På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
att facket inte skulle använda statliga pengar för solidaritetsinsatser, därför att staten aldrig skulle blanda sig i facklig verksamhet. Facklig solidaritet var en fråga för organisationerna själva. LO och TCO gick nu med på att förmedla statligt bistånd, om Sida i gengäld kunde se lite mellan fingrarna med hur mycket LO och TCO skulle betala i egna insatser, eftersom de satsade så mycket via sina internationella organisationer. För dem var det en viktig princip att arbeta multilateralt, och Sverige var starkt i den internationella fackföreningsrörelsen. 1978 engagerade sig Svenska Livsmedelarbetareförbundet, Fabriks och Arbetsledareförbundet i en internationell sympatistrejk med sydafrikanska Unilever-anställdas rätt att organisera sig. Strejken leddes av den fackliga organisationen South African Food and Allied Workers Union. Det här var den första sympatistrejken i Sverige i sitt slag och den stöddes av LO. I Nyköping strejkade exempelvis 700 arbetare vid Sunlight. De lokala SIF-klubbarna beslöt dock att inte vara med vilket SIF centralt beklagade offentligt. Efter Unilever-strejken kom fler enskilda förbund att engagera sig i konflikter vid företag i Sydafrika på olika sätt, men inte med strejk. Konst, dans och musik Studieböckerna och bulletinen (under olika namn) var viktiga för att fördjupa kunskaperna, men för att stärka känslan behövdes konst och musik. Detta gällde även i flyktinglägren, där gemensamma upplevelser och förhoppningar behövde tolkas och uttryckas genom konst, dans och musik. Att föra detta vidare till det svenska solidaritetsarbetet var naturligt. 1978 ordnade Afrikagrupperna en turné med sånggruppen ANC:s sånggrupp Mayibuye från London. Vid deras första konsert i Stockholm hoppar plötsligt en person upp på scenen och börjar sjunga, men gruppen lät sig inte störas, snarare tvärtom. Det visade sig sen vara Lindiwe Mabuza, ANC:s nya representant i Stockhom, själv erkänd poet och författare, starkt engagerad inte minst i kulturens roll som faktor för mobilisering och en stor tillgång för solidaritetsarbetet i Sverige. På hennes förslag inbjöds kulturgruppen Amandla till en stor turné. Den bodde i ett ANCområde i Luanda, Angola och tränades av en professionell sydafrikansk kompositör och trombonist, Jonas Gwangwa. Inte mindre än trettio musiker, sångare och dansare plus ett par personer som kontaktpersoner för massmedier och organisationer kom i slutet av oktober 1979 till Göteborg. Dock inte Gwangwa, som hade brutit benet dagarna före avresan. Så började fem veckors arbete med turnén, dag och natt. Redan första föreställningen blev en succé. Musiken, berättelsen, sångarna och dansarna var fantastiskt skickliga, och gruppen drog fulla hus runt i Sverige, Finland, Norge och Tyskland och Holland. En skiva spelades in och såldes i stora mängder. Hösten 1983 gjordes en andra lika succéartad turné i samma länder plus På väg mot befrielsen 107
Sydafrikanska Amandla utför stöveldans i Göteborg. Belgien. TV2 spelade in Göteborgsföreställningen, och sen blev det en ny skiva. Utbytet var ömsesidigt. Unga människor fick visa sin skicklighet, självförtroendet steg, de syntes och fick se världen, de fick träffa andra unga människor och prata om musik eller sång, de fick en smak av vad normala samhällen kan vara, de fick status i sin organisation. Jan Henningsson från Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU): I Sverige var körsången ett handtag på den förtryckta gruppens inre liv, dess kultur. Detta var inget av offer, tycka-synd-om-betonat, utan där hade dom något att ge oss, nämligen attraktiv, vacker, lätt-instuderad körmusik. Och så hade vi genidraget av musikgruppen Fjedur som tog sig an de här Amandlasångerna, viska-segra-sångerna. Allt blev så sjunget, inte minst i kyrkor och kapell. De kom till och med in i den nya ekumeniska psalmboken. Sånger på zulu fördes på ett unikt sätt in i den sakrala sångskatten. Tog man upp dessa sånger i en landsortskyrka på 1980-talet stämde minst halva församlingen in! Det är oerhört betydelse- 108 På väg mot befrielsen
- Page 55 and 56: Från Khartoum till Lusaka I januar
- Page 57 and 58: espråkade våld men ett slut på f
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65 and 66: Bröderna som var oense I debatten
- Page 67 and 68: Hösten 1975 publicerade Afrikagrup
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
- Page 150 and 151: dukter fortsatte. Augusti kom, men
- Page 152 and 153: kott som passerade igenom utan vare
- Page 154 and 155: 8. SKÖRDETIDEN ÄR INNE
Sydafrikanska Amandla utför stöveldans i Göteborg.<br />
Belgien. TV2 spelade in Göteborgsföreställningen,<br />
och sen blev det en ny skiva. Utbytet var ömsesidigt.<br />
Unga människor fick visa sin skicklighet,<br />
självförtroendet steg, de syntes och fick se världen,<br />
de fick träffa andra unga människor och<br />
prata om musik eller sång, de fick en smak av vad<br />
normala samhällen kan vara, de fick status i sin<br />
organisation.<br />
Jan Henningsson från Sveriges Kristna Ungdomsråd<br />
(SKU):<br />
I Sverige var körsången ett handtag på den förtryckta<br />
gruppens inre liv, dess kultur. Detta var<br />
inget av offer, tycka-synd-om-betonat, utan<br />
där hade dom något att ge oss, nämligen attraktiv,<br />
vacker, lätt-instuderad körmusik. Och<br />
så hade vi genidraget av musikgruppen Fjedur<br />
som tog sig an de här Amandlasångerna, viska-segra-sångerna.<br />
Allt blev så sjunget, inte<br />
minst i kyrkor och kapell. De kom till och med<br />
in i den nya ekumeniska psalmboken. Sånger<br />
på zulu fördes på ett unikt sätt in i den sakrala<br />
sångskatten. Tog man upp dessa sånger i en<br />
landsortskyrka på 1980-talet stämde minst halva<br />
församlingen in! Det är oerhört betydelse-<br />
108 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language