Stress och hjärtsjukdom - Institutet för biomedicinsk ...

Nr 2 • April 2002 • Tidskrift för Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap
Stress och hjärtsjukdom
Diagnostik av humant herpesvirus-6
Vattenanalyser vid översvämningar

Stress och hjärtsjukdom
Störningar i den molekylära balansen mellan
endokrinologi, immunologi och metabolism
GÖRAN LINDSTEDT OCH ROLF EKMAN
SAHLGRENSKA AKADEMIN VID
GÖTEBORGS UNIVERSITET
Samhällets kostnader för långtidssjukskrivning
når ständigt nya
rekordnivåer. Det var omkring år
1997 som det började ske en dramatisk
ökning av sjukskrivningstalen. Bland
landstingsanställda är muskuloskeletala
sjukdomar (främst ont i ryggen) vanligast.
Den vanligaste psykiatriska diagnosen
är depression. Den årliga kostnaden
uppges överstiga 100 miljarder
kronor, en nära ofattbart hög summa.
Ökning sker med 25 miljoner kronor
per dygn! Vad som mer ter sig nära
ofattbart är att man uppskattat att endast
en femtedel av dessa
kostnader hänför sig
till väl definierade och
kända sjukdomar (Åke
Nygren och Marie Åsberg
vid Karolinska
Institutet). Sjuttio procent
hänför sig till sjukdomstillstånd
som är
mindre väl kända för
landets läkare. I denna
grupp återfinner vi
sjukdomsyttringar och
tillstånd som vi på mer
eller mindre säker
grund uppfattar som
stressutlösta, som psykiatriska
sjukdomar och
muskuloskeletala sjukdomar.
Vad är ”stress”?
”Stress” är inget entydigt
begrepp. Enligt
Björn Folkow, den medicinska
fysiologiens
store man i Sverige,
verksam vid Medicinska
Fakulteten i Göteborg
sedan 1950-talet,
valde Hans Selye fel
ord när han översatte
från sitt hemspråk, ungerska.
Selye framhöll
själv att en bättre be-
Cytokiner,
hormoner
nämning hade varit ”strain”. Folkow
jämför med förhållandet mellan mekanikens
”load” (belastning) och ”deformation”
(som ett uttryck för ”strain”).
Elasticitet är förhållandet mellan
”stress” och ”strain”. När vi således
idag använder begreppet stress i medicinen
menar vi egentligen följderna av
stress, hur vi påverkas negativt av en
psykosocial stimulus eller belastning.
Graden av påverkan varierar inte bara
med graden av stimulus, utan också
med individens reaktionsmönster. Detta
påverkas av genetiska faktorer samt
av tidigare och aktuella miljöfaktorer
som tidigare sjukdomar, uppväxtmiljö,
utbildning och aktuell fysisk och psykosocial
miljö. Denna påverkas i sin tur
Limbiska systemet
ACh, 5-HT, NA, GABA
CRH
Hypotalamus
Hypofysen
Binjurebarken
Kortisol
Immunsystemet
av ett flertal faktorer som bemötandet i
arbetsmiljön, graden av uppskattning
för utförd arbetsinsats, möjligheten att
påverka sin situation på arbetsplatsen
och hemma, anhörigstödet, den känslomässiga
stimulansen och individens val
och utövande av sina fritidsaktiviteter.
Arbetsplatsens design och utformning
kan också spela en viktig roll. Risken
för arbetsrelaterad sjukdom är uppenbar
om individens insatser för arbetsplatsen
inte motsvaras i en adekvat ”belöning”
i form av förståelse för insatsernas
värde, adekvata möjligheter för
att göra fortsatta insatser, position på
arbetsplatsen och lön, likaså om arbetstagaren
utsätts för uteslutningsaktioner
som mobbing och val av ”synda-
HPA SAM
AVP
ACTH
Locus coeruleus
Hjärnstammen
Sympatiska systemet
Binjuremärgen
Adrenalin
Figur 1. Molekylära kopplingar mellan kroppens signalsystem vid stress:
HPA, hypotalamus-hypofys-binjureaxeln; SAM, sympatiko-adrenomedullära systemet;
A, adrenalin; NA, noradrenalin; ACh, acetylkolin; ACTH, adrenokortikotropt hormon eller
kortikotropin; AVP, arginin vasopressin; 5-HT, serotonin; GABA, gamma-aminosmörsyra;
CRH, kortikotropinfrisättande hormon.
