Våld mot kvinnor och män i nära relationer - Brottsförebyggande rådet

Kort om förklaringar till relationsvåld
Teorier om vad som leder till relationsvåld fokuserar nästan uteslutande
på mäns våld mot kvinnor; i korthet finns det två olika huvudperspektiv
som har olika utgångspunkter i sina försök att förklara våldet. Dels
finns det forskare som ser våldet som ett strukturellt fenomen, som något
som genereras av en ojämn maktfördelning mellan kvinnor och
män. Relationsvåldet beskrivs som mäns medel att manifestera eller
upprätthålla sin maktposition. Vissa menar även att samtliga män är
potentiella våldsutövare och att alla kvinnor löper risk att drabbas. Det
våld som eventuellt brukas av kvinnor mot män anses då vara av mer
reaktiv karaktär och sker i försvar. Detta synsätt refereras det vanligtvis
till som ett könsmaktperspektiv (Lundgren m. fl. 2001, Eliasson 1997).
Ett annat perspektiv har snarare sin utgångspunkt i ett resonemang
kring samspelet mellan individer i ett givet sammanhang och i socialpsykologiska
skillnader (Hydén 1994). Enligt några antas vissa individer
eller grupper löpa en högre risk att både utöva och drabbas av relationsvåld
(se även Scheffer Lindgren 2005).
Danska forskare har i en jämförande studie om våld mot kvinnor lyft
fram just behovet av olika perspektiv när det gäller att förklara våldet
(Kyvsgaard och Snare 2007). De menar att det finns en nackdel med att
ge allt våld som riktas mot kvinnor en könsspecifik tolkning. Slutsatsen
är att en sådan tolkning är mindre lämpad när det exempelvis gäller att
förklara yrkesrelaterat våld mot kvinnor, medan könsmaktperspektivet
är mer relevant vid studier av just relationsvåld. Samtidigt betonar författarna
att man vid analyser av våld mot kvinnor bör intressera sig för
både strukturer och individer. Man bör inte bara ”se människor/kvinnor
som nästan fastlåsta i rollen som undertryckta”, skriver de
och understryker bland annat vikten av att studera livsstilsrelaterade
faktorer.
Självklart finns det en rad olika uppfattningar inom vart och ett av
dessa synsätt och gränsen är heller inte nödvändigtvis skarp mellan
strukturella och individuella förklaringar bakom våld i nära relationer.
Man kan exempelvis tänka sig en situation då en man förlorar sitt arbete,
vilket försämrar familjens ekonomiska förutsättningar. Samtidigt
innebär det för honom personligen en förlust av traditionellt maskulina
värden som att vara självständig, oberoende, aktiv, handlingskraftig
(Connell 2003). Det kan resultera i känsla av utanförskap, sämre psykiskt
välmående, ibland missbrukstendenser och i vissa fall ett våldsamt
beteende. Detta är ett fiktivt exempel men i verkligheten blandas ofta
effekten av individuella egenskaper med strukturella förutsättningar på
ett liknande sätt. Slitningar och konflikthantering är en del av varje relation
präglad av närhet och det kan finnas en mängd olika omständigheter
och egenskaper hos de inblandade som avgör om eller när våldet
uppstår. Våld i nära relationer är utan tvekan ett mycket komplext fenomen
och bör studeras som sådant, som en form av interaktion där
11