Utv.rderingen av hum forskn
Utv.rderingen av hum forskn
Utv.rderingen av hum forskn
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Den <strong>hum</strong>anistiska <strong>forskn</strong>ingens villkor<br />
Hur den nya rådsorganisationen kommer att agera är än så länge oklart.<br />
Det är sannolikt att de ämnesinriktade råden kommer att fortsätta att<br />
väsentligen stödja grund<strong>forskn</strong>ing i mindre eller medelstora projekt, särskilt<br />
mot bakgrund <strong>av</strong> förändringarna i övrigt. I den mån resursförstärkningar<br />
kommer till råden, vilket verkar bli fallet, är det således rationellt för<br />
ett lärosäte att vidmakthålla en bas i disciplinbaserad <strong>forskn</strong>ing. Men samtidigt<br />
synes det finnas en allvarligt menad ambition med Vetenskapsrådet<br />
att genom detta stödja nyskapande initiativ i gränslandet mellan ”gamla”<br />
discipliner och nya <strong>forskn</strong>ingsområden. Om inte annat kan Vetenskapsrådet<br />
verka för att sådant skall ske under medverkan <strong>av</strong> de olika ämnesråden.<br />
Detta talar ytterligare för nytänkande och allianser mellan områden. Universitet<br />
och högskolor som förmår göra kloka och framsynta kombinationer<br />
<strong>av</strong> befintliga resurser skulle kunna mobilisera rejält stöd för sina satsningar.<br />
Härvid torde idag existerande gränser mellan fakultetsområdena<br />
inte utgöra legitima eller meningsfulla argument, en tanke som för övrigt<br />
ligger i linje med de önskemål som genomsyrar en skrift <strong>av</strong> professor Jens<br />
Allwood vid Göteborgsfakultetens lingvistikinstitution. Allwood kritiserar<br />
att ”institutionen och fakulteten” blivit ”sakrosankta enheter” vid svenska<br />
universitet. ”Vad som i mycket varit en administrativ historisk tillfällighet<br />
upphöjs… till rättesnöre för fördelning <strong>av</strong> medel…” (Allwood, 2000)<br />
Det sammantagna intrycket <strong>av</strong> förändringarna i finansieringslandskapet<br />
är således att allt större kr<strong>av</strong> ställs på de enskilda universitetens och fakulteternas<br />
ledningar. Åtskilliga resurser finns att hämta, men de går inte längre<br />
att hämta genom att till statsmakten rikta önskemål om utbyggnader och<br />
satsningar. I stället handlar det om att utifrån övergripande prioriteringar<br />
som gjorts såväl <strong>av</strong> statsmakten som <strong>av</strong> resursstarka stiftelser – vilkas styrelser<br />
emellertid i de flesta fall tillsätts <strong>av</strong> regeringen – bygga de trovärdiga,<br />
starka och nyskapande <strong>forskn</strong>ingsmiljöer vilka befinns värdiga att mottaga<br />
resurser.<br />
En fråga i detta sammanhang är hur långt ett universitet, eller en fakultet,<br />
bör gå i riktning mot ”the entrepreneurial university”, eller bort från en<br />
ämbetsmannamodell och i riktning mot en marknadsmodell. Frågan har<br />
inget entydigt svar, även om vi menar att det är långt kvar till dess att<br />
svensk <strong>hum</strong>anioras autonomi och akademiska frihet hotas. Statsvetaren<br />
Johan P. Olsen kommer till en liknande slutsats i sin analys <strong>av</strong> det norska<br />
Mjösutvalgets förslag. Förändringar bör ske varsamt och genomtänkt,<br />
men samtidigt är den traditionella universitetsmodellen inte nödvändigtvis<br />
något ideal. Förändringar är inte bara önskvärda utan också legitima,<br />
rent<strong>av</strong> nödvändiga (Olsen, 2000), och hur väl man lyckas med dem kan<br />
också påverka framgången under de nya omvärldsvillkor som råder för<br />
universiteten.<br />
33
Change language