Hur man skriver en akademisk uppsats - Institutionen för ...

Hur man skriver en
akademisk uppsats
Omarbetad 2008 -05- 20, AKB
Geografi
Kulturgeografi
Ekonomisk geografi
U-landskunskap

Hur man skriver en akademisk uppsats..............................................................3
Vilken skillnad är det mellan B C och D uppsatser.........................................4
Uppsatsens storlek ...........................................................................................4
Förberedelser .......................................................................................................4
Välja ämne .......................................................................................................4
Arbetsplan........................................................................................................5
Problemformulering.........................................................................................5
Hur man lägger upp rapporten.........................................................................6
Disposition.......................................................................................................6
Inledning ..........................................................................................................6
Syfte och frågeställningar ................................................................................7
Avgränsningar..................................................................................................8
Teori.................................................................................................................8
Metod och material ..........................................................................................9
Analys ............................................................................................................10
Slutsatser........................................................................................................11
Sammanfattning.............................................................................................12
Formalia.............................................................................................................12
Språk ..............................................................................................................12
Layout ............................................................................................................12
Titelblad.........................................................................................................13
Innehållsförteckning ......................................................................................13
Källangivelser ................................................................................................13
Citat................................................................................................................14
Tabeller, kartor och figurer............................................................................15
Förklaring i fotnot..........................................................................................16
Referenslistan.................................................................................................16
Bilagor ...........................................................................................................18
Examen ..............................................................................................................18
Opposition......................................................................................................18
Appendix A Problemformulering inför uppsats ..............................................20
Appendix B Exempel på referenslista .............................................................21
Appendix C Instruktioner för examen av B uppsatser.....................................22
Appendix D Anmälan, inlämning, examen av C eller D uppsats ....................23
Appendix E Anvisningar för uppsatsopposition...............................................24
2

Hur man skriver en akademisk uppsats
Under utbildningstiden ställs alla studenter inför uppgiften att författa och
försvara en akademisk uppsats. En akademisk text följer vissa grundläggande
regler som uppsatsskrivaren bör följa. Det finns utrymme för flexibilitet och
alternativa lösningar, men först när man behärskar de grundläggande reglerna kan
man, inom vissa gränser, ta sig större friheter. I denna skrift ges råd och
synpunkter på hur man väljer ämne och lägger upp arbetet med en uppsats,
därefter behandlas mer detaljerat hur man behandlar teori, metod, citationsteknik,
källangivelser m.m.
Uppsatsskrivande är ett viktigt moment i din utbildning. Det ger möjlighet till
fördjupning inom ett område som du är speciellt intresserad av, men syftet med
uppsatsarbetet är i första hand att du skall lära dig ett arbetssätt – inte att du skall
presentera unika forskningsresultat. Men kraven som ställs på en uppsats är i
princip samma krav, som ställs på andra vetenskapliga texter. För sådana texter
gäller att:
• De skall behandla ett problem eller frågeställning som man vill ha ett svar på.
• Det skall gå att kontrollera de uppgifter som presenteras i texten.
• Det skall framgå vad författaren bidragit med och vad som hämtats från andra.
• De slutsatser, som dras, skall ha stöd i det material som presenteras.
Den fråga eller område som man skriver om måste problematiseras. Det räcker
inte att bara beskriva en företeelse. Man måste ställa en fråga om den verklighet
man vill undersöka, t.ex. varför den är beskaffad, eller tycks vara beskaffad, på ett
visst sätt. Syftet med uppsatsen är att försöka besvara frågan.
Uppsatser inom vår ämnesdisciplin bör ha en geografisk förankring. Få företeelser
är enbart geografiska. Därför är det vanligare att författaren belyser ett mera
allmänt problem ur geografisk synvinkel och/eller lyfter fram de geografiska
aspekterna av företeelsen ifråga. Uttrycket ”de geografiska aspekterna” går ofta
att översätta till några centrala begrepp inom ämnet: plats, avstånd, rumslig
utbredning, rumsliga flöden och rumsliga skillnader.
Institutioner, discipliner och handledare kan tillämpa något olika regler, men
skillnaderna rör inte de fundamentala reglerna utan mer det layoutmässiga. En del
studenter har redan lärt sig ett system som kan skilja sig något från det vi
rekommenderar. Behärskar du redan ett system så håll dig gärna till det – efter
samråd med handledaren. Om inte, följ våra anvisningar!
3

Vilken skillnad är det mellan B C och D uppsatser
Uppsatser på lägre nivåer är övningar inför uppsatser på högre nivå, där kraven är
större. Det man behöver öva sig på är – att formulera ett problem, följa regler för
argumentation, presentera ämnet och göra källangivelser. B-uppsatser tillåts vara
mer deskriptiva medan C- och D-uppsatser bör vara analytiska. Alternativt kan
man uttrycka det så att B-uppsatser kan vara problemorienterade medan C- och Duppsatser
bör sträva efter att också vara teoretiserande och problemlösande. I de
senare måste det också finnas en anknytning till annan forskning inom området. I
en B-uppsats är detta inte alltid nödvändigt. C och D uppsatser har samma omfång
och skrivs på samma sätt. Skillnaden är att D uppsatsen skall hålla högre kvalitet.
B och C-uppsatser skall avslutas med en sammanfattning. D uppsatser skall
istället innehålla ett abstract på engelska plus keywords, placerat längst fram i
uppsatsen. Keywords skall vara sådana som man skulle kunna använda för att
göra en sökning i en databas och få fram just denna uppsats.
Uppsatsens storlek
Människor använder språket olika, vissa kort och koncist, andra mer ordrikt. Vissa
uppsatser fokuserar en snävt avgränsad frågeställning. Andra sätter in studiens
objekt i ett större sammanhang. Uppsatsens ämne och syfte bestämmer i viss grad
dess omfång men det är främst de kvalitativa aspekterna, som är avgörande för
resultatet. Maximalt skall en individuellt författad B-uppsats omfatta 25 sidor, (två
författare 30 sid.) C- och D-uppsatser 40 sidor, inklusive innehållsförteckning och
referenslista, plus ev. bilagor.
Då gäller att man har 3,5 cm marginal och t ex. skriver i 12 p Times New Roman
med enkelt radavstånd. Omfång kan också beräknas i ord, 40 sidor blir då
ca.18.000 ord. Medan 25 sidor motsvarar ca 11 000 ord. Har man en layout som
innehåller många bilder och figurer får man en bättre uppfattning av omfattningen
med hjälp av ordberäkning.
Maxangivelserna bör inte överskridas. Uppsatsen blir inte automatisk bättre för att
den är längre, tvärt om kan ni ägna mer tid åt att putsa på språk och andra finesser
om uppsatsen är koncentrerad. Under handledningen är det särskilt viktigt att
lämna in manus med breda marginaler. Breda textmassor är jobbigt för ögat att
läsa. (Det är skälet till att tidningar publicerar sin text i spalter.) När man skickar
in manus för granskning bör man välja 1,5 radavstånd, då blir det lättare för
handledaren att göra rättelser och skriva kommentarer.
Förberedelser
Välja ämne
Att komma in i ett ämne och finna litteratur tar tid. Den första orienteringen kan t
o m. resultera i att du måste tänka om. Planera därför ditt uppsatsarbete i god tid –
helst redan vid terminsstarten. Tiden går fortare än du tror och böcker du vill
4

