folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

protesterade förgäves: ” Gud är vårt vittne. Vår bror är tokig och pratar bara
sitt vanliga struntprat.” Men ingen trodde på dem.
De sänkte ner Dummerjöns i brunne och sade: ” Hämta upp huvudet.” När
han kom ner i vattnet nådde han getens huvud och kände att det hade horn och
ett getskägg. Han ropade upp från botten på brunnen: ” Säg mig, hade er kung
långa horn? Och hade han getskägg?” Men de svarade bara: ” Pojke, ta nu
upp huvudet så får vi se.” När han kom upp ur brunnen såg de att han höll i ett
gethuvud och de började skratta. Då sade bröderna: ” Vi sade ju att han var
tokig” och så blev de alla frisläppta.
På natten när de hade gått och lagt sig hörde Dummerjöns sina bröder
viska: ” Vad ska vi ta oss till med vår bror? Förr eller senare kommer han att
föra oss i vanära. Det bästa vore att ta livet av honom när han sover, så vi får
leva i lugn och ro sedan.”
När Dummerjöns hörde detta, väntade han tålmodigt på att de skulle somna.
Då gick han upp och dräpte dem båda. Nästa morgon kom allt folk i staden ut
på gatorna. De skulle släppa ut den kungliga fågeln, för det var deras
traditionella sätt att välja en ny kung. Den, vars huvud fågeln satte sig på,
valdes till kung. Dummerjöns gick också ut till folksamlingen för att se på
spektaklet. Och så snart de hade släppt ut fågeln kom den och satte sig på
Dummerjöns huvud. Folket blev allihop mycket förvånade och sade: ” Hur kan
den kungliga tronen föras vidare till en man som den där?” De fångade fågeln
och lät den flyga ut flera gånger, men vid varje försök landade den på
Dummerjöns huvud. Så han blev kung och genom Guds vilja blev han så
småningom allt klokare och började regera.
Referenser
Baranzehi, Adam Nader, "The Sarawani dialect of Balochi and Persian
Influence on It", The Baloch and their Neighbours: Ethnic and Linguistic Contact
in Balochistan in Historical and Modern Times, utg. av C. Jahani och A. Korn,
Wiesbaden 2003, sid. 75-111.