På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
Internationella kontakter var ännu ovanliga: Jag reste ensam runt – till Johannesburg, Kapstaden, Port Elisabeth, Durban. När jag kom till Durban väntade Alec Erwin från Metall på flygplatsen. »Kristina, you are not alone«, sa Alec. Efter det hade jag hela tiden ett 10-tal gubbar som skuggade mig, tre bilar, en massiv uppvaktning hela tiden. Därför träffade jag bara såna som öppet var fackliga organisatörer formellt och tydligt. Någon gång när vi skulle prata lite känsligare saker som hur vårt stöd skulle organiseras gick Alec Erwin och jag utefter sandstranden i Durban och pratade om hur vi skulle kunna slussa över pengar. Om vi skulle göra det öppet, eller via internationalerna, eller kyrkorna. Under de sex veckorna i Sydafrika grundlade Kristina Persson ett samarbete som fick stor betydelse för både den svenska och den nya sydafrikanska fackföreningsrörelsen. Det var ett samarbete byggt på förtroende, men det handlade också om apartheidmotståndets psykologi som skapade starka band och gemenskap mellan människor: Kampen för samman människor på ett fascinerande sätt. Efter bara några veckor var jag tydligt en del av den sydafrikanska befrielsekampen. Jag identifierade mig med dem jag mötte och de visade mig väldigt mycket förtroende. Det här var ju 70-tal även i Sydafrika, det fanns en ung vänster. Att jobba med facket var ett sätt att stärka det politiska. Jag mötte unga akademiker, Alec Erwin var en av dem, Bernie Fanaroff en annan som jobbade på precis samma sätt som jag, av ideella skäl. I ett möte med fackliga organisatörer från Port Elizabeth och Durban upptäckte hon, att facken var splittrade och misstänksamma mot varandra: Jag tog upp en diskussion om de inte kunde hitta ett sätt att samarbeta – det skulle också underlätta kontakterna i framtiden; i stället för den svenska fackföreningsrörelsen kunde de själva fördela medel. Det höll de med om. Sen hade jag bara varit hemma någon vecka, då de hörde av sig och sa: Nu har vi diskuterat det här och vi ska kalla till ett möte med organisationerna och föreslå att vi bildar FOSATU. Det tog tid, men 1979 bildades Federation of South African Trade Unions för att 1985 efterträdas av Congress of South African Trade Unions (COSATU), som valde att stå utanför internationalerna. Från vänster anklagades Kristina Persson för att vara CIA-agent, och på högerhåll ansågs hon agera för KGB: Amerikanska intressen och amerikansk fackföreningsrörelse var väldigt närvarande i södra Afrika, samtidigt som ryska intressen var det. Det pågick ett kallt krig och en kamp om själarna. Där stod jag med mitt socialdemokratiska budskap och blev mycket riktigt misstänkliggjord från båda håll. Jag tolkade det som att vi träffat mitten. LO-kampanj för södra Afrika I samband med 80-årsjubileet i maj 1978 beslöt LO att starta en stor informations- och insam- På väg mot befrielsen 105
lingskampanj för befrielserörelserna i Zimbabwe, Namibia och Sydafrika med start i september. Den största internationella kampanjen i LO: s historia sammanföll med FN: s internationella anti-apartheidår och stöddes också av TCO och Afrikagrupperna. LO-kampanjen var ett stort folkbildningsprojekt för internationell solidaritet. Utställningar med sydafrikansk konst arrangerades tillsammans med Riksutställningar, Sida, TCO, TBV och Folkets Husrörelsen. Skivförlaget A-disc spelade in en skiva mot apartheid och filmen Apartheid distribuerades av Föreningsfilmo. Landets grundskolor och gymnasier inbjöds att i ord och bild beskriva förtrycket och befrielsekampen i södra Afrika. Ulf-Göran Widquist på Brevskolan fick i uppgift att ta fram studiematerial. Han reste till Botswana, Zimbabwe, Zambia, Namibia och Sydafrika för att träffa representanter för olika befrielserörelsen och samla material: Jag var försiktig, men vi hade bra kontakter, ofta med kyrkor. Sverige hade gott rykte i södra Afrika, vi gjorde många bra saker, vi gav stöd och pengar. Arbetarrörelsen har aldrig varit så stark internationellt som då, på alla sätt; medveten, kunnig och när det gäller känslan för att kämpa för en stor, viktig och bra sak. Den känslan genomsyrade hela rörelsen. Det var en fråga bredvid pensionsfrågorna och ingen ifrågasatte att detta hade en stor plats på dagordningen. LO och TCO i gemensam uppmaning »Stöd din kamrat i Sydafrika«. Kampanjen, som kulminerade med förstamaj-firandet 1979, samlade in 3,3 miljoner (i dag ca 10,5 miljoner). När fackföreningsrörelsen började samarbeta och stödja facket i Sydafrika och Namibia, behövde man både mer pengar och bättre organisation för att kunna hantera verksamheten. 1977 bildade LO och TCO gemensamt en biståndsnämnd. LOordföranden Arne Geijer hade alltid hållit hårt på 106 På väg mot befrielsen
