På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
Genom en serie »terroristrättegångar« från 1968 och framåt – »travestier på rättvisa« enligt utländska bedömare – sökte Sydafrika knäcka motståndet. Långa straff , ibland på livstid, av namibiska ledare som Andimba Toivo ya Toivo hjälpte dock inte. Sydafrika lyckades köpa tid men inte legitimitet. I stället erkändes SWAPO av FN som en genuin befrielserörelse 1973 och som »den enda och autentiska representanten för det namibiska folket« 1976. Västmakterna förhandlade fram en lösning av Namibiafrågan (resolution 435), som godtogs av SWAPO och Sydafrika i september 1978. Mot överenskommelsen utlyste dock Sydafrika i de- cember 1978 på egen hand val i Namibia. Syftet var att garantera fortsatt sydafrikanskt styre. Valet bojkottades av SWAPO m.fl. partier. På svenskt håll fanns det tidigt ett starkt engagemang för Namibia, inte minst på grund av ett positivt intresse från mediernas sida. Så visade till exempel Rapport i TV2 1974 utdrag ur filmen Frihetskampen i Namibia av Per Sandén och Rudi Spee, distribuerad av Filmcentrum. I den dokumenterades en massaker i Caprivi-remsan, som den sydafrikanska armén hade begått i september 1973. Uppgifterna avfärdades som nonsens av Sydafrikas försvarsminister, och dess utrikesminister inbjöd Sveriges Television att delta i en SWAPO soldater i kanot i Capriviområdet ur filmen »Frihetskampen i Namibia av Per Sandén. På väg mot befrielsen 111
»undersökning« av situationen. På inrådan av SWAPO tackade man ja på villkor att Sandén, Spee och FN:s Namibiakommissarie fick komma, ett villkor som föga överraskande inte godtogs. Ett viktigt motiv för Sverige att stödja SWAPO mot Sydafrika var frågan om FN:s auktoritet. Så länge som Sydafrika kunde trotsa FN, var beslutet om FN-administration av Namibia en död bokstav. I brist på stöd från Afrikagrupperna blev det naturligt för SWAPO att söka utveckla en relation till Svenska FN-förbundet. Det fanns emellertid en besvärande faktor att handskas med: samarbetet mellan SWAPO:s militära gren People´s Liberation Army of Namibia (PLAN) och UNITA. Möjligen skulle det kunna beskrivas som geo-etniskt motiverat. Den nära relationen mellan ovambos i norra Namibia och UNITA:s primära bas ovimbundus i centrala Angola var samtidigt en geografisk förutsättning för PLAN:s attacker i Namibia. Inom projektet sjukvård till SWAPO skickades material och utrustning för över 10 miljoner och upp till fyra läkare och sjuksköterskor jobbade under 1980-talet i lägret i Kwanza Sul. Här sjuksköterskan Magdalena Bjerneld. 112 På väg mot befrielsen
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65 and 66: Bröderna som var oense I debatten
- Page 67 and 68: Hösten 1975 publicerade Afrikagrup
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
- Page 150 and 151: dukter fortsatte. Augusti kom, men
- Page 152 and 153: kott som passerade igenom utan vare
- Page 154 and 155: 8. SKÖRDETIDEN ÄR INNE
- Page 156 and 157: Den sydafrikanska flaggan halas en
- Page 158 and 159: De nyligen släppta ANC ledarna vä
»undersökning« av situationen. <strong>På</strong> inrådan av<br />
SWAPO tackade man ja på villkor att Sandén,<br />
Spee och FN:s Namibiakommissarie fick komma,<br />
ett villkor som föga överraskande inte godtogs.<br />
Ett viktigt <strong>mot</strong>iv för Sverige att stödja SWAPO<br />
<strong>mot</strong> Sydafrika var frågan om FN:s auktoritet. Så<br />
länge som Sydafrika kunde trotsa FN, var beslutet<br />
om FN-administration av Namibia en död bokstav.<br />
I brist på stöd från Afrikagrupperna blev det<br />
naturligt för SWAPO att söka utveckla en relation<br />
till Svenska FN-förbundet. Det fanns emellertid<br />
en besvärande faktor att handskas med: samarbetet<br />
mellan SWAPO:s militära gren People´s Liberation<br />
Army of Namibia (PLAN) och UNITA.<br />
Möjligen skulle det kunna beskrivas som geo-etniskt<br />
<strong>mot</strong>iverat. Den nära relationen mellan<br />
ovambos i norra Namibia och UNITA:s primära<br />
bas ovimbundus i centrala Angola var samtidigt<br />
en geografisk förutsättning för PLAN:s attacker i<br />
Namibia.<br />
Inom projektet sjukvård till SWAPO skickades material och utrustning för över 10 miljoner och upp till fyra läkare och<br />
sjuksköterskor jobbade under 1980-talet i lägret i Kwanza Sul. Här sjuksköterskan Magdalena Bjerneld.<br />
112 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language