folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals
folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals
folksagans roll för att låta de svagaste i samhället komma till tals
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
De ” ohördas” röst - <strong>folksagans</strong> <strong>roll</strong> <strong>för</strong> <strong>att</strong> <strong>låta</strong> <strong>de</strong><br />
<strong>svagaste</strong> i <strong>samhället</strong> <strong>komma</strong> <strong>till</strong> <strong>tals</strong><br />
Carina Jahani, Institutionen <strong>för</strong> lingvistik och filologi, Uppsala<br />
Universitet<br />
Inledning<br />
Sagor, dikter, allegorier och andra former av skönlitteratur kan i många<br />
sammanhang vara sätt <strong>att</strong> uttrycka <strong>de</strong>t som annars inte kan eller får sägas. I<br />
diktaturer är politiska allegorier och satirer en sådan möjlighet <strong>att</strong> säga <strong>de</strong>t<br />
osägbara. I <strong>de</strong>n persiska litteraturen finns otaliga exempel på <strong>de</strong>tta. Man<br />
kommer osökt <strong>att</strong> tänka på <strong>de</strong>n senklassiska dikten Mush o gorbe (K<strong>att</strong>en och<br />
råttan) 1 av <strong>de</strong>n store satirikern ‘ Obeid Zā kā ni, som genom Bo Utas<br />
träffsäkra översättning <strong>till</strong> svenska nu också kan avnjutas av läsare som inte<br />
behärskar persiska. I mo<strong>de</strong>rn tid är Ṣ amad Behrangis allegoriska saga om<br />
"Den lilla svarta fisken" ett utomor<strong>de</strong>ntligt exempel på hur ett politiskt budskap<br />
kan <strong>för</strong>klädas i sagans skepnad. Även här finns översättningar bå<strong>de</strong> <strong>till</strong> svenska<br />
och engelska, även om <strong>de</strong> inte når samma litterära standard som <strong>de</strong>n tidigare<br />
nämnda översättningen.<br />
Men inte bara politiska <strong>för</strong>hållan<strong>de</strong>n kan göra <strong>de</strong>t svårt <strong>att</strong> fritt uttrycka<br />
åsikter eller skapa <strong>de</strong>b<strong>att</strong> kring sociala problem. Den rådan<strong>de</strong><br />
samhällsordningen <strong>för</strong>svårar i många fall <strong>för</strong> svaga grupper <strong>att</strong> <strong>komma</strong> <strong>till</strong> <strong>tals</strong> i<br />
samhälls<strong>de</strong>b<strong>att</strong>en. Detta studium av ett antal folksagor på persiska och<br />
balochiska, två språk som båda <strong>till</strong>hör <strong>de</strong>n iranska språkfamiljen, vill visa hur<br />
samhällsproblem tas upp i sagans form och hur <strong>de</strong>t är <strong>de</strong> <strong>svagaste</strong> i <strong>samhället</strong><br />
som kommer <strong>till</strong> <strong>tals</strong> och ofta upphöjs <strong>till</strong> hjältar i sagorna.<br />
1 Dikten återfinns sist i ‘Obeid Zākānis Divān (diktsamling).
Då <strong>de</strong>t iranska <strong>samhället</strong> 2 av tradition är patriarkaliskt, d.v.s. släktskapet går<br />
vidare från far <strong>till</strong> son medan döttrar ” gifts bort” , är <strong>de</strong>t inte minst viktigt <strong>att</strong> ha<br />
söner <strong>för</strong> <strong>att</strong> släktlinjen skall fortsätta. I <strong>de</strong>tta samhälle har kvinnan en<br />
ambivalent status. Hon är som nygift <strong>för</strong>hållan<strong>de</strong>vis maktlös i sitt nya hem, men<br />
etablerar sig mer och mer ju fler barn, helst söner, hon fö<strong>de</strong>r ” åt sin man” .<br />
Det finns ett uttryck på persiska <strong>för</strong> en barnlös man, som beskrivs som en<br />
person ” med släckt eldstad” . Detta uttryck går <strong>till</strong>baka på <strong>de</strong>n mycket viktiga<br />
tanken i <strong>de</strong>n zoroastriska religionen <strong>att</strong> <strong>de</strong>n heliga el<strong>de</strong>n aldrig får slockna. Att<br />
inte ha någon avkomling som kan fortsätta hålla hemmets härd brinnan<strong>de</strong> är en<br />
tragedi. Barnlöshet är alltså en olycka bå<strong>de</strong> <strong>för</strong> mannen och kanske ännu mer<br />
<strong>för</strong> kvinnan. Det är nämligen hon som normalt skuldbeläggs <strong>för</strong> barnlösheten.<br />
Vidare löper hon en akut risk <strong>att</strong> få <strong>de</strong>la sin man med en bihustru om hon inte<br />
inom några år efter ingånget äktenskap lyckas bevisa <strong>att</strong> hon kan föda barn.<br />
Andra svaga grupper i <strong>de</strong>t traditionella iranska <strong>samhället</strong> är handikappa<strong>de</strong><br />
och <strong>för</strong>äldralösa. Synen på bå<strong>de</strong> fysiskt handikappa<strong>de</strong> och<br />
<strong>för</strong>ståndshandikappa<strong>de</strong> som ” ofärdiga” , ” missbilda<strong>de</strong>” , ” vanskapta” och<br />
en ” börda <strong>för</strong> sin omgivning” är inte på något sätt begränsad <strong>till</strong> <strong>de</strong>n iranska<br />
miljön, och man behöver inte gå många år <strong>till</strong>baka i ti<strong>de</strong>n <strong>för</strong> <strong>att</strong> upptäcka <strong>att</strong><br />
just <strong>de</strong>ssa ord använ<strong>de</strong>s om handikappa<strong>de</strong> exempelvis i Sverige. De<br />
<strong>för</strong>äldralösa barnen befinner sig naturligtvis i alla samhällen i en uts<strong>att</strong> position.<br />
Till <strong>de</strong>tta bör påpekas <strong>att</strong> <strong>de</strong>n iranska kulturen på <strong>de</strong>t hela taget är mycket<br />
negativ <strong>till</strong> adoption och <strong>att</strong> arvet från <strong>de</strong> biologiska <strong>för</strong>äldrarna anses vara så<br />
starkt <strong>att</strong> ett adopterat barn aldrig kan bli som ens eget. Detta gör också <strong>att</strong><br />
adoption normalt inte är någon önskvärd lösning <strong>för</strong> barnlösa par inom <strong>de</strong>nna<br />
kultursfär.<br />
I <strong>de</strong> sagor som följer nedan är <strong>de</strong>t just <strong>de</strong>ssa <strong>samhället</strong>s svaga som får sin<br />
revansch på olika sätt, ibland genom <strong>att</strong> bli <strong>till</strong> stor nytta <strong>för</strong> sina närståen<strong>de</strong> <strong>för</strong><br />
vilka <strong>de</strong> varit en börda, ibland genom <strong>att</strong> hämnas på omgivningen som <strong>för</strong>aktat<br />
2 Med "<strong>de</strong>t iranska <strong>samhället</strong>" menar jag här inte enbart <strong>de</strong>n persiskspråkiga <strong>de</strong>len av <strong>de</strong>tta<br />
samhälle, och inte heller <strong>samhället</strong> i Iran, utan snarare <strong>de</strong>t samhälle där iranska språk talas,<br />
t.ex. bland perser, lorer, balocher och kur<strong>de</strong>r. Detta samhälle påvisar naturligtvis stora likheter<br />
med andra samhällen i Västasien, men har ändå viss särart, t.ex. arvet från <strong>de</strong>n zoroastriska<br />
religionen, som inte är gemensamt med t.ex. araber eller turkar.
<strong>de</strong>m. De som kommer <strong>till</strong> <strong>tals</strong> är t.ex. flickor som <strong>för</strong>äldrarna önskar ha<strong>de</strong> varit<br />
pojkar, kvinnor som av sina män behandlas med <strong>för</strong>akt, <strong>för</strong>äldralösa barn,<br />
fysiskt handikappa<strong>de</strong> och <strong>för</strong>ståndshandikappa<strong>de</strong>. Vissa av sagorna nedan är<br />
återgivna ur samlingen Persiska folksagor 3 <strong>till</strong> vilken intressera<strong>de</strong> läsare<br />
hänvisas <strong>för</strong> ytterligare läsning, andra är mina egna översättningar från<br />
persiska eller balochiska.<br />
Med tanke på <strong>de</strong>t begränsa<strong>de</strong> utrymmet har endast ett fåtal sagor kunnat<br />
återges. De teman som behandlas här är inte heller på något sätt uttömman<strong>de</strong>.<br />
Den observanta läsaren kan säkert höra rösterna av många andra svaga i<br />
<strong>samhället</strong> i folksagor bå<strong>de</strong> från <strong>de</strong>t iranska och från andra samhällen. För <strong>att</strong><br />
inte <strong>för</strong>störa läsupplevelsen har hela sagan sammanf<strong>att</strong>ats (kursiverad text) och<br />
avgöran<strong>de</strong> partier har övers<strong>att</strong>s eller citerats ordagrant (normal text).<br />
Röster ur folksagorna<br />
Flickan som bor<strong>de</strong> varit pojke 4<br />
Det var en gång en kung vars hustru inte fick barn och vars sto inte blev i föl.<br />
Han var mycket bekymrad och sa<strong>de</strong> en dag <strong>till</strong> sin minister. ” Jag håller på <strong>att</strong><br />
gå un<strong>de</strong>r av smärta. Nu ger jag mig av och söker bot mot <strong>de</strong>nna barnlöshet.<br />
Sköt om rikets angelägenheter <strong>till</strong>s jag kommer <strong>till</strong>baka.” Kungen gick och gick<br />
och <strong>till</strong> slut blev han trött. Han la<strong>de</strong> sig ned vid vägkanten. En vandringsman<br />
kom längs vägen och ropa<strong>de</strong>: ” Lämna väg <strong>för</strong> mig.” Kungen sa<strong>de</strong>: ” Ge mig<br />
en lyckospark när du passerar.” Mannen sparka<strong>de</strong> <strong>till</strong> honom och gick <strong>för</strong>bi.<br />
3 Sagorna i boken Persiska folksagor är nedteckna<strong>de</strong> och övers<strong>att</strong>a <strong>till</strong> engelska un<strong>de</strong>r tidigt<br />
1900-tal av D.L.R. Lorimer och E.O. Lorimer. Den svenska översättningen är gjord av Lilian<br />
Ebadi Lindqvist. Stort tack <strong>till</strong> Iransara kulturcenter <strong>för</strong> <strong>de</strong>ras <strong>till</strong>åtelse <strong>att</strong> återge <strong>de</strong>ssa sagor.<br />
4 Ur Gēdī kissaw, 7, pp. 81-93. Sagan är nedtecknad av Mir ‘Aqil Mengal i Noshke, Pakistan.<br />
Originalspråk: balochiska, översättning <strong>till</strong> svenska av Carina Jahani.
