På väg mot befrielsen

priset ut först året därpå, det vill säga samtidigt
med 1961 års fredspris till den då bortgångne Dag
Hammarskjöld. Både SUL och Broderskapsrörelsen
– Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund
– bjöd Luthuli att komma till Sverige i samband
med prisutdelningen, men apartheidregimen
sa nej, berättar Evert Svensson:
Luthuli satt i byarrest och fick ett särskilt tillstånd
för att lämna Sydafrika och det bara för
att besöka just Oslo. Han fick inte stanna någon
annanstans, inte ens i övriga Norge. Vi i
Broderskapsrörelsen bad utrikesminister Östen
Undén om hjälp och han skrev ett brev till Pretoria
men det hjälpte inte. Vi visste att Luthulis
plan skulle mellanlanda på Torslanda – på den
tiden mellanlandade alltid plan från Köpenhamn
till Oslo i Göteborg.
Då kom jag på en idé. Jag bad flygplatschefen
att få ta emot honom ute på plattan. Han
sa ja och då satte vi snabbt igång tillsammans
med studentföreningen i Göteborg att organisera
ett möte. Vi satte upp en talarstol och hittade
en orkester. Luthuli själv fick inte reda på
att han skulle tas emot i Göteborg förrän strax
innan han skulle landa.
När planet landade stod 500 personer på plattan
från Broderskapsrörelsen, s-studenterna och ett
20-tal fackliga organisationer. Luthuli var både
överraskad och rörd, och stoppet fick stor medial
uppmärksamhet; »en livs levande kristen zuluhövding«,
skrev pressen.
Det trettioåriga krigets
första decennium
I svensk historia brukar tiden 1618‒1648 sammanfattas
med begreppet »det trettioåriga kriget«, avslutat
med Westfaliska freden. För kanske främst
äldre svenskar är det förknippat med en ärofylld
tid. Sverige var en europeisk stormakt, och Gustaf
II Adolf räddade protestantismen trots Lützens
dimma. Andra ser tvärtom perioden inte alls
präglad av höga ideal utan fylld av elände, våldsövergrepp
och utarmning av redan fattiga både i
Sverige och nere på kontinenten.
30 På väg mot befrielsen