På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
och de blev vänner för hela livet. Kring 1960 var liberaler pådrivande i de första politiska debatterna om bistånd och apartheid. Fälldins centerparti hade i åratal pläderat för sanktioner mot apartheid, liksom även vänsterpartiet kommunisterna. Däremot var moderaterna konsekventa mot alla slags sanktioner. Också socialdemokratin var länge kallsinnig inför sanktioner som metod, och det var främst den fackliga rörelsen som bromsade. En viss FNfundamentalism – att endast säkerhetsrådet borde fatta beslut om sanktioner – kan också ha spelat in. Regeringens kritiker lät sig dock inte tystas. De kunde argumentera med starkt internationellt stöd – Kyrkornas Världsråds centralkommitté i Utrecht i augusti 1972 och International Labour Organizations (ILO) internationella konferens i Geneve i juni 1973. Där möttes 200 fackliga organisationer mot apartheid från de tre fackliga internationalerna – katolska World Confederation of Labour (WCL), västorienterade FFI med LO och TCO som medlemmar och östorienterade World Federation of Trade Unions (WFTU) med ANC närstående South African Congress of Trade Unions (SACTU) som medlem. Båda samlingarna hade stött tanken att isolera apartheidregimen. I väntan på tvingande sanktionsbeslut av FN öppnade man för en dialog med utländska företag i Sydafrika om att tillåta svarta och icke-rasbaserade fackföreningar. Alltså isolering eller engagemang. Trots invändningar från ANC och SACTU valde både kyrkorna och facken i Sverige det senare alternativet – till att börja med. I LO/TCO:s fall efter en omstridd resa till Sydafrika i början av 1975. Ändå kunde inte regeringen ta betäckning bakom det alternativet. Per Wästberg hade utan tvekan den breda antiapartheidrörelsen bakom sig, när han sommaren 1974 frågade i Dagens Nyheter: Hur länge kan Sverige stödja väpnade befrielserörelser och skarpt fördöma apartheid utan att skära av ekonomiska relationer till Sydafrika? Massakern i Soweto ökade trycket på den svenska regeringen. Liksom 1965, då Olof Palme i Gävle hade aviserat en ny och mer USA-kritisk hållning i fråga om Vietnam, valde han 1976 just Broderskapskongressen för att lansera en mer positiv linje till ekonomiska sanktioner. I ett sexpunktsprogram för europeisk socialdemokrati sammanfattade Palme en strategi mot apartheid: • ett tvingande FN-beslut mot vapenexport • direkt stöd till befrielserörelserna • inget erkännande av bantustans • skärpta FN-sanktioner • självständigt Namibia • studera frågan om företagsetableringar och nyinvesteringar i Sydafrika. Trots s-förlusten i valet 1976 fanns det från och med 1977 en stark majoritet för beslut om ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. Den 1 juli 1979 blev det förbjudet att investera eller föra över kapital till Sydafrika och Namibia i enlighet med Sydafrikautredningens förslag. På väg mot befrielsen 91
Afrikabulletinen säljs och pengar samlas till MPLA av Hasse Eriksson på Forumtorget i Uppsala 1975. Det vardagliga aktivistarbetet. Afrikagrupperna tar sig samman Författaren Adam Hochschild, mest känd för boken Kung Leopolds vålnad, hävdar i sin bok Spräng bojorna! att solidaritetsrörelser (alltsedan den brittiska kampanjen mot slavhandeln) har förenats av två saker: • solidaritetens drivkraft är den mänskliga medkänslan, inte egenintresset • tron på att upplysning om orättvisor kan leda till folklig mobilisering för att få slut på dem. Afrikagrupperna i Sverige (AGIS) kan alltså ses som en i raden av dessa solidaritetsrörelser, vars nödvändiga förutsättningar är stark övertygelse och stor ihärdighet. Vägen till det formella bildandet av organisationen 1975 var lång. Bakgrunden var SUL:s bojkottkampanj och de organisationsledda Sydafrikakommittéerna på 60-talet. Under trycket av det breda Vietnamengagemanget sjönk grupperna tillbaka i betydelse, 92 På väg mot befrielsen
- Page 39 and 40: Neto och vice ordförande Daniel Ch
- Page 41 and 42: Klippbulletinen Facts and Reports f
- Page 43 and 44: Matchen stoppades, innan den alls k
- Page 45 and 46: med svidande ögon (men) snart var
- Page 47 and 48: Uppsala Sydafrikakommittés falska
- Page 49 and 50: Jagad politiker och generade genera
- Page 51 and 52: Olof Palme och LO-ordföranden Arne
- Page 53 and 54: Trots NATO bakom ryggen lyckas inte
- Page 55 and 56: Från Khartoum till Lusaka I januar
- Page 57 and 58: espråkade våld men ett slut på f
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65 and 66: Bröderna som var oense I debatten
- Page 67 and 68: Hösten 1975 publicerade Afrikagrup
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
Afrikabulletinen säljs och pengar samlas till MPLA av Hasse Eriksson på<br />
Forumtorget i Uppsala 1975. Det vardagliga aktivistarbetet.<br />
Afrikagrupperna tar<br />
sig samman<br />
Författaren Adam Hochschild, mest känd för boken<br />
Kung Leopolds vålnad, hävdar i sin bok<br />
Spräng bojorna! att solidaritetsrörelser (alltsedan<br />
den brittiska kampanjen <strong>mot</strong> slavhandeln) har<br />
förenats av två saker:<br />
• solidaritetens drivkraft är den mänskliga medkänslan,<br />
inte egenintresset<br />
• tron på att upplysning om orättvisor kan leda<br />
till folklig mobilisering för att få slut på dem.<br />
Afrikagrupperna i Sverige (AGIS) kan alltså ses<br />
som en i raden av dessa solidaritetsrörelser, vars<br />
nödvändiga förutsättningar är stark övertygelse<br />
och stor ihärdighet. Vägen till det formella bildandet<br />
av organisationen 1975 var lång.<br />
Bakgrunden var SUL:s bojkottkampanj och de<br />
organisationsledda Sydafrikakommittéerna på<br />
60-talet. Under trycket av det breda Vietnamengagemanget<br />
sjönk grupperna tillbaka i betydelse,<br />
92 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language