eställa kan vara upptagna och fjärrlån kan ta lång tid. Du kan också behöva tid
för att identifiera och nå kontakt med personer du vill intervjua, etc.
En uppsats kan inte rymma allt. Du måste begränsa dig till att skriva om ett
problem som är hanterligt. Det innebär att du formulerar ett syfte med uppsatsen.
Du bestämmer dig för vad du vill undersöka och formulerar detta i en fråga
och/eller hypoteser. Du har då gjort en problemformulering. Det är detta problem
som du skall undersöka, analysera och sedan besvara i uppsatsen. Därmed
avgränsas ditt ämnesval, och det blir möjligt att behandla ditt problem på den tid
och de antal sidor som du har till förfogande. Vår erfarenhet är att de studerande
ofta får krympa den slutliga problemställning kraftigt jämfört med det första
idéutkastet. Ingen kräver att man i en uppsats skall lösa komplexa samhällsproblem.
Man kan i bästa fall undersöka en delaspekt av dem. När problemformuleringen
är gjord är det möjligt att bestämma hur ämnet skall angripas.
Du kontaktar (eller blir tilldelad) en lämplig handledare. Med henne/honom kan
du diskutera även en vagt formulerad fråga eller ämnesinriktning. Låt inte tiden
rinna iväg för att du inte vet precis vad du vill skriva om. En problemställning
brukar växa fram när man pratar om saken. Vanligen kan din handledare också ge
dig tips om lämplig litteratur. Det ingår dock som en väsentlig del i uppsatsarbetet,
att författaren själv letar fram relevant litteratur för sitt arbete.
Litteratur söker du via de vanliga databaserna Lovisa (Lunds universitetsbibliotek)
Libris (alla Sveriges universitetsbibliotek). Via Geobibliotekets
hemsida finner du Elin (tidskriftsartiklar on-line via LU) och den mycket omfattande
internationella tidskriftsdatabasen Social Science Citation Index. På
Geobiblioteket finns tidigare C och D uppsatser arkiverade (register över dem på
bibliotekets hemsida). På biblioteket finns också några av de viktigaste geografiska
tidskrifterna i många årgångar.
Arbetsplan
Det är viktigt att upprätta en arbetsplan. Den kan du givetvis ändra under, arbetets
gång men utan en sådan skjuter man lätt arbetet framför sig. Helst skall du börja
läsa in dig på ämnet, parallellt med att du läser andra delkurser. Fördelen med att
vara tidigt ute är bl.a. att du hinner smälta litteraturen. På så vis blir den hanterlig
och uppsatsen blir i högre grad ditt verk. Ofta vill man också ändra sina avgränsningar
eller modifiera syftet när man fått en överblick över litteraturen. Utnyttja
din handledare om du får nya idéer. När du har en definitiv arbetsplan är halva
arbetet gjort!
Problemformulering
Startpunkten för uppsatsen är den skriftliga problemformuleringen som för B
uppsatser skall lämnas in till kursledaren. Skriver man C och D uppsats tar man
själv kontakt med en handledare och när ni är nöjda med problemformuleringen
lämnas den till kursansvarig efter att den undertecknats av handledaren. Som hjälp
till problemformuleringen finns en mall. Se mall för problemformulering
appendix A.
5

Hur man lägger upp rapporten
Lika viktigt som det är att göra sitt ämnesval tidigt, är det att du börjar skriva
tidigt. Skriv några korta sammanfattande rader så fort du har läst något intressant.
Och kom ihåg att redan från början skriva helt korrekta referenser. Du kommer att
vara mycket tacksam över att slippa leta efter referensuppgifter under den sista
arbetsamma veckan. En uppsats behöver alltid revideras flera gånger innan den är
klar. Det är viktigt att du inte låser dig vid tidiga versioner och formuleringar. Om
det känns svårt att radera skrivna avsnitt, klipp istället ut dem och spara i ett
särskilt dokument så känns det inte så definitivt. Erfarenheten visar att man
mycket sällan hämtar tillbaka utklippta bitar, men metoden gör att det går mycket
lättare att göra radikala ändringar.
Disposition
Även om man vanligen har fler kapitel kan en uppsats sägas bestå av tre
huvuddelar inledning – avhandling – avslutning.
I inledningen formulerar du problemet och uppsatsens frågeställning. Du sätter in
problemet i ett sammanhang och förklarar varför det ö. h. är värt att uppmärksamma.
Till inledningen hör också redovisning av de teorier du relaterar till,
den metod du använder, och eventuella förbehåll och kommentarer till litteraturen
(källkritik). Inledningen kan delas i fler kapitel som inledning, frågeställning,
teori, metod.
I avhandlingen redovisar du det empiriska material du själv har samlat in och/eller
har fått genom att läsa andras texter. Du bearbetar och analyserar ditt material för
att se om det kan bidra till att ge svar på den fråga eller problem du har ställt upp.
Detta är uppsatsens huvuddel och kan bestå av ett eller flera kapitel.
I avslutningen återvänder du till din frågeställning och bevarar den utifrån vad
materialet och analysen tillåter. Man måste kunna underbygga slutsatserna med
det material som man har presenterat i uppsatsen.
I inledning och i avslutning får man framhålla egna värderande åsikter om man
vill, i avhandlingsdelen skall egna synpunkter i allmänhet inte förekomma.
(Materialet tolkas dock alltid av dig, se avsnitt Analys.)
Nedan följer ett antal rubriker. Det som behandlas under dem skall vara med i
uppsatsen, men det är inte nödvändigt att du använder samma rubriksättning. Här
har varje punkt givits ett förhållandevis stort utrymme. Du kan kanske få plats
med introduktionen på en sida. Det är acceptabelt så länge det tydligt framgår vad
du vill göra och hur, samt varför detta område är viktigt eller intressant.
Inledning
I inledningen förklarar du ditt "problem" i relation till en samhällsdebatt eller
teori. Det räcker då inte att skriva "Jag tycker det skulle vara intressant att ta reda
6

på lite mer om utvecklingen i Landskrona". Du skall motivera varför kunskap om
Landskronas utveckling är intressant ur ett geografiskt och samhällsvetenskapligt
perspektiv och varför kunskap om utvecklingen Landskrona har en giltighet som
går utanför det fall som avhandlas. Du skulle t ex. kunna motivera varför du vill
förlägga din studie till Landskrona på följande sätt:
Under de senaste decennierna har det skett en omfattande omstrukturering
av Västeuropas industri. Skeppsbyggande är en av tunga industrier som i
stort sett försvunnit. Varven i Malmö, Köpenhamn och Landskrona lades
ner under 1980-talet, vilket skapade problem för kommunerna. Medan
Malmö och Köpenhamn under senare år har haft har en framgångsrik
näringslivsutveckling så brottas Landskrona fortfarande med flera problem
vad gäller utveckling av näringsliv, handeln och befolkningssammansättning.
Då har du dels motiverat ditt arbete på ett sätt, som kan väcka läsarens intresse.
Dels har du satt in din studie i ett större sammanhang.
Syfte och frågeställningar
Uppsatsen skall ha ett glasklart syfte som talar om vilket mål du har med din
uppsats. Ofta räcker det med en enda mening. Därefter bör syftet operationaliseras,
d.v.s. konkretiseras i något som går att studera och därför leder fram till en
eller flera undersökningsfrågor som i följande exempel:
Du vet t ex. att svensk musikindustri har haft en kraftig utveckling och stora
exportframgångar och undrar varför. Då kan syftet med din uppsats bli: att utifrån
från tillväxt och lokaliseringsteoretiska perspektiv, analysera den svenska
musikindustrins tillväxtmönster. Konkret innebär detta att du försöker besvara
följande frågor:
• Vilka branscher och aktörer ingår i musikindustrin?
• Vilka är de centrala aktörerna och vilka kompetenser har de?
• Hur ser relationerna ut mellan dessa?
• Var är dessa lokaliserade och var sker den starkaste tillväxten?
• Vilka faktorer driver utvecklingen – lokalt, nationellt eller internationellt?
Frågorna i listan ovan är de du lovar läsaren att ta reda på för att därefter se om du
kan besvara frågan om tillväxtmönstret, vilket du har angivit som ditt huvudsyfte.
Det är viktigt att dina operationaliserade frågor verkligen hjälper till att besvara
din huvudfråga. Om de inte gör det så får man ändra antingen i syftet eller i
arbetsfrågorna.
Exemplet ovan har en macroorienterad ansats. Man kan också välja ett microperspektiv.
Syftet kan då bli – att utifrån från tillväxt och lokaliseringsteoretiska
perspektiv förklara varför Hultsfredsfestivalen blivit Sveriges största musikevenemang.
Du kan då ställa samma undersökningsfrågor som ovan men anpassa
dem till den lokala nivån.
7

