På väg mot befrielsen
På väg mot befrielsen På väg mot befrielsen
Council of South Africa (TUCSA) ej fick delta i konferensen. Det var ett internationellt genombrott för SACTU, som förespråkade och fick gehör för isolering av den sydafrikanska regimen. Samtidigt underströks vikten av »ekonomiskt, moraliskt och materiellt stöd till Sydafrikas arbetare och folk genom deras genuina fackliga och politiska organisationer«. LO och TCO valde – tillsammans med sina nordiska systerorganisationer och under FFI:s paraply – som tidigare nämnts stödlinjen framför sanktioner. SACTU:s medlemskap i östorienterade WFTU var för dem inte bara ett politiskt utan även ett psykologiskt hinder för ett samarbete. Det ledde till ett paradoxalt resultat: Medan samtliga svenska apartheidmotståndare, inklusive arbetarrörelsen, slöt upp bakom ANC, vägrade LO och TCO att samarbeta med ANC:s fackliga allierade. Dock gav TCO-anslutna SIF (Svenska Industritjänstemannaförbundet) ekonomiskt stöd till SACTU. Samtidigt erhöll SACTU – som enda icke-befrielserörelse – officiellt svenskt stöd från och med 1977/78, från 1983/84 inkluderat i stödet till ANC. De strategiska linjerna korsade dock varandra: Medan LO och TCO pläderade för en reformistisk linje och stöd till de gryende svarta fackföreningarna i Sydafrika, betonade man samtidigt, att svenska investeringar i södra Afrika utgjorde ett stöd till de vita och koloniala regimerna. Skyldigheten att stoppa dem var dock regeringens. Jan Olsson, Metalls internationelle sekreterare och en av de sex i LO/TCO:s delegation till Sydafrika 1975: »En oförrätt mot en är en oförrätt mot alla« var sloganen för SACTU, som länge ensam företrädde en facklig linje som helt förkastade rasuppdelning. Vi såg att revolutionen skulle komma att rulla över landet om ett antal år och vi frågade oss; Vad ska vara vår politik som fackföreningsrörelse till dess? Vi såg att denna revolution inte skulle komma från dem utanför landet eller de som satt på Robben Island utan från människorna i kåkstäderna. Och vi sa: Hur ska vi hantera det? Vi kom fram till att vi ville satsa På väg mot befrielsen 101
Två fackliga ledare på SKF i början av 80-talet, Göran Johansson från Göteborg och Daniel Dube, Uitenhage. på att stödja fackliga fri- o rättigheter inne i Sydafrika. Det är det vi kan. Låt politikerna fixa det dom är bra på, så tar vi hand om folk – och fackföreningsrörelser. SACTU:s huvudlinje var isolering, samtidigt som man såg ett behov att utveckla kontakterna med och stöd till de inhemska facken. Som exilorganisation hade SACTU en del organisatoriska problem; därför tenderade den politiska kampen att bli viktigare än det fackliga organiserandet. LO:s största förbund, Metall, ställde dock inte upp på ensidiga svenska sanktioner men var för FN-beslutade sådana. För denna linje ansåg man sig ha stöd hos sina sydafrikanska partners. En av dem som drev »övervintring« och facklig organisering var Göran Johansson, då metallordförande på SKF i Göteborg och numera tungt s-kommunalråd i Göteborg: Vi krävde att de svarta arbetarna skulle behandlas som alla andra. Ganska snart kände vi att det största motståndet mot förändringar inte kom från ledningarna i de svenska företagen, utan från de vita arbetsledarna på golvet. Det var mycket svårare att komma åt och bryta 102 På väg mot befrielsen
- Page 49 and 50: Jagad politiker och generade genera
- Page 51 and 52: Olof Palme och LO-ordföranden Arne
- Page 53 and 54: Trots NATO bakom ryggen lyckas inte
- Page 55 and 56: Från Khartoum till Lusaka I januar
- Page 57 and 58: espråkade våld men ett slut på f
- Page 59 and 60: Tidigt stöd men sent erkännande I
- Page 61 and 62: hetspolisen blev kontantstöd en v
