folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals

göra för dem. När det sedan var dags för dem att stiga upp, lade hon citronen
där de inte kunde undgå att se den och kröp genom vattenhålet till sitt eget
hem.
Samma sak upprepas ytterligare två gånger, och när prinsen och feen ser
allt detta förstår de att de blivit upptäckta och att de inte längre kan träffas på
denna plats. Prinsens hustru, som den sista gången gömt sig i det hus där
prinsen och feen är tillsammans, hör deras samtal och var de bestämmer träff
nästa gång. Hon, liksom de andra två, kommer utklädd till mötesplatsen och
följer med prinsen och feen till en trädgård där de sätter sig och skalar frukt för
att äta. Hustrun skär sig med flit och prinsen förbinder hennes sår med tyg från
sitt midjeskärp. På eftermiddagen rider hustrun hem.
På kvällen kom hennes make hem, men nu uppförde han sig precis som
förut och sade varken ” ja” eller ” nej” . Då gick hans hustru och satte sig
bredvid ljusstaken och började berätta om alla sina sorger. Hon berättade för
ljuset och ljusstaken om alla sina bekymmer ända från början - vad hon hade
gjort och var hon hade varit:
” Å! Min tumme så liten jag skurit har
men lindan från min älskades bälte smärtan förtar
ljusstake, hör upp, för jag berättar för dig
och, ljus, lyssna nu även du till mig.”
Hennes make hörde hennes hjärtas alla hemligheter och fortsatte lyssna tills
hon berättat färdigt och tystnat. Då gick han iväg och tänkte för sig själv: ” Du
glömska och otacksamma hjärta! Under tre dagars tid har min hustru kommit
och arbetat åt oss och idag var hon i trädgården med oss.” Då gick han fram
till sin hustru och slog armarna om henne, kysste henne och sade: ” Å, kära
kusin, jag älskade alla döttrar till min farbror shahen, men de två första kunde
inte vänta länge nog. Du har väntat tålmodigt och har lyckats bryta
förtrollningen. Nu är du min.” Och så kunde de leva lyckligt tillsammans som
man och hustru resten av livet.