folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

ögon och sade dessa sista ord: ” Bred ut min hud så blir den ett tält åt er, gräv
ner mina ben så blir de fruktträd, sprid mitt kött så blir det örter, min man och
svans blir tältrep och håret på min kropp blir kläder.”
Detta gör Shadbakht och på så sätt överlever hon och sönerna i ödemarken.
När kungen kommer tillbaka och finner att hans hustru är fördriven ut slottet blir
han förtvivlad, avrättar budbäraren, och ger sig sen ut i ett desperat försök att
hitta Shadbakht. Han rider förtvivlat omkring i ett och ett halvt år, tills han
plötsligt ser ett tält. Utanför tältet leker två vackra pojkar.
Kungen frågade dem: ” Vems barn är ni?” Pojkarna svarade: ” Lämna
oss ifred, vi har ingen far.” Kungens ögon fylldes med tårar. Han förstod att
det var hans egna söner och frågade: ” Har ni någon mor?” Barnen svarade:
” Ja, hon är och lagar mat inne i tältet.” Kungen sade: ” Gå och säg till er
mor att kung så och så har kommit hit.” De båda pojkarna skyndade sig in till
sin mor och sade: ” Kung så och så har kommit.” Deras mor sade: ” Gå och
hämta honom, det är han som är er far.” Hon bredde genast ut en matta i
tältet och kom ut obeslöjad. Hon hälsade kungen välkommen och han kysste
henne. Sen omfamnade han sina båda söner. Kungen och Shadbakht blev åter
man och hustru.”
Den försmådda hustruns triumf 8
Det var en gång två bröder som båda var kungar. En hade tre döttrar och den
andre hade en son, så de trolovade den äldsta dottern med hennes farbrors
son. De båda kusinerna blev så småningom gifta och prinsen förde sin nyblivna
hustru till sitt hem. Men efter hemkomsten visade han henne ingen som helst
uppmärksamhet. Han sade inte ett ord till henne, varken ja eller nej, varken bu
eller bä.
Bruden väntade tålmodigt i sex månader, men slutligen, när hon insåg att
hennes man inte alls brydde sig om henne och inte sade minsta ord, så gick
hon till sin fader med denna begäran: 9 ” Far, hur länge måste jag vara
tålmodig? Det är nu sex månader sedan jag gifte mig och min make har inte
8 Ur Persiska folksagor, sid. 61-65. Sagan härstammar från Kerman, Iran.
9 Ordalydelsen i originalöversättningen är "med bedjan".