På väg mot befrielsen

Abbé Pierre
på besök hos
Emmaus
Stockholm
1971.
och i början av 70-talet fanns det ett tiotal grupper,
varav främst fyra kom att rikta in sig på stöd
till befrielserörelserna: Björkå (EB) utanför Åseda,
Fnysinge utanför Enköping och Emmaus i
Stockholm samt Brödet och Fiskarna (BoF) i
Västerås. Störst var EB följt av BoF.
60-talets Emmausgrupper präglades av rörelsens
ursprungsidéer: att man inte ska avvisa en
främling, att inte förhöra honom om vem han är,
vart han är på väg eller var han kommer ifrån, att
dela med sig av vad man har. Och de troende tillfogade:
«Avvisa aldrig en främling, det kan vara
en ängel på resa.«
Den bärande idén var, att det som bäst hjälper
en människa är att ge henne något att leva för och
inte enbart något att leva av. Att sträcka ut en
hjälpande hand är stort, men att ge den behövande
möjlighet att i sin tur räcka handen till en annan
medmänniska i nöd är större. Det gäller både
individer och grupper.
Av de ovannämnda grupperna hämtade de tre
första på 70-talet sina huvudsakliga inspirationskällor
från vänsterrörelsen och marxistisk
teori, medan BoF främst inspirerades av radikala
latinamerikanska befrielseteologer. Gemensamt
bars man av övertygelsen att stöd endast kan bli
meningsfullt om själva grundorsaken till orättvisorna
angrips. Stödet riktades därför till rörelser
och människor, som själva arbetade för att förändra
sin situation och de orättvisa strukturerna.
Det innebar en resursöverföring i form av kläder,
materiel och kontanta medel – resurser man fick
genom ett omfattande insamlande av överflödssamhällets
kasserade men fullt användbara produkter.
Återanvändning var nyckeln till praktisk
solidaritet.
Dess vardag bestod oftast av ett föga glamoröst
arbete i en dammig och smutsig miljö; organisationerna
var och är beroende av ett levande engagemang
för att kunna fortsätta och utveckla sin
verksamhet. De praktiska insatserna kombinerades
med att man aktivt deltog i det opinionsbil-
70 På väg mot befrielsen