På väg mot befrielsen

På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen

liberationafrica.se
from liberationafrica.se More from this publisher
01.09.2013 Views

dustri skulle förses med el via 1 420km långa ledningar. ASEA ingick i ZAMCO, som bestod av företag från 15 länder med sydafrikanska Anglo- American i spetsen. ASEA:s del av ordern var bara 10 procent men ändå en av de största beställningar man någonsin haft. ASEA var världsledande på sitt område och därför en attraktiv partner. Frelimo var starkt negativt till projektet; såväl Portugal som de vita minoritetsregimerna skulle gynnas ekonomiskt. Av Portugals budget gick vid det här laget hälften till militären. EFTA-medlemskapet hade också lett till ökade utländska, även svenska, investeringar, och turistindustrin växte. Pierre Schori (s) hade i tidskriften Tiden (s) 1967 hävdat, att »12 500 svenska turister bidrog i fjol till att finansiera kriget«. En starkare portugisisk ekonomi skulle förlänga kriget. Eduardo Mondlane hade länge odlat nära kontakter med socialdemokraterna. Det hindrade honom inte från att hårt kritisera regeringen för dess vägran att utsätta Portugal för ekonomiska sanktioner. Han hade även personliga relationer till DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz och odlade sina kontakter med folkpartister som David Wirmark. I en intervju, som denne publicerade i Liberal Debatt 1966, klagade Mondlane: Ni är för neutrala i Sverige för närvarande… Om Sveriges ord om solidaritet med oss ska tas på allvar, är det logiskt att vi förväntar oss att Sverige utsätter Portugal för påtryckningar. Uteslutning från EFTA (European Free Trade Association) och ekonomisk bojkott – det var Mondlanes krav, och de stöddes av folkpartister Cabora Bassa är tema i Uppsala april 1969 för en teach-in, en opinionsbildarmetod med ett batteri av föreläsningar utvecklad av radikala rörelser i USA. väg mot befrielsen 47

Uppsala Sydafrikakommittés falska löpsedel gav Expressen stoff till sin egen löpsedel. som Per Ahlmark samt av vänsterpartiet kommunisterna. I mars 1967 kunde Första kammaren avlyssna en ovanligt hård debatt mellan Ahlmark och handelsminister Gunnar Lange, där den senare drev tesen om industriell utveckling som en hävstång för demokrati. Nyheten om ASEA, ZAMCO och Cabora Bassa kom ett år senare att utlösa samma debatt inom det socialdemokratiska partiet. Anders Johansson hade i en serie DN-artiklar i april 1968 som förste internationelle journalist rapporterat från befriade områden i Moçambique och därmed starkt undergrävt Portugals trovärdighet. Några månader senare kunde han påvisa hur även Rhodesia var inblandat i Cabora Bassa-projektet. Bland ledande vänsteraktivister som Dick Urban Vestbro fanns det länge en stor skepsis mot Frelimo, något som han senare självkritiskt beskrev: Vi i Sydafrikakommittéerna… trodde att vårt arbete mot imperialismen och kapitalismen var lika viktigt som Frelimos, om inte mer… Vi såg oss själva som sanna revolutionärer (och) hade kritiserat Frelimo för att vara officiellt representerat av en amerikansk medelklasskvinna … en hemmafru från Chicago. SSU Stockholm var en av de första som krävde att regeringen skulle stoppa ASEA:s medverkan i projektet. SSU fick uppbackning av Aftonbladet. andra sidan stod regeringen, LO och dess medlemsförbund Metall, som organiserade metallarna på ASEA i Västerås. För dessa handlade det om 300 arbetstillfällen under tre år. Visserligen var regeringen kritisk mot svenska investeringar i Moçambique, förklarade Lange, men ASEA var ju inte investerare utan säljare. Dessutom var handelskrig inte rätt sätt att opponera mot Sydafrika och Portugal. Liksom tidigare ansågs endast säkerhetsrådet ha mandat att besluta om sanktioner. Uppgifterna sommaren 1968 om att rhodesiska företag skulle vara leverantörer till ZAMCO-projektet föredrog regeringen att ignorera. Inom Sydafrikakommittén i Uppsala togs detta som bevis för socialdemokratiskt »klassamarbete som leder till… strukturell fascism«. Samtidigt som regeringen fortsatte att försvara ASEA:s roll i ZAMCO, röstade man i FN:s generalförsamling (november 1968) för en resolution, som beklagade att finansiella intressen opererade i de portugisiska kolonierna. De »står i vägen … 48 väg mot befrielsen

