folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

More documents

Recommendations

Info

göra för dem. När det sedan var dags för dem att stiga upp, lade hon citronen där de inte kunde undgå att se den och kröp genom vattenhålet till sitt eget hem. Samma sak upprepas ytterligare två gånger, och när prinsen och feen ser allt detta förstår de att de blivit upptäckta och att de inte längre kan träffas på denna plats. Prinsens hustru, som den sista gången gömt sig i det hus där prinsen och feen är tillsammans, hör deras samtal och var de bestämmer träff nästa gång. Hon, liksom de andra två, kommer utklädd till mötesplatsen och följer med prinsen och feen till en trädgård där de sätter sig och skalar frukt för att äta. Hustrun skär sig med flit och prinsen förbinder hennes sår med tyg från sitt midjeskärp. På eftermiddagen rider hustrun hem. På kvällen kom hennes make hem, men nu uppförde han sig precis som förut och sade varken ” ja” eller ” nej” . Då gick hans hustru och satte sig bredvid ljusstaken och började berätta om alla sina sorger. Hon berättade för ljuset och ljusstaken om alla sina bekymmer ända från början - vad hon hade gjort och var hon hade varit: ” Å! Min tumme så liten jag skurit har men lindan från min älskades bälte smärtan förtar ljusstake, hör upp, för jag berättar för dig och, ljus, lyssna nu även du till mig.” Hennes make hörde hennes hjärtas alla hemligheter och fortsatte lyssna tills hon berättat färdigt och tystnat. Då gick han iväg och tänkte för sig själv: ” Du glömska och otacksamma hjärta! Under tre dagars tid har min hustru kommit och arbetat åt oss och idag var hon i trädgården med oss.” Då gick han fram till sin hustru och slog armarna om henne, kysste henne och sade: ” Å, kära kusin, jag älskade alla döttrar till min farbror shahen, men de två första kunde inte vänta länge nog. Du har väntat tålmodigt och har lyckats bryta förtrollningen. Nu är du min.” Och så kunde de leva lyckligt tillsammans som man och hustru resten av livet.
En föräldralös flickas öde 12 Det var en gång för tusen år sen en man som hade en mycket god hustru. De hade allt de behövde av detta livets goda utom barn, och just detta var deras stora sorg. Hur de än offrade och bad och lät sig behandlas med olika mediciner tjänade det ingen nytta. Slutligen sade hustrun till sin man: ” Nu när ödets lott för oss är den att vi inte skall få egna barn är det bäst vi kan göra det att vi tar oss an ett hittebarn.” Mannen svarade: ” Det är lönlöst. Har du inte hört vad våra visa män har sagt? ” Från en annans barn ser du aldrig din mödas lön, om du än pryder det med en juvel ack så skön” ” Hustrun sade: ” Nej, så som du säger är det alls inte. Det kan tänkas att om vi tar oss an ett barn och uppfostrar det som vårt eget så kommer det att älska oss på samma sätt som vi älskar det.” Några dagar gick efter detta samtal, och en dag när mannen just var på väg ut ur huset såg han att någon lagt ett lindebarn på dörrtröskeln. Barnet var mycket vackert, det hade blåa ögon, ljus hy och ljuslockigt hår. Barnet grät och det var tydligt att det var ett hittebarn. Han tog det i sin famn. Då tystnade barnet och log mot honom. Han tog in barnet och sade till sin hustru: ” Kom och se, här är barnet som vi önskade att Gud skulle ge oss.” Paret tar sig an barnet, som visar sig vara en flicka. När dottern är sexton år gammal dör modern, men innan hon dör ger hon flickan en ring och uppmanar henne att å makens vägnar fria till den kvinna eller flicka, vars finger ringen passar. Även mannen hör detta. Flickan provar ringen på många, men den passar ingen. En dag sitter hon och leker med ringen och i detta sammanhang råkar hon prova den. Den sitter så perfekt att hon inte kan få av den, och när mannen ser ringen på flickans finger säger han: 12 Ur Ṣobḥi, Afsānehā 1, sid. 17-26. Sagan är nedtecknad av den kände iranske folksageutgivaren Ṣobḥi. Berättare var en ung flicka från Golpayegan, Iran. Originalspråk: persiska, översättning till svenska av Carina Jahani.
Page 1 and 2: De ” ohördas” röst - folksaga
Page 3 and 4: dem. De som kommer till tals är t.
Page 5 and 6: manskläder, men då han ändå int
Page 7 and 8: Kungen gav sig av, men efter ett oc
Page 9: talat med mig en enda gång. Han ka
Page 13 and 14: närvarande tappade fattningen och
Page 15 and 16: Alla får varsitt barn, men den yng
Page 17 and 18: Väl hemma kallade han på sin hust
Page 19 and 20: och kröp upp i specerihandlarens b
Page 21 and 22: Det var en gång en moder som hade
Page 23 and 24: protesterade förgäves: ” Gud ä

folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?