Avgränsningar
Det gäller att inte lägga ambitionsnivån för högt. Tiden är begränsad, avgränsa
därför ditt ämne så att det blir hanterligt. Avgränsningarna gäller både frågans och
studiens omfattning. Det är utgående från avgränsningarna de ovan nämnda
frågeställningarna sedan preciseras. Här bör också uppsatsens centrala begrepp
definieras. Om du placerar din redogörelse för avgränsningarna före eller efter
syftet är en smaksak.
Exempel:
Om ditt syfte är att studera vattenbrist som en framtida konfliktrisk, har du gjort
en första tematisk – ämnesmässig – avgränsning.
Innan du går vidare bör du definiera vad vattenbrist är. Är den (förväntas den bli)
absolut eller är den ett relativt problem – ett problem som kan avhjälpas med
exempelvis förändrad produktionsinriktning? Konflikt kan, likaledes, ta sig många
olika uttryck och – om den är manifest – ha olika intensitet. Här kan man t ex
välja att fokusera på en mellanstatlig nivå, det vill säga på risken för krig om
knappa vattenresurser.
För att belysa detta problem väljer du en region där risken för konflikter om
vattentillgångar är akut, eller åtminstone ovanligt tydlig, t ex. i Mellanöstern. Men
Mellanöstern är alltför stort och heterogent för att vara hanterligt i en uppsats.
Därför kan du välja att belysa problemet genom att studera en eller några
konflikter kring vattenanvändningen runt en eller ett antal floder i regionen.
I ett torrt område som Mellanöstern, har strävan efter kontroll över vattentillgångarna
alltid varit av primärt intresse och givit anledning till stridigheter. Det är
lätt att bli intresserad av historia, men de historiska fakta du eventuellt redovisar i
uppsatsen skall vara ha en mycket tydlig relevans för din problemställning. Du
skall koncentrera din framställning till aktuella och potentiella konfliktrisker. Du
skall inte skriva en lärobok om vattenkonflikter!
Teori
Enkelt kan man säga att en teori är en tankekonstruktion, som säger hur
verklighetens olika fenomen relateras till eller beror av varandra. Teori brukar
kontrasteras mot praktik eller erfarenhet (empiri). Teorin gör anspråk på att ge en
förklaring till det som sker (eller synes ske) och/eller strävar efter att visa i vilket
sammanhang ett visst fenomen bör ses. Därmed blir ditt teoretiska resonemang
avgörande för vilken metod du väljer, vilka frågor du ställer och vilket material du
väljer att undersöka.
En teori kan vara ett mer eller mindre komplext antagande om sakernas tillstånd
och/eller om ett orsakssamband. Ofta utmynnar teorin då i en eller flera hypoteser,
som man vill testa. Om svaren på de frågor du ställer leder till att dina hypoteser
bekräftas, så visar du att du gjort ett korrekt antagande. Det kan ju se tjusigt ut.
Men samtidigt gäller att ju enklare antaganden, desto större sannolikhet för
verifiering.
8

Det är dock inte nödvändigt att dina hypoteser bekräftas i uppsatsen och
verifiering är i sig inget mått på vetenskaplighet 1 . I den mån du istället
vederlägger dina ursprungliga hypoteser hjälper detta dig att formulera nya, bättre.
Då kan uppsatsen bli teoriutvecklande, vilket är ett nog så gott resultat.
Teori kan också betyda synsätt eller tolkningsram. Författaren studerar då
fenomenen utifrån en viss förklaringsmodell. Vetenskapens ideal har länge varit
en strävan efter objektiv kunskap. Samtidigt påpekar många att detta är omöjligt
att uppnå. Människans, varseblivning färgas oundvikligen av den historiska,
kulturella och sociala kontext i vilken hon lever. I sämsta fall är denna
tolkningsram omedveten. Därför, menar många, bör tolkningsramen göras tydlig.
Forskaren skall alltså öppet anlägga ett visst perspektiv. Detta är viktiga
påpekanden. Inte desto mindre har det sina risker att jämställa teori med ”synsätt”.
Ofta är det utomvetenskapliga kriterier, som avgör vilket perspektiv man väljer
och risken för dogmatik är därmed uppenbar. Om likställandet av teori med
färdigformulerad förklaringsmodell resulterar i uppsatser som säger att "utifrån
min synpunkt sett...", så kan man fråga sig vilken faktisk ny kunskap de tillför.
Istället för att formulera hypoteser eller utgå från en förklaringsmodell kan man
ställa frågor: "Hur kommer det sig att...?" Vanligen innehåller då teoriavsnittet en
redogörelse för de olika skolbildningar som finns och som behandlat det fenomen
du valt att skriva uppsats om (detta gäller i högre grad för C- och D-uppsatser).
Författaren visar då hur dessa olika skolbildningar behandlat/förklarat fenomenet i
fråga och vad de grundar sina förklaringar på. Möjligen ger ingen av dessa
skolbildningar en fullödig förklaring. Författaren påvisar då vad som möjligen
saknas och föreslår eller undersöker en viss ny variabels betydelse i sammanhanget.
Kanhända kan den ge en bättre förklaring.
Som du ser överlappar de här olika uppfattningarna om – och sätten att hantera –
teori varandra. Det är din sak att ta ställning här. I det här fallet finns det inga
odisputabla regler, som alla är överens om. Två saker är emellertid viktiga. För
det första skall teorin vara relevant. För det andra är teorin starkt förbunden med
den metod du väljer. Det är i teoriavsnittet du motiverar såväl ditt syfte som ditt
tillvägagångssätt. Teorin skall hänga ihop med resten av ditt arbete. Alltför ofta
blir det ett gap mellan teori och empiri och uppsatsen hänger dåligt ihop. I sådana
fall blir teoriavsnittet en form av inledande "teoretiska armhävningar" – som visar
att författaren är påläst – men utan riktig relevans för problemställningen.
Det finns inga absoluta regler för hur teorianknytningen konkret bör utformas.
Ibland kan uppsatsen "hängas upp" på en välutvecklad teori. Om du inte kan eller
vill det så bör du åtminstone redogöra för hur uppsatsens problem behandlats i
litteraturen.
Metod och material
Med metod menas den undersökningsteknik och den analysmetod, som du
använder i din uppsats. Du skall inte referera allmänna beskrivningar av
1 Vetenskaplighet framgår i stället av tillvägagångssättet, d.v.s. av problemformulering, metodval,
noggrannhet och stringens i analysarbetet.
9