Sen kom en ryttare på sin kamel och sa<strong>de</strong>: ” Lämna väg <strong>för</strong> mig.” Åter sa<strong>de</strong><br />
kungen: ” Sparka <strong>till</strong> mig när du passerar.” Ryttaren gav honom en spark.<br />
Därefter kom en hel karavan. Kungen upprepa<strong>de</strong> samma begäran och alla i<br />
karavanen sparka<strong>de</strong> honom.<br />
Så kom slutligen en magiker 5 med Allahs namn på sina läppar. Han sa<strong>de</strong>:<br />
” Lämna väg <strong>för</strong> mig.” Återigen bad kungen: ” Ge mig en lyckospark när du<br />
passerar.” Han svara<strong>de</strong>: ” Jag har övernaturliga krafter, mina sparkar är<br />
dyra.” Kungen sa<strong>de</strong>: ” Det gör ingenting.” Mannen sa<strong>de</strong>: ” Säg mig vad<br />
som tynger dig.” Kungen svara<strong>de</strong>: ” Fråga mig inte, gå bara <strong>för</strong>bi.” Men<br />
mannen bad: ” Säg mig <strong>de</strong>t, kanske jag kan hjälpa dig.” Då svara<strong>de</strong> kungen:<br />
” Min hustru får inga barn och mitt sto får inga föl.” Mannen sa<strong>de</strong>: ” Är du så<br />
<strong>för</strong>tvivlad <strong>för</strong> <strong>de</strong>t? Saken är enkel. Tag min käpp och gå <strong>till</strong> granatäppelträ<strong>de</strong>n<br />
därborta. Slå ett slag på en av trädstammarna och om ett granatäppleäpple<br />
faller <strong>de</strong>lar du <strong>de</strong>t mellan din hustru och ditt sto. Om två faller ger du <strong>de</strong>m ett<br />
var, och om flera faller <strong>de</strong>lar du <strong>de</strong>m i två lika <strong>de</strong>lar. Men du måste gå med på<br />
<strong>att</strong> om <strong>de</strong>t <strong>för</strong>sta barnet är en flicka och <strong>de</strong>t <strong>för</strong>sta fölet är ett stoföl <strong>till</strong>hör <strong>de</strong><br />
mig.” Kungen acceptera<strong>de</strong> villkoret.<br />
Kungen går nu och gör som <strong>de</strong>n helige mannen instruerat honom. Ett<br />
granatäpple faller och han <strong>de</strong>lar <strong>de</strong>t mellan hustrun och hästen, som båda blir<br />
havan<strong>de</strong>. Hustrun fö<strong>de</strong>r en flicka och ston ett föl av honkön. Av rädsla<br />
uppfostrar kungen sin dotter, Shadbakht, som en pojke och klär henne i
mansklä<strong>de</strong>r, men då han ändå inte känner sig säker gömmer han undan bå<strong>de</strong><br />
henne och hästen, Arzumalik, i en källare. En dag när han är ute på jakt bönar<br />
och ber Shadbakht sina tjänare <strong>att</strong> släppa ut henne och hästen. Hon ri<strong>de</strong>r ut<br />
men blir <strong>för</strong>följd av en virvelvind och ett törnsnår som växer upp fram<strong>för</strong> henne.<br />
Hon lyckas dock återvända hem. När kungen kommer hem blir han uppsökt av<br />
magikern som kräver <strong>att</strong> få Shadbakht och Arzumalik. Kungen <strong>för</strong>nekar <strong>att</strong> han<br />
fått något barn, men magikern överbevisar kungen genom <strong>att</strong> avslöja var han<br />
döljer dottern och hästen.<br />
Kungen har inget annat val än <strong>att</strong> ge magikern vad han begär. Magikern,<br />
Shadbakht och Arzumalik ger sig av från slottet. Prinsessan och hästen inser<br />
snart <strong>att</strong> <strong>de</strong> måste rymma från magiken som ger <strong>de</strong>m blod och slem <strong>att</strong> dricka<br />
och ben ur uppgrävda gravar <strong>att</strong> äta. De lyckas fly och kommer <strong>till</strong> ett stort slott<br />
som <strong>till</strong>hör <strong>de</strong>n Vita Demonen. 6 Därinne finner <strong>de</strong> en fe sovan<strong>de</strong>. De väcker<br />
henne och ber henne <strong>att</strong> med list ta reda på var <strong>de</strong>n Vita Demonens själ är<br />
fjättrad. Genom <strong>att</strong> låtsas <strong>att</strong> hon blivit <strong>för</strong>älskad i <strong>de</strong>n Vita Demonen lyckas<br />
feen avslöja hans hemlighet. Shadbakht och Arzumalik ger sig nu av <strong>till</strong> <strong>de</strong>t torn<br />
på en klippa mitt i havet där <strong>de</strong>n Vita Demonens själ är fjättrad i en pärla i<br />
magen på en papegoja i en bur.<br />
Efter många strapatser kommer <strong>de</strong> fram. Shadbakht, som ensam klättrar<br />
upp<strong>för</strong> klippan finner <strong>att</strong> <strong>de</strong>n är bevakad av en fruktansvärd drake. Hon ber en<br />
5 I översättningen används här or<strong>de</strong>t malang, ett ord som betecknar en kringvandran<strong>de</strong><br />
dyrkare av Allah som ofta besitter övernaturliga krafter.
ön och lyckas besegra draken genom <strong>att</strong> skjuta <strong>de</strong>n i ögonen. Sen dödar hon<br />
papegojan och plockar ut pärlan ur <strong>de</strong>ss mage. När hon krossar pärlan dör <strong>de</strong>n<br />
Vita Demonen. Hon ri<strong>de</strong>r <strong>till</strong>baka <strong>till</strong> feen som ber Shadbakht <strong>att</strong> gifta sig med<br />
henne. Shadbakht, som ju bär mansklä<strong>de</strong>r och ser ut som en yngling men i<br />
själva verket är en ung flicka, byter snabbt sam<strong>tals</strong>ämne.<br />
En dag kommer en prins och sonen <strong>till</strong> hans minister ridan<strong>de</strong>. De två männen<br />
blir goda vänner med Shadbakht och feen och ger sig ut på jakt <strong>till</strong>sammans.<br />
Ministerns son anar <strong>att</strong> Shadbakht inte är en man och ber prinsen testa henne<br />
på olika sätt. Prinsen, som är övertygad om <strong>att</strong> Shadbakht inte är en flicka,<br />
vinner <strong>de</strong> två <strong>för</strong>sta va<strong>de</strong>n. Shadbakht väljer nämligen ris och kött fram<strong>för</strong><br />
efterrätter och sötsaker och en krigsrustning fram<strong>för</strong> klä<strong>de</strong>r av bomull och silke.<br />
Hon har ju uppfostrats som pojke. Men ministerns son insisterar på ett tredje<br />
vad. Man skall se om madrassen hon sover på sjunker un<strong>de</strong>r trycket från<br />
hennes kropp eller inte. Nu vinner ministerns son, och när prinsen inser <strong>att</strong> hon<br />
faktiskt är en flicka ber han om hennes hand. Shadbakht accepterar med<br />
villkoret <strong>att</strong> ministerns son gifter sig med feen.<br />
När prinsen blivit kung blir lan<strong>de</strong>t anfallet av en fien<strong>de</strong>här. Kungen ber<br />
Shadbakht <strong>att</strong> få ta med Arzumalik då han drar ut i krig. Hon kan inte neka<br />
honom, men ber honom binda hästen vid små buskar som hästen kan dra upp<br />
om <strong>de</strong>n skulle känna <strong>att</strong> Shadbakht befinner sig i en nödsituation och behöver<br />
hjälp.<br />
6 Det balochiska ord som används <strong>för</strong> "<strong>de</strong>n Vita Demonen" är <strong>de</strong>w siped, där <strong>de</strong>w motsvarar
Kungen gav sig av, men efter ett och ett halvt år var kriget ändå inte avgjort.<br />
Shadbakht ha<strong>de</strong> nu fått tvillingsöner. Hon skicka<strong>de</strong> en budbärare med ett brev<br />
<strong>till</strong> kungen. I brevet stod <strong>de</strong>t: ” Gratulationer <strong>till</strong> dina två söner.” Magikern slog<br />
följe med budbäraren längs vägen. Han tog brevet och bytte ut <strong>de</strong>t mot ett<br />
annat i vilket <strong>de</strong>t stod: ” Två ödlor 7 har fötts i ditt hus.” Kungen besvara<strong>de</strong><br />
brevet: ” Sandödlor, geckoödlor eller kameleonter, vad <strong>de</strong> än är så är <strong>de</strong><br />
mina.” Budbäraren gick <strong>till</strong>baka med svaret men också <strong>de</strong>nna gång slog<br />
magikern följe med honom. Han tog brevet och läste <strong>de</strong>t. Sen la<strong>de</strong> han ett<br />
annat brev i budbärarens väska, där <strong>de</strong>t stod: ” Fördriv min hustru och mina<br />
barn från slottet.” Stackars Shadbakht fick ge sig ut i <strong>de</strong>n brännan<strong>de</strong> solen.<br />
Hon tog gråtan<strong>de</strong> sina två söner och gav sig av <strong>till</strong> ö<strong>de</strong>marken. Magikern s<strong>att</strong>e<br />
av efter henne.<br />
Kungen ha<strong>de</strong> bundit fast Arzumalik vid ett högt träd. Hästen <strong>för</strong>nam nu <strong>att</strong><br />
Shadbakht befann sig i en stor fara. Med mycket möda slet hon upp trä<strong>de</strong>t med<br />
rötterna och galoppera<strong>de</strong> iväg mot Shadbakht med trä<strong>de</strong>t hängan<strong>de</strong> i sina<br />
tömmar. Shadbakht sprang <strong>för</strong> sitt liv med magikern jagan<strong>de</strong> henne i hälarna.<br />
Plötsligt såg <strong>de</strong> ett svart moln och där kom Arzumalik med dammet flygan<strong>de</strong><br />
omkring sig och trä<strong>de</strong>t. Magikern stanna<strong>de</strong> upp och Arzumalik sparka<strong>de</strong> <strong>till</strong><br />
honom så han föll. Hästen forts<strong>att</strong>e sparka honom <strong>till</strong>s han var död.<br />
Shadbakht kom rusan<strong>de</strong>, föll Arzumalik om halsen och kysste henne. Sen<br />
visa<strong>de</strong> hon hästen sina två söner. Arzumalik föll i gråt och hon sa<strong>de</strong>: ” Min fru,<br />
jag är på väg <strong>att</strong> dö. Detta träd har <strong>för</strong>tagit all min kraft. Jag överlämnar mig<br />
själv och er i Guds hän<strong>de</strong>r.” Sen föll hästen samman. Shadbakht slog<br />
armarna om hennes hals, grät och sa<strong>de</strong>: ” Nej Arzumalik, nej, lämna mig inte<br />
ensam. Du har verkligen varit en trofast häst.” Arzumalik öppna<strong>de</strong> åter sina<br />
<strong>de</strong>t persiska or<strong>de</strong>t div som <strong>för</strong>ekommer i sagan om "Halvpojken"<br />
