På väg mot befrielsen

Ombudsmannen som sålde biblar
LO/TCO:s biståndsnämnd hade i början en blygsam verksamhet
– omkring 15 projekt, nästan alla Sydafrika, men
man hade också partners i Botswana, Zimbabwe och Namibia.
1978 startade LO/TCO ett projekt till stöd för fackförbundet
National Union of Namibian Workers (NUNW).
Palle Carlsson från LO reste dit:
Det enda vi visste var namnet på ordföranden Max
Gerson, som var präst i en kyrka i Windhoek. Jag kom
dit och letade rätt på honom. Det visade sig då att det
inte fanns något fack. Men Max och jag reste runt i landet
till gruvor och andra arbetsplatser. Vi fick komma
in eftersom han var präst. Jag följde med och sålde biblar,
och efteråt berättade jag om facket och Max översatte
till ovambo. Anledningen att just han startat en
facklig organisation var att han som många namibier
varit med missionärer i Finland. Det fanns radikala ledare
inom kyrkan som var emot apartheid.
Vid ett tillfälle besökte vi en ort där det fanns en
metodistkyrka och en av prästerna där kom och sökte
upp oss. »Vi har hört att du är professor från Metodistkyrkan
i Sverige och att du åker runt och träffar präster.«
Jag höll god min och blev inbjuden till kyrkan,
och tänkte att nu blir det besvärligt. Vad ska vi prata
om. Prästen var vänlig och föreslog plötsligt »Ska vi inte
gå och be Pater Noster tillsammans?« Pater Noster,
tänkte jag och det enda jag kunde komma på var att jag
hade läst det i något korsord. Men jag följde med till
koret och där stod vi. Han började läsa och då hörde
jag att det var Fader Vår och då kunde jag läsa med –
på svenska förstås.
Lutherske prästen
Max Gerson som
jobbade bland
kontraktsarbetarna
från norra Namibia
var starkt
engagerad i arbetet
att starta en
fackförening.
Palle Carlsson var i landet på turistvisum
och tvingades åka ut ur landet med
jämna mellanrum. Svenska myndigheter
hade gett honom flera pass, vilket
gjorde att han bara behövde åka ut en
kortare tid. Det visade sig snart, att
SWAPO inte var medvetna om att
NUNW inte hade någon organisation.
Snart hade man dock 600 medlemmar,
som fick utbildning. Materialet gjordes
för hand av Palle och de medarbetare
han anställt på det lilla kontoret i
Windhoek – vägg i vägg med säkerhetspolisen:
Det fungerade inte riktigt att överföra våra studiemetoder;
folk blev förbannade om jag frågade dem om
något. »Du är experten, du ska tala om för oss«, sa de.
Den viktigaste fackliga frågan för dem var att få en
dödsfallsförsäkring, så att familjerna skulle ha råd att
frakta hem kropparna, när folk dog i gruvorna och på
andra arbetsplatser.
Säkerhetspolisen blev alltmer intresserad, och i slutet av 1979
utvisades Palle Carlsson ur Namibia. NUNW utvecklades
snabbt och fick som de flesta nystartade fackliga organisationer
stöd och hjälp med förhandlingar av jurister på plats.
Den kände anti-apartheidadvokaten Anton Lubowski i
Windhoek arbetade för facket med stöd från LO/TCO. Han
var den förste vite som blev medlem i SWAPO och mördades
1989 av sydafrikansk säkerhetspolis.
114 På väg mot befrielsen