På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
västeuropeiska kolonialväldet. Förändringens<br />
vind började svepa över Afrika. 1960 utsågs av FN<br />
till Afrikas år och generalförsamlingen antog Deklarationen<br />
om frihet åt koloniala länder och folk<br />
(resolution 1514), som gjorde det koloniala systemet<br />
olagligt. Bakom beslutet stod bland annat<br />
USA och Sovjetunionen om än av helt skilda skäl.<br />
Samma år blev inte mindre än 19 afrikanska<br />
kolonier självständiga. Frånsett Kongo-Kinshasa<br />
(belgiskt) och Nigeria och Somalia (brittiska) var<br />
alla franska. Även i många andra fall – om än inte<br />
i alla – skedde avkolonialiseringen i oblodiga former.<br />
Medan de befriade ansåg sig ha erövrat sin<br />
frihet genom kamp – oftast fredlig, påstod sig de<br />
gamla kolonialmakterna ha givit »de infödda«<br />
deras frihet och dessutom kunskap att bära den.<br />
De nya staterna fick inte sällan i arv gränser och<br />
befolkningar utan hänsyn tagen till etniska och<br />
kulturella skiljelinjer. Det bäddade för nya konflikter.<br />
Till de blodigare uppgörelserna hörde avvecklingen<br />
av de portugisiska kolonierna Angola, Guinea<br />
Bissau och Moçambique, som blev verklighet<br />
på 70-talet efter revolution i hemlandet. Zimbabwe<br />
blev internationellt erkänt som självständigt<br />
1980. Namibias oberoende dröjde till 1990,<br />
och Sydafrikas svarta majoritet fick inte fulla<br />
medborgerliga rättigheter förrän 1994.<br />
Sverige som misslyckad<br />
kolonialmakt<br />
Sverige hade tur. Perioden som kolonialmakt i<br />
Afrika blev bara femton år, 1649‒1664. Totalt fem<br />
Linnélärjungen Sparrman dokumenterade inte bara Sydafrikas zoologi.<br />
små kolonier på den afrikanska västkusten med<br />
Cabo Corso i nuvarande Ghana som centrum för<br />
den första och sista kolonin. Vid den tiden var<br />
Sverige visserligen en europeisk stormakt, men<br />
holländare och engelsmän ville inte ha konkurrens<br />
och räddade oss därigenom undan en tvivelaktig<br />
roll som kolonialherrar. I stället kunde det<br />
på 1930-talet heta: »Enda ljuspunkten i detta<br />
misslyckade företag var negrernas tillgivenhet<br />
<strong>mot</strong> svenskarna, vilka de sökte hjälpa.« (Gerhard<br />
Lindblom i Röster i Radio 1933)<br />
Detta innebar dock inte, att svenskarnas intresse<br />
för Afrika helt försvann. Gustav III trodde<br />
på guld i Senegal, dit filantropen Wadström reste<br />
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong> 15
Change language