7 Jäm<strong>för</strong> berättelsen om "Ödleflickan" nedan, där ödlan symboliserar ett handikappat barn.
ögon och sa<strong>de</strong> <strong>de</strong>ssa sista ord: ” Bred ut min hud så blir <strong>de</strong>n ett tält åt er, gräv<br />
ner mina ben så blir <strong>de</strong> fruktträd, sprid mitt kött så blir <strong>de</strong>t örter, min man och<br />
svans blir tältrep och håret på min kropp blir klä<strong>de</strong>r.”<br />
Detta gör Shadbakht och på så sätt överlever hon och sönerna i ö<strong>de</strong>marken.<br />
När kungen kommer <strong>till</strong>baka och finner <strong>att</strong> hans hustru är <strong>för</strong>driven ut slottet blir<br />
han <strong>för</strong>tvivlad, avrättar budbäraren, och ger sig sen ut i ett <strong>de</strong>sperat <strong>för</strong>sök <strong>att</strong><br />
hitta Shadbakht. Han ri<strong>de</strong>r <strong>för</strong>tvivlat omkring i ett och ett halvt år, <strong>till</strong>s han<br />
plötsligt ser ett tält. Utan<strong>för</strong> tältet leker två vackra pojkar.<br />
Kungen fråga<strong>de</strong> <strong>de</strong>m: ” Vems barn är ni?” Pojkarna svara<strong>de</strong>: ” Lämna<br />
oss ifred, vi har ingen far.” Kungens ögon fyll<strong>de</strong>s med tårar. Han <strong>för</strong>stod <strong>att</strong><br />
<strong>de</strong>t var hans egna söner och fråga<strong>de</strong>: ” Har ni någon mor?” Barnen svara<strong>de</strong>:<br />
” Ja, hon är och lagar mat inne i tältet.” Kungen sa<strong>de</strong>: ” Gå och säg <strong>till</strong> er<br />
mor <strong>att</strong> kung så och så har kommit hit.” De båda pojkarna skynda<strong>de</strong> sig in <strong>till</strong><br />
sin mor och sa<strong>de</strong>: ” Kung så och så har kommit.” Deras mor sa<strong>de</strong>: ” Gå och<br />
hämta honom, <strong>de</strong>t är han som är er far.” Hon bred<strong>de</strong> genast ut en m<strong>att</strong>a i<br />
tältet och kom ut obeslöjad. Hon hälsa<strong>de</strong> kungen välkommen och han kysste<br />
henne. Sen omfamna<strong>de</strong> han sina båda söner. Kungen och Shadbakht blev åter<br />
man och hustru.”<br />
Den <strong>för</strong>smådda hustruns triumf 8<br />
Det var en gång två brö<strong>de</strong>r som båda var kungar. En ha<strong>de</strong> tre döttrar och <strong>de</strong>n<br />
andre ha<strong>de</strong> en son, så <strong>de</strong> trolova<strong>de</strong> <strong>de</strong>n äldsta dottern med hennes farbrors<br />
son. De båda kusinerna blev så småningom gifta och prinsen <strong>för</strong><strong>de</strong> sin nyblivna<br />
hustru <strong>till</strong> sitt hem. Men efter hemkomsten visa<strong>de</strong> han henne ingen som helst<br />
uppmärksamhet. Han sa<strong>de</strong> inte ett ord <strong>till</strong> henne, varken ja eller nej, varken bu<br />
eller bä.<br />
Bru<strong>de</strong>n vänta<strong>de</strong> tålmodigt i sex måna<strong>de</strong>r, men slutligen, när hon insåg <strong>att</strong><br />
hennes man inte alls bryd<strong>de</strong> sig om henne och inte sa<strong>de</strong> minsta ord, så gick<br />
hon <strong>till</strong> sin fa<strong>de</strong>r med <strong>de</strong>nna begäran: 9 ” Far, hur länge måste jag vara<br />
tålmodig? Det är nu sex måna<strong>de</strong>r sedan jag gifte mig och min make har inte<br />
8 Ur Persiska folksagor, sid. 61-65. Sagan härstammar från Kerman, Iran.<br />
9 Ordaly<strong>de</strong>lsen i originalöversättningen är "med bedjan".
talat med mig en enda gång. Han kan absolut inte vilja ha mig <strong>till</strong> hustru. Jag<br />
ber dig, upplös vårt äktenskap.” Så kungen var tvungen <strong>att</strong> ge sin äldsta dotter<br />
skilsmässa från sin man.<br />
Samma sak hän<strong>de</strong>r mellansystern och, efter hennes skilsmässa, också <strong>de</strong>n<br />
yngsta systern. Men hon är tålmodig och avslöjar inte sina svårigheter, utan när<br />
systrarna en gång kommer och hälsar på befaller hon sin slavinna <strong>att</strong> <strong>komma</strong> in<br />
och säga <strong>att</strong> prinsen väntar på henne. Sen går hon ut ur rummet och låtsas<br />
prata med prinsen. Detta upprepas flera gånger un<strong>de</strong>r dagen.)<br />
De stackars äldre systrarna blev slutligen irritera<strong>de</strong> på <strong>de</strong>tta och sa<strong>de</strong>: ” Hör<br />
bara! Vår kusin bryd<strong>de</strong> sig inte <strong>de</strong>t minsta om oss, men vår lillasyster tycker<br />
han så mycket om, <strong>att</strong> han inte kan vara utan henne en timma ens!” På<br />
eftermiddagen återvän<strong>de</strong> <strong>de</strong> olyckliga prinsessorna <strong>till</strong> sin fa<strong>de</strong>rs hus. De grät<br />
lite och sa<strong>de</strong> <strong>till</strong> shahen, <strong>de</strong>ras far: ” Ser du nu far, så är <strong>de</strong>t! Vår kusin prinsen<br />
ville inte ha oss, utan han ville hela ti<strong>de</strong>n ha vår lillasyster.”<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>nna tid hän<strong>de</strong> <strong>de</strong>t sig <strong>att</strong> prinsen en kväll kom hem med en liten<br />
citron i sin hand. Han la<strong>de</strong> <strong>de</strong>n bredvid ljusstaken och gick <strong>till</strong> sängs <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
sova. Morgonen därpå tog hans hustru citronen och gick ut i trädgår<strong>de</strong>n. Där<br />
s<strong>att</strong>e hon sig ner vid en liten strömfåra och fun<strong>de</strong>ra<strong>de</strong>. Tankspritt lekte hon med<br />
citronen, när hon plötsligt tappa<strong>de</strong> <strong>de</strong>n och <strong>de</strong>n föll i v<strong>att</strong>net. Strömmen <strong>för</strong><strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>n snabbt med sig och hon blev rädd och sprang efter <strong>för</strong> <strong>att</strong> få tag i <strong>de</strong>n, men<br />
v<strong>att</strong>net <strong>för</strong><strong>de</strong> <strong>de</strong>n genom ett hål i muren in <strong>till</strong> nästa trädgård.<br />
Det var inget annat <strong>att</strong> 10 göra än <strong>att</strong> krypa efter <strong>de</strong>n. När hon väl kommit<br />
igenom hålet såg hon <strong>att</strong> hon hamnat i en väldigt stor trädgård och hon börja<strong>de</strong><br />
titta sig omkring <strong>för</strong> <strong>att</strong> se hur <strong>de</strong>n tog sig ut. När hon nåd<strong>de</strong> <strong>de</strong>n bortersta<br />
än<strong>de</strong>n såg hon en stor och vacker byggnad. Hon gick in och fann då sin man<br />
sovan<strong>de</strong> bredvid en vacker fe, 11 så vacker <strong>att</strong> <strong>de</strong>t vore en synd <strong>att</strong> bara titta på<br />
henne.<br />
Hustrun gick in i <strong>de</strong>ras sovrum och stänkte v<strong>att</strong>en på golvet. Hon sopa<strong>de</strong><br />
upp dammet och gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t fint. Sedan gjor<strong>de</strong> hon i ordning te-samovaren,<br />
tän<strong>de</strong> <strong>de</strong>n och diska<strong>de</strong> teglasen och faten. Hon forts<strong>att</strong>e och gick runt och<br />
pyssla<strong>de</strong>, plocka<strong>de</strong> i ordning och städa<strong>de</strong> och allt annat hon kun<strong>de</strong> tänka sig <strong>att</strong><br />
10 Originalöversättningen har ”och” istället <strong>för</strong> ”<strong>att</strong>”.<br />
11 Översättningen har här och i fortsättningen <strong>för</strong> or<strong>de</strong>t ”fe” <strong>de</strong>t persiska or<strong>de</strong>t peri.