kvalitativa eller kvantitativa metoder hämtade från läroböcker. I metodavsnittet
talar du i stället om hur du gått till väga för att få svar på dina frågor och motivera
varför du gjort de val du gjort av empiri och undersökningstekniker. Om du gör en
egen empirisk undersökning skall population, urval, undersökning och bearbetning
beskrivas och diskuteras, med referens till metodlitteratur. Det kan handla
om valet mellan kvantitativa eller kvalitativa metoder – och om valet mellan olika
tekniker inom dessa två områden. Du bör diskutera för- och nackdelar med den
teknik du har valt vare sig det gäller intervjuer med kommunrepresentanter eller
statistiska beräkningsmetoder.
När du presenterar ditt källmaterial, alltså det material du avser att analysera, kan
du också diskutera eventuella problem med material- och datainsamlingen. Kunde
du t.ex. genomföra intervjuer som tänkt och fick du de svar du avsett? Vilken
bias 2 kan olika typer av informanter ha? Hur har du försökt hantera det? Hur
tillförlitlig bedömer du statistiken vara? Finns det statistisk med divergerande
resultat? Fann du relevant litteratur? Om inte, varför? Också om du baserar din
uppsats på andrahandskällor 3 är det viktigt att du redovisar dina källkritiska
överväganden.
Källkritik innebär att man inte utan vidare accepterar de uppgifter som källorna
anför, utan att man resonerar om trovärdigheten i det som sägs eller de siffror som
presenteras. Detta gäller såväl i fråga om källans allmänna trovärdighet – om
källan har anledning att vara tendentiös åt något håll – som i fråga om den
aktuella sakuppgiftens värde. Det kan ofta vara lämpligt att inflika dessa kritiska
överväganden igen i samband med att du gör analys av materialet. Man kan t ex.
skriva på följande sätt:
Analys
"Det ligger naturligtvis i tjänstemännens intresse att framhålla dialogen med
de boende som demokratisk, men de protokoll från samrådförfarande som
presenteras på byggnadskontoret visar på ett övertygande sätt att flera
samrådsmöten hållits och att två utav dem varit välbesökta"
Nu har du kommit till uppsatsens huvudavsnitt – analysdelen. Analysen är arbetet
med att ur det tillgängliga materialet (siffror, bilder, texter, muntliga utsagor) ta
fram svar på de frågor du har ställt inledningsvis, samt att värdera och tolka dessa
svar. Vid analysarbetet ställer du dina frågor till materialet och använder dig av
den teori du har presenterat för att tolka det.
Du måste systematisera ditt empiriska material, vare sig det är statistik,
intervjusvar eller text och bild. Materialet kan inte presenteras ”rått”. Du måste
göra ett urval av siffror, text- eller intervjucitat. De beräkningar, de fakta och den
tolkning du gjort av materialet presenteras för läsaren. Din analys (tolkning) av
2 Bias är en specifik tendens (lutning) som kan finnas inbyggd i empirin, vare sig det gäller
statistik från en arbetsgivarorganisation, eller intervjusvar från en kommunal miljöförvaltning.
3 Förstahandskällor är eget insamlat material eller primärstatistik. Andrahandskällor är
bearbetningar och tolkningar av data som är gjord av någon annan. Har man tillgång till en
författares primärmaterial så är det är det att betrakta som en förstahandskälla.
10

materialet skall underbyggas av den empirin du presenterar. Påstår du t ex. att
utflyttningen från Malmö har varit stor så skall det underbyggas med flyttstatistik.
Då kan läsaren själv avgöra om man är enig i din bedömning av vad som är en
stor utflyttning. För att vara övertygande i din tolkning så presenterar du också
jämförelser med andra orter. Påstår du att en diskurs har förändrats över tiden så
ger du exempel på texter som illustrerar denna förändring. Påstår du att
bostadsplanering är mer styrd av byggföretag än av kommunala planinstrument så
ger du exempel från dokument, intervjuuttalande, kommunal praxis som
underbygger ett sådant påstående.
I princip väljer man de siffror och de exempel som stödjer den tolkning man själv
har av materialet. Något annat är inte möjligt. Men det framstår sällan som
trovärdigt inom samhällsvetenskapen om det inte också finns avvikande siffror,
mottendenser eller intervjupersoner som har minoritetsuppfattningar. Denna
”motstridiga” empiri bör du också lyfta fram och analysera, eller om det skulle
vara fallet göra en analys av frånvaron av motsägande information. Det är också
möjligt att finna flera parallella tendenser, där du i ett arbete av detta format inte
har möjlighet att avgöra vad som är den dominerande tendensen. Då kan din
analys stanna vid att du kan beskriva olika iakttagbara fenomen som du kanske
kan namnge, gruppera eller klassificera på något sätt.
Läsaren måste kunna följa dina resonemang – han/hon skall kunna följa analysen
från din fråga till hur den underbyggs av din empiri till de slutsatser du drar.
Enbart de teorier och det material du har presenterat och analyserat får ligga till
grund för dina slutsatser. Utifrån från dina teoretiska utgångspunkter, din metod
och det material du valt att arbeta med – skall dina slutsatser helst framstå som de
enda möjliga.
Skilj mellan fakta och värdeomdömen – både i egna utsagor och i källmaterialet.
Ett värdeomdöme blir inte ett faktum bara för att man kan ange en referens. Stöder
du dig på någons tolkning så ange att det är en tolkning och inte en sanning.
Dina slutsatser skall vara dina egna. Plagiat är en dödssynd! Har andra kommit
fram till samma sak och så säger man det. Det skall alltid klart framgå varifrån du
hämtat uppgifter, vad som är dina egna tankar och slutsatser och vad som hämtats
från andra. Det handlar inte bara om ett ärlighetskrav. Vid seminariebehandlingen
kan du inte ställas till svars för andras slutsatser, bara för dina egna.
Slutsatser
Utifrån den analys du har gjort av ditt material besvarar du så din frågeställning på
basis av den teori och de analyser du presenterat. Det är mycket viktigt att du
verkligen besvarar den eller de frågor du ställt. Om du i detta skede (vilket inte är
helt ovanligt) upptäcker att du egentligen har svar på en annan fråga än den du
ställt i uppsatsens inledning, så är det fullt tillåtet att ändra frågan! Du kan också
välja att kommentera varför din fråga var fel ställd eller inte gick att besvara, eller
tala om vilken information eller metod som hade behövts för att besvara den.
Om det är möjligt får du under "Slutsatser" gärna föreslå lösningar på det problem
11