CRH
NA
LABORATORIET 2/2002 5
A
NA

Hjärt/kärlsystemet
bockar”. Arbetsledningens kompetens,
insikter i arbetsplatsens uppgifter och
ansvarstagande för arbetets kvalitet är
här av avgörande betydelse.
Signalsystem i
stressreaktionen
För våra förfäder var stressreaktionen
av avgörande betydelse för individens
överlevnad. Stressreaktionen anses
omfatta tre skilda grundläggande signalsystem
vars aktiviteter styrs av hjärnan
(Figur 1).
● Hypothalamus – hypofys – binjurebarkaxeln
(”HPA-axeln”) med frisättning
av kortisol, vilket reagerar
med cellernas glukokortikoidreceptorer.
● Det autonoma nervsystemet, främst
det sympatiska nervsystemet och
binjuremärgen (det sympatikoadrenomedullära
systemet, SAMsystemet).
● Immunsystemet
Den livsavgörande betydelsen av intakt
HPA-axel och SAM-system har klart
visats av djurexperiment där man slagit
ut gener för enzym i resp. system. Motsvarande
experiment har oss veterligt
ännu inte gjorts för immunsystemet. Induktionen
av ”akut inflammatorisk reaktion”
är emellertid ett led i organismens
försvar mot invaderande agens,
ledande till avgränsning av infektiösa
Stress
Individens
signalsystem
DNA och
transkriptionsmaskineriet
Strukturella/funktionella
organförändringar
Nervsystemet Immunssystemet
Figur 2. Stressens väg till DNA och effekter på olika organsystem.
processer i kroppen och elimination av
infektiösa agens - i vår värld är vi ju
omgivna av mikroorganismer, som kan
tränga in i kroppen genom skador i huden
eller genom naturliga kroppsöppningar.
Skulle vi drabbas av blödning
eller blodpropp i samband med överfall
eller kroppsskada aktiveras försvarssystem,
som motverkar skadliga konsekvenser
av händelsen. Aktivering även
av immunsystemet är därför en vital
komponent i stressreaktionen.
Akuta effekter av stress
Påvisbara hormonella effekter av stress
är, inom några sekunder, ökad insöndring
av katekolaminer (adrenalin, noradrenalin)
från det autonoma nervsystemet.
Ökad insöndring sker av kortikotropin-frisättande
hormon till portavenen
mellan hypothalamus och hypofys
följt av kortikotropin (ACTH)-ökning
i blod. Ökad frisättning sker också
av prolaktin och tillväxthormon från
hypofysen samt av glukagon från pankreas.
Nedsatt insöndring sker av gonadotropinfrisättande
hormon (GnRH)
från hypothalamus följd av sänkt frisättning
av gonadotropiner (FSH, LH)
från hypofysen in i blodet. Några minuter
senare ses ökning av kortisolkoncentrationen
i blodet som följd av ACTHpåverkan
på binjurebarken, samt sänkning
av könshormoninsöndringen.
Fysiologiska reaktioner på stress är
omgående (dvs. inom sekunder till någ-
6 LABORATORIET 2/2002
ra minuter) ökning av kardiovaskulär
tonus, aktivering av immunsystemet,
energimobilisering (se nedan), minskning
av sexuell lust och aktivitet, samt
vattenretention, aptitförlust, ökat blodflöde
i hjärnan och ökad inprägling av
och medvetenhet om sensoriska intryck,
dvs. minnesfunktionen.
Mobiliseringen av kroppens resurser
för att möta ett yttre hot innebär en
mångfald omställningar av ämnesomsättningen.
För att hjärnans och musklernas
energibehov skall tillgodoses frisätts
exempelvis glukos och fettsyror.
Vi har emellertid fortfarande betydande
brister i våra kunskaper om hur
stresshormonerna påverkar ämnesomsättningen.
