Gotlandsartilleristen

Första 77 B-kompaniet på
Gotland - en återblick
Jag vågar påstå att många blickar riktades mot A 7, och många på fastlandet satte nog kaffet i halsen, när de
fick höra att A 7 lyckats med att ta ner ett kompani - 6 stycken pjäser - till ön!! Dessutom skulle de grundutbilda
på den direkt utan erfarenhet av modernare pjässystem.
Mannen bakom detta var självklart regementschefen, Olle Bjurström, som förstått att vi på ön måste skaffa
oss egen erfarenhet för att hänga med i utvecklingen. Ett annat viktigt skäl var att låta de yngre, som många
gånger utbildats på ny materiel på skolor, få använda sig av sina erfarenheter, i stället för att utbilda på äldre
system.
Pjäsen - ett av det modernaste pjässystemen i Sverige för närvarande - skjuter långt, nästan 3 mil, den har
egen positionsbestämningsutrustning, POS 2, som används för både koordinatbestämning och riktning av
pjäsen, den har egen motor för gruppering och drivning av hydraulsystem, två-radiosystem för pjäsdata och
talnät.
Denna artikel skall försöka spegla utbildningsåret 98/99 sett ur mina ögon som kompanichef för 1. haubitskompaniet
FA tillhörande 21. fördhaubbat ZF med en för Gotland ny pjäs 77 B och som stf plutonchef
på pjäspluton 77 B.
Någon gång i september stod det klart att vi skulle utbilda tre stycken pjäsplutoner bestående av en pjäsgrupp
och en ammunitionsgrupp. Fältkompaniet bestod av närmare 100 man med fältstark trosspluton, något reducerad
rektropp och B-plats. Här fanns goda möjligheter att skapa ett uthålligt och effektivt kompani.
Kompaniet var utspritt på alla plutoner på bataljonen, GB för sig, riktare och bpl/rekbiträden tillsammans,
alla 7,5 mån på tre olika plutoner samt KB/PB för sig. Vid det laget kretsade allt kring hösten stora övningar
- Nordic Peace och FM-patrull. I bakhuvudet misstänkte man att tiden inte skulle räcka till.
Fyra HOPPFULLA män på pjäspluton.
Fr. v: J Colldén, M Zander, M Bendt, M Högfors