folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

Då det iranska samhället 2 av tradition är patriarkaliskt, d.v.s. släktskapet går
vidare från far till son medan döttrar ” gifts bort” , är det inte minst viktigt att ha
söner för att släktlinjen skall fortsätta. I detta samhälle har kvinnan en
ambivalent status. Hon är som nygift förhållandevis maktlös i sitt nya hem, men
etablerar sig mer och mer ju fler barn, helst söner, hon föder ” åt sin man” .
Det finns ett uttryck på persiska för en barnlös man, som beskrivs som en
person ” med släckt eldstad” . Detta uttryck går tillbaka på den mycket viktiga
tanken i den zoroastriska religionen att den heliga elden aldrig får slockna. Att
inte ha någon avkomling som kan fortsätta hålla hemmets härd brinnande är en
tragedi. Barnlöshet är alltså en olycka både för mannen och kanske ännu mer
för kvinnan. Det är nämligen hon som normalt skuldbeläggs för barnlösheten.
Vidare löper hon en akut risk att få dela sin man med en bihustru om hon inte
inom några år efter ingånget äktenskap lyckas bevisa att hon kan föda barn.
Andra svaga grupper i det traditionella iranska samhället är handikappade
och föräldralösa. Synen på både fysiskt handikappade och
förståndshandikappade som ” ofärdiga” , ” missbildade” , ” vanskapta” och
en ” börda för sin omgivning” är inte på något sätt begränsad till den iranska
miljön, och man behöver inte gå många år tillbaka i tiden för att upptäcka att
just dessa ord användes om handikappade exempelvis i Sverige. De
föräldralösa barnen befinner sig naturligtvis i alla samhällen i en utsatt position.
Till detta bör påpekas att den iranska kulturen på det hela taget är mycket
negativ till adoption och att arvet från de biologiska föräldrarna anses vara så
starkt att ett adopterat barn aldrig kan bli som ens eget. Detta gör också att
adoption normalt inte är någon önskvärd lösning för barnlösa par inom denna
kultursfär.
I de sagor som följer nedan är det just dessa samhällets svaga som får sin
revansch på olika sätt, ibland genom att bli till stor nytta för sina närstående för
vilka de varit en börda, ibland genom att hämnas på omgivningen som föraktat
2 Med "det iranska samhället" menar jag här inte enbart den persiskspråkiga delen av detta
samhälle, och inte heller samhället i Iran, utan snarare det samhälle där iranska språk talas,
t.ex. bland perser, lorer, balocher och kurder. Detta samhälle påvisar naturligtvis stora likheter
med andra samhällen i Västasien, men har ändå viss särart, t.ex. arvet från den zoroastriska
religionen, som inte är gemensamt med t.ex. araber eller turkar.