- Page 63 and 64: Av Stockholms Afrikagrupp organiser
- Page 65 and 66: Bröderna som var oense I debatten
- Page 67 and 68: Hösten 1975 publicerade Afrikagrup
- Page 69 and 70: Abbé Pierre på besök hos Emmaus
- Page 71 and 72: Sortering på Emmaus Björkå, tidi
- Page 73 and 74: Snaran dras åt kring Ian Smith och
- Page 75 and 76: Landet som försvann ur sikte Efter
- Page 77 and 78: kritiserade västliga industriinves
- Page 79 and 80: AfrikabulletinenavslöjarMozurewa b
- Page 81 and 82: Bild från Mugabes besök på Bröd
- Page 83 and 84: formation för att om möjligt kunn
- Page 85 and 86: sism i Sydafrika nära nog försvun
- Page 87 and 88: dio och TV. De kunde bygga sina fr
- Page 89 and 90: Palme på Broderskapsrörelsens mö
- Page 91 and 92: Afrikabulletinen säljs och pengar
- Page 93 and 94: »Trots att de länge marginalisera
- Page 96 and 97: 6. 1978-1983 SAMLING FÖR SÖDRA AF
- Page 98 and 99: Självständighetsfirande i Zimbabw
- Page 102 and 103: ner den barriären. Företagslednin
- Page 104 and 105: Internationella kontakter var ännu
- Page 106 and 107: att facket inte skulle använda sta
- Page 108 and 109: fullt i bred opinionsbildning, att
- Page 110 and 111: Genom en serie »terroristrättegå
- Page 112 and 113: I och med MPLA:s maktövertagande i
- Page 114 and 115: Isolera Sydafrika! AGIS inbjöd i s
- Page 116 and 117: tydligt försvar för grundläggand
- Page 118 and 119: Strategin gick ut på att länka de
- Page 120 and 121: eko av Reagan och Thatcher och en l
- Page 122 and 123: Lennart Renöfält med barnvagn uta
- Page 124 and 125: 7. 1983-1988 DE AVGÖRANDE ÅREN
- Page 126 and 127: UDF bildas. lanserades den 20 augus
- Page 128 and 129: land måste komma inifrån. ANC had
- Page 130 and 131: tional Defense and Aid Fund (IDAF),
- Page 132 and 133: Unga glada aktivister i Göteborg.
- Page 134 and 135: trerad och att det inte var en agen
- Page 136 and 137: forts från sid 133 des. Den som in
- Page 138 and 139: Vi försökte få ner svenska juris
- Page 140 and 141: I samband med att Desmond Tutu fick
- Page 142 and 143: la element i den inhemska opinionsb
- Page 144 and 145: Korpen är Ravans symbol. tisspridd
- Page 146 and 147: Kampanjveckan Ungdom mot apartheid
- Page 148 and 149: Folkriksdagen samlade en lång rad
Två fackliga ledare på SKF i början av 80-talet, Göran Johansson från Göteborg och Daniel Dube, Uitenhage.<br />
på att stödja fackliga fri- o rättigheter inne i<br />
Sydafrika. Det är det vi kan. Låt politikerna<br />
fixa det dom är bra på, så tar vi hand om folk –<br />
och fackföreningsrörelser.<br />
SACTU:s huvudlinje var isolering, samtidigt som<br />
man såg ett behov att utveckla kontakterna med<br />
och stöd till de inhemska facken. Som exilorganisation<br />
hade SACTU en del organisatoriska problem;<br />
därför tenderade den politiska kampen att<br />
bli viktigare än det fackliga organiserandet.<br />
LO:s största förbund, Metall, ställde dock inte<br />
upp på ensidiga svenska sanktioner men var för<br />
FN-beslutade sådana. För denna linje ansåg man<br />
sig ha stöd hos sina sydafrikanska partners. En av<br />
dem som drev »övervintring« och facklig organisering<br />
var Göran Johansson, då metallordförande<br />
på SKF i Göteborg och numera tungt s-kommunalråd<br />
i Göteborg:<br />
Vi krävde att de svarta arbetarna skulle behandlas<br />
som alla andra. Ganska snart kände vi<br />
att det största <strong>mot</strong>ståndet <strong>mot</strong> förändringar<br />
inte kom från ledningarna i de svenska företagen,<br />
utan från de vita arbetsledarna på golvet.<br />
Det var mycket svårare att komma åt och bryta<br />
102 <strong>På</strong> <strong>väg</strong> <strong>mot</strong> <strong>befrielsen</strong>
Change language