Vi vet att hormonerna i
huvudsak verkar genom att binda sig
till och aktivera receptorer på eller i cellerna,
och att påverkan i stor utsträckning
sker via ändring av genuttryck
(Figur 2). I en studie av nära 5000 gener
i mononukleära celler i blod (dvs.
främst lymfocyter) fann man att en glukokortikoid
(dvs. ett hormon med kortisoleffekt)
påverkade uttrycket av mer
än tvåtusen gener (uppreglering eller
nedreglering). Testosteron och DHEA
(dehydroepiandrosteron) påverkade ett
hundratal gener, i flera fall i motsatt
riktning mot glukokortikoiden. Noggranna
studier av såväl djur som människor
krävs alltså för att definiera vilka
hormonella effekter som är av störst
betydelse för uppkomst av stressrelaterad
funktionsstörning.
Akuta kardiovaskulära
effekter av stress
Inom stressforskningen – fr.a. i djurexperimentell
vetenskap – talar man om
fyra skilda stressreaktionsmönster. De
akuta effekterna vid ”fly eller fäkta”reaktionen
(försvarsreaktionen, ”alarm
reaction” eller ”defence reaction”) är
höjning av blodtrycket, hjärtfrekvensen
(pulsen) och hjärtats slagvolym. Blod
omfördelas från mage, tarm och njurar
till hjärtmuskel, skelettmuskler och
hjärna. Vid vaksamhetsreaktionen (”vigilance
reaction” eller “freezing reaction”),
däremot, sker det motsatta vad
gäller hjärtat. Andningsfrekvensen
minskar, och individen intar inandningsposition.
Vaksamhetsreaktionen
är oftast den initiala reaktionen, som på
någon sekund kan övergå till försvarsreaktionen.
Som motsats till de nämnda reaktionerna
står hämningsreaktionerna, den
oftast kortvariga ”playing dead”-reaktionen
och den utsträckta ”defeat”-re-

aktionen (frustrationsreaktionen). I det
första fallet, välkänt från djurfysiologin,
blir individen blickstilla med nedsatt
andnings- och hjärtfrekvens samt
blodtrycksänkning. Människan svimmar.
Frustrationsreaktionen är också
välkänd från djurfysiologin, närmare
bestämt djur som lever i hierarkiskt
uppbyggda samhällen. En normal reaktion
säkerställer ett stabilt samhälle.
Hos individer som upplever denna reaktion
intensivt utvecklas svår sjukdom
och förtidig död. Hos människa inträffar
frustrationsreaktionen typiskt vid
förlust av kontroll över den egna situationen,
brist på uppskattning för sina
insatser, brist på socialt stöd, uteslutning
från gruppen och/eller mobbning.
Vid denna reaktionstyp ses påtaglig aktivering
av hypothalamus-hypofys-binjurebarksaxeln
(HPA) med hög kortisolinsöndring,
medan aktiveringen av
det sympatiko-adrenomedullära systemet
uteblir. I det långa loppet leder de
höga kortisolkoncentrationerna till förhöjt
blodtryck och det s.k. metabola
syndromet med bukfetma, höga triglyceridkoncentrationer,
hyperinsulinemi
(”insulinresistens”), och ev. typ 2-diabetes.
Typiskt för frustrationsreaktionen
är sänkningen av hypofys-gonadaxelns
aktivitet, liksom suppressionen
av immunsystemet. I långdragna fall
kan t.o.m. HPA-axelns aktivering utebli,
och individens kortisolinsöndring
blir låg.
Skadliga effekter av
långvarig stress …
I vårt samhälle har stressreaktionen inte
samma betydelse för överlevnad som
den hade för våra förfäder. Mobiliseringen
av glukos och fettsyror används
inte för exempelvis ökad muskelaktivitet,
eller för att hjälpa oss överleva en
begränsad tid utan föda. Istället lagras
dessa substanser upp i fettväv och muskulatur.
Upplagring i den intraabdominala
fettväven leder till ”den skadliga
fetman” (”central fetma”, ”visceral fetma”),
där midjemåttet stiger i relation
till måttet över höfterna. Denna s.k.
midja-stusskvot (waist-hip circumference
ratio, WHR) är en stark riskfaktor
för typ 2 diabetes mellitus och för
hjärt-kärlsjukdom. Insulinresistensen –
föregångare till och senare delkomponent
av typ-2 diabetes – har ansetts vara
nära knuten till fettinlagring i muskelvävnaden.
