Utv.rderingen av hum forskn

104
Fakulteten och forskningen
och som kan uppfattas som mer informella, löst sammanknutna varianter
på de fem tvärvetenskapliga program som med stöd främst av extraordinära
statliga medel drevs under 1990-talet. I profilområdena finns lovvärda
ambitioner och en önskan att föra samman skilda delar av fakulteten till
ömsesidigt stödjande strukturer.
De sju områdena – medelstidsstudier, lexikologi, Språkbanken, samtidskultur,
skola och lärande, genusforskning samt, slutligen, regioner – kallas
alltså profilområden. Man kan tänka sig två tolkningar av begreppet. Den
ena är att detta är områden som redan har en profilerad ställning inom
fakulteten, närmast styrkeområden. Den andra tolkningen är att dessa
områden skall prioriteras genom tillförande av resurser. Man kan givetvis
också tänka sig kombinationer av dessa. Vi är emellertid inte helt på det
klara med vad det innebär för fakulteten att inrätta dessa områden. Dock
vill vi konstatera, eftersom vi själva i våra förslag kommer in på liknande
tankar (fast vi ger dem en annan utformning och riktar oss mot delvis
andra områden), att det ligger något tilltalande i att sammanföra splittrade
resurser och försöka åstadkomma positiva samverkanseffekter.
Sju profilområden synes oss också i mesta laget. Profileringar måste inte
inbegripa alla; då vore de knappast profileringar. Frågan är också hur väl
valda områdena är. Genom samtal med prefekterna fick vi klart för oss att
inte alla institutioner, än mindre ämnen, vid fakulteten känner sig berörda
eller stimulerade av just de sju profilområden som nu är aktuella och som
beskrivs i dokumentet Forskningsstrategier och strategier för kunskapsutveckling
(1999-12-10). Företrädare för arkeologi känner sig sålunda satta utanför
denna framtidssatsning. Äldre perioder, men också språkhistoria, får
tänja sina ambitioner för att få rum i profilområdena, som i värsta fall kan
ge intryck av att vara en rad prokrustesbäddar. Den filosofiska institutionen
verkar också ha svårt att finna sin plats i denna satsning.
Vi menar alltså inte att strävan skall vara att åstadkomma områden som
täcker hela fakulteten, men vi anser att argumenten för det gjorda urvalet
är oklart formulerade. Ett annat spörsmål är på vilket sätt fakulteten kommer
att kunna stödja sina profilområden. Har fakultetsnämnden några
extra anslag att fördela? Är områdena starka/innovativa/originella nog för
att kunna generera nya resurser från externa källor? Man kan slutligen fråga
sig om fakulteten skulle kunna utöka profilområdena med nya program,
och om hur konstanta dessa områden är. Kan man tänka sig att de växlar
med varandra under olika tidsperioder?
Trots dessa reaktioner från några institutioner, och trots svårigheten att
helt förstå innebörden av denna satsning, får man dock konstatera att upprättandet
av profilområden är en i grunden vettig tanke som kan lända till
fördel för forskningen vid fakulteten. En stor vinst kan vara just att flera