Utv.rderingen av hum forskn
Utv.rderingen av hum forskn Utv.rderingen av hum forskn
16 Den humanistiska forskningens villkor från olika externa intressenter. Hannestad noterar exempelvis att det på UNESCO:s världskonferens för vetenskapen under 2000-talet, som hölls sommaren 1999, höjdes många röster för att humanistisk forskning måste ingå i definitionen av vetenskap – ”science”. Hon noterar också att humanister i stigande utsträckning faktiskt börjat bejaka frågan: ”Hvad kan det, du laver, bruges til?” (Hannestad, 2000). I den senaste svenska forskningspropositionen, Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3), anges humaniora som ett prioriterat område, bland annat med hänvisning till den pågående samhällsomvandlingen och behoven av internationella, historiska och komparativa perspektiv. Regeringen anser att den humanistiska forskningen behöver stärkas och betonar vikten av att skapa forskningsmiljöer som attraherar framstående utländska forskare, av att öka rörligheten bland forskare och av att utveckla samarbetet mellan lärosätena så att de kan specialisera sig och så att deras insatser kan komplettera varandra. Detta har ingått i bakgrunden när vi under år 2000 gett oss i kast med uppdraget att värdera forskningen vid Göteborgs universitets humanistiska fakultet. Men i bakgrunden har också funnits bistrare realiteter. Fakulteten i Göteborg har, precis som de flesta andra, dragits med ekonomiska bekymmer. Under flera år i slutet av 1990-talet har det rått anställningsstopp för forskarassistenter, och nyrekryteringen har rent allmänt varit svag. Fakulteten har också en struktur och en uppsättning uppgifter som är svår att hantera. Humanistisk forskning har en del av sitt existensberättigande i ett brett, komparativt perspektiv. Det betyder att många geografiska områden, kulturer och kronologiska perioder bör finnas representerade för att en del av det humanistiska studiet skall vara meningsfullt. Det betyder också att olika, och helst många, språk bör ingå i repertoaren vid en humanistisk fakultet. Förekomsten av en bredd ter sig särskilt angelägen mot bakgrund av utbildningens behov. Såväl grundutbildning som forskarutbildning kräver att de studerande möter inte bara en handfull specialister inom smala områden, utan också kvalificerad, forskningsanknuten undervisning inom breda fält av kultur, språk och historia. Lika önskvärt som bredd är emellertid också fördjupning. Forskning innebär i sig ett implicit krav på begränsning, så att fördjupning blir möjlig. Dessa två humanistiska ideal, bredd och fördjupning, står onekligen i ett spänningsfyllt förhållande till varandra. Lägger man därtill att de ekonomiska resurserna är begränsade, både vid de enskilda fakulteterna och nationellt, så måste man inse att vi har att göra med ett klassiskt och genuint dilemma. Hur skall bredd och mångfald i fråga om språk, kultur,
Den humanistiska forskningens villkor historia, geografi – ofta översättbart i antalet ämnen eller professurer (fast mer så tidigare än nu) – kunna kombineras med specialisering och djup? Det är för att beteckna detta dilemma som vi valt att kalla föreliggande rapport för ”Den humanistiska cirkelns kvadratur”. Det matematiska problemet är som bekant olösbart. Det enda man kan göra är att inse att det är så och inrätta sig därefter. Ungefär så är det också med det humanistiska problemet. Med årens lopp har humaniora vid de flesta svenska universitet kommit att bestå av allt fler ämnen, och inom de allra flesta ämnen bedrivs inte bara forskning utan också grundutbildning och forskarutbildning på samma institution – oavsett de anställdas antal och institutionens ålder och erfarenheter. Resultatet är att humanisterna dignat under en allt tyngre börda, samtidigt som de ekonomiska basresurserna på varje enskild enhet och för varje enskild uppgift inte ökat – trots att de totala resurserna faktiskt gjort det. Det har blivit en del av cirkelns kvadratur: att pengarna faktiskt blivit fler samtidigt som varje enskild forskare/lärare och varje delverksamhet kunnat uppleva hur tiden krympt och kvaliteten blivit allt svårare att upprätthålla. Redan denna korta introduktion om den humanistiska forskningens villkor när vi går in i det nya århundradet antyder samtidigt att det skulle kunna vara möjligt att ha det annorlunda. När resurserna växer totalt sett, blir det väsentligt att utforma uppgiften så att den går att lösa. Det tillhör också våra observationer när vi betraktat Göteborgsfakulteten: bredden och mångfalden – med inalles ett trettiotal ämnen – är ganska stora och framhålls av de allra flesta som väsentliga kvaliteter; med rätta, vill vi gärna tillägga. Vi ser också en fakultetsledning som ansvarsfullt söker vägar att få ut mer av givna resurser, strävar efter prioriteringar och i dialog med verksamheten försöker vägleda den till att självmant genomföra anpassningar och ringa in prioriterade områden. Det är ingen lätt uppgift. Fakultetsledningens handlingskraft visar sig inte minst i det uppdrag den riktat till oss i bedömargruppen. Vår uppgift är offensiv och strategisk, vi skall värdera forskningen utifrån fakultetens styrkor och svagheter och föreslå åtgärder som kan föra fakulteten framåt. Ett utvecklingsarbete har således redan börjat, långt innan föreliggande rapport presenteras. Vi menar att problemet med cirkelns kvadratur i Göteborg är, om inte lösbart, så i varje fall levbart. Vår övertygelse är också att de rika resurser som fakulteten förfogar över och som redan leder till betydelsefulla prestationer, skulle kunna användas med ännu större utbyte. Det kräver dock att det förändringsarbete som fakulteten redan inlett kan utvecklas vidare och att nya strukturer aktivt befrämjas för att stärka samarbetet och neutralisera de hinder som ligger i den stora mängden små och forskningssvaga enheter. 17