Långvarigt ökad koncentration av
kortisol som följd av stress anses ha
skadliga effekter på hjärnan, bl.a. på
Figur 3. Nervcellen i den vänstra bilden är från en råtta som
vistats i "vanlig miljö", den högra från en "stimulerande" miljö
som medfört fler förgreningar. Från Johansson och Belichenko,
2001.
hippocampus, säte för bl.a. inlärning
och minne. Depression är vanlig hos
patienter med Cushing-syndrom (innebär
överproduktion av kortisol som
följd av tumör i – vanligen – hypofys
eller binjurebark). Likaså ses högt
blodtryck, vilket är en riskfaktor för såväl
förtidigt åldrande – bl.a. genom påverkan
på hjärnan – som hjärt-kärlsjukdom.
Patienter som behandlas med kortisonpreparat
riskerar att få osteoporos
som följd av påverkan på mineralinnehåll
och bindväv i benvävnaden. Kortisonpreparat
påverkar också immunsystemet
och medför därmed ökad risk
för bakteriella infektioner.
Den sänkta insöndringen av gonadotropiner
och könshormoner leder
också till sänkt bildning av sädesceller
hos mannen. Hos kvinnan uteblir menstruationscykeln
och utvecklingen av
äggceller.
Sammanfattningsvis kan långvarig
stress leda till påverkan på hjärnan
(”man blir dummare och förlorar minnet”)
med risk för förtidig död, på hjärtat
och kärlsystemet samt på förmågan
att få barn. Påverkan kan också ses på
andra organ och organsystem.
… även på
nästa generation?
Risken för negativ påverkan på familjelivet
som följd av långvarig stress är
uppenbar. Det förefaller också finnas
komplexa samband mellan fosterutveckling
– mätt som graviditetstidens
längd och som barnets födelsevikt i relation
till längden – och psykosociala
faktorer under graviditeten, som ”job
strain”, stress, känslomässiga störningar,
näringsintag, etc. Möjligheten för
ett lågviktigt barn att återhämta en normal
viktsutveckling kan också påverkas
negativt av stress. Prospektiva studier
av stress hos gravida kvinnor ter
sig alltså angelägna mot bakgrunden att
låg födelsevikt är en riskfaktor för
hjärt-kärlsjukdom hos individer som
senare i livet utsatts för psykosocial
stress.
Figur 3 visar i en djurexperimentell
studie att en stimulerande och aktiverande
miljö gynnsamt kan påverka
hjärnans vidare utveckling.
Inverkan av stress på barns och ungdomars
hälsa är ännu sämre känd än effekterna
på vuxna. Grundläggande värderingar
som ”rättvisa, respekt och tolerans
för olikheter” – viktiga uppgifter
för förskolans pedagogik – kan inte förmedlas
i en situation där såväl barn som
vuxna pressas hårt (Gunnel Kärrby,
Borås högskola). Det är hög tid att med
biokemiska undersökningar klarlägga
stressreaktionsmönstret såväl hos normala
som hos utsatta barn och ungdomar
(ex. mobbade) som bas för prospektiva
studier av långtidseffekterna
av stress.
Stress och depression
Hjärnan är det centrala organet i stressreaktionen.
De är genom våra sinnen
som vi får information om yttre stimuli.
Denna information bearbetas i hjärnan,
som skickar signaler vidare till
skilda organsystem för adekvat bemötande
av stimulus. I det fall en stimulus
uppfattas som ett hot aktiveras stress-
LABORATORIET 2/2002 7

eaktionen med påverkan på hormoninsöndringen.
I hjärnans reaktion ingår
också skilda känslomässiga reaktioner
som leder till skilda uttryck, som vrede,
ilska, rädsla, ångest. Det skulle föra för
långt att här gå in på de skilda påvisade
eller föreslagna sambanden mellan
stress och känslolivet. Depression kan
emellertid vara en viktig komponent i
reaktionen på långvarig stress. Detta
kan även studeras i djurexperiment, exempelvis
genom inlärd hjälplöshet och
kronisk oförutsägbar mild stress.
