På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
trerad och att det inte var en agent för den sydafrikanska regeringen som agerade motpart. Det här sättet att arbeta på var Birgitta Karlström Dorph ganska ensam om. Det blev så småningom klart för mig att vi var tvungna att ha en skala av organisationer: några som var okontroversiella för att också kunna ha mer kontroversiella. Hela skalan behövde vi ha. Den sydafrikanska regeringen visste naturligtvis om att vi träffade motståndet, men jag tror ännu idag – och möjligen är jag blåögd – att de inte insåg vidden av vad vi gjorde. I så fall hade vi nog åkt ut. Legationen blev genom Birgitta Karlström Dorph och hennes efterträdare Anders Möllander – i dag ambassadör i Sydafrika – en strategisk länk mellan sydafrikanska organisationer och svenska sådana som AGIS, AIC och SEN. Möllander arbetade på samma sätt som sin företrädare och sökte kritiskt referenspersoner: Jesse Duarte och nuvarande vice-presidenten Phumzile Mlambo-Ngucuka var två personer som jag hade stort förtroende för. Han var också ett viktigt stöd för AIC i kontakter som redan fanns och kunde följa upp mindre tillfredsställande ekonomiska rapporter som i ett fall med UDF. Då blev jag kallad till ett möte med UDF som då förföljdes och trakasserades av regimen på alla vis. Jag kom till en restaurang i Johannesburg och blev visad till ett avskilt rum. Där satt hela den efterlysta UDF-ledningen, som genom att samlas på det sättet tog en enormt stor risk. Men de var angelägna om att reda ut problemen och det gjorde vi också. Många gånger under de fem år jag var i Sydafrika kände jag att det spelade roll vad jag gjorde. Jag och min fru fick ofta inbjudningar till förtäckta politiska möten som begravningar, kyrkomöten och sånt. Det var nervöst; stämningen under den här tiden var ofta laddad, det fanns så mycket hat att man kunde ta på det. Ofta blev det så att vi diplomater fungerade som ett visst skydd för exempelvis gästerna vid en begravning. Jag minns ett tillfälle i Tomahole – AIC stödde civics där – när vi kom till just en begravning. Utanför familjens hus stod en »casspir«, en sorts bepansrat militärfordon. De gjorde inget, men när vi skulle lämna huset kom familjefadern och bad oss stanna för, sa han, »så fort ni åkt kommer de att slå till, allra minst med tårgas, och då kan vi inte äta maten«. Det kunde ibland vara svårt att hålla isär rollerna och man måste sätta gränser. Ofta idag blir jag kallad »Comrade Ambassador«, vilket väl avspeglar hur jag betraktades av dem då. Men jag har aldrig smugglat något. Jag ville inte bli utvisad, och vi sågs verkligen som fiender till apartheidregimen och hade därför alltid ögonen på oss. På väg mot befrielsen 135
Apartheidregimen satte inte bara brottslingar utan också politiska motståndare i fängelse. 136 På väg mot befrielsen
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
- Page 150 and 151: dukter fortsatte. Augusti kom, men
- Page 152 and 153: kott som passerade igenom utan vare
- Page 154 and 155: 8. SKÖRDETIDEN ÄR INNE
- Page 156 and 157: Den sydafrikanska flaggan halas en
- Page 158 and 159: De nyligen släppta ANC ledarna vä
- Page 160 and 161: Astrid Assefa, Cyndee Peters, Elise
- Page 162 and 163: En aktivist ser tillbaka En av de m
- Page 164 and 165: PEMSA förutsatte praktiskt samarbe
- Page 166 and 167: kursledare - utbildades under denna
- Page 168 and 169: ISAK fick en arvtagare: Nätverket
- Page 170 and 171: folkliga rörelser, då hade etable
- Page 172 and 173: En jordreform i Sydafrika kompenser
- Page 174 and 175: minska arbetslösheten. Zimbabwe un
- Page 176 and 177: På samma sätt ska även denna pro
- Page 178 and 179: Sverige. Men bakom honom fanns tuse
- Page 180 and 181: 99 Mats Öhman/ Afrikabild 100 Bert
- Page 182 and 183: Björk, Kaj 53 Björkå 61, 66, 69,
Apartheidregimen satte inte bara brottslingar utan också politiska <strong>mot</strong>ståndare i fängelse.<br />
136 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language