fornacaio Filippo? Namnet finns
registrerat så tidigt som 1604 på Vicolo delle Fornacio. Eftersom lagen 1821 påbjöd två
initialer kan man tänka sig att tiden före 1821 var kaotisk. Det finns enstaka F, både
rättvända och spegelvända (Fig. 2 och Fig. 3). De kommer förmodligen från den här
kaotiska tiden, sent 1700-tal/tidigt 1800-tal.
Produktionen kring Peterskyrkan
Vi kan urskilja två områden där man producerade tegel. Det ena och också det äldsta låg
innanför Vatikanens murar, dvs. området mellan Castel Sant Angelo och Peterskyrkan.
Så tidigt som 1471 låg tegelbruken utmed dagens Via della Concilazione, dvs. i de
12