Depression och
hjärtsjukdom
Vid studier av relationen mellan stress
och hjärt-kärlsjukdom har samband påvisats
med hypertoni, ökad hjärtreaktivitet
på stress, låg hjärtfrekvensvariabilitet
(ett uttryck för låg vasovagal tonus),
atheroskleros i arteria carotis och
i koronarkärlen, ökad tjocklek av carotisväggen
(intima media), koronar
hjärtsjukdom och restenos efter koronarkärlsplastik.
Att det föreligger samband
mellan stress och hjärt-kärlsjukdom
förefaller alltså vara klart.
En rad psykosociala riskfaktorer har
beskrivits vara associerade med risk för
hjärt-kärlsjukdom (Tabell 1). Av dessa
psykosociala riskfaktorer har depression
visat de starkaste sambanden till
uppkomst av hjärtsjukdom, och till
sjuklighet och död hos patienter med
känd hjärtsjukdom (ex. hjärtinfarkt).
Det är emellertid viktigt att påpeka
att statistiska samband inte automatiskt
klargör om det finns kausala samband,
ej heller vad som är den primära faktorn.
Så kan exempelvis orsaken till
överdödligheten efter hjärtinfarkt hos
patienter med djup depression vara att
de svårast sjuka hjärtinfarktpatienterna
löper störst risk för att utveckla depression.
Prospektiva studier är därför angelägna.
Likaså föreligger ett stort behov
av biokemiska markörer som ev.
kan länka depression med hjärtsjukdom.
Om sådana markörer kan identifieras
och kvantifieras öppnas möjligheten
för att bryta orsakskedjan och minska
risken för uppkomsten av allvarlig
hjärtsjukdom. Vi får också möjlighet
för prevention av stressrelaterad sjukdom
genom rationell ändring av ex. arbetsmiljön.
Hur kan hjärtat
påverkas vid stress?
Påverkan på hjärtat kan ske via påverkan
på koronarkärlen, dvs. kärlväggsförändringar
som atheroskleros och
kärltonusförändringar, på hjärtmuskeln,
antingen nedsättning av funktionen
av hjärtmuskelcellerna (ledande till
systolisk dysfunktion) eller uppkomst
av fibros, ledande till ett stelt hjärta
med nedsatt förmåga till utvidgning
(diastolisk dysfunktion), samt på hjärtats
retbarhet, med risk för potentiellt
dödlig arytmi.
Möjliga mediatorer mellan
stress och hjärtsjukdom
Påverkan på hjärtat vid stress kan tänkas
förmedlas via en rad skilda mekanismer,
som det autonoma nervsystemet
(ökad sympatikusaktivitet, nedsatt
parasympatikusaktivitet), endokrin/
parakrin/autokrin påverkan genom
katekolaminer, renin-angiotensinaldosteronsystemet
eller endotelin, immunmediatorer,
adhesionsmolekyler
och tillväxtfaktorer.
I det följande beskrivs några aktuella
undersökningar som exemplifierar
de sistnämnda tre möjligheterna, vilka
för närvarande ådrar sig stort forskningsintresse.
Stress och cytokiner. År 1998 publicerades
en undersökning av cytokiner
hos 38 medicine studerande i samband
med en akademisk examination. Det
visades att denna psykologiska stress
Tabell 1. Psykosociala faktorer som i epidemiologiska studier visats vara
riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom [enligt Frasure-Smith och Lespérance]
Depression/hopplöshet/extrem utmattning
(Depression/hopelessness/vital exhaustion)
Ångest/ängslan och oro/bedrövelse (Anxiety/worry/distress)
Avsaknad av socialt stöd/isolering (Absence of social support/isolation)
Type A människa (Type A personality)
Vrede/fientlig livsinställning (Anger/hostility)
Stressigt liv (Life stress)
Påfrestande arbete (Job strain)
8 LABORATORIET 2/2002
ökade koncentrationerna av tumörnekrosfaktorn-α
(TNFα), interleukin-6
(IL-6), interferon-γ (IFN-γ), antagonisten
till interleukin-1 (IL-1-receptorantagonist)
samt av interleukin-10 (IL-
10). Högt ”anxiety response” korrelerade
till högre produktion av IFN-γ och
lägre produktion av de ”antagonistiska
interleukinerna”, IL-4 och IL-10.