du valt att behandla. Under slutsatser kommer alltså en större grad av subjektivitet
in, men det får inte vara grundlöst tyckande. Du måste argumentera utifrån din
analys av fakta så att dina förslag framstår som underbyggda och logiska.
Sammanfattning
B och C uppsatsen skall avslutas med en sammanfattning. Där får man inte
introducera nya fakta eller idéer som inte behandlats tidigare, utan
sammanfattningen är en miniversion av uppsatsen som kort redogör för
utgångspunkter, teori, metod och resultat. Vill du utveckla nya idéer gör du det i
ett särskilt avsnitt som du kan kalla Framtidsperspektiv, Kommentar eller något
liknande. I D uppsatsen skriver du ingen sammanfattning på svenska utan istället
ett abstract på engelska som placeras längst fram.
Formalia
Språk
Oberoende av uppsatsens nivå skall språket alltid vara enkelt, rakt och korrekt.
Det får inte vara byråkratiskt dunkelt men å andra sidan inte heller vara för
barnsligt eller för talspråksmässigt. Det är svårt att ge allmänna råd om den "rätta"
språkstilen, men läsaren hör när det är fel, så försök att vara lyhörd för
korrigeringar från handledare eller andra manusläsare. Undvik uttryck som "man
gör..." eller "många anser...". Det intressanta är vem, som gör eller anser något.
Det är fullt tillåtet att skriva i jagform och kan ofta vara en fördel när man
eftersträvar tydlighet i vad, som är författarens egna val, slutsatser eller
tolkningar. Det är alltså helt korrekt att skriva "Jag har av den orsaken valt
följande definition……". Däremot är det otillåtet att skriva "jag tycker...". Att
skriva vetenskapligt är att presentera egna underbyggda ståndpunkter och tolkningar
- inte tyckanden, även om skillnaden ibland kan vara hårfin. En väg ur
dilemmat som man ofta ser är att redovisa sitt antagande och därefter tillåta sig ett
tyckande exempelvis så här: "Om vi antar att de intervjuade hade kännedom om
vilka följderna kunde bli så måste deras agerande ses som modigt." Det är tillåtet,
men försök undvika sådan balansgång!
Förutsätt att din läsare har ungefär samma akademiska kunskapsnivå som du själv
men saknar kunskaper inom just det ämne du behandlar. Att förklara självklarheter
kan ibland verka onödigt, men är ett sätt att undvika glapp i framställningen.
Förklaringarna får däremot inte bli till långa återberättande passager som om du
skrev en lärobok.
Layout
Det är lättare och intressantare att läsa en snygg uppsats än en ful. Dessutom är
det lätt att tro att en uppsats, som ser slarvig ut, också har ett sämre innehåll. Lägg
därför ner energi på uppsatsens layout. Grundläggande finns två olika sätt att
disponera texten, vilka beskrivs nedan:
12

Antingen kan man låta texten löpa sammanhängande över sidan och markera
ett stycke i texten med ”indrag”, som är fallet i det detta avsnitt. En sådan layout
är vanlig i skönlitteratur, i artiklar, i engelsk text, men förekommer även i
avhandlingar och uppsatser. Observa att man ej gör indrag på första raden under
rubriken och heller inte när texten fortsätter på ny sida, efter ett citat eller under en
bild.
I texter som produceras på företag och offentlig förvaltning är det vanligaste
att man markerar ett nytt stycke med en blankrad och utan ”indrag” på första
raden. Man tillämpar då en layout som brukar kallas ”svensk standard”. Den
metoden har vi använt i denna skrift eftersom den har karaktär av informationsskrift.
Vilket av dessa system du väljer har vi inga synpunkter på. Huvudsaken är att
du är konsekvent och inte blandar båda metoderna, vilket är mycket lätt att göra
om man använder "blankradsmetoden". Men i bägge fallen gäller att luftiga sidor
ger ett bra intryck. De är också lättare att läsa. Här har vi använt enkelt
radavstånd, men 1,5 radavstånd fungerar också. Marginalerna skall vara minst 3
cm i båda typerna av layout. Du kan också bidra till tydlighet genom att göra
uppställningar i punktform.
Lämna ett par blankrader före rubriker och en blankrad mellan rubrik och
efterföljande text. Det skall klart framgå vad som är huvudrubrik och vad som är
underrubrik. Markera inte en rubrik genom att stryka under den, utan genom att
gradera storleken på rubrikerna och välja feta och kursiva rubriker, där kursiv är
den lägsta nivån. Ibland visar man rubriknivån genom att numrera kapitlen och
avsnitt inom kapitlen (t.ex. 2.1 och 2.1.2). Även här kan du göra som du vill.
Titelblad
Uppsatsen skall ha en framsida – ett titelblad. Där skall finnas uppgifter om:
• Uppsatsens titel
• Författarens namn
• Institutionens namn
• Termin, år
• Kursens kodbeteckning
Innehållsförteckning
Innehållsförteckningen måste den vara genomtänkt och ha en logisk struktur. Den
skall hjälpa läsaren att se sammanhanget. Om uppsatsen innehåller flera figurer
och tabeller brukar man efter innehållsförteckningen också ha en lista över figurer
och tabeller med sidhänvisning. Dessa skall numreras under respektive kapitel.
Figur 1.1, 1.2, 3.1, Tabell 4.1, 4.2 etc. där den första siffran anger kapitel och den
andra vilken tabell i det kapitlet.
Källangivelser
Källangivelser är ett måste! Man refererar till andra texter av tre skäl – för att:
a. läsaren skall kunna finna källorna för att kontrollera dem eller själv läsa vidare.
13

. den person som först presenterade en idé eller ett resultat har upphovsrätt till
det som publicerats.
c. visa att du är orienterad i den litteratur som finns inom området.
Källhänvisningar kan fogas in i den löpande texten på olika sätt. Det viktigaste är
att man väljer ett enkelt system och att man är konsekvent. De källor du använder
måste anges i texten och i en referenslista längst bak. Det finns olika system för
hur detta kan göras. Men det gäller att vara konsekvent – blanda inte olika system.
Ett sätt är att ange referenser med hjälp av noter. Efter varje uppgift eller citat
görs då en fotnotsmarkering. Själva fotnoten placeras sedan nederst på sidan. Ett
annat sätt är att direkt efter en uppgift eller i slutet av den mening där uppgiften
lämnas inom parentes ange författarnamn och årtal. Detta kallas Harvardsystemet.
Och är det som främst tillämpas i vetenskapliga artiklar. Vid angivande av
faktauppgifter, och vid direkta citat skall man också ange sidnummer. Men det är
lämpligt att ange sida också när man hänvisar till något som skulle vara svår att
hitta i en bok med många sidor. Det är mindre viktigt i en kortare artikel eller
kapitel. En referens i texten ser ofta ut så här: (Holmén & Mårtensson 1994:17).
Alla skrifter som hänvisas till i texten skall återfinns i referenslistan i slutet av
uppsatsen. För referenser till material hämtat på Internet gäller samma krav som
för andra källor. Det måste finnas någon som står bakom uppgiften, antingen en
organisation eller en person och ett årtal. Om det inte går att identifiera en sådan
källa till informationen så kan man inte använda den som referens! Hur man för in
webbadressen i källförteckningen, se rubriken – Referenslista.
Inget av dessa referenssystem kan sägas vara mer ”rätt” än andra system. Däremot
kan man kräva att de skall vara tydliga och att de skall störa läsningen så lite som
möjligt. De studenter, som redan behärskar ett system, kan hålla sig till det.
Övriga rekommenderas att använda ”parentesmetoden” (Harvard-systemet), som
föreslagits ovan. Den metoden är det snabbaste sättet för läsaren att uppfatta vem
författaren refererar till.
Citat
I de flesta fall återger man innehållet från en källa med egna ord. Det finns dock
vissa situationer där det är lämpligt att citera källan ordagrant t ex:
• När källan uttrycker ett väsentligt innehåll så klart och koncist att dina
egna formuleringar skulle innebär en försämring.
• När det av någon anledning är viktigt att återge källans exakta
formulering. Detta kan, t.ex. gälla lagtexter, politiska yttranden eller
värdeladdade utsagor.
• När källans formulering är så oklar att man inte kan få en helt entydig
uppfattning om innehållet (det kan t.ex. gälla policy-dokument, offentliga
utredningar). Då bör du kommentera oklarheten och låta läsaren göra sin
tolkning genom att citera.
14

