Våld mot kvinnor och män i nära relationer - Brottsförebyggande rådet

Del 2: Förtroende för och kontakter
med rättsväsendet
Förtroende för rättsväsendets myndigheter
En fråga som är mycket viktig ur en rättssäkerhetsaspekt är offrens förtroende
för rättväsendet. Ett högt förtroende är en förutsättning för att
en rättsprocess ska kunna inledas efter att de utsatta vågat vända sig till
polisen. Att detta kan vara ett särskilt problem vid känsliga brott så som
just våld i nära relationer har beskrivits i ett flertal studier.
En tidigare rapport från Brå om allmänhetens förtroende för rättsväsendet
(Brå 2007:9), baserat på NTU-data, visade att förtroendet totalt
sett är positivt snarare än negativt. Över hälften (54 procent) uppgav att
de hade stort eller ganska stort förtroende för rättsväsendets sätt att bedriva
sitt arbete. När det gäller domstolarna, kriminalvården och speciellt
åklagarna var dock andelen personer som saknade uppfattning hög
(mellan 20 och 30 procent). Högst förtroende hade allmänheten för polisen
och lägst för kriminalvården. Det fanns relativt små skillnader mellan
olika befolkningsgrupper. Kvinnor tenderade att ha något högre förtroende
än män och högutbildade hade tydligt högre förtroende jämfört
med personer med lägre utbildning – då speciellt för åklagarna och
domstolarna. Personer som uppgett att de blivit utsatta för något brott,
och särskilt ett brott som drabbade den personliga integriteten (hot,
våld, sexualbrott, personrån, trakasserier och/eller bostadsinbrott), hade
genomgående ett lägre förtroende för rättsväsendets samtliga myndigheter.
Frågan är nu – hur skiljer sig graden av förtroende bland personer
som blivit utsatta för ett av de mest integritetskränkande brotten – våld
i en nära relation?
I diagram 3, tabell 4B och 5B i bilaga 1 redovisas hur personer utsatta
för våld i nära relationer har beskrivit sitt förtroende för rättsväsendet
och dess olika myndigheter. Deras svar jämförs, liksom beträffande
oro för brott, med svaren från personer utsatta för annat våld respektive
inget våld alls. I tabell 4B visas andelen som svarade att de hade mycket
eller ganska stort förtroende. Eftersom många, ibland så många som en
fjärdedel, uppger att de varken har ett stort eller litet förtroende för polisen,
är det viktigt att även redovisa ett sammanfattande mått över både
positiva och negativa attityder. I tabell 5B och diagram 3 redovisas därför
ett så kallat balansmått, som motsvarar andelen personer som har
mycket/ganska stort förtroende minus andelen som har mycket/ganska
litet förtroende. Det kan variera mellan +100 (samtliga har stort förtroende)
och –100 (samtliga uppger litet förtroende). På så sätt kontrollerar
man för skillnader i andelen neutrala svar.
35