Utv.rderingen av hum forskn

18
Den humanistiska forskningens villkor
Kvalitet i humanistisk forskning
Antropologen Kirsten Hastrup har nyligen utgivit boken Viljen til Viden:
En humanistisk grundbog (1999). Där finns några fina karakteristiker, bl.a.
följande (s. iv), som gruppen tagit intryck av:
De humanistiske videnskaber, i meget bred forstand, udgør en
væsentlig del af samfundets kritiske bevidsthed om sig selv. Som
sådan er de grundlæggende for vores opfattelse af både det nødvendige
og det mulige. Hvis der i denne tid er et problem i forholdet
mellem videnskaben og resten af samfundet, så er det hovedsagelig,
at videnskaben bliver målt på sit output snarere end sin indsigt,
og at forskere bliver vurderet på deres optræden snarere end deres
viden.
Denna formulering ger vid handen att kvalitet inte är något enkelt, endimensionellt
och mätbart ting, knappast inom något kunskapsområde, och
i varje fall inte inom humaniora. Samtidigt är det uppenbart att humanistisk
forskning, i likhet med annan forskning, utsätts för allt starkare krav
på att redovisa resultat av sin verksamhet. Även om de långsiktigt mest
betydelsefulla resultaten är ”insikt” och ”vetande”, har uppdragsgivaren i
form av staten och medborgarna rätt att få veta om resurserna så som de
används verkligen gagnar dessa syften. Därvid är också ”output” av betydelse,
och det är en angelägen uppgift att precisera förhållandet mellan de
olika målen; en forskning med hög produktivitet och starka publiceringsmönster
skulle exempelvis kunna vara en förutsättning för tillväxten av
både insikt och vetande, och är det oftast alldeles säkert.
I utvärderingsarbetet har vi därför försökt att uppmärksamma kvaliteten
snarare än kvantitet. För att få grepp om forskarnas och ämnesmiljöernas
egna kriterier har vi gjort en närläsning av prefekternas svar på en rundfråga
från fakultetsledningen hösten 1999 och kompletterat de skriftligt
framlagda synpunkterna genom samtal med prefekterna. För att fånga in
annan väsentlig kritik och konstruktiva idéer som eventuellt inte nått fram
till oss på detta vis hänvände vi oss dessutom till alla forskningsanställda i
fakulteten och gav dem möjlighet att yttra sig om de frågor som nämns i
mandatet. Vi har också undersökt forskningsmiljöerna genom att be dem
att själva bedöma vilka av deras publikationer från den senaste tioårsperioden
som haft högst kvalitet, och vi har fått fram en bibliometrisk undersökning
av hur ofta Göteborgspublikationer har citerats av andra.
Redovisningsperioderna bör vara långa för att medge det sökande och
den tålmodiga kunskapsuppbyggnad som inte minst inom humanistisk
forskning är avgörande för framgång. Utvärderingsperioder av samma