göra <strong>för</strong> <strong>de</strong>m. När <strong>de</strong>t sedan var dags <strong>för</strong> <strong>de</strong>m <strong>att</strong> stiga upp, la<strong>de</strong> hon citronen<br />
där <strong>de</strong> inte kun<strong>de</strong> undgå <strong>att</strong> se <strong>de</strong>n och kröp genom v<strong>att</strong>enhålet <strong>till</strong> sitt eget<br />
hem.<br />
Samma sak upprepas ytterligare två gånger, och när prinsen och feen ser<br />
allt <strong>de</strong>tta <strong>för</strong>står <strong>de</strong> <strong>att</strong> <strong>de</strong> blivit upptäckta och <strong>att</strong> <strong>de</strong> inte längre kan träffas på<br />
<strong>de</strong>nna plats. Prinsens hustru, som <strong>de</strong>n sista gången gömt sig i <strong>de</strong>t hus där<br />
prinsen och feen är <strong>till</strong>sammans, hör <strong>de</strong>ras samtal och var <strong>de</strong> bestämmer träff<br />
nästa gång. Hon, liksom <strong>de</strong> andra två, kommer utklädd <strong>till</strong> mötesplatsen och<br />
följer med prinsen och feen <strong>till</strong> en trädgård där <strong>de</strong> sätter sig och skalar frukt <strong>för</strong><br />
<strong>att</strong> äta. Hustrun skär sig med flit och prinsen <strong>för</strong>bin<strong>de</strong>r hennes sår med tyg från<br />
sitt midjeskärp. På eftermiddagen ri<strong>de</strong>r hustrun hem.<br />
På kvällen kom hennes make hem, men nu upp<strong>för</strong><strong>de</strong> han sig precis som<br />
<strong>för</strong>ut och sa<strong>de</strong> varken ” ja” eller ” nej” . Då gick hans hustru och s<strong>att</strong>e sig<br />
bredvid ljusstaken och börja<strong>de</strong> berätta om alla sina sorger. Hon berätta<strong>de</strong> <strong>för</strong><br />
ljuset och ljusstaken om alla sina bekymmer ända från början - vad hon ha<strong>de</strong><br />
gjort och var hon ha<strong>de</strong> varit:<br />
” Å! Min tumme så liten jag skurit har<br />
men lindan från min älska<strong>de</strong>s bälte smärtan <strong>för</strong>tar<br />
ljusstake, hör upp, <strong>för</strong> jag berättar <strong>för</strong> dig<br />
och, ljus, lyssna nu även du <strong>till</strong> mig.”<br />
Hennes make hör<strong>de</strong> hennes hjärtas alla hemligheter och forts<strong>att</strong>e lyssna <strong>till</strong>s<br />
hon berättat färdigt och tystnat. Då gick han iväg och tänkte <strong>för</strong> sig själv: ” Du<br />
glömska och otacksamma hjärta! Un<strong>de</strong>r tre dagars tid har min hustru kommit<br />
och arbetat åt oss och idag var hon i trädgår<strong>de</strong>n med oss.” Då gick han fram<br />
<strong>till</strong> sin hustru och slog armarna om henne, kysste henne och sa<strong>de</strong>: ” Å, kära<br />
kusin, jag älska<strong>de</strong> alla döttrar <strong>till</strong> min farbror shahen, men <strong>de</strong> två <strong>för</strong>sta kun<strong>de</strong><br />
inte vänta länge nog. Du har väntat tålmodigt och har lyckats bryta<br />
<strong>för</strong>t<strong>roll</strong>ningen. Nu är du min.” Och så kun<strong>de</strong> <strong>de</strong> leva lyckligt <strong>till</strong>sammans som<br />
man och hustru resten av livet.
En <strong>för</strong>äldralös flickas ö<strong>de</strong> 12<br />
Det var en gång <strong>för</strong> tusen år sen en man som ha<strong>de</strong> en mycket god hustru. De<br />
ha<strong>de</strong> allt <strong>de</strong> behöv<strong>de</strong> av <strong>de</strong>tta livets goda utom barn, och just <strong>de</strong>tta var <strong>de</strong>ras<br />
stora sorg. Hur <strong>de</strong> än offra<strong>de</strong> och bad och lät sig behandlas med olika<br />
mediciner tjäna<strong>de</strong> <strong>de</strong>t ingen nytta. Slutligen sa<strong>de</strong> hustrun <strong>till</strong> sin man: ” Nu när<br />
ö<strong>de</strong>ts lott <strong>för</strong> oss är <strong>de</strong>n <strong>att</strong> vi inte skall få egna barn är <strong>de</strong>t bäst vi kan göra <strong>de</strong>t<br />
<strong>att</strong> vi tar oss an ett hittebarn.” Mannen svara<strong>de</strong>: ” Det är lönlöst. Har du inte<br />
hört vad våra visa män har sagt?<br />
” Från en annans barn ser du aldrig din mödas lön,<br />
om du än pry<strong>de</strong>r <strong>de</strong>t med en juvel ack så skön” ”<br />
Hustrun sa<strong>de</strong>: ” Nej, så som du säger är <strong>de</strong>t alls inte. Det kan tänkas <strong>att</strong> om vi<br />
tar oss an ett barn och uppfostrar <strong>de</strong>t som vårt eget så kommer <strong>de</strong>t <strong>att</strong> älska<br />
oss på samma sätt som vi älskar <strong>de</strong>t.”<br />
Några dagar gick efter <strong>de</strong>tta samtal, och en dag när mannen just var på väg<br />
ut ur huset såg han <strong>att</strong> någon lagt ett lin<strong>de</strong>barn på dörrtröskeln. Barnet var<br />
mycket vackert, <strong>de</strong>t ha<strong>de</strong> blåa ögon, ljus hy och ljuslockigt hår. Barnet grät och<br />
<strong>de</strong>t var tydligt <strong>att</strong> <strong>de</strong>t var ett hittebarn. Han tog <strong>de</strong>t i sin famn. Då tystna<strong>de</strong><br />
barnet och log mot honom. Han tog in barnet och sa<strong>de</strong> <strong>till</strong> sin hustru: ” Kom<br />
och se, här är barnet som vi önska<strong>de</strong> <strong>att</strong> Gud skulle ge oss.”<br />
Paret tar sig an barnet, som visar sig vara en flicka. När dottern är sexton år<br />
gammal dör mo<strong>de</strong>rn, men innan hon dör ger hon flickan en ring och uppmanar<br />
henne <strong>att</strong> å makens vägnar fria <strong>till</strong> <strong>de</strong>n kvinna eller flicka, vars finger ringen<br />
passar. Även mannen hör <strong>de</strong>tta. Flickan provar ringen på många, men <strong>de</strong>n<br />
passar ingen. En dag sitter hon och leker med ringen och i <strong>de</strong>tta sammanhang<br />
råkar hon prova <strong>de</strong>n. Den sitter så perfekt <strong>att</strong> hon inte kan få av <strong>de</strong>n, och när<br />
mannen ser ringen på flickans finger säger han:<br />
12 Ur Ṣobḥi, Afsānehā 1, sid. 17-26. Sagan är nedtecknad av <strong>de</strong>n kän<strong>de</strong> iranske<br />
folksageutgivaren Ṣobḥi. Berättare var en ung flicka från Golpayegan, Iran. Originalspråk:<br />
persiska, översättning <strong>till</strong> svenska av Carina Jahani.
” Lovad vare Gud, nu har jag funnit ro. Du måste bli min hustru. Gud <strong>för</strong><strong>de</strong><br />
dig hit <strong>till</strong> mitt hem <strong>för</strong> sexton år sedan <strong>för</strong> just en dag som <strong>de</strong>nna.” Flickan<br />
sa<strong>de</strong>: ” Du har fostrat mig och du är som en far <strong>för</strong> mig.” Men han sa<strong>de</strong>:<br />
” Struntprat, min hustru har som sin sista önskan sagt <strong>att</strong> jag skall gifta mig<br />
med <strong>de</strong>n kvinna eller flicka som ringen passar perfekt. Inga om och men.”<br />
Flickan går motvilligt med på arrangemanget men begär fyrtio dagars respit.<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>nna tid uppsöker hon filtmakaren och ber honom <strong>till</strong>verka en dräkt i filt<br />
åt henne i vilken hon kan <strong>för</strong>ställa sig <strong>till</strong> ett märkligt djur. Samtidigt låter hon<br />
gräva en un<strong>de</strong>rjordisk gång från brudkammaren <strong>till</strong> sta<strong>de</strong>ns vallgrav. Samtidigt<br />
sätter mannen igång bröllops<strong>för</strong>bere<strong>de</strong>lserna och köper vackra klä<strong>de</strong>r och<br />
smycken åt flickan. När han får se sin brud grips han av <strong>för</strong>tjusning och tackar<br />
sin lyckliga stjärna <strong>att</strong> hans <strong>för</strong>ra hustru ha<strong>de</strong> vett nog <strong>att</strong> dö i tid innan flickan<br />
hunnit bli bortgift med någon annan.<br />
När brud och brudgum skall <strong>för</strong>enas med varandra i brudkammaren finner<br />
mannen <strong>till</strong> sitt <strong>för</strong>tret <strong>att</strong> hans hustru inte stiger upp ur sängen. Han blir arg och<br />
skär upp hennes mage, men ångrar sig ome<strong>de</strong>lbart och kallar på kirurgen <strong>för</strong><br />
<strong>att</strong> få henne sydd. När man lyser upp brudkammaren bättre finner man <strong>att</strong> <strong>de</strong>t<br />
inte var hustrun som låg i sängen, utan en skinnsäck, som hon i <strong>för</strong>väg har gett<br />
mänskligt utseen<strong>de</strong> och lagt i sängen. Mannen lämnar skamsen sta<strong>de</strong>n.<br />
