På väg mot befrielsen

mänskliga rättigheter, ekonomisk och social
blomstring. Ärren från de många krigsåren har
varit för många. Naturresurserna för frestande
för internationella intressenter. Makten för åtråvärd
för dem som inte vann för att de skulle lägga
ned sina vapen. Att »lösa« konflikter med våld
blir lätt en vana, också för den som vunnit.
Borde den breda internationella solidaritetsrörelsen
ha varit mer kritisk också mot de »genuina«
befrielserörelserna? Ja. För deras egen skull.
För de berörda människornas skull (se ovan En
aktivist ser tillbaka). Konsten att å ena sidan säga
»Ni har rätt att på egna villkor genomföra befrielsekampen«
och att å den andra sidan varna »Våld
riskerar att föda våld; minimera därför våldet och
gör allt för att bryta dess onda cirkel«. Den
konsten är svår. Att efter befrielsen växla sin solidaritet
med de förtryckta till en kritisk bevakning
av de nya makthavarna är en ännu svårare konst.
Ett annat uttryck för solidaritet. Det orkade inte
solidaritetsrörelsen leva upp till.
Å andra sidan har Angola och Moçambique tagit
sig ut ur krigets skugga och har nu en mycket
stark (om än skevt fördelad) ekonomisk utveckling.
Demokrati har i alla fall introducerats i
Moçambique.
Namibia har en för afrikanska förhållanden
stark demokrati; dess konstitution är en demokratisk
förebild. Man har hela tiden haft en positiv
ekonomisk utveckling om än inte stark nog att
lyfta folket ur fattigdom.
Sydafrika har rätt framgångsrikt hanterat arvet
från apartheid genom ett imponerande försoningsarbete.
Som en regional stormakt har man
stärkt Afrikas plats internationellt. Vidare har
man nu fått igång en ekonomisk utveckling, som
gör det möjligt att förstärka de ekonomiska
skyddsnäten för de svagaste och även börja
Land Befolkning Andel som lever Andel HIV/smittade Föräldralösa Livslängd
under 2$ dag mellan 15–49 år pga AIDS män (kv ngt
0–17år högre)
ANGOLA 15,9 milj i u 3,7 % (280 000) 160 000 38
BOTSWANA 1,7 milj 50,1 24,1 % (260 000) 120 000 40
MOÇAMBIQUE 19,7 78,4 16,1 % (1,6 milj) 510 000 44
NAMIBIA 2 milj 55,8 19,6 % (210 000) 85 000 52
SYDAFRIKA 47 milj 34,1 18,8 % (5,3milj) 1 200 000 47
TANZANIA 38 milj 59,7 6,5 % (1,3 milj) 1 100 000 47
ZAMBIA 11,7 milj 87,4 17,0 % (1 milj) 710 000 40
ZIMBABWE 13 milj 83 20,1 % (1,5 milj) 1 100 000 37
11 450 000 4 985 000
Källa: UNAIDS 2006
HIV/AIDS är det stora hotet mot utvecklingen i södra Afrika och det som gör att, trots anan positiv utveckling, länderna
faller i indexet för mänsklig utveckling, HDI
174 På väg mot befrielsen