På väg mot befrielsen

ner den barriären. Företagsledningen visste inte
vad som hände på golvet; det kunde vara en
vit förman som hade en »svart bok«, där han
favoriserade och satte sina egna löner.
Det vi lärde oss av arbetet i Sydafrika är hur
oerhört viktigt det är att lära känna och förstå
kulturen i olika sammanhang. När jag ser Sydafrika
idag så är det som bekymrar mig mest
att de »svarta blivit så svarta«, folk sparkas från
– eller får inte jobb - för att de inte är svarta.
Den styrka de kunde ha fått, går de miste om
på grund av den här splittringen.
Inom Gruv och Kommunal var Sydafrikabilden
en annan med en mer positiv syn på sanktioner.
Anders Stendalen var Gruv:s ordförande:
Den vägledning jag fick av våra kamrater i Sydafrika
var mycket viktig för mig. Vi insåg att
det var ett effektivt vapen i kampen mot apartheid
att vägra företag att göra nyinvesteringar.
Det var väl en del som tyckte det var en militant
hållning, men vi stod för vår linje. Mandela
hade också sagt att man inte skruvar av plattan
just innan vattnet ska koka.
Gruv spelade bland annat genom direkta folkbildningsinsatser
samtidigt en stor roll för att
bygga upp National Union of Mineworkers
(NUM). Johan Peanberg, då Kommunals internationelle
sekreterare, menar att även om inte
sanktionsfrågan splittrade fackföreningsrörelsen
så skadade den dess anseende som anti-apartheidkraft.
Kommunal var för sanktioner och bojkotter:
Tormod Nesset tv. Med Little Steven som draghjälp i ISAKs barnkampanj.
Metalls avvikande röst blev så tongivande inom
fackföreningsrörelsen, därför att exportindustrin
är ledande. Men från att tidigare ha
haft en gemensam syn så förlorade vi som var
positiva till sanktioner inflytande och fackföreningsrörelsen
anslöt sig till en mjukare linje.
Men, efter hand så ändrades opinionen, synen
på sanktioner och bojkotter blev tuffare igen.
Ute i landet märktes dock inte de centrala konflikterna
av. Där samarbetade oftast alla som var
emot apartheid utan problem. I exempelvis Oskarshamn
var Tormod Nesset aktiv inom Metall
och socialdemokraterna samt även i ledningen
för lokala ISAK (se nedan). Att det blev så berodde
på LO. Han och några av hans vänner beslöt en
dag att de ville göra något mot apartheid. De
ringde LO som tipsade om ISAK:
ISAK hade enkla stadgar och alla kunde vara
med. Vi ville inte heller göra det till ett partiar-
På väg mot befrielsen 103