Flickan, å sin sida, har redan i form av ett filtdjur begett sig ut ur sta<strong>de</strong>n<br />
genom tunneln och befinner sig en lång tid i ö<strong>de</strong>marken. Med sig i sin filtdräkt<br />
har hon alla sina brudgåvor. En dag kommer en prins ridan<strong>de</strong> och "Filtflickan"<br />
blir så rädd <strong>att</strong> hon klättrar upp i ett träd invid en källa. Prinsen ser hennes<br />
spegelbild i v<strong>att</strong>net, beordrar henne <strong>att</strong> <strong>komma</strong> ner och tar henne med sig hem<br />
som jaktbytet <strong>för</strong> dagen. Hon får sen hålla <strong>till</strong> i slottets kvinnoav<strong>de</strong>lning <strong>till</strong>s en<br />
dag drottningen blir bju<strong>de</strong>n på vigselfest. Filtflickan ber <strong>att</strong> få följa med, men<br />
drottningen gör sig löjlig över hennes utseen<strong>de</strong> och avfärdar hennes begäran.<br />
Men Filtflickan gick in i ett hörn, kröp ut ur sin dräkt, tvätta<strong>de</strong> av sig, kläd<strong>de</strong><br />
sig och smycka<strong>de</strong> sig. Därefter gick hon <strong>till</strong> vigselfesten. Så fort hon steg in<br />
genom dörren reste sig alla <strong>de</strong> närvaran<strong>de</strong>. De blev mycket <strong>för</strong>undra<strong>de</strong> och<br />
fråga<strong>de</strong> sig vem <strong>de</strong>nna vackra och <strong>för</strong>näma flicka kun<strong>de</strong> vara. Vär<strong>de</strong>n rusa<strong>de</strong><br />
fram och placera<strong>de</strong> henne på he<strong>de</strong>rsplatsen bredvid drottningen. Alla
närvaran<strong>de</strong> tappa<strong>de</strong> f<strong>att</strong>ningen och kun<strong>de</strong> inte se sig mätta på henne. Efter en<br />
stund blev <strong>de</strong>t dags <strong>för</strong> dans. Flickorna virvla<strong>de</strong> runt, och Filtflickan likaså.<br />
Innan festen tar slut beger sig Filtflickan skyndsamt <strong>till</strong> slottet och kryper in i<br />
sin filtdräkt igen. När drottningen kommer hem berättar hon <strong>för</strong> prinsen om <strong>de</strong>n<br />
vackra flickan och planerar <strong>att</strong> ta med prinsen <strong>till</strong> bröllopsfesten, 13 som skall<br />
hållas i samma hem en vecka senare. Man räknar med <strong>att</strong> flickan skall vara<br />
där, och drottningen reserverar <strong>de</strong>n bästa platsen i salongen åt prinsen.<br />
På samma sätt som <strong>för</strong>ra gången ber Filtflickan <strong>att</strong> få följa med <strong>till</strong><br />
bröllopsfesten, men drottningen <strong>för</strong>löjligar henne. Åter gör hon sig i ordning och<br />
går på egen hand. När dansen börjar flirtar alla flickorna extra mycket <strong>för</strong> <strong>att</strong> dra<br />
<strong>till</strong> sig prinsens uppmärksamhet, men <strong>de</strong>t är <strong>för</strong>stås Filtflickan han faller <strong>för</strong>.<br />
Efter dansen är <strong>de</strong>t sed <strong>att</strong> flickorna skall få en belöning <strong>för</strong> sin dans. Prinsen<br />
kastar ner sin dyrbara ring <strong>till</strong> Filtflickan. Drottningen tänker fråga vem flickan är<br />
och varifrån hon kommer innan festen tar slut, men hon hinner inte <strong>för</strong>rän<br />
flickan är <strong>för</strong>svunnen. Ingen annan närvaran<strong>de</strong> känner henne heller.<br />
Man söker igenom hela sta<strong>de</strong>n <strong>för</strong> <strong>att</strong> finna henne, men utan resultat.<br />
Prinsen är utom sig av <strong>för</strong>tvivlan och kan inte tänka sig <strong>att</strong> gifta sig med någon<br />
annan än just henne. För <strong>att</strong> glömma sin sorg vill han ge sig ut på jakt och ber<br />
mo<strong>de</strong>rn baka bröd som han och hans följe kan ta med sig som proviant.<br />
Filtflickan, som nu är <strong>till</strong>baka i sin filtdräkt i <strong>de</strong>t kungliga köket, ber <strong>att</strong> få baka ut<br />
en av bullarna. Drottningen <strong>för</strong>olämpar henne igen men ger efter <strong>för</strong> hennes<br />
begäran efter prinsens medling. Efter några dagar ute i jaktmarkerna tar brö<strong>de</strong>t<br />
slut, och bara <strong>de</strong>n bulle som Filtflickan bakat ut finns kvar. Sällskapet är<br />
hungriga och ser ingen annan utväg än <strong>att</strong> äta bullen.<br />
När man gav brö<strong>de</strong>t åt prinsen, bröt han <strong>de</strong>t i två stycken och ut föll ringen.<br />
Prinsen tog upp <strong>de</strong>n och såg <strong>att</strong> <strong>de</strong>t var ringen som han gett som belöning <strong>för</strong><br />
dansen på bröllopsfesten. Han <strong>för</strong>stod genast hur saken <strong>för</strong>höll sig och befall<strong>de</strong><br />
<strong>att</strong> sällskapet skulle återvända <strong>till</strong> sta<strong>de</strong>n. Alla s<strong>att</strong> upp och red i galopp fram <strong>till</strong><br />
slottet, där <strong>de</strong> steg av sina hästar. Prinsen gick in, kalla<strong>de</strong> på sin mor och sa<strong>de</strong>:<br />
13 I <strong>de</strong>n iranska traditionen hålls <strong>för</strong>st vigselceremoni ‘aqd och sen själva bröllopsfesten ‘arusi.<br />
Längre eller kortare tid kan <strong>för</strong>flyta mellan <strong>de</strong>ssa, men numera är <strong>de</strong>t vanligt <strong>att</strong> <strong>de</strong> genom<strong>för</strong>s<br />
på samma dag.
” Mo<strong>de</strong>r, jag har goda nyheter, 14 jag har funnit flickan.” Hon fråga<strong>de</strong>: ” Var är<br />
hon?” Han svara<strong>de</strong>: ” Precis här.” Sen ropa<strong>de</strong> han: ” Kalla hit Filtflickan!”<br />
Filtflickan kom. Prinsen sa<strong>de</strong>: ” Skynda dig och kom ut ur <strong>de</strong>n där filtdräkten.”<br />
Hon sa<strong>de</strong>: ” Var<strong>för</strong> skall jag <strong>komma</strong> ut?” Han svara<strong>de</strong>: ” Där<strong>för</strong> <strong>att</strong> jag<br />
befaller <strong>de</strong>t!” Filtflickan sa<strong>de</strong>: ” Nåväl, då får ni alla gå in i ett annat rum:”<br />
Nu kröp Filtflickan ut ur sin dräkt, tvätta<strong>de</strong> av sig, kläd<strong>de</strong> sig, sminka<strong>de</strong> och<br />
smycka<strong>de</strong> sig. Sedan gick hon ut <strong>till</strong> prinsen och hans mor. Drottningen såg <strong>att</strong><br />
<strong>de</strong>t var just <strong>de</strong>n flicka <strong>de</strong> sökte, föll henne om halsen och kysste henne. Genast<br />
iordningställ<strong>de</strong>s ett rum åt henne, pager och tärnor träd<strong>de</strong> i hennes tjänst och<br />
<strong>för</strong>bere<strong>de</strong>lserna <strong>för</strong> bröllop s<strong>att</strong>es igång. När allt var ordnat utfärda<strong>de</strong> kungen<br />
ett påbud <strong>att</strong> hela sta<strong>de</strong>n skulle smyckas och bröllopet fira<strong>de</strong>s i dagarna sju. På<br />
<strong>de</strong>n sjun<strong>de</strong> dagen <strong>för</strong>ena<strong>de</strong>s brud och brudgum och sen lev<strong>de</strong> <strong>de</strong> lyckliga i alla<br />
sina dagar.<br />
Två fysiskt handikappa<strong>de</strong> barn<br />
Halvpojken 15<br />
Det var en gång en man som var mycket rik och ha<strong>de</strong> sju hustrur men inga<br />
barn. Han tänkte <strong>för</strong> sig själv: ” Här är jag nu, med all <strong>de</strong>nna rikedom, men<br />
inga barn. Vad nytta har jag då av <strong>de</strong>nna värld?” Så han övergav allt och gick<br />
sin väg.<br />
Han möter en magiker 16 som frågar vad <strong>de</strong>n rike plågas av och får <strong>till</strong> svar<br />
<strong>att</strong> han är barnlös. Ur sin ficka tar då magikern upp sju äpplen, ett <strong>till</strong> var och en<br />
av hustrurna. Men <strong>de</strong>n yngsta hustru äter bara upp halva äpplet och sparar<br />
resten. Innan hon hinner äta <strong>de</strong>n andra halvan kommer ett får och äter upp <strong>de</strong>n.<br />
14 I sagan står <strong>de</strong>t: ”Ge mig en gåva i utbyte mot <strong>de</strong>n goda nyhet jag skall ge dig.” Det är<br />
tradition i iransk kultur <strong>att</strong> <strong>de</strong>n som <strong>för</strong>medlar en god nyhet skall belönas med en gåva av något<br />
slag.<br />
15 Ur Persiska folksagor, sid. 233-236. Sagan härstammar från Bakhtiaristammen som lever i<br />
västra Iran.<br />
16 I översättningen används här or<strong>de</strong>t <strong>de</strong>rwish, en kringvandran<strong>de</strong> religiös man med<br />
övernaturliga krafter.
