folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

dem. De som kommer till tals är t.ex. flickor som föräldrarna önskar hade varit
pojkar, kvinnor som av sina män behandlas med förakt, föräldralösa barn,
fysiskt handikappade och förståndshandikappade. Vissa av sagorna nedan är
återgivna ur samlingen Persiska folksagor 3 till vilken intresserade läsare
hänvisas för ytterligare läsning, andra är mina egna översättningar från
persiska eller balochiska.
Med tanke på det begränsade utrymmet har endast ett fåtal sagor kunnat
återges. De teman som behandlas här är inte heller på något sätt uttömmande.
Den observanta läsaren kan säkert höra rösterna av många andra svaga i
samhället i folksagor både från det iranska och från andra samhällen. För att
inte förstöra läsupplevelsen har hela sagan sammanfattats (kursiverad text) och
avgörande partier har översatts eller citerats ordagrant (normal text).
Röster ur folksagorna
Flickan som borde varit pojke 4
Det var en gång en kung vars hustru inte fick barn och vars sto inte blev i föl.
Han var mycket bekymrad och sade en dag till sin minister. ” Jag håller på att
gå under av smärta. Nu ger jag mig av och söker bot mot denna barnlöshet.
Sköt om rikets angelägenheter tills jag kommer tillbaka.” Kungen gick och gick
och till slut blev han trött. Han lade sig ned vid vägkanten. En vandringsman
kom längs vägen och ropade: ” Lämna väg för mig.” Kungen sade: ” Ge mig
en lyckospark när du passerar.” Mannen sparkade till honom och gick förbi.
3 Sagorna i boken Persiska folksagor är nedtecknade och översatta till engelska under tidigt
1900-tal av D.L.R. Lorimer och E.O. Lorimer. Den svenska översättningen är gjord av Lilian
Ebadi Lindqvist. Stort tack till Iransara kulturcenter för deras tillåtelse att återge dessa sagor.
4 Ur Gēdī kissaw, 7, pp. 81-93. Sagan är nedtecknad av Mir ‘Aqil Mengal i Noshke, Pakistan.
Originalspråk: balochiska, översättning till svenska av Carina Jahani.