När man citerar måste detta visas tydligt. Korta citat (mindre än tre rader) kan
inflikas i den löpande texten. Då måste man sätta ut citationstecken kring det
citerade. Man måste också, vid all citering, ange fullständig källa, d.v.s. också
sidhänvisning. Längre citat bör man ”bryta ut” ur den löpande texten. Citatet blir
då ett eget stycke som markeras med indrag och kan skrivas i mindre stil. Då
behöver man inte sätt ut citationstecken.
Citera ordagrant. Inga ändringar görs i citat, inte ens stavfel får rättas och du får
inte ändra tempus eller ordföljden. Huvudregeln är att ingenting får läggas till
eller dras ifrån. Ibland måste man dock göra avsteg från den för att citatet skall
och passa in i texten. Då måste man visa vilka ändringar man gjort på något av
följande sätt:
Om du ändrat eller lagt till ett ord anger du detta med att sätta hakparenteser [ ]
kring det ändrade. Eftersom vanliga parenteser ( ) kan förekomma i citat använder
man hakparenteser för att kunna identifiera ändringar. Ex. "Därför anser vi
[sakkunniga] att vattendomen inte var korrekt utförd i detta fall."
När man endast vill citera vissa delar av meningar markeras uteslutna passager
med punkter …… Finns de uteslutna orden först eller sist i meningen behöver
man inte inleda eller avsluta med punkter.
En streckad linje ------ betyder att en eller flera hela meningar har utelämnats.
Vill du göra en betoning som inte fanns i originaltexten, t.ex. framhäva ett
argument, en ensidighet eller en motsägelse i citatet skriver du (min/författarens
kursivering) Exempel:
I am not proposing a return to 'traditional' regional geography. We must
stress both the general and the unique, but --- the context [of regions] is the
economic system which links all parts of the world into a single functioning
unit and which contains the dynamo for all societal activity" (Johnston
1984:43, min kursivering).
Citera, så långt det är rimligt, på originalspråket. Citat på mindre kända språk bör
översättas. Om du själv översätter avsluta citatet med (författarens/min
översättning).
Tabeller, kartor och figurer
Det räcker att göra skillnad mellan tabeller och figurer (kartor är också en sorts
figurer). De numreras inom sina respektive kapitel och skall ha en lättförståelig
rubrik som förklarar vad de visar. Det är en konst att skriva korrekta rubriker!
Rubriken skall ge all nödvändig information så att den är begriplig även om
figuren lyfts ut ur texten. Figurer och tabeller skall ha källhänvisning om de är
"lånade" och en angivelse av källan till data som de bygger på. Titta i era
kursböcker och se hur man gör där. Oftast är man mycket konsekvent vad gäller
hanteringen av figurer även om dåliga rubriker förekommer även där.
15

Man får inte överlåta åt läsaren att tolka innehållet i figuren utan tolkningen skall
göras av författaren i texten. Figuren är till för att läsaren skall kunna se om
tolkningen är rimlig. Figurer hamnar inte alltid i direkt anslutning till det
textavsnitt där de kommenteras. Det löser man genom att i texten infoga (Tabell
3.1) eller (Fig. 2.2). Tabeller skall ha sin rubrik över medan figurrubriker placeras
under figuren.
Kartor skall ha teckenförklaring en s.k. legend och ett skalstreck. Om inget annat
anges, t.ex. genom nordpil, är norr alltid uppåt. Kartor skall bara visa det de avser
att visa. Ovidkommande information är störande. I regel är det därför inte så
lämpligt att scanna in kartor som är gjorda med andra syften än ditt.
Förklaring i fotnot
Om du inte gör källhänvisningar med hjälp av ”fotnötter” så är dessa reserverade
för sådana upplysningar eller kommentarer, som är av intresse för
framställningen, men som skulle ”bryta” resonemanget om de lades direkt i
texten.
Referenslistan
Alla system för källhänvisning förutsätter att det finns en litteraturförteckning
även om man skriver källan som fotnot. Denna skall omfatta samtliga skriftliga
källor, som uppsatsen refererar till. Vägledande är principen att du skall hjälpa
läsaren att lätt hitta de källor du har använt. Har man gjort intervjuer kan detta
anges i en separat lista över muntliga källor medan alla skriftliga källor kan
behandlas likvärdigt (även de från Internet). Vill man dessutom ange litteratur
som man inte refererat till men som ändå haft betydelse kan man göra ytterligare
en förteckning under rubriken "Bakgrundslitteratur".
Litteraturförteckningen skall ordnas alfabetiskt efter författarnamn. När en källa
har flera författare ordnas litteraturen efter första författarnamn. I de fall inget
författarnamn förekommer kan du använda första ordet i titeln (det är t.ex. så
böckerna ordnas i biblioteket). Organisationer publicerar ofta skrifter utan
namngiven författare. Då använder man namnet på organisationen istället, t.ex.
FN (1978), Världsbanken (1989), Statskontoret (1973), Lunds kommun (1992).
Om samme författare förekommer flera gånger ordnas dennes skrifter i
kronologisk ordning, det vill säga det äldsta först och det yngsta sist. Om du
hänvisar till flera skrifter av samme författare, vilka utkommit samma år, ges
dessa källor tillägget a, b, osv. efter årtalet (ex: Johansson 1988b). Observera att i
dessa fall skall även källhänvisningen inne i texten förses med detta tillägg.
Litteraturförteckningen skall skrivas så att den underlättar för läsaren att hitta en
text. Därför skall bokens titel betonas genom kursivering i monografier 4 . När det
4 Böcker skrivna av en eller flera författare
16

gäller tidskrifter eller antologier 5 kursiveras tidskriftens respektive bokens namn i
referensen, inte namnet på artikeln som den enskilda författaren skrivit. Om du
tvekar hur du skall göra titta i din kurslitteratur hur man gjort där och kom ihåg att
reglerna för hur man skriver referenser är till för att underlätta för läsaren att söka
efter den källa du angivit.
För böcker med angiven författare skall följande uppgifter ges:
- författarens efternamn, förnamn eller initial(er)
- tryckår i parentes
- fullständig titel kursiverad
- Förlagsort 6 : Förlag
Exempel monografi:
Sadler, D. (1992) The Global Region - Production, State Policies and Uneven
Development. Oxford: Pergamon.
För kapitel och artiklar i antologier och tidskrifter gäller:
- författarens namn enligt ovan
- tryckår enligt ovan
- titel på kapitlet eller artikelns
- för tidskrifter: namn, årgång (volym), nummer, sidor. kursivt
- för antologier: I: (Red.) eller (Eds.), bokens namn, kursivt
- Förlagsort: Förlag
Artikel i tidskrift
Hanson, S. & G. Pratt (1992) Dynamic dependencies. A Geographic
Investigation of Local Labour Markets. Economic geography, vol.68:4.
Kapitel i antologi
Simon, D. (2002) Postmodernism and development. I: Desai, V. & R B. Potter,
(eds.) The Companion to Development Studies. London: Arnold.
När man skriver referenslistan underlättar man för läsaren att hitta författarnamnen
genom att t ex. börja varje nytt namn längst ute vid vänstermarginalen
och göra ett mindre indrag på följande rader fram till nästa författarnamn.
Exempel:
Sabet, A. (2002) Clash of Civlizations and the Democratic Discourse: The
Islamic Challenge. www.islamonline.net, 2002-05-21.
Simon, D. (2002) Postmodernism and development. I: Desai, V & R.B. Potter,
(eds.) The Companion to Development Studies. London: Arnold.
Information/källor hämtade från Internet gäller att man refererar i texten på
vanligt sätt med angivande av författare eller organisation och årtal. I referens-
5 Uppsatser skrivna av olika författare samlade i en bok med en eller flera redaktörer.
6 Ursprungligen avsåg den geografiska angivelsen, tryckorten. Under senaste årtionden har den
geografiska placeringen avsett förlagsort. Men på grund av ägande- och marknadsföringsstrukturer
inom bokförlagen så har angivande av geografisk plats upphört att ha någon egentlig mening annat
än för verkligt lokalt producerat material som t ex Lindköpings univ. Tema rapporter 2000:45
17

