På väg mot befrielsen

kott som passerade igenom utan vare sig
debatt eller reservation. Hans namn var
Holger Sandelin.
Shell-kampanjen blev tillsammans
med Företagskampanjen och Barn mot
apartheid ett slags flaggskepp för ISAK.
När det gäller att koppla ett socialt engagemang
med konkreta handlingar
var det ett enkelt sätt att göra någonting.
Eftersom vanliga människor i allmänhet
inte köper särskilt många borriggar
eller gruvutrustning, var det
svårt att som konsument bojkotta
Atlas-Copco. Shell-kampanjen var
bättre, eftersom det inte var en särskilt
stor uppoffring att ta sig till en annan
mack för att tanka.
ISAK:s förre organisationssekreterare
Peter Göransson ser i backspegeln
fördelar med kampanjen:
Frågan var bra att samla folk kring
då handelsförbudet hade tagit bort
de sydafrikanska varorna från hyllorna.
Kampanjen innebar att
Shells varumärke fick sig en törn.
Hade Shell varit oberörda skulle
de inte brytt sig om att kontakta
oss. Tyvärr var det mest attentaten mot Shellmackarna
som syntes utåt för dem som läste
kvällspressen. På lokala orter som i Dalarna
och Oskarshamn var det nog annorlunda med
de fredliga aktioner som var kampanjens syfte.
Förresten höll jag på att få ett nytt jobb. Infor-
Svenska kyrkan gick i främsta ledet i Shellkampanjen.
mationssekreteraren på Shell frågade mig: »Du
Peter, vad har du för utbildning? Det är folk
som du som vi behöver på Svenska Shell.«
På väg mot befrielsen 153