Två sätt att se på ADHD och dess konsekvenser - Nya Tidens Barn

ser och att bli ruskad samt att arbeta med TLR och mororeflexen. Dessutom rekommenderades
han att dra ner på amfetamin med en tablett. I början var han inte särskilt motiverad att
göra övningarna själv men ville gärna bli ruskad och han gick med på att föräldrarna ruskade
varje dag och att han själv gjorde rörelser om han ville.
Efter ett drygt halvår hade han blivit mer motiverad att göra rörelser och tyckte själv att han
kände sig mer lugn och harmonisk än förut. Han hade också börjat söka kroppskontakt och
krypa upp hos föräldrarna, vilket han tidigare aldrig gjort. Hans affektutbrott hade avtagit och
föräldrarna anmärkte att han blivit mer resonabel och kunde hänga med i resonemang på ett
sätt som han aldrig förut gjort. Även skolan hade märkt en förändring och det hade bestämts
att han skulle flytta till en stor klass och få en resurs f. o. m. höstterminen. Jag rekommenderade
att han skulle minska medicinen med ytterligare en tablett.
Vid återbesök i slutet av september framkom att skolan hade protesterat kraftigt när de fick
höra att han skulle minska medicinen och föräldrarna hade därför avstått. Det hade därför blivit
svårare att motivera Kalle att göra övningarna och med mycket tjat gjorde han gjort dem
ungefär var tredje dag. Det bestämdes nu att medicinen skulle minskas med en tablett genast
och sedan med ytterligare en under förutsättning att Kalle gjorde övningarna minst fem dagar
per vecka.
Vid nästa återbesök i november hade Kalle minskat medicinen med en tablett per dag.
Han hade helt förändrat sitt beteende i väntrummet. Tidigare hade det varit svårt att få honom
avbryta sitt game boy spel. Nu tumlade han runt, lekte och brottades istället med sin sexårige
lillebror så fort han fick tillfälle. Kalle hade själv tagit ansvaret för övningarna och gjort dem
varje dag efter påminnelse. Han började nu också medverka i reflexintegreringar som hans far
hjälpte honom med.
I början av vårterminen då han gjort rörelseövningar ett och ett halvt år minskades medicinen
till två tabletter per dag. Skolan gick över all förväntan enligt föräldrarna. Han fortsatte
under vårterminen att göra de rytmiska övningarna själv efter påminnelse och medverkade bra
vid reflexintegration med isometriskt tryck. Hans Moro reflex, TLR och spinogalantreflex integrerades.
Han hade inga problem med uthållighet, koncentration eller uppmärksamhet eller att sitta stilla.
Han var jämn i humöret och fick inga affektutbrott. I slutet av vårterminen hade han fått
“rakt igenom beröm” av läraren vid utvecklingssamtal. Före sommarlovet minskade han medicinen
med ytterligare en per dag, vilket inte hade märkts enligt vad föräldrarna rapporterade
vid återbesök i augusti.
I december slutade han helt med medicinen utan att skolan informerades. I februari kunde
han berätta att skolan gick lika bra trots att han helt slutat med medicinen och inte längre
gjorde övningarna.
Sida 6 av 6