- Page 53 and 54: Trots NATO bakom ryggen lyckas inte
- Page 55 and 56: Från Khartoum till Lusaka I januar
- Page 57 and 58: espråkade våld men ett slut på f
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65 and 66: Bröderna som var oense I debatten
- Page 67 and 68: Hösten 1975 publicerade Afrikagrup
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 100 and 101: Council of South Africa (TUCSA) ej
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
- Page 150 and 151: dukter fortsatte. Augusti kom, men
- Page 152 and 153: kott som passerade igenom utan vare
Internationella kontakter var ännu ovanliga:<br />
Jag reste ensam runt – till Johannesburg, Kapstaden,<br />
Port Elisabeth, Durban. När jag kom<br />
till Durban väntade Alec Erwin från Metall på<br />
flygplatsen.<br />
»Kristina, you are not alone«, sa Alec. Efter<br />
det hade jag hela tiden ett 10-tal gubbar som<br />
skuggade mig, tre bilar, en massiv uppvaktning<br />
hela tiden. Därför träffade jag bara såna som<br />
öppet var fackliga organisatörer formellt och<br />
tydligt. Någon gång när vi skulle prata lite<br />
känsligare saker som hur vårt stöd skulle organiseras<br />
gick Alec Erwin och jag utefter sandstranden<br />
i Durban och pratade om hur vi skulle<br />
kunna slussa över pengar. Om vi skulle göra<br />
det öppet, eller via internationalerna, eller kyrkorna.<br />
Under de sex veckorna i Sydafrika grundlade Kristina<br />
Persson ett samarbete som fick stor betydelse<br />
för både den svenska och den nya sydafrikanska<br />
fackföreningsrörelsen. Det var ett samarbete<br />
byggt på förtroende, men det handlade också om<br />
apartheid<strong>mot</strong>ståndets psykologi som skapade<br />
starka band och gemenskap mellan människor:<br />
Kampen för samman människor på ett fascinerande<br />
sätt. Efter bara några veckor var jag tydligt<br />
en del av den sydafrikanska befrielsekampen.<br />
Jag identifierade mig med dem jag mötte<br />
och de visade mig väldigt mycket förtroende.<br />
Det här var ju 70-tal även i Sydafrika, det fanns<br />
en ung vänster. Att jobba med facket var ett<br />
sätt att stärka det politiska. Jag mötte unga<br />
akademiker, Alec Erwin var en av dem, Bernie<br />
Fanaroff en annan som jobbade på precis<br />
samma sätt som jag, av ideella skäl.<br />
I ett möte med fackliga organisatörer från Port<br />
Elizabeth och Durban upptäckte hon, att facken<br />
var splittrade och misstänksamma <strong>mot</strong> varandra:<br />
Jag tog upp en diskussion om de inte kunde<br />
hitta ett sätt att samarbeta – det skulle också<br />
underlätta kontakterna i framtiden; i stället för<br />
den svenska fackföreningsrörelsen kunde de<br />
själva fördela medel. Det höll de med om. Sen<br />
hade jag bara varit hemma någon vecka, då de<br />
hörde av sig och sa: Nu har vi diskuterat det<br />
här och vi ska kalla till ett möte med organisationerna<br />
och föreslå att vi bildar FOSATU.<br />
Det tog tid, men 1979 bildades Federation of<br />
South African Trade Unions för att 1985 efterträdas<br />
av Congress of South African Trade Unions<br />
(COSATU), som valde att stå utanför internationalerna.<br />
Från vänster anklagades Kristina Persson<br />
för att vara CIA-agent, och på högerhåll ansågs<br />
hon agera för KGB:<br />
Amerikanska intressen och amerikansk fackföreningsrörelse<br />
var väldigt närvarande i södra<br />
Afrika, samtidigt som ryska intressen var det.<br />
Det pågick ett kallt krig och en kamp om själarna.<br />
Där stod jag med mitt socialdemokratiska<br />
budskap och blev mycket riktigt misstänkliggjord<br />
från båda håll. Jag tolkade det som att<br />
vi träffat mitten.<br />
LO-kampanj för södra Afrika<br />
I samband med 80-årsjubileet i maj 1978 beslöt<br />
LO att starta en stor informations- och insam-<br />
<strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong> 105