Stress – infektionskänslighet – IL-6.
I detta experiment tillfördes försökspersonerna
en känd mängd influensavirus
A via näsan sedan de bl.a. enligt
Perceived Stress Scale (PSS-10) hade
bedömt den grad som de upplevde livshändelser
som stressfyllda. Följande
dagar registrerades symtom enligt en
skala liksom vikten av nässekretet.
Koncentrationen av IL-6 mättes i nässekretet.
Samtliga mått var högre hos dem
med hög stresskänslighet. Resultaten
tolkades som att högre stresskänslighet
var associerad med ökad känslighet för
infektion och en ökad immunologisk
reaktivitet i form av IL-6-ökning.
IL-6 – prognos vid hjärtsvikt. I denna
studie följdes 87 patienter med vänsterkammarsvikt
(systolisk dysfunktion)
under i medeltal 14 månader. Medelåldern
var 57 år. Ett flertal variabler studerades.
Av dessa befanns IL-6 och
NYHA-klass (en gradering av den fysiska
kapaciteten enligt New York
Heart Association) vara oberoende prediktorer
för nya hjärtsviktsepisoder, behov
av hjärttransplantation eller död.
ICAM-1 och risk för hjärtinfarkt.
S.k. adhesionsmolekyler på endotelcellens
yta binder monocyter till kärlväggen.
Flera inflammatoriska cytokiner
kan inducera bildning av adhesionsmolekyler.
De kan komma ut i löslig form
i blodbanan som följd av att de lossnar
(”shedding”) från kärlväggens endotel
och från glatt muskulatur. Exempel på
sådana molekyler är ICAM-1 (intercellular
adhesion molecule-1) och
VCAM-1 (vascular cell adhesion
molecule-1). Förekomst av lösliga
adhesionsmolekyler i blodbanan kan
tas som uttryck för kärlväggsskada
genom exempelvis atheroskleros
och/eller påverkan genom cytokiner,
kortisol och/eller oxiderat LDLkolesterol.
I Lancet publicerades 1998 en uppföljning
under 9 år av initialt till synes
friska manliga läkare. Under tiden fick

474 individer sin första hjärtinfarkt,
och dessa jämfördes med samma antal
individer som fortsatt var kärlfriska.
Koncentrationen av lösligt ICAM-1 vid
studiens början befanns vara en signifikant
riskfaktor för uppkomst av hjärtinfarkt.
Transforming growth factor-β
– kardiomyopati med hjärtsvikt.
Transforming growth factor-β (TGF-β)
bildas i en mångfald celler, bl.a. hjärtats
fibroblaster och myofibroblaster.
TGF-β påverkar en rad skilda cellfunktioner,
som utveckling, differentiering
och vävnadsreparation. Den har också
hormonella effekter och effekter på immunsystemet.
Dess främsta effekter anses
vara reparation av skadad vävnad
ledande till fibros (bindvävsärr), dvs.
bildning av kollagen – genom påverkan
på ”connective tissue growth factor” –
och andra grundsubstansmolekyler.
Såväl noradrenalin som angiotensin-II
– vars insöndringar ökar vid stress –
kan öka uttrycket för TGF-β.
I Heart publicerades nyligen en studie
som påvisade höga cirkulerande
koncentrationer av TGF-β vid kardiomyopati
med hjärtsvikt samt höga koncentrationer
av mRNA för TGF-β i mononukleära
celler i blod med ytmarkören
CD-14.
Resultaten talar för att stress kan påverka
bildning av fibrosgenererande
substanser i hjärta.
Tidsaspekter
Som nämndes ovan var det i mittenslutet
av 1990-talet som man iakttog
den dramatiska ökningen av sjukskrivningstalen
i vårt land. Som vi antytt
ovan uppstår sannolikt manifest stressrelaterad
sjukdom i hjärna och hjärta
först efter många år av störningar i den
molekylära balansen mellan skilda signalsystem.