Alla får varsitt barn, men <strong>de</strong>n yngsta hustruns barn är halvt. Det får namnet<br />
Taling (Halvpojken). 17<br />
En dag gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>n äldste sonen <strong>för</strong>bere<strong>de</strong>lser <strong>för</strong> en resa och gav sig av<br />
som huvudman <strong>för</strong> en karavan. Gruppen kom fram <strong>till</strong> en grotta och där såg <strong>de</strong><br />
sju grytor med grönsakssoppa 18 puttran<strong>de</strong> på el<strong>de</strong>n. De gick in och s<strong>att</strong>e sig<br />
ner. Då såg <strong>de</strong> hur ett mansskägg börja<strong>de</strong> <strong>komma</strong> upp ur marken. Mer och mer<br />
kom <strong>de</strong>t upp, <strong>till</strong>s <strong>de</strong>t var över fyrtio meter skägg på marken i grottan. Slutligen<br />
kom även ägaren <strong>till</strong> skägget upp genom marken. Hans namn var Skägg-åttio-<br />
alnar-och-en-tum. ” Nu ska vi brottas” sa<strong>de</strong> han. ” Om ni får ner mig på<br />
marken, blir <strong>de</strong>ssa grytor era. Men om jag får ner er på marken, bin<strong>de</strong>r jag era<br />
hän<strong>de</strong>r och ni <strong>till</strong>hör mig.” Den äldste bro<strong>de</strong>rn samtyckte <strong>till</strong> <strong>de</strong>tta och <strong>de</strong><br />
börja<strong>de</strong> brottas.<br />
Den skäggige mannen visar sig vara en <strong>de</strong>mon, 19 som lätt besegrar bå<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>n äldste bro<strong>de</strong>rn och <strong>de</strong> övriga fem brö<strong>de</strong>rna som kommer i tur och ordning.<br />
Han fjättrar <strong>de</strong>m alla i en grotta. Demonen, Div, brukar äta upp en av sina<br />
fångar varje dag. Halvpojken ger sig iväg <strong>för</strong> <strong>att</strong> rädda sina brö<strong>de</strong>r, trots <strong>att</strong><br />
hans far avrå<strong>de</strong>r honom på grund av hans handikapp. Halvpojken möter Div,<br />
och antar utmaningen <strong>till</strong> tvekamp. Om han lyckas hugga huvu<strong>de</strong>t av <strong>de</strong>monen<br />
har han fått instruktionen <strong>att</strong> följa efter <strong>de</strong>t dit <strong>de</strong>t rullar.<br />
Plötsligt ropa<strong>de</strong> Halvpojken Guds namn och lyfte upp Div och släng<strong>de</strong> ner<br />
honom på marken. Halvpojken högg genast av honom huvu<strong>de</strong>t och släng<strong>de</strong> ner<br />
<strong>de</strong>t rullan<strong>de</strong> ner<strong>för</strong> sluttningen. Han följ<strong>de</strong> huvu<strong>de</strong>t <strong>till</strong>s <strong>de</strong>t rulla<strong>de</strong> in i en grotta.<br />
Där fann han sina brö<strong>de</strong>r, <strong>till</strong>sammans med många andra fångar. ” Å, brö<strong>de</strong>r”<br />
sa<strong>de</strong> Halvpojken, ” hur kun<strong>de</strong> ni bli fast här?” Så låste han upp alla <strong>de</strong>ras<br />
bojor och <strong>de</strong> tog med sig alla sina ägo<strong>de</strong>lar ut från grottan.<br />
Men brö<strong>de</strong>rna var missnöjda med <strong>att</strong> <strong>de</strong>t var Halvpojken som ha<strong>de</strong> lyckats,<br />
där <strong>de</strong> själva ha<strong>de</strong> misslyckats. De språka<strong>de</strong> med varandra och sa<strong>de</strong>:<br />
” Skammen över vårt misslyckan<strong>de</strong> gör <strong>att</strong> vi inte kan visa oss mer <strong>för</strong> folk.<br />
Vad ska vi göra? Ska vi fira ner Halvpojken i <strong>de</strong>t hål, där vi gömmer våra varor.<br />
17 I Persiska folksagor används namnet Taling i fortsättningen av sagan, men jag väljer <strong>att</strong><br />
använda <strong>de</strong>n Halvpojken <strong>för</strong> <strong>att</strong> få starkare associationseffekt.<br />
18 I Persiska folksagor används här <strong>de</strong>t persiska or<strong>de</strong>t ash.<br />
19 Det persiska ord som här används är div.
Vi låtsas <strong>att</strong> han skall hämta något och skär sedan av repet som är bun<strong>de</strong>t runt<br />
hans midja. Då faller han ner och blir dödad.”<br />
Halvpojken råkar höra vad brö<strong>de</strong>rna beslutar och lyckas lura <strong>de</strong>m genom <strong>att</strong><br />
gömma sig i <strong>de</strong>n sista kistan med varor som <strong>de</strong> firar upp. När brö<strong>de</strong>rna kommer<br />
hem välkomnas <strong>de</strong> hjärtligt av sina mödrar. De berättar vitt och brett om sina<br />
ö<strong>de</strong>n och äventyr, men säger <strong>att</strong> <strong>de</strong> inte alls sett <strong>till</strong> Halvpojken. När <strong>de</strong> säger<br />
<strong>de</strong>tta ropar Halvpojken inifrån en av kistorna:<br />
” Guds <strong>för</strong>bannelse över er allihop! 20 Jag befria<strong>de</strong> er från kedjorna och ni<br />
ville slänga mig i gropen. Ni återgäldar godhet med ondska!” Där fick brö<strong>de</strong>rna<br />
stå med skammen och hängan<strong>de</strong> huvud. Men Halvpojkens mor ropa<strong>de</strong> stolt:<br />
” Det var min son som gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna un<strong>de</strong>rbara gärning!”<br />
Ödleflickan 21<br />
” Det var en gång en f<strong>att</strong>ig daglönare vars fru inte fick barn. Detta gjor<strong>de</strong><br />
honom mycket sorgsen. En dag gick han ut och bönföll vid tröskeln <strong>till</strong> en<br />
magikers 22 hus. Denne sa<strong>de</strong>: ” Du där, vem är du och vad gör du här?”<br />
Daglönaren svara<strong>de</strong>: ” Lyckan har flytt mig. Jag har inga barn.” Magikern<br />
sa<strong>de</strong>: ” Nåväl, tag <strong>de</strong>nna käpp och gå bort och slå på äppelträ<strong>de</strong>t därborta. Om<br />
ett äpple ramlar ge då din hustru halva, men om två äpplen ramlar, ge henne<br />
ett av <strong>de</strong>m.” 23 Daglönaren gick och slog på trä<strong>de</strong>t. Ett äpple föll. Han tog<br />
äpplet och gav sig av hemåt.<br />
20 I Persiska folksagor är <strong>de</strong>n persiska <strong>för</strong>bannelsen återgiven ordagrant: "Må Gud svärta era<br />
ansikten!"<br />
21 Ur Gēdī kissaw, 7, pp. 10-14. Sagan är nedtecknad av Mir ‘Aqil Mengal i Noshke, Pakistan.<br />
Originalspråk: balochiska, översättning <strong>till</strong> svenska av Carina Jahani. Ödleflickan kan uppf<strong>att</strong>as<br />
som en symbol <strong>för</strong> barn med olika typer av handikapp. Det viktiga är <strong>att</strong> hennes kropp inte ser<br />
"normal" ut.<br />
22 I sagan används or<strong>de</strong>t pir, vilket, liksom <strong>de</strong>rwish och malang, står <strong>för</strong> en kringvandran<strong>de</strong><br />
Allah-dyrkare med övernaturliga krafter.<br />
23 Förmodligen hör egentligen inte i<strong>de</strong>n om <strong>de</strong>lning av äpplet/äpplena i två lika <strong>de</strong>lar <strong>till</strong> <strong>de</strong>nna<br />
saga, utan <strong>till</strong> sagor av <strong>de</strong>t slag som återfinns un<strong>de</strong>r rubriken "Flickan som bor<strong>de</strong> varit pojke"<br />
ovan, där bå<strong>de</strong> stoet och hustrun var ofruktsamma.
Väl hemma kalla<strong>de</strong> han på sin hustru och sa<strong>de</strong>: ” Jag har fått ett heligt<br />
äpple av en magiker. Kom och ät <strong>de</strong>n här halvan av <strong>de</strong>t.” Hustrun sa<strong>de</strong>:<br />
” Lägg <strong>de</strong>t där på hyllan. Jag är upptagen med <strong>att</strong> baka bröd, men jag kommer<br />
strax. Gå du och hämta lite v<strong>att</strong>en.” Han tog lägeln och gick <strong>till</strong> brunnen <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
hämta v<strong>att</strong>en. En killing smög in i huset. När daglönaren kom <strong>till</strong>baka såg han<br />
<strong>att</strong> äpplet var borta. Han fråga<strong>de</strong> sin hustru: ” Har du ätit upp äpplet?” Hon<br />
sa<strong>de</strong>: ” Nej <strong>de</strong>t har jag inte.” Han fråga<strong>de</strong>: ” Vart har <strong>de</strong>t då tagit vägen?”<br />
Hustrun svara<strong>de</strong>: ” Jag såg en killing <strong>komma</strong> in i huset.” Daglönaren leta<strong>de</strong><br />
och hitta<strong>de</strong> killingen. Han peta<strong>de</strong> ner han<strong>de</strong>n i halsen på <strong>de</strong>n och fick ut en liten<br />
äppelbit. Den gav han <strong>till</strong> hustrun. Hon åt upp <strong>de</strong>n och blev havan<strong>de</strong>.<br />
Efter nio måna<strong>de</strong>r, när hennes födslovärkar s<strong>att</strong>e igång, gick daglönaren och<br />
hämta<strong>de</strong> byns jor<strong>de</strong>mor. Grannkvinnorna samla<strong>de</strong>s också. Daglönarens fru<br />
föd<strong>de</strong> en ödla. 24 Den kröp in un<strong>de</strong>r en vedhög. Alla grannkvinnorna rusa<strong>de</strong> iväg<br />
och sa<strong>de</strong>: ” En ödla har kommit <strong>till</strong> värl<strong>de</strong>n i daglönarens hus.” Ingen trösta<strong>de</strong><br />
daglönarens hustru, men daglönaren tänkte <strong>för</strong> sig själv: ” Det finns en mening<br />
med allt här i värl<strong>de</strong>n,” och han lät ödlan växa upp i sitt hem.<br />
En dag går Ödleflickan ut och ser en gammal gumma kärna smör. Hon<br />
blåser upp sig <strong>till</strong> en lä<strong>de</strong>rsäck. När gumman får se <strong>de</strong>n fina säcken häller hon<br />
allt smör i säcken. Ödleflickan rullar raskt hem och ger sin mor smöret. Mo<strong>de</strong>rn<br />
blir överlycklig. En annan dag går hon <strong>till</strong> veteladan och blåser upp sig <strong>till</strong> en<br />
säck. Bon<strong>de</strong>n fyller henne med vete, som hon tar med sig hem, <strong>till</strong> sin mors<br />
stora lycka. Vid ett annat <strong>till</strong>fälle tar hon formen av en da<strong>de</strong>lkorg och kommer<br />
hem full av dadlar.<br />
En dag begav hon sig <strong>till</strong> en damm och <strong>för</strong>ställ<strong>de</strong> sig <strong>till</strong> ett smyckeskrin.<br />
Prinsessan och ministerns dotter kom <strong>för</strong> <strong>att</strong> tvätta sig, och när <strong>de</strong> såg vilket fint<br />
smyckeskrin som stod där tog <strong>de</strong> av alla sina smycken och la<strong>de</strong> i skrinet. Sen<br />
börja<strong>de</strong> <strong>de</strong> bada och tvätta sig, och när <strong>de</strong> kom upp igen <strong>för</strong>sökte <strong>de</strong> öppna<br />
skrinet, men, ack och ve, <strong>de</strong>t gick inte <strong>att</strong> öppna. De slog <strong>de</strong>t mot en sten, <strong>de</strong><br />
kasta<strong>de</strong> <strong>de</strong>t i marken, men utan resultat. När <strong>de</strong> givit upp hoppet om <strong>att</strong> få upp<br />
skrinet tog tjänsteflickorna upp <strong>de</strong>t och bar hem <strong>de</strong>t <strong>till</strong> kungens slott. Där<br />
<strong>för</strong>sökte <strong>de</strong> åter öppna <strong>de</strong>t men när <strong>de</strong>t inte gick sa<strong>de</strong> prinsessan: ” Låt <strong>de</strong>t<br />
vara ikväll. Imorgon hämtar vi hit en smed som kan skära upp <strong>de</strong>t.” De ställ<strong>de</strong><br />