- Page 1 and 2: Den humanistiska cirkelns kvadratur
- Page 3 and 4: Innehåll Förord 5 Sammanfattning
- Page 5: Förord Humanistiska fakultetsnämn
- Page 8 and 9: 8 Sammanfattning som präglades fö
- Page 11 and 12: I Uppdrag och arbetsformer Den huma
- Page 13: Uppdrag och arbetsformer mottagit e
- Page 18 and 19: 18 Den humanistiska forskningens vi
- Page 20 and 21: 20 Den humanistiska forskningens vi
- Page 22 and 23: 22 Den humanistiska forskningens vi
- Page 24 and 25: 24 Den humanistiska forskningens vi
- Page 26 and 27: 26 Den humanistiska forskningens vi
- Page 28 and 29: 28 Den humanistiska forskningens vi
- Page 30 and 31: 30 Den humanistiska forskningens vi
- Page 32 and 33: 32 Den humanistiska forskningens vi
- Page 34 and 35: 34 Den humanistiska forskningens vi
- Page 36 and 37: 36 Den humanistiska forskningens vi
- Page 38 and 39: 38 Den humanistiska forskningens vi
- Page 40 and 41: nationella och europeiska kulturarv
- Page 42 and 43: 42 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 44 and 45: 44 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 46 and 47: 46 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 48 and 49: 48 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 50 and 51: 50 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 52 and 53: 52 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 54 and 55: 54 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 56 and 57: 56 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 58 and 59: 58 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 60 and 61: 60 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 62 and 63: 62 Humanistiska fakulteten i Göteb
- Page 64 and 65: 64 Humanistiska fakulteten i Göteb
Den <strong>hum</strong>anistiska <strong>forskn</strong>ingens villkor<br />
historia, geografi – ofta översättbart i antalet ämnen eller professurer (fast<br />
mer så tidigare än nu) – kunna kombineras med specialisering och djup?<br />
Det är för att beteckna detta dilemma som vi valt att kalla föreliggande<br />
rapport för ”Den <strong>hum</strong>anistiska cirkelns kvadratur”. Det matematiska problemet<br />
är som bekant olösbart. Det enda man kan göra är att inse att det<br />
är så och inrätta sig därefter.<br />
Ungefär så är det också med det <strong>hum</strong>anistiska problemet. Med årens<br />
lopp har <strong>hum</strong>aniora vid de flesta svenska universitet kommit att bestå <strong>av</strong><br />
allt fler ämnen, och inom de allra flesta ämnen bedrivs inte bara <strong>forskn</strong>ing<br />
utan också grundutbildning och forskarutbildning på samma institution –<br />
o<strong>av</strong>sett de anställdas antal och institutionens ålder och erfarenheter. Resultatet<br />
är att <strong>hum</strong>anisterna dignat under en allt tyngre börda, samtidigt som<br />
de ekonomiska basresurserna på varje enskild enhet och för varje enskild<br />
uppgift inte ökat – trots att de totala resurserna faktiskt gjort det. Det har<br />
blivit en del <strong>av</strong> cirkelns kvadratur: att pengarna faktiskt blivit fler samtidigt<br />
som varje enskild forskare/lärare och varje delverksamhet kunnat uppleva<br />
hur tiden krympt och kvaliteten blivit allt svårare att upprätthålla.<br />
Redan denna korta introduktion om den <strong>hum</strong>anistiska <strong>forskn</strong>ingens villkor<br />
när vi går in i det nya århundradet antyder samtidigt att det skulle<br />
kunna vara möjligt att ha det annorlunda. När resurserna växer totalt sett,<br />
blir det väsentligt att utforma uppgiften så att den går att lösa. Det tillhör<br />
också våra observationer när vi betraktat Göteborgsfakulteten: bredden<br />
och mångfalden – med inalles ett trettiotal ämnen – är ganska stora och<br />
framhålls <strong>av</strong> de allra flesta som väsentliga kvaliteter; med rätta, vill vi gärna<br />
tillägga. Vi ser också en fakultetsledning som ansvarsfullt söker vägar att få<br />
ut mer <strong>av</strong> givna resurser, strävar efter prioriteringar och i dialog med verksamheten<br />
försöker vägleda den till att självmant genomföra anpassningar<br />
och ringa in prioriterade områden. Det är ingen lätt uppgift. Fakultetsledningens<br />
handlingskraft visar sig inte minst i det uppdrag den riktat till oss<br />
i bedömargruppen. Vår uppgift är offensiv och strategisk, vi skall värdera<br />
<strong>forskn</strong>ingen utifrån fakultetens styrkor och svagheter och föreslå åtgärder<br />
som kan föra fakulteten framåt. Ett utvecklingsarbete har således redan<br />
börjat, långt innan föreliggande rapport presenteras.<br />
Vi menar att problemet med cirkelns kvadratur i Göteborg är, om inte<br />
lösbart, så i varje fall levbart. Vår övertygelse är också att de rika resurser<br />
som fakulteten förfogar över och som redan leder till betydelsefulla prestationer,<br />
skulle kunna användas med ännu större utbyte. Det kräver dock<br />
att det förändringsarbete som fakulteten redan inlett kan utvecklas vidare<br />
och att nya strukturer aktivt befrämjas för att stärka samarbetet och neutralisera<br />
de hinder som ligger i den stora mängden små och <strong>forskn</strong>ingssvaga<br />
enheter.<br />
17
Change language