På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Tidigt stöd men<br />
sent erkännande<br />
I april 1972 besökte en grupp – utsänd av FN:s avkoloniseringskommitté<br />
där Sverige var enda västeuropeiska<br />
land – befriade områden i Guinea<br />
Bissau. Uppdraget, som genomfördes på ett »underjordiskt«<br />
sätt, ledde till starka portugisiska<br />
protester och intensifierade bombningar i de befriade<br />
områdena. Folke Löfgren, svensk diplomat<br />
vid FN och en av de tre i gruppen, konstaterade<br />
senare, att »vi var naiva nog att tro att det inte var<br />
möjligt att Portugal kunde behandla FN på ett sådant<br />
sätt«.<br />
FN-delegationen var »imponerad av det entusiastiska<br />
och helhjärtade samarbete som PAIGC<br />
får från befolkningen i de befriade områdena och<br />
av den utsträckning som denna deltar i den administration<br />
som befrielserörelsen satt upp«.<br />
Slutsatsen var, att PAIGC effektivt styrde det befriade<br />
området. Därför rekommenderades ett erkännande<br />
av ett självständigt Guinea Bissau, men<br />
avkoloniseringskommittén nöjde sig med att<br />
snabbt erkänna PAIGC som »territoriets enda<br />
och genuina representant«.<br />
Samtidigt erbjöds befrielserörelserna för första<br />
gången i FN:s historia att framträda i FN:s generalförsamling.<br />
Tanken var, att Amílcar Cabral<br />
skulle ha fått den äran, men svenska och nordiska<br />
invändningar av legalistisk art omintetgjorde detta.<br />
Av hänsyn till dem avstod han: »De nordiska<br />
länderna är våra vänner. De har stött oss i alla väder,<br />
och vi vill inte genera dem.« Cabrals pragmatiska<br />
diplomati belönades emellertid dåligt av<br />
Affisch från Uppsala Afrikagrupp.<br />
den svenska regeringen, som agerade mer juridiskt<br />
än politiskt.<br />
Efter val i de befriade områdena utropades den<br />
24 september 1973 Guinea Bissau som en suverän<br />
republik med Luís Cabral som president. Händelsen<br />
skildrades i den unika TV-dokumentären En<br />
nations födelse av filmarna Lennart Malmer och<br />
Ingela Romare, som senare gjorde en rad program<br />
om Guinea Bissau. Efter bara några veckor<br />
hade den nya staten erkänts av över 60 regeringar,<br />
och den 19 november 1973 godkändes republiken<br />
Guinea Bissau av OAU. Dock inte av ett tveksamt<br />
Sverige. Orsak: PAIGC hade inte territoriell kontroll<br />
över hela Guinea Bissau.<br />
60 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language