För att klargöra mekanismerna
bakom stressutlösande faktorer
måste vi alltså gå många år bakåt i tiden
för att se på samhälls- och näringslivsstrukturer,
situationen på arbetsplatserna
med speciell tonvikt lagd vid ledningsfrågor,
familjebildningen, bemötandet
människor emellan, omhändertagandet
av barn, etc. Vilken betydelse
hade ändringarna av ledningsfunktionerna
i den offentliga sektorn, bort från
företrädarna för professionell kompetens
i form av hög utbildning och dokumenterad
och långvarig arbetserfarenhet?
Rör det sig om tider på 5 år, 10
år, 20 år eller mer för uppkomst av
dagens sjukdomar ledande till ohälsa
och sjukskrivning?
Uppenbart är alltså att vi måste veta
mer om patofysiologin vid dessa sjukdomstillstånd.
Vad som ytterligare
stämmer till eftertanke är frågan: Och
vad händer se´n?
Sammanfattning
Sammanfattningsvis finns det en lång
rad evidens för att långvarig stress kan
leda till allvarlig funktionsstörning och
skador i skilda organ. Främst har uppmärksamheten
riktats mot skador i
hjärna och hjärta, samt nedsatt funktion
av hjärna och reproduktionsorgan.
En viktig uppgift för de kliniska
laboratorierna är att utföra mätningar
av markörer för stress och för stressutlöst
organskada. Kan vi göra sådana
mätningar i tidigt skede finns bättre
förutsättningar för att gå in och bryta en
ödesdiger utveckling. Grundläggande
forskning är nödvändig för att klarlägga
vilka markörer som är användbara.
För denna krävs ett utökat samarbete
mellan företrädare för skilda discipliner
med kompetens inom basal biokemi,
fysiologi och mätteknik såväl som
medicinska insikter och erfarenheter
från arbetslivsforskning.
Även om vi sedan många år känt till
de allvarliga effekterna av stress på
människors liv och hälsa är våra kunskaper
dock ännu högst ofullständiga
vad gäller de molekylära mekanismerna
för uppkomst av funktionsstörning
och organskada. Därmed saknar vi ännu
tillräckliga kunskaper om vilka substanser
som bör mätas, och hur provtagning
och mätning bör ske. I ljuset av
de nära ofattbart höga kostnaderna för
sjukskrivning och rehabilitering för
stressutlöst sjukdom ter det sig än mer
angeläget att vi ägnar ökad kraft åt att
belysa dessa grundläggande frågor för
vår hälsa och framtida välfärd. ❑
Läs vidare i:
Folkow B. Physiologic aspects of
the “defence” and “defeat” reactions.
Acta Physiol Scand 1996;157
(Suppl 632):34-7.
Frasure-Smith N, Lespérance F.
Psychosocial risks and cardiovascular
diseases. Can J Cardiol 1999;15
(Suppl G):93G-7G.
Mc Ewen BS. The neurobiology of
stress: from serendipity to clinical relevance.
Brain Res 2000;886:172-89.
Sapolsky RM, Romero LM, Munck
AU. How do glucocorticoids influence
stress responses? Integrating permissive,
suppressive, stimulatory,
and preparative actions.
Endocr Rev 2000;21:55-89.
Folkow B. Mental stress and its
importance for cardiovascular
disorders. Physiological aspects,
”From-mice-to-man.” Scand Cardiovasc
J 2001;35:163-72.
Johansson BB, Lundborg G,
Dahlin L, Forssberg H. Såväl frisk
som skadad hjärna formas och
omformas under hela livet.
Läkartidningen 2001;98:3420-3.
Ekman R , Arnetz B (red).
STRESS – molekylerna, individen, organisationen,
samhället.
Stockholm: Liber 2002.
Eriksson J. Låg födelsevikt och
sociala faktorer påverkar risken för
koronarsjukdom. Läkartidningen
2002;99(11):1209.
Kärrby G. “Förskolans kvalitet är i
fara” [Debatt]. Göteborgs-Posten
2002;19 mars:4.
Ågren G. “Ni sjukskriver utan
kunskap” [Debatt]. Dagens Nyheter
2002;11 mars:A4.
LABORATORIET 2/2002 9