Uppsala Sydafrikakommittés falska<br />

löpsedel gav Expressen stoff till sin<br />

egen löpsedel.<br />

som Per Ahlmark samt av vänsterpartiet kommunisterna.<br />

I mars 1967 kunde Första kammaren avlyssna<br />

en ovanligt hård debatt mellan Ahlmark<br />

och handelsminister Gunnar Lange, där den senare<br />

drev tesen om industriell utveckling som en<br />

hävstång för demokrati. Nyheten om ASEA,<br />

ZAMCO och Cabora Bassa kom ett år senare att<br />

utlösa samma debatt inom det socialdemokratiska<br />

partiet.<br />

Anders Johansson hade i en serie DN-artiklar i<br />

april 1968 som förste internationelle journalist<br />

rapporterat från befriade områden i Moçambique<br />

och därmed starkt undergrävt Portugals<br />

trovärdighet. Några månader senare kunde han<br />

påvisa hur även Rhodesia var inblandat i Cabora<br />

Bassa-projektet. Bland ledande vänsteraktivister<br />

som Dick Urban Vestbro fanns det länge en stor<br />

skepsis <strong>mot</strong> Frelimo, något som han senare självkritiskt<br />

beskrev:<br />

Vi i Sydafrikakommittéerna… trodde att vårt<br />

arbete <strong>mot</strong> imperialismen och kapitalismen<br />

var lika viktigt som Frelimos, om inte mer…<br />

Vi såg oss själva som sanna revolutionärer<br />

(och) hade kritiserat Frelimo för att vara officiellt<br />

representerat av en amerikansk medelklasskvinna<br />

… en hemmafru från Chicago.<br />

SSU Stockholm var en av de första som krävde att<br />

regeringen skulle stoppa ASEA:s medverkan i<br />

projektet. SSU fick uppbackning av Aftonbladet.<br />

<strong>På</strong> andra sidan stod regeringen, LO och dess<br />

medlemsförbund Metall, som organiserade metallarna<br />

på ASEA i Västerås. För dessa handlade<br />

det om 300 arbetstillfällen under tre år.<br />

Visserligen var regeringen kritisk <strong>mot</strong> svenska<br />

investeringar i Moçambique, förklarade Lange,<br />

men ASEA var ju inte investerare utan säljare.<br />

Dessutom var handelskrig inte rätt sätt att opponera<br />

<strong>mot</strong> Sydafrika och Portugal. Liksom tidigare<br />

ansågs endast säkerhetsrådet ha mandat att besluta<br />

om sanktioner. Uppgifterna sommaren 1968<br />

om att rhodesiska företag skulle vara leverantörer<br />

till ZAMCO-projektet föredrog regeringen att ignorera.<br />

Inom Sydafrikakommittén i Uppsala togs<br />

detta som bevis för socialdemokratiskt »klassamarbete<br />

som leder till… strukturell fascism«.<br />

Samtidigt som regeringen fortsatte att försvara<br />

ASEA:s roll i ZAMCO, röstade man i FN:s generalförsamling<br />

(november 1968) för en resolution,<br />

som beklagade att finansiella intressen opererade<br />

i de portugisiska kolonierna. De »står i <strong>väg</strong>en …<br />

48 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!