På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
frivilligsektorn 1972 in omkring 1,7 miljoner (i dag över 10 miljoner) till MPLA. Eller som Alberto Ribeiro (»Kabulu«) från MPLA senare vittnade: Stödet började alltid genom folket, studenterna, arbetarna och fackföreningsfolket. … I de socialistiska länderna kom stödet direkt från regeringarna och från partier i enpartistater. I de nordiska ländernas fall kom det först genom kontakter från folk till folk. Det var det civila samhället som var i kontakt med oss. Det gjorde en stor skillnad. Förutom information och lobbying till förmån för MPLA gav Afrikagrupperna också stöd till radio- och telekommunikation inne i Angola och därmed även till MPLA:s militära verksamhet. Det gällde både inköp av utrustning och handböcker i kryptering. Det officiella stödet kom rätt snabbt att även inkludera transportmedel, såväl lastbilar och motorcyklar som fyrhjulsdrivna ambulanser. MPLA:s djupa kris och nya start Splittringen mellan Angolas tre befrielserörelser komplicerade möjligheterna att ge stöd. 1973 förde Zambia plötsligt in UNITA i bilden igen, Tanzania inbjöd Roberto till överläggningar, och Sovjetunionen gick över till att stödja en utbrytargrupp inom MPLA. Det blev praktiskt svårare att ge bistånd. Militärkuppen i Lissabon i april 1974 avsatte Caetano-regimen och skapade ett nytt läge. Ett motiv för kuppen var kolonialkrigen, men juntan var inga fredsänglar. Svårast var att ge upp Angola – det portugisiska imperiets juvel. Där fanns olja och starka internationella ekonomiska intressen. I januari 1975 kom ändå de tre befrielserörelserna och Portugal överens om en övergångsregering med uppgift att förbereda Angolas självständighet till den 11 november 1975. Den sprack under senvåren 1975. Agustinho Neto På väg mot befrielsen 67
Hösten 1975 publicerade Afrikagrupperna sin skrift För ett fritt Angola! En studie av MPLA, FN- LA och UNITA. Den då anonyma författaren var Hillevi Nilsson – vid tiden för publiceringen redan i Luanda för att arbeta för MPLA. Det var närmast en argumentsamling varför endast MP- LA kunde ses som den genuina befrielserörelsen, en hållning som omfattades av många i den breda solidaritetsrörelsen om än med lite skiftande argument: Endast MPLA var nationellt och revolutionärt och kunde mobilisera folket. Visserligen var dess ledarskap inte problemfritt, men rörelsen hade »byggt upp en demokratisk samhällsstruktur med medvetna medlemmar och fungerande kontakter mellan olika nivåer«. Värre var det med FNLA och UNITA: etniskt baserade – bakongo respektive ovimbundus – enväldigt styrda och beroende av Zaire/USA och Sydafrika. En truppstyrka på 3 000 man från Sydafrika/UNITA/FNLA och en MPLA-utbrytargrupp invaderade i oktober Angola söderifrån efter kusten upp mot Luanda, samtidigt som förenade Zaire- och FNLA-styrkor angrep från Zaire. Syftet enligt CIA:s plan var att förhindra att MP- LA skulle ta över Luanda. Då bad MPLA om hjälp från Cuba, vars styrka anlände den 10 november; dessutom fick man nu stöd igen från Sovjetunionen. »När Agostinho Neto den 11 november 1975 utropade Folkrepubliken Angola, fanns också representanter för de svenska Afrikagrupperna på plats, ett uttryck för de nära relationerna.« När Agostinho Neto den 11 november 1975 utropade Folkrepubliken Angola, fanns också representanter för de svenska Afrikagrupperna på plats, ett uttryck för de nära relationerna. I en principiellt viktig DN-artikel förklarade Olof Palme i februari 1976, att »kriget i Angola står inte mellan den fria världen och kommunismen… Det är i grunden en fortsättning på den långa befrielsekamp som påbörjades för ett och ett halvt decennium sedan.« Därför var all utländsk intervention en styggelse. Denna grundläggande hållning bekräftades i ett tal av utrikesminister Karin Söder (c) hösten 1978, där hon framhöll, att »Väst måste behandla Afrika som en kontinent i sin egen rätt … inte som ett objekt för stormaktspolitik«. Dock fortsatte USA och Sydafrika att stödja UNITA militärt med fortsatta krig som följd – först fram till 1990 och sen efter 1992, då UNITA vägrade att godta utfallet i president- och riksdagsvalen. I mars 1976 tvingades Sydafrika tillfälligt dra sig tillbaka till Namibia, men Angola blev en av kalla krigets blodigaste krigsskådeplatser och därmed mer förött än något annat land i södra Afrika. Antalet och andelen människor som sargats av landminor är kanske störst i världen. Dessa tysta vapen skördar ännu offer. 68 På väg mot befrielsen