24 På balochiska gōj, vilket är en sorts ödla som kan blåsa upp sin strupe.
ner skrinet och Ödleflickan rulla<strong>de</strong> hem och sa<strong>de</strong>: ” Mor, mor, öppna kjolen!”<br />
Mo<strong>de</strong>rn höll upp kjolen i fållen och Ödleflickan häll<strong>de</strong> ut alla smyckena. Mo<strong>de</strong>rn<br />
prisa<strong>de</strong> henne.<br />
En dag var Ödleflickan ute och samla<strong>de</strong> örter med <strong>de</strong> andra flickorna. Men<br />
hon var lat och s<strong>att</strong> mest hela dagen i skuggan. När <strong>de</strong>t var kväll och flickorna<br />
återvän<strong>de</strong> hem var hon tomhänt. Då kröp hon upp<strong>för</strong> byxbenen på <strong>de</strong> andra<br />
flickorna och gav <strong>de</strong>m tjuvnyp <strong>till</strong>s hon fick av <strong>de</strong>ras örter och kun<strong>de</strong> <strong>komma</strong><br />
hem med lika mycket som <strong>de</strong> andra.<br />
Nästa dag tänkte Ödleflickan <strong>för</strong> sig själv: ” Nu när jag har varit överallt<br />
bor<strong>de</strong> jag också gå <strong>till</strong> en skola och se om jag kan hämta hem något därifrån.”<br />
Hon gick dit och blåste upp sig <strong>till</strong> ett lerkrus. Alla pojkarna 25 s<strong>att</strong> och läste. En<br />
av <strong>de</strong>m blev kissnödig. Han gick ut och såg <strong>att</strong> <strong>de</strong>t stod ett lerkrus där. Han<br />
titta<strong>de</strong> sig omkring men såg ingen. Då kissa<strong>de</strong> han i kruset. Den andre pojken<br />
kom och såg <strong>de</strong>n <strong>för</strong>ste pojkens fotspår. Också han kissa<strong>de</strong> i kruset. Den tredje<br />
och fjär<strong>de</strong> kom och så småningom var kruset fullt. Ödleflickan rulla<strong>de</strong> hem och<br />
sa<strong>de</strong>: ” Mor, mor, öppna kjolen!” Hennes mo<strong>de</strong>r höll glad upp kjolfållen.<br />
Ödleflickan töm<strong>de</strong> ut kisset. Mo<strong>de</strong>rn piska<strong>de</strong> henne or<strong>de</strong>ntligt. Hennes far kom<br />
också och slog henne gul och blå. Ödleflickan tänkte i sitt hjärta: ” Jag skall ta<br />
hämnd <strong>för</strong> <strong>de</strong>n stryk jag fått.”<br />
Nästa dag gjor<strong>de</strong> hon sig <strong>till</strong> en åsna och gick iväg <strong>till</strong> skolan igen. Hon<br />
traska<strong>de</strong> runt där och tänkte: ” Om någon pojke sätter sig <strong>att</strong> rida på mig skall<br />
jag krossa huvu<strong>de</strong>t och bryta ryggen på honom.” Un<strong>de</strong>r rasten fick pojkarna<br />
syn på åsnan. Bortåt femton tjugo pojkar drog åsnan i svansen och öronen och<br />
häng<strong>de</strong> runt nacken på <strong>de</strong>n. Några tryckte in linjaler i baken på <strong>de</strong>n. Åsnan<br />
måd<strong>de</strong> mycket dåligt och tänkte <strong>för</strong> sig själv: ” Jag skall aldrig mer gå <strong>till</strong><br />
skolpojkarna.”<br />
En dag gick Ödleflickan <strong>till</strong> specerihandlaren. Han höll på <strong>att</strong> räkna sina<br />
pengar. När han la<strong>de</strong> <strong>de</strong>m ifrån sig göm<strong>de</strong> Ödleflickan ett mynt.<br />
Specerihandlaren undra<strong>de</strong> vart <strong>de</strong>t tog vägen. Han fråga<strong>de</strong>: ” Har du tagit<br />
<strong>de</strong>t?” Ödleflickan svara<strong>de</strong>: ” Nej, <strong>de</strong>t har jag inte.” Specerihandlaren fråga<strong>de</strong><br />
igen men fick samma svar. Då sa<strong>de</strong> han: ” Res dig upp!” Ödleflickan reste sig<br />
25 I <strong>de</strong>t traditionella iranska <strong>samhället</strong>, liksom överallt i Väst- och Centralasien, var <strong>de</strong>t endast<br />
pojkar som gick i skolan.
och kröp upp i specerihandlarens byxben. Specerihandlaren gjor<strong>de</strong> på sig och<br />
dog. Ödleflickan lasta<strong>de</strong> sakta men säkert på sig alla specerihandlarens saker<br />
och tog med <strong>de</strong>m hem. Hennes mor och far blev riktigt <strong>för</strong>mögna.<br />
Förståndshandikappa<strong>de</strong><br />
En oklok hustru 26<br />
Fru Setti och hennes stackars man Ali gick hem <strong>till</strong> sin svärdotter. Efter besöket<br />
sa<strong>de</strong> Ali <strong>till</strong> sin hustru: ” Det var så välstädat hemma hos vår svärdotter <strong>att</strong> man<br />
skulle kunna hälla ut olja på golvet och sen suga upp <strong>de</strong>n och använda <strong>de</strong>n<br />
igen.” Då häll<strong>de</strong> Setti ut olja på m<strong>att</strong>an och sög sen upp <strong>de</strong>n. Ali sa<strong>de</strong>: ” Vad<br />
har du ställt <strong>till</strong> med? Var skall vi nu sitta?” Hustrun svara<strong>de</strong>: ” Du sa<strong>de</strong> ju<br />
själv <strong>att</strong> man kun<strong>de</strong> göra så hemma hos vår svärdotter!”<br />
Setti beter sig dumt i en mängd andra situationer. Hon tar in våta klä<strong>de</strong>r och<br />
sitter och "värmer" <strong>de</strong>m och hon skänker bort vete och olja <strong>till</strong> en man som<br />
heter Ramazan, samma namn som fastemåna<strong>de</strong>n, efter <strong>att</strong> hennes man sagt<br />
<strong>att</strong> matvarorna <strong>till</strong>hör Ramazan, d.v.s. skall konsumeras un<strong>de</strong>r fastan. En annan<br />
dag kasta hon all bomull i v<strong>att</strong>net i tron <strong>att</strong> grodorna skall spinna <strong>de</strong>n <strong>till</strong> garn åt<br />
henne.<br />
När v<strong>att</strong>net <strong>för</strong>t bort bomullen gick Setti senare samma dag <strong>till</strong> bäcken <strong>för</strong> <strong>att</strong><br />
se om grodorna spunnit garnet. ” Jaså, inte ännu” , sa<strong>de</strong> hon. Dagen efter<br />
gick hon åter <strong>för</strong> <strong>att</strong> se efter vad som hänt och sa<strong>de</strong>: ” Men spinn mitt garn<br />
då!” Den tredje dagen sa<strong>de</strong> hon uppgivet: ” Nåväl, <strong>de</strong>t verkar inte som <strong>att</strong> ni<br />
tänker spinna mitt garn.” Hon drog upp byxbenen och börja<strong>de</strong> söka efter<br />
bomullen i <strong>de</strong>t ena hålet efter <strong>de</strong>t andra <strong>till</strong>s hon plötsligt drog upp en guldtacka<br />
ur bäcken. Hon tog <strong>de</strong>n och gick. När Ali såg <strong>de</strong>n sa<strong>de</strong> han: ” Det är gott,<br />
lämna <strong>de</strong>n här så skall jag göra en hacka av <strong>de</strong>n.” Han tänkte <strong>att</strong> Setti skulle<br />
inse <strong>att</strong> gul<strong>de</strong>t inte bor<strong>de</strong> användas <strong>till</strong> en hacka, men hon tog <strong>de</strong>t, gick sin väg<br />
26 Stort tack <strong>till</strong> Adam Na<strong>de</strong>r Baranzehi som publicerat <strong>de</strong>nna saga i "The Sarawani dialect of<br />
Balochi and Persian Influence on It", sid. 105-110. Sagan är nedtecknad av Adam Na<strong>de</strong>r<br />
Baranzehi från en kassettinspelning gjord i Sarawan, Iran. Originalspråk: balochiska,<br />
översättning <strong>till</strong> svenska av Carina Jahani.
