Våld mot kvinnor och män i nära relationer - Brottsförebyggande rådet

något rusmedel (främst alkohol). Övergrepp som utförts av en partner
var genomgående grövre jämfört med annat våld, med fler skador som
följd. Det sistnämnda stämmer väl överens med resultaten från NTU
(Brå 2008:23).
En annan dansk kartläggning av våld mot kvinnor (Helweg-Larsen
och Frederiksen 2008a) är baserad på en mängd olika datakällor – allt
från surveydata till olika typer av register (vård-, dödsorsaks- och polisregister)
och information från kvinnojourer. Författarna understryker
att det finns anledning att särskilja det man kallar för ”våld i hemmet”
(domestic violence) från ”partnervåld” eftersom omkring hälften av allt
partnervåld begås av en tidigare partner och då oftast utanför kvinnans
hem. Man har bland annat konstaterat att partnervåld riktat mot kvinnor
enligt flera källor minskat i Danmark under de senaste 5–6 åren.
Det är framför allt kvinnor 30 år gamla eller äldre som utsätts för partnervåld
(även om risken att utsättas för våld generellt är högre bland
yngre) och baserat på uppgifter från akutmottagningar är partnervåldet,
även enligt denna studie, grövre än annat våld mot kvinnor.
I Finland har två nationella frågeundersökningar om våld mot kvinnor
genomförts, en under år 1997 och en under år 2005 (Piispa m.fl.
2006). Resultaten från den senaste studien visade att drygt 8 procent av
alla kvinnor som levde i ett förhållande hade utsatts för fysiskt eller
sexuellt våld av sin partner och drygt 6 procent av alla som haft ett tidigare
förhållande hade utsatts för våld i den relationen under det senaste
året. Det innebär en viss minskning sedan 1997 års undersökning.
Kvinnor och män – offer och förövare?
Tidigare forskning visar samtidigt att det inte är helt okomplicerat att
dra likhetstecken mellan våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor,
något som ibland i den allmänna debatten närmast uttalas som synonymer.
Enligt vissa både nordiska och andra frågeundersökningar
uppger lika många män som kvinnor att de blivit utsatta för någon form
av partnervåld (Haaland m.fl. 2005, Pape 2003, Helweg-Larsen och
Frederiksen 2008b, Nieminen m.fl. 2008). Samtidigt konstaterar forskningen
om relationsvåld (se Straus 1999) att vilka skattningar man får
är direkt beroende av i vilket sammanhang frågorna ställs. Resultaten
skiljer sig om studien i grunden handlar om konfliktlösningar, om våld
respektive om brott. Studiekontexten är alltså mycket viktig för vilka
slutsatser om både förekomsten av och könsskillnaden i relationsvåld
som slutligen dras.
Om frågor om bruket av våld ställs inom ramen för en studie om
konfliktstrategier blir den uppskattade förekomsten av våld mer omfattande,
samtidigt som inga större skillnader kan observeras mellan män
och kvinnor. Det indikeras exempelvis av en svensk pilotstudie av 900
högskolestuderande (Gill och Remahl 2005). En tredjedel av både män
och kvinnor uppger att de blivit utsatta för någon typ av våld från sin
14