På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
Astrid Assefa, Cyndee Peters, Elise Einarsdotter och Nelson Mandela. organisationer, Sida och en rad fackliga organisationer m.fl. Det var ett ekonomiskt vågspel, trots att artisterna ställde upp gratis. Ljud, hyra och löner till så där 250 personer för andra tjänster kostade, men det gick vägen. Med artister som Miriam Makeba, Cyndee Peters, Astrid Assefa, Tomas Ledin och en rad andra, plus tal av statsminister Ingvar Carlsson samt ett antal afrikakörer, som bildade en för kvällen skapad jättekör och avslutade sitt framträdande med Nkosi, sikelel’ iAfrika!, var kvällen ett världsevenemang. Plötsligt kom den amerikanske presidentkandidaten Jesse Jackson neddimpande med ett säll- På väg mot befrielsen 161
skap, helt oannonserat. Inte en stol fanns det på VIP-läktaren, men som tur var hade ANC:s Alfred Nzo med hustru stannat hemma, så det blev två platser lediga. Resten av sällskapet fick stå i korridoren. Den svarta förstaden och våldet Apartheid levde fortfarande, sjuk men inte död. Det var därför viktigt att spegla läget i landet. ISAK valde 1991 att försöka förmedla känslan av svart förstad genom projektet Den Svarta Förstaden. Tanken var att skildra såväl förtrycket, misären som styrkan, motståndet. Det blev en vandringsutställning på drygt 60 m 2 . Det var ljud och bilder och som en kulvert rakt in i förstaden och dess scenerier med ett riktigt plåtskjul med säng och tapetserat med affischtidningar. De dofter och ljud man försökte skapa uppskattades väl inte på alla bibliotek, som fick del av den men inlevelsen blev stark. När människorättskämpen Howard Varney från Legal Resources Center i Durban fick se utställningen blev han förbluffad: »Hur fan har ni lyckats med det här.« Det hela var så autentiskt att han kände att han gick in i Alexandra! Särskilt de bilder som fångade de poliser och militärer som ofta fanns i förstäderna i form av svetsade skrotskulpturer i stället för fågelskrämmor. Den demokratiska processen var långtifrån säkrad ens med Mandela fri, och det politiska våldet gjorde sig gällande i de svarta förstäderna. Svartmot-svart var ur regimens perspektiv idealiskt, och man gjorde allt för att understödja existerande spänningar. IFP, lett av Gatsha Buthelezi, lånade sig till detta hantverk, och deras krigare vapenövades på hemliga farmer av den sydafrikanska armén. I september 1991 ingicks en fredsöverenskommelse mellan 26 av de viktigaste aktörerna. CO- SATU i Durban hade under flera år utarbetat metoder för att lösa konflikter och få till stånd lokala fredsöverenskommelser. De var vägledande för National Peace Accord. Militären liksom högeroch vänsterextremister stod dock utanför. 1992 tilltog våldet. I juni dödades 46 männi- 162 På väg mot befrielsen
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
- Page 150 and 151: dukter fortsatte. Augusti kom, men
- Page 152 and 153: kott som passerade igenom utan vare
- Page 154 and 155: 8. SKÖRDETIDEN ÄR INNE
- Page 156 and 157: Den sydafrikanska flaggan halas en
- Page 158 and 159: De nyligen släppta ANC ledarna vä
- Page 162 and 163: En aktivist ser tillbaka En av de m
- Page 164 and 165: PEMSA förutsatte praktiskt samarbe
- Page 166 and 167: kursledare - utbildades under denna
- Page 168 and 169: ISAK fick en arvtagare: Nätverket
- Page 170 and 171: folkliga rörelser, då hade etable
- Page 172 and 173: En jordreform i Sydafrika kompenser
- Page 174 and 175: minska arbetslösheten. Zimbabwe un
- Page 176 and 177: På samma sätt ska även denna pro
- Page 178 and 179: Sverige. Men bakom honom fanns tuse
- Page 180 and 181: 99 Mats Öhman/ Afrikabild 100 Bert
- Page 182 and 183: Björk, Kaj 53 Björkå 61, 66, 69,
- Page 184 and 185: Hansson, Tommy 109 Harare 76 Harlin
- Page 186 and 187: MPLA - se Movimento Popular de Libe
- Page 188 and 189: SIF-klubben 144 Sigtuna 164 Silén,
- Page 190: Uppsala 5, 32, 43, 44, 47, 48, 57,
skap, helt oannonserat. Inte en stol fanns det på<br />
VIP-läktaren, men som tur var hade ANC:s Alfred<br />
Nzo med hustru stannat hemma, så det blev<br />
två platser lediga. Resten av sällskapet fick stå i<br />
korridoren.<br />
Den svarta förstaden<br />
och våldet<br />
Apartheid levde fortfarande, sjuk men inte död.<br />
Det var därför viktigt att spegla läget i landet.<br />
ISAK valde 1991 att försöka förmedla känslan av<br />
svart förstad genom projektet Den Svarta Förstaden.<br />
Tanken var att skildra såväl förtrycket, misären<br />
som styrkan, <strong>mot</strong>ståndet. Det blev en vandringsutställning<br />
på drygt 60 m 2 . Det var ljud och<br />
bilder och som en kulvert rakt in i förstaden och<br />
dess scenerier med ett riktigt plåtskjul med säng<br />
och tapetserat med affischtidningar. De dofter<br />
och ljud man försökte skapa uppskattades väl inte<br />
på alla bibliotek, som fick del av den men inlevelsen<br />
blev stark. När människorättskämpen<br />
Howard Varney från Legal Resources Center i<br />
Durban fick se utställningen blev han förbluffad:<br />
»Hur fan har ni lyckats med det här.« Det hela<br />
var så autentiskt att han kände att han gick in i<br />
Alexandra! Särskilt de bilder som fångade de<br />
poliser och militärer som ofta fanns i förstäderna<br />
i form av svetsade skrotskulpturer i stället<br />
för fågelskrämmor.<br />
Den demokratiska processen var långtifrån säkrad<br />
ens med Mandela fri, och det politiska våldet<br />
gjorde sig gällande i de svarta förstäderna. Svart<strong>mot</strong>-svart<br />
var ur regimens perspektiv idealiskt,<br />
och man gjorde allt för att understödja existerande<br />
spänningar. IFP, lett av Gatsha Buthelezi,<br />
lånade sig till detta hantverk, och deras krigare<br />
vapenövades på hemliga farmer av den sydafrikanska<br />
armén.<br />
I september 1991 ingicks en fredsöverenskommelse<br />
mellan 26 av de viktigaste aktörerna. CO-<br />
SATU i Durban hade under flera år utarbetat metoder<br />
för att lösa konflikter och få till stånd lokala<br />
fredsöverenskommelser. De var <strong>väg</strong>ledande för<br />
National Peace Accord. Militären liksom högeroch<br />
vänsterextremister stod dock utanför.<br />
1992 tilltog våldet. I juni dödades 46 männi-<br />
162 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language