- Page 15 and 16: för att bilda ett paradisiskt samh
- Page 17 and 18: Sydafrikas hudfärgslagar Ser jag d
- Page 19 and 20: fram till 90-talet och kan enligt v
- Page 21 and 22: Författaren Sara Lidman blev en vi
- Page 23 and 24: Apartheid betydde helt olika villko
- Page 25 and 26: Massakern i Sharpeville och dess f
- Page 27 and 28: Afrikanska berättare når svenska
- Page 29 and 30: priset ut först året därpå, det
- Page 31 and 32: denna »revolt av de ociviliserade
- Page 33 and 34: Kvinnlig Frelimosoldat under träni
- Page 35 and 36: Den gamle sjörövaren Portugal har
- Page 37 and 38: 60-talets andra hälft - en splittr
- Page 39 and 40: Neto och vice ordförande Daniel Ch
- Page 41 and 42: Klippbulletinen Facts and Reports f
- Page 43 and 44: Matchen stoppades, innan den alls k
- Page 45 and 46: med svidande ögon (men) snart var
- Page 47 and 48: Uppsala Sydafrikakommittés falska
- Page 49 and 50: Jagad politiker och generade genera
- Page 51 and 52: Olof Palme och LO-ordföranden Arne
- Page 53 and 54: Trots NATO bakom ryggen lyckas inte
- Page 55 and 56: Från Khartoum till Lusaka I januar
- Page 57 and 58: espråkade våld men ett slut på f
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65: Bröderna som var oense I debatten
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
Hösten 1975 publicerade Afrikagrupperna sin<br />
skrift För ett fritt Angola! En studie av MPLA, FN-<br />
LA och UNITA. Den då anonyma författaren var<br />
Hillevi Nilsson – vid tiden för publiceringen redan<br />
i Luanda för att arbeta för MPLA. Det var<br />
närmast en argumentsamling varför endast MP-<br />
LA kunde ses som den genuina befrielserörelsen,<br />
en hållning som omfattades av många i den breda<br />
solidaritetsrörelsen om än med lite skiftande argument:<br />
Endast MPLA var nationellt<br />
och revolutionärt och<br />
kunde mobilisera folket.<br />
Visserligen var dess ledarskap<br />
inte problemfritt, men<br />
rörelsen hade »byggt upp en<br />
demokratisk samhällsstruktur<br />
med medvetna medlemmar<br />
och fungerande kontakter<br />
mellan olika nivåer«.<br />
Värre var det med FNLA och<br />
UNITA: etniskt baserade –<br />
bakongo respektive ovimbundus – enväldigt styrda<br />
och beroende av Zaire/USA och Sydafrika.<br />
En truppstyrka på 3 000 man från<br />
Sydafrika/UNITA/FNLA och en MPLA-utbrytargrupp<br />
invaderade i oktober Angola söderifrån efter<br />
kusten upp <strong>mot</strong> Luanda, samtidigt som förenade<br />
Zaire- och FNLA-styrkor angrep från Zaire.<br />
Syftet enligt CIA:s plan var att förhindra att MP-<br />
LA skulle ta över Luanda. Då bad MPLA om hjälp<br />
från Cuba, vars styrka anlände den 10 november;<br />
dessutom fick man nu stöd igen från Sovjetunionen.<br />
»När Agostinho Neto den 11<br />
november 1975 utropade<br />
Folkrepubliken Angola, fanns<br />
också representanter för de<br />
svenska Afrikagrupperna på<br />
plats, ett uttryck för de nära<br />
relationerna.«<br />
När Agostinho Neto den 11 november 1975<br />
utropade Folkrepubliken Angola, fanns också representanter<br />
för de svenska Afrikagrupperna på<br />
plats, ett uttryck för de nära relationerna. I en<br />
principiellt viktig DN-artikel förklarade Olof Palme<br />
i februari 1976, att »kriget i Angola står inte<br />
mellan den fria världen och kommunismen… Det<br />
är i grunden en fortsättning på den långa befrielsekamp<br />
som påbörjades för ett och ett halvt decennium<br />
sedan.« Därför var<br />
all utländsk intervention en<br />
styggelse.<br />
Denna grundläggande<br />
hållning bekräftades i ett tal<br />
av utrikesminister Karin Söder<br />
(c) hösten 1978, där hon<br />
framhöll, att »Väst måste behandla<br />
Afrika som en kontinent<br />
i sin egen rätt … inte<br />
som ett objekt för stormaktspolitik«.<br />
Dock fortsatte<br />
USA och Sydafrika att<br />
stödja UNITA militärt med fortsatta krig som<br />
följd – först fram till 1990 och sen efter 1992, då<br />
UNITA <strong>väg</strong>rade att godta utfallet i president- och<br />
riksdagsvalen.<br />
I mars 1976 tvingades Sydafrika tillfälligt dra<br />
sig tillbaka till Namibia, men Angola blev en av<br />
kalla krigets blodigaste krigsskådeplatser och därmed<br />
mer förött än något annat land i södra Afrika.<br />
Antalet och andelen människor som sargats<br />
av landminor är kanske störst i världen. Dessa<br />
tysta vapen skördar ännu offer.<br />
68 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language