Gotlandsartilleristen

Arthur i Älvdalen (befälsversionen)
A 7 fick hösten 98 i uppdrag att hjälpa FMV med art.skjutning veckorna 914-915 på Älvdalens skjutfält.
Skjutningarna genomfördes för att genomföra slutprov på artillerilokaliseringsradarn ”ARTHUR” som är ett
samarbete mellan Sverige och Norge. Två pjäser skulle kunna skjuta och det var 15 cm m/39 som skulle gälla.
Det gällde då att ”ragga” tag i gammalt befäl som tidigare hade ”tjänat” pjäsen. Tre veckor innan övningen
skulle börja kom beskedet att 77 B skulle gälla. De flesta befälen som
var uttagna hade ingen utbildning på pjäsen och att byta ut dem gick inte,
eftersom de som hade utbildning var i anspråktagna med andra uppgifter.
Efter en dags befälsutbildning med säkerhetsprov och riktningsövningar
så var servicerna hjälpligt klara att genomföra övningen. Eftersom påsken
låg alldeles innan övningen, så fick några befäl resa upp till Älvdalen med
pjäser, amfordon och bpl redan måndag vecka 13, för att sedan återvända
till ön på onsdag. Vi anlände med flyg till Mora och sedan med buss till
ArtSS på tisdag vecka 14. Började med genomgång på kvällen där vi fick
uppgift att plutonen skulle vara eldberedd kl 11.00 dagen efter, långt upp på
skjutfältets nordvästra hörn, strax öster om Fonotjärnfljoten. Pjäsplutonen
bestod av en pjäsgrupp med gamla befäl och en med två fänrikar och sex
KB-elever. Dessutom hade vi en bplgrp med kn Leif Svensson i spetsen
och en amgrp med äldre befäl av kalibern lt Ulf Karlsson och till sin hjälp
den unge teknikern kn Mikael Kaip. Eldledare var mj Göran Karlsson och
kn Torbjörn Holmberg med några KB-elever. Nåväl, ungdomarna på andra
pjäs var lite oroliga för ”gubbarna” på första pjäs. Den bestod av kn Sylve
”Strumpklas” i färd med att
knyta en av många laddning
sex.
”Krutgubbarna” på första pjäs under fältlystring.
Fr. v: Sylve Nilsson, Björn Wizén, Göran
Fransson och Klas-Göran Buskas
Nilsson gruppchef, kn Klas-Göran Buskas strumpknytare, lt Björn Wizén
förare och lt Göran Fransson chef amupplag. Riktare turades alla om att
vara. Som man kan se av gruppmedlemmarnas medelålder (48 år) kan man
lita på att arbetet utfördes lungt och säkert. Inte ens en gammal pjäsgrupp
under den glada KFÖ:ns tid kom upp i en sådan aktningsvärd ålder. Vad hände då i övrigt? Ja, utmarsch
klockan 08.00, över dammen i tillåtna 30 km/tim, uppför Flogåsen i 15 km, höjdskillnad 180 m. Vidare
norrut till en anslutningspunkt för uppdatering av positionsutrustningen, därefter till en kontrollpunkt, för
att sedan kunna gruppera. På grupperingsplatsen var det alltid god ordning genom Buskas och Franssons
försorg. Ammunitionen väl ordnad på växelflak och jägarköket ständigt puttrande. Det var inga problem att
bli eldberedda i tid och det lyckades vi med samtliga gånger under övningen. Skjutningarna gick till så att vi
sköt på fastställd bäring och elevation, så vi fick använda reservförfarande på riktinstrumentet, vilket vi inte
hade övat på tidigare. Detta gjordes för att man skulle kunna jämföra radarns värden mot tabellens. Ibland
innebar det att skjutgränserna fick ändras på grund av inflytelser. Vi sköt i regel ett sökskott och därefter 14
skott med en minuts mellanrum. Ibland hittade inte radarn skotten och det blev ytterligare något sökskott. När
det fungerade som bäst sköt vi 60 skott på drygt en timme och fick då känna på hur ett varmt eldrör känns.
Förvarning om eldsignalering var i regel kort, men vi hade en snabb ”strumpklas” som fixade det.