folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

Väl hemma kallade han på sin hustru och sade: ” Jag har fått ett heligt
äpple av en magiker. Kom och ät den här halvan av det.” Hustrun sade:
” Lägg det där på hyllan. Jag är upptagen med att baka bröd, men jag kommer
strax. Gå du och hämta lite vatten.” Han tog lägeln och gick till brunnen för att
hämta vatten. En killing smög in i huset. När daglönaren kom tillbaka såg han
att äpplet var borta. Han frågade sin hustru: ” Har du ätit upp äpplet?” Hon
sade: ” Nej det har jag inte.” Han frågade: ” Vart har det då tagit vägen?”
Hustrun svarade: ” Jag såg en killing komma in i huset.” Daglönaren letade
och hittade killingen. Han petade ner handen i halsen på den och fick ut en liten
äppelbit. Den gav han till hustrun. Hon åt upp den och blev havande.
Efter nio månader, när hennes födslovärkar satte igång, gick daglönaren och
hämtade byns jordemor. Grannkvinnorna samlades också. Daglönarens fru
födde en ödla. 24 Den kröp in under en vedhög. Alla grannkvinnorna rusade iväg
och sade: ” En ödla har kommit till världen i daglönarens hus.” Ingen tröstade
daglönarens hustru, men daglönaren tänkte för sig själv: ” Det finns en mening
med allt här i världen,” och han lät ödlan växa upp i sitt hem.
En dag går Ödleflickan ut och ser en gammal gumma kärna smör. Hon
blåser upp sig till en lädersäck. När gumman får se den fina säcken häller hon
allt smör i säcken. Ödleflickan rullar raskt hem och ger sin mor smöret. Modern
blir överlycklig. En annan dag går hon till veteladan och blåser upp sig till en
säck. Bonden fyller henne med vete, som hon tar med sig hem, till sin mors
stora lycka. Vid ett annat tillfälle tar hon formen av en dadelkorg och kommer
hem full av dadlar.
En dag begav hon sig till en damm och förställde sig till ett smyckeskrin.
Prinsessan och ministerns dotter kom för att tvätta sig, och när de såg vilket fint
smyckeskrin som stod där tog de av alla sina smycken och lade i skrinet. Sen
började de bada och tvätta sig, och när de kom upp igen försökte de öppna
skrinet, men, ack och ve, det gick inte att öppna. De slog det mot en sten, de
kastade det i marken, men utan resultat. När de givit upp hoppet om att få upp
skrinet tog tjänsteflickorna upp det och bar hem det till kungens slott. Där
försökte de åter öppna det men när det inte gick sade prinsessan: ” Låt det
vara ikväll. Imorgon hämtar vi hit en smed som kan skära upp det.” De ställde
24 På balochiska gōj, vilket är en sorts ödla som kan blåsa upp sin strupe.