SBB 1/2013 - bergsbruks.se

OLLE NORLING
STEN-ANDERS SMEDS
Johan III:s gravkor. Den röda kalkstenen i pelarna är av samma
slag som den i spegelsalen i Versailles.
formats av den nederländske
konstnären Willem Boy från
Mechelen i dagens Belgien.
Isotoper avslöjar
härkomst
Sten-Anders Smeds från SGU
och konsthistorikern Herman
Bengtsson vid Upplandsmuseet
har i ett europeiskt samarbete
gjort kemiska studier på syre-,
svavel- och strontiumisotoper i
alabaster från olika stenbrott i
Frankrike, Spanien och England.
Det visade att alabastern i
Gustav Vasas gravmonument
kommer från ett område sydväst
om Nottingham i England.
Samma material finns förmodligen
i skulpturer och sniderier
från 1500- och 1600talen
i många andra kyrkor. Det
europeiska samarbetet kring
forskningen gav en intressant
inblick i 1500-talets stenhandel.
Alabaster är en finkristallin
form av gips som bildas som
utfällning ur avdunstande havs -
Svensk Bergs- & Brukstidning 1/2013
vatten. Dess ljusa färg och
mjukhet möjliggör ett rikt
detaljarbete och denna finkorniga
sedimentära bergart har
använts för att framställa konstverk
sedan antiken. Gipsen som
användes i Gustav Vasamonumentet
bildades för ca 220 miljoner
år sedan under den geologiska
tidsepoken Keuper.
Man behövde inte göra
någon åverkan på vasamonumentet
för att få delar till analyserna.
Branden 1702 orsakade
en skada och originaldelarna
som byttes ut hade sparats i
domkyrkans magasin. De kom
nu väl till pass efter 300 år.
– Man ska aldrig slänga någonting
som jag förgäves brukar
säga till min fru.
Överraskande blandning
av material
Monumentet över Johan III
ser ut att vara av samma typ av
alabaster. Den röda kalkstenen
i de fyra pelarna som hör till
monumentet är identifierad
STEN-ANDERS SMEDS
14
som ”Marbre vieux de Rance”
från Rance i södra Belgien, mer
känd från bl.a. spegelsalen i
Versailles utanför Paris. Det visar
att materialet transporterats
från Belgien. Och dit levererades
också den engelska alabastern
vid denna tid. Det innebär
med stor sannolikhet att också
alabastern i detta monument är
engelsk.
I domkyrkans har man använt
många olika stensorter
under århundradenas gång.
Medeltida svart belgisk kalk -
sten finns i gravmonumentet
över lagman Birger Persson, far
till Den heliga Birgitta. Av en
otrolig slump finns räkningarna
från begravningsfesten bevarade.
Man gottade sig bland annat åt
socker importerat från Venedig.
Men vad kostade grav -
monumentet? Hur många kilo
osmundsjärn, hur många ekorr -
skinn och smördrittlar, hur
Monument över en av Sveriges
rikaste män på 1700-talet,
Carl De Geer på Leufsta bruk
(numera Lövstabruk), ett av
väldens förnämsta järnbruk.
Tobias Sergel skulpterade i
finaste carraramarmor på en
piedestal av olika italienska
marmorsorter. Man anar att
järnframställningen på 1700talet
var mycket inkomst -
bringande.
många kilo koppar användes?
Nå, var man riddare, medlem
av kungens råd, Upplands lagman
och rikets största jord -
ägare, så fick det kosta.
I andra gravmonument finns
olika typer av exklusiv italiensk
och troligen även grekisk marmor,
men också enklare stensorter
som kolmårdsmarmor
och finländsk vestlaxmarmor.
Domkyrkans sockel är tillverkad
av lokal uppsalagranit. I
pelarna finns gotlandskalksten
och i golven ortoceratitkalk sten,
troligen från Öland. I dekor och
skulpturer hittar man tälj sten
från Norge, Värmland och
Uppland men även gotlands -
kalksten och lokal röd-grå vattholmamarmor.
Inspirerande höstmöte
Höstmötet leddes av Peter
Hedenstedt, ordförande i FAB.
Han såg till att alla närvarande
Vattholmamarmor i domkyrkans västra portal. Stenfotens
uppsalagranit skymtar.