listan anges efter de sedvanliga uppgifterna också en komplett URL (Unique
Resource Locator/Internetadress) följt av datum, när man fann uppgiften.
Exempel:
Sabet, A. (2002) Clash of Civlizations and the Democratic Discourse: The Islamic
Challenge. www.islamonline.net, 2002-05-21.
Exempel på hur referenslista skrivs finns i appendix B.
Bilagor
Använder du bilagor (appendix) bör du hänvisa till dem på lämpligt ställe i texten.
Eventuella bilagor kan innehålla t.ex. statistiskt underlagsmaterial, lagtexter,
frågeformulär eller annat material, som du vill redovisa men som är alltför skrymmande
att ta med i uppsatsen. Bilagorna placeras sist, efter referenslistan. Har du
flera bilagor numreras dessa eller ges en bokastavskod (bilaga 1, 2, etc. eller
bilaga A, B).
Ibland ser man att samtliga kartor i en uppsats lagts i en bilagedel. Oftast är detta
mindre lämpligt. Kartor utgör väsentliga geografiska orienterings- och analysinstrument.
I en geografisk uppsats bör därför kartor i de flesta fall integreras i
texten och utnyttjas aktivt. Ett undantag kan göras om samma karta är väsentlig
för framställningen i flera olika delar av samma uppsats. Då kan den vara lättare
att hitta i en bilaga.
Examen
Innan du trycker uppsatsen lämnar du in ett komplett manuskript till din handledare
för godkännande. Själva examen består av att man får sin egen uppsats
värderad av handledare, examinator och opponent, liksom att man själv skall
opponera på en eller ett par arbeten.
För att det skall vara möjligt att på kort tid administrera examen av uppsatserna
(välja opponent och examinator, göra schema etc.) måste du följa de anvisningar
som finns för hur man anmäler och lämnar in uppsatsen till examen. Det
skiljer något i hur B respektive C och D uppsatser administreras läs därför:
Instruktioner för examen av B uppsatser i appendix C.
Instruktioner för examen av C och D uppsatser i appendix D.
Opposition
Den som granskar och kommenterar uppsatsen på seminariet kallas opponent.
Man behöver inte vara negativ för att opponera. Med universitetens latiniserade
språk betyder opponent snarast motpart – en motpart som kritiskt granskar och
diskuterar. Den som lägger fram en uppsats kallas respondent – den som svarar
opponent. Meningen med oppositionen är att du skall träna din förmåga att
18

analysera vetenskapliga arbeten och speciellt då de använda metoderna, och den
gjorda analysen. Examen är också till för att den som har skrivit uppsatsen skall få
en respons på sitt arbete.
Opponenten skall alltså kritiskt granska uppsatsen. Detta innebär att opponenten
kommenterar, och eventuellt tar upp till diskussion, uppsatsens väsentliga delar,
dess utgångspunkter, uppläggning och resultat, såväl som dess förtjänster och
eventuella brister. Om opposition uppfattas rätt eftersträvar opponenten att ge
konstruktiv kritik, vilket innebär att man föreslår hur man kunde ha gjort istället
snarare än att kort konstatera att "Det här var inte bra".
Precis som respondenten måste disponera sin uppsats, bör opponenten strukturera
sin opposition. Ofta ser man opponenter som förlorar sig i detaljer, men missar
helheten. Åhörarna får då lätt intrycket att opponenten är dåligt påläst och/eller
inte har förstått uppsatsen. Börja därför med de stora dragen och gå sedan vidare
till en mer detaljerad nivå. Det kan vara bra att inleda oppositionen med en kort
redogörelse för de huvudpunkter, som du tänker ta upp.
Instruktioner för hur man opponerar finns i appendix E
19

Appendix A Problemformulering inför uppsats
Namn: Mailadress:
Arbetstitel:
Handledare:
Motivera ämnet
Teckna ämnet/problemfältet i relation till en samhällsdebatt eller teori!
Ni skall alltså motivera varför det tänkta problemet över huvud taget är intressant
ur ett geografiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv.
Frågeställning
Beskriv mer precist vad som skall undersökas. Det räcker inte att säga att man
skall titta på ett område. Vilka är undersökningens frågor, och/eller hypoteser
Avgränsning
Avgränsa undersökningens omfattning. Vad är det ni inte undersöker?
Lokalisera undersökningen
Redogör för undersökningens rumsliga fundament. Planeras undersökningen vara
lokal, regional, nationell, internationell? Om ni kommer att arbeta med ett ”case”
beskriv så mycket ni vet om detta – geografisk lokalisering, ekonomi,
arbetsmarknad, demografi etc.
Empiri
De flesta uppsatser innehåller någon sorts empiri. Empirin kan fås genom att man
samlar ett eget primärmaterial. Man intervjuar eller registrerar någon typ av
observationer man gör i fält. Men lika ofta använder man sig av sekundärt
material – statistik eller observationer som inhämtats av någon annan. Vanligt är
att man kombinerar primär och sekundär material, där det primära materialet utgör
en mer detaljerad illustration eller undersökning av frågeställningen. Beskriv
vilken typ (vilka typer) av empiri som kommer att användas!
Tidsplan
Skissera en tidsplan för förberedelse, datainsamling, bearbetning och
färdigställande av uppsats. Överväg noga om empirin ni har tänkt samla är möjlig
att nå på de veckor som står till buds, dvs.10 veckor
Litteratur: Ange åtminstone någon litteratur som behandlar ämnet
Förslaget accepterat
Problemformuleringen skall godkännas och skrivas under av handledaren och
sedan lämnas till kursföreståndaren den X/X (Den dag uppsatskursen börjar)
Lycka till! AKB 2005-09-0
20

Appendix B Exempel på referenslista
21

Appendix C Instruktioner för examen av B uppsatser
KLARTECKEN TILL SEMINARIEBEHANDLING
Handledaren är den som beslutar om uppsatsen är klar att seminariebehandlas
eller om det behövs ytterligare arbete med texten. Det är också handledaren som
meddelar kursansvarig vem som är klara för uppsatsseminariet, vilket sedan utgör
underlag för seminarieschema och fördelning av examinatorer. Det enda ni skall
tänka på är alltså att ha kontinuerlig kontakt med er handledare och att lämna in
uppsatsen den tid som ni kommit överens med handledaren om.
OMSLAG
Omslaget skall ha 5 informationer: ditt namn, kursbeteckning, år, handledare och
titel. I övrigt kan det illustreras som ni önskar.
ANTAL EXEMPLAR
Ni skall lämna in 8 ex. av uppsatsen. Av dessa får huvudopponenterna 2, andra-
och tredjeopponenterna 4 och examinatorn 1. Ett ex. arkiveras på institutionen.
VEM TRYCKER OCH BETALAR
Det finns inga bidrag till tryckkostnader. Många använder sig av Universitetets
kopieringscentral på Tornavägen. Man går bara dit och ställer sig i kö. Det kan ta
lång tid. Väljer ni att skriva ut i institutionens datorsal bör ni tänka på att vara ute i
god tid eftersom det ofta blir kö till skrivaren precis innan inlämning. Om man har
dyra färgbilder räcker det om fem av exemplaren är i färg, övriga kan vara
svart/vita
LÄMNA IN UPPSATS
På uppsatsfördelningsseminariet skall ni lämna era uppsatser samt hämta de
uppsatser ni skall opponera på enligt det seminarieschema som delas ut.
OBS! Det är viktigt att alla kommer till uppsatsfördelningsseminariet och att man
kommer i tid! Annars måste seminarieschemat göras om och de som inte har
kommit plockas bort – medan alla andra måste vänta!
EXAMEN OCH BETYG
Examen är klar när man har försvarat sin egen uppsats samt opponerat på ett
tillfredställande sätt. Det senare innebär opposition av totalt 3 uppsatser. Om
oppositionen är undermålig kan man få lämna in en opposition skriftligt efteråt.
Det kan även bli aktuellt med en komplettering av själva uppsatsen. Vid uppsatsseminariet
är examinatorn ordförande. Huvudopponenterna gör det största
inlägget, övriga opponenter lägger till sina åsikter och examinator ger en sammanfattande
värdering. Examinators åsikt om betyget avgör om handledare och
examinator skulle vara oeniga, vilket de mycket sällan är.
REGISTRERING I LADOK
Om man önskar kan man ofta få sitt betyg direkt i samband med seminariet.
Undantagsvis vill handledare och examinator diskutera saken och meddela betyg
senare. Om allt fungerar finns ditt betyg registrerat i LADOK inom en vecka.
22

