På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
med svidande ögon (men) snart var vi kompakt<br />
samlade igen framför grinden som nu<br />
helt stängts.<br />
Trots att grinden nu var låst fortsatte brandkåren<br />
att duscha oss ytterligare en kvart. De<br />
som hade plakat höll dom som skydd, andra<br />
drog ilsket ner taggtråden och nätstaketet till<br />
höger om ingången och välte en av biljettkurarna<br />
där … i kalabaliken och kampen hade vi<br />
nu alla svetsats samman till ett dynamiskt kollektiv.<br />
Det tog sig uttryck i talkörerna:<br />
»Känner du stanken från Enskilda Banken«,<br />
»Hasselqvist är rasist« (det rimmade så bra och<br />
det fanns visst fog för anklagelsen i klumpiga<br />
uttalanden han gjort). »Värm er, kamrater« tog<br />
någon upp och snart hoppade vi alla 300 upp<br />
och ner. Vi sjöng Internationalen och »Befria<br />
Södern« och vi ropade, med skratt och viss<br />
självironi: »Inget stoppar folkets flodvåg!«<br />
Vid den andra grinden var det under tiden en<br />
lugn och torr sittblockad. <strong>På</strong> lagligt avstånd stod<br />
de politiska ungdomsförbunden på en kulle.<br />
Föga dramatik.<br />
Bertil Malmström:<br />
I högtalarna inne på stadion hördes medelanden<br />
om att matchen var inställd. Vi var skeptiska…<br />
Å andra sidan insåg jag: Det gällde att…<br />
inte släppa från oss något av den makt vi just<br />
skapat. Jag väntade en kort stund, sedan hoppade<br />
jag upp på stenmuren och ropade: »Kamrater<br />
vi har segrat! Vi har segrat här och nu«.<br />
Det kunde verka som om jag hade ny och egen<br />
information, men det hade jag inte. Jag chansade.<br />
Vi bröt blockeringen och gick i ett ordnat<br />
tåg, någorlunda i led om fyra och fyra, våta<br />
och huttrande tillbaka till samlingsplatsen, där<br />
kamraterna från »torra« grinden tog e<strong>mot</strong> oss<br />
med applåder. Efteråt försökte många tidningar<br />
skildra detta som ett »snöpligt återtåg«, men<br />
Bo Lindblom skriver i boken Fallet Båstad att<br />
det rådde en fantastisk stämning:<br />
»Det var jublande lyckliga, skrattande och<br />
sjungande ungdomar (och enstaka medelålders)<br />
som återvände från tennisstadion. Det är<br />
vad man ser på alla bilder, det var vad vi själva<br />
såg, när vi kom till Båstad.«<br />
Hela aktionen hade tagit två timmar.<br />
Cabora Bassa –<br />
med politisk sprängkraft<br />
Man kan diskutera om Båstad kom att få någon<br />
större effekt. Som ungdomsrevolt kom den i medierna<br />
snabbt att överskuggas av kårhusockupationen<br />
i Stockholm i slutet av maj 1968. Och aktivisterna<br />
ställdes redan veckan efter Båstad inför<br />
en ny strategisk fråga: Rolf Gustavsson i Södra Afrika<br />
Informationsbulletinen och Anders Johansson<br />
i DN slog larm om planer på en kraftverksdamm<br />
vid Cabora Bassa i Moçambique.<br />
Tanken var att producera el så att det räckte till<br />
nästan hela södra Afrika. En stor damm – den<br />
femte största i världen – och ett kraftverk skulle<br />
byggas vid Zambezifloden av företagsgruppen<br />
ZAMCO. Sydafrikas gruv- och tillverkningsin-<br />
46 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>