Appendix D Anmälan, inlämning, examen av C eller D uppsats
ANMÄL UPPSATSEN
Du skall anmäla din uppsats och ange en titel kl.15.00, fem dagar före
inlämningsdagen. Detta är nödvändigt för att göra seminarieschema och finna
examinatorer. Du kan ändra titeln på din färdiga uppsats, men den du anmäler
kommer att stå på seminarieschemat.
OMSLAG
Omslaget skall ha 5 informationer: ditt namn, kursbeteckning, år, handledare och
titel. I övrigt kan det illustreras hur som helst. Det ohäftade exemplaret som går
till biblioteket får ändå ett nytt omslag med standardiserat utseende och ett
utgivningsnummer i en serie.
ANTAL EXEMPLAR
Om du går upp vid ordinarie examenstillfälle (januari eller juni) skall du lämna in
8 ex. Av dessa ex får handledare 1, opponent 1, examinator 1. De resterande 5 får
övriga seminariedeltagare dela på. Blir det några över får du dem tillbaka.
Efter examen lämnar du ett ohäftat ex till expeditionen. Betyget förs ej in i Ladok
innan vi har fått arkivexemplaret som sedan binds in och kommer att finnas
tillgängligt i biblioteket. OBS! Om du går upp vid ett extra examenstillfälle, så
brukar där vara färre deltagare och det räcker med att lämna in 6 ex.
VEM TRYCKER OCH BETALAR
Det finns inga bidrag till tryckkostnader. Många använder sig av Universitetets
kopieringscentral på Tornavägen. Man går bara dit o ställer sig i kö. Det kan ta
lång tid. Om man har dyrbara färgbilder räcker det om opponent och examinator
får exemplar i färg, övriga kan vara svart/vita.
LÄMNA IN UPPSATS
På uppsatsbytarträffen, skall uppsatsen lämnas till institutionen. Samtidigt hämtar
du den uppsats du skall opponera på och seminarieschemat.
EXAMEN OCH BETYG
Examen är klar när man har försvarat sin egen uppsats, opponerat på ett tillfredställande
sätt på en annan uppsats och deltagit på 3 seminarier där utöver,
alltså sammanlagt 5 tillfällen. Om opposition är undermålig kan man få lämna in
en opposition skriftligt efteråt. Vid examen är din handledare ordförande för
mötet. Opponenten håller i diskussionen och examinator ger en sammanfattande
värdering. Examinators åsikt om betyget avgör om handledare och examinator
skulle vara oeniga, vilket dom mycket sällan är.
REGISTRERING I LADOK
Vanligtvis får man sitt betyg direkt i anslutning till examen. Undantagsvis vill
handledare och examinator diskutera saken och meddela betyg senare. Om allt
fungerar blir examen rapporterad dagen efter till expeditionen. Om du sedan
lämnar in ditt arkivex till exp. kommer betyget inom en vecka att finnas registrerat
i LADOK och du kan ta ut examen hos examenskontoret på LU.
23

Appendix E Anvisningar för uppsatsopposition
Syftet med en opposition är flerfaldigt. Författaren skall få respons på flera
månaders arbete i form av genomtänkt kritik (positiv och negativ). Författaren
skall dessutom ges chans att försvara sig mot vad han/hon uppfattar som felaktig
kritik liksom att ges möjlighet att förklara eller vidareutveckla sina resonemang
för att påverka sitt betyg.
Opponenten inleder med att sammanfatta innehållet på 5 maximalt 10 minuter! En
sammanfattning inbegriper frågeställning, teori, empiri och slutsatser. Därefter får
respondenten möjlighet att godkänna sammanfattningen som korrekt eller
korrigera och komplettera beskrivningen.
Därefter ansvarar opponenten för att uppsatsen blir allsidigt diskuterad.
Opponenten får ställa precis vilka frågor han/hon vill men nedan följer några
kritiska punkter som en opponent alltid behöver kontrollera. Alla punkter behöver
inte diskuteras med respondenten, men är en bra checklista när man läser
uppsatsen. Om någon av följande frågor behöver diskuteras så ställer man dem
och ger därefter respondenten en ordentlig chans att försvara eller förklara.
Innehållet
• Handlar uppsatsen om det den säger sig göra?
• Är frågeställningen helt klar?
• Är det en bra och relevant frågeställning i sammanhanget? Finns det
alternativa formuleringar av frågor eller hypoteser som skulle varit bättre?
• Saknas några väsentliga resonemang?
• Innehåller framställningen obehövlig teori, empiri eller resonemang som
inte tillför frågeställningen något?
• Är sakliga uppgifter riktiga (kontrolleras så långt det är möjligt i av
författaren uppgivna källor)
• Saknas någon väsentlig diskussion, litteratur eller andra källor?
• Är författarens omdömen och slutsatser riktiga på basis av det material
som presenteras i uppsatsen?
• Skulle man kunna dra andra slutsatser av materialet än de som författaren
drar?
• Bidrar författaren till kunskapsutvecklingen inom området?
Därefter kan opponenten gärna ställa någon bredare, diskussionsartad fråga som
är framtidsinriktad (ex. Hur skulle man kunna gå vidare utifrån detta arbete?) eller
försöka kullkasta hela idén (ex. Vilket värde har den fråga som behandlas för
kunskaps- eller samhällsutveckling över huvudtaget?)
Innehållet i uppsatsens argumentation är det huvudsakliga föremålet för
oppositionen men det ”akademiska hantverket” skall också granskas.
Nedanstående skall kontrolleras och kommenteras om det finns brister som är
genomgående i arbetet. Enstaka misstag lämnas utan kommentarer.
24

Formen
Diskussion av form är inte oväsentlig men får aldrig bli omfångsrikare än
diskussion av innehåll.
• Är dispositionen klar och ändamålsenlig?
• Är framställningen klar och pedagogisk?
• Hanteras källor på ett bra sätt?
• Framgår tydligt vad som är fakta och resonemang hämtade från andra
personer och vad som är författarens eget bidrag eller åsikter?
• Är litteraturförteckning korrekt och följer reglerna?
• Är layout, redigering och typografi bra på så sätt att den bidrar till en lätt
förståelse av texten?
• Är figurer, tabeller och kartor rätt behandlade och bidrar till
framställningen? Det finns lika strikta regler för hur figurer presenteras
som för litteraturreferenser.
• Är språkbehandlingen god och på ”rätt” nivå för sammanhanget?
25
AKB 2003 11 22