och sa<strong>de</strong> <strong>till</strong> en man hon mötte: ” Vi har redan en hacka. Ta <strong>de</strong>t du och gör dig<br />
en hacka.” Så han tog <strong>de</strong>t och gick sin väg. När han tagit <strong>de</strong>t sa<strong>de</strong> hon <strong>till</strong> sin<br />
man: ” Det var du själv som sa<strong>de</strong> <strong>att</strong> vi skulle göra en hacka av <strong>de</strong>t. Jag gav<br />
bort <strong>de</strong>t <strong>till</strong> en som ville göra sig en hacka.”<br />
Nu får Setti ett rejält kok stryk av sin man. Hon blir väldigt <strong>för</strong>närmad och går<br />
och sätter sig i stallet. Där kommer <strong>för</strong>st en höna som hon tror <strong>att</strong> Ali skickat <strong>för</strong><br />
<strong>att</strong> hämta henne, men hon sitter kvar. När kon med sina stora horn kommer<br />
"inser" hon <strong>att</strong> hennes man verkligen vill ha <strong>till</strong>baka henne och då går hon hem<br />
igen.<br />
Mannen berättar senare <strong>att</strong> <strong>de</strong>ras barnbarn fått två små tän<strong>de</strong>r uppe och två<br />
nere och nu kryper omkring. Setti går ome<strong>de</strong>lbart och drar ut alla sina tän<strong>de</strong>r<br />
utom två uppe och två nere, och sen finner hennes man henne krypan<strong>de</strong> på<br />
golvet.<br />
Ali kom och sa<strong>de</strong>: ” Vår svärdotter har ätit upp en hel korg dadlar med<br />
kärnor och allt.” Setti tänkte: ” Jag skall göra samma sak. Skall jag <strong>låta</strong> henne<br />
överträffa mig?” Gud själv vet hur många dagar <strong>de</strong>t tog henne, om <strong>de</strong>t tog<br />
henne en eller två eller tre dagar, Gud själv är allvetan<strong>de</strong>. Hur som helst, hon åt<br />
upp hela korgen dadlar med kärnorna i. Plötsligt fick hon ont i magen. Hennes<br />
man tog henne upp i bergen och band fast henne vid stammen på ett palmträd.<br />
Plötsligt börja<strong>de</strong> hennes mage tömmas. Det hör<strong>de</strong>s knallar och smällar när<br />
kärnorna träffa<strong>de</strong> trädstammen.<br />
Nu var <strong>de</strong>t så <strong>att</strong> en karavan just vid <strong>de</strong>nna tid ha<strong>de</strong> kommit och slagit läger<br />
på <strong>de</strong>nna plats. När <strong>de</strong> hör<strong>de</strong> smällarna sa<strong>de</strong> <strong>de</strong>: ” Det kan inte vara annat än<br />
en krigshär. Vi måste fly <strong>för</strong> livet.” Karavanköpmännen flyd<strong>de</strong> hals över huvud<br />
och lämna<strong>de</strong> kvar sina kameler. Settis mage töm<strong>de</strong>s på alla kärnorna och hon<br />
kvickna<strong>de</strong> <strong>till</strong>. När hon fick syn på kamelerna tog hon <strong>de</strong>m och <strong>för</strong><strong>de</strong> <strong>de</strong>m hem.<br />
När Ali såg <strong>de</strong>tta undra<strong>de</strong> han vad hon nu ha<strong>de</strong> ställt <strong>till</strong> med. Hon sa<strong>de</strong>: ” Det<br />
var en karavan där och jag tog kamelerna och kom.” Kamelerna och hela<br />
<strong>de</strong>ras last blev nu Settis och Alis och <strong>de</strong> lev<strong>de</strong> sedan bekymmersfria i alla sina<br />
dagar.<br />
Den sinnessvage sonen 27<br />
27 Ur Persiska folksagor, sid. 67-73. Sagan härstammar från Kerman, Iran.
Det var en gång en mo<strong>de</strong>r som ha<strong>de</strong> tre söner. En utav <strong>de</strong>m var sinnessvag, en<br />
idiot, men <strong>de</strong> andra två var mycket kloka och ha<strong>de</strong> blivit köpmän. En dag blev<br />
mo<strong>de</strong>rn sjuk och hennes söner kom <strong>för</strong> <strong>att</strong> vaka vid sjukbäd<strong>de</strong>n. De gav henne<br />
medicin, mat, hämta<strong>de</strong> läkare - allt gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong> <strong>för</strong> <strong>att</strong> <strong>för</strong>söka få henne frisk igen.<br />
Efter några dagar insåg <strong>de</strong> <strong>att</strong> hon inte skulle <strong>till</strong>friskna och un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n tid <strong>de</strong><br />
s<strong>att</strong> vid hennes säng <strong>för</strong>summa<strong>de</strong> <strong>de</strong> sin butik, så <strong>de</strong> bad Dummerjöns 28 <strong>att</strong><br />
vaka vid sjukbäd<strong>de</strong>n. De sa<strong>de</strong>: ” Sitt nu här bredvid mor och fläkta bort<br />
flugorna från hennes ansikte, så <strong>att</strong> <strong>de</strong> inte plågar henne. Vi ska bara gå och se<br />
<strong>till</strong> vår butik och är strax <strong>till</strong>baka.”<br />
Dummerjöns s<strong>att</strong>e sig bredvid sjukbäd<strong>de</strong>n och fläkta<strong>de</strong> bort flugorna. Men<br />
hur han än fläkta<strong>de</strong> bort <strong>de</strong>m, så kom <strong>de</strong> alltid <strong>till</strong>baka. ” Jag slår efter er”<br />
skrek han, ” och jag slår efter er och ändå kommer ni <strong>till</strong>baka! Jag kommer <strong>att</strong><br />
bränna era fä<strong>de</strong>r! 29 ” Han vänta<strong>de</strong> en stund <strong>till</strong>s alla flugorna åter ha<strong>de</strong> s<strong>att</strong> sig<br />
på mo<strong>de</strong>rns ansikte. Då tog han upp en sten och däng<strong>de</strong> <strong>de</strong>n med all sin kraft i<br />
ansiktet på mo<strong>de</strong>rn, <strong>för</strong> <strong>att</strong> döda flugorna. Men slaget döda<strong>de</strong> mo<strong>de</strong>rn och<br />
hennes haka föll ner.<br />
Därefter <strong>för</strong><strong>de</strong>lar sönerna arvet mellan sig på ett <strong>för</strong> Dummerjöns mycket<br />
o<strong>för</strong><strong>de</strong>laktigt sätt. Det han får är dörren <strong>till</strong> <strong>de</strong>ras hus, mo<strong>de</strong>rns spinnrock med<br />
en tyngdsten, en ko och en kalv, femton får samt en spa<strong>de</strong> och en hacka. Den<br />
sorgemåltid som brö<strong>de</strong>rna <strong>till</strong>agar <strong>för</strong> sin mor består av kalven som <strong>de</strong> köper av<br />
Dummerjöns <strong>för</strong> en spottstyver, 30 men medan <strong>de</strong> är ute och bju<strong>de</strong>r gästerna<br />
råkar en hund <strong>komma</strong> in och äta upp maten som Dummerjöns är s<strong>att</strong> <strong>att</strong> vakta.<br />
” Hör<strong>de</strong> du inte vad jag sa” ropa<strong>de</strong> Dummerjöns, ” <strong>att</strong> <strong>de</strong>n som kommer<br />
<strong>för</strong> <strong>att</strong> äta måste betala mig sju qrans!” Men <strong>de</strong>t bryd<strong>de</strong> sig inte hun<strong>de</strong>n om.<br />
Då gick han upp och stäng<strong>de</strong> dörren, tog en träkäpp och jaga<strong>de</strong> efter hun<strong>de</strong>n.<br />
Hun<strong>de</strong>n sprang fram <strong>till</strong> dörren och börja<strong>de</strong> skälla och Dummerjöns slog efter<br />
hun<strong>de</strong>n med käppen. Han missa<strong>de</strong> hun<strong>de</strong>n men träffa<strong>de</strong> dörrposten.<br />
Överstycket gick sön<strong>de</strong>r och ner på golvet föll en stor kruka full med guldmynt.<br />
28 I Persiska folksagor kallas sonen ”Dumdåren”.<br />
29 Ett kraftigt uttryck <strong>för</strong> avsky på persiska.<br />
30 I översättningen ges beloppet ”sju qrans”.
Hun<strong>de</strong>n smet ut genom <strong>de</strong>n trasiga dörren. Dummerjöns tog upp krukan och<br />
sprang efter hun<strong>de</strong>n skrikan<strong>de</strong>: ” Kom genast <strong>till</strong>baka! Släng inte din<br />
penningkruka i huvu<strong>de</strong>t på mig så där! Jag ville bara ha mina sju qrans. Ge mig<br />
<strong>de</strong>t och ta <strong>till</strong>baka resten.”<br />
Brö<strong>de</strong>rna var nu på hemväg och mötte Dummerjöns som sprang efter<br />
hun<strong>de</strong>n. De ropa<strong>de</strong>: ” Hallå, <strong>de</strong>t är vår penningkruka! Var ska du ta vägen med<br />
<strong>de</strong>n, Dummerjöns? Inte har väl hundar pengar?” De vän<strong>de</strong> hemåt <strong>till</strong>sammans<br />
och <strong>de</strong>n äldre bro<strong>de</strong>rn la<strong>de</strong> gul<strong>de</strong>t i säkerhet i huset.<br />
Därefter lyckas Dummerjöns <strong>för</strong>snilla allt han fått i arv, men i gengäld hittar<br />
eller får han stora rikedomar som hans brö<strong>de</strong>r lägger beslag på. En n<strong>att</strong><br />
planerar <strong>de</strong> två brö<strong>de</strong>rna <strong>att</strong> döda kungen <strong>för</strong> <strong>att</strong> själva få makten. Dummerjöns,<br />
som hör <strong>de</strong>ras plan, erbju<strong>de</strong>r sig <strong>att</strong> verkställa <strong>de</strong>n, men brö<strong>de</strong>rna <strong>för</strong>bju<strong>de</strong>r<br />
honom <strong>att</strong> göra <strong>de</strong>tta.<br />
Men så snart som hans brö<strong>de</strong>r ha<strong>de</strong> somnat gick Dummerjöns upp, tog en<br />
kniv och smög sig ut ur huset. Han gick och han gick, <strong>till</strong>s han slutligen nåd<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>t kungliga palatset. Han gick in i sovkammaren och såg kungen sova på en<br />
säng, skar av hans huvud och bar hem <strong>de</strong>t <strong>till</strong> sina brö<strong>de</strong>r. Han gav <strong>de</strong>t <strong>till</strong> sina<br />
brö<strong>de</strong>r och sa<strong>de</strong>: ” Se här, jag har dödat kungen och här är hans huvud. Vakna<br />
nu och stig upp och bli kungar i hans ställe!”<br />
Brö<strong>de</strong>rna blev livrädda och <strong>för</strong>sökte <strong>komma</strong> på ett knep <strong>för</strong> <strong>att</strong> dölja <strong>de</strong>ras<br />
samband med mördaren. De slakta<strong>de</strong> en getabock och la<strong>de</strong> huvu<strong>de</strong>t i en<br />
tygpåse. Den gav <strong>de</strong> <strong>till</strong> Dummerjöns och sa<strong>de</strong>: ” Nå, eftersom du har dödat<br />
kungen så måste du ta <strong>de</strong>n här påsen med huvu<strong>de</strong>t och göra dig av med <strong>de</strong>t.<br />
Släng <strong>de</strong>t i någon brunn någonstans, så <strong>att</strong> ingen får veta <strong>de</strong>t.” Dummerjöns<br />
tog tygpåsen och släng<strong>de</strong> huvu<strong>de</strong>t ner i brunnen utan<strong>för</strong> <strong>de</strong>ras dörr. Un<strong>de</strong>r<br />
ti<strong>de</strong>n göm<strong>de</strong> <strong>de</strong> båda brö<strong>de</strong>rna kungens huvud på en säker plats.<br />
Nästa morgon gick sta<strong>de</strong>ns utropare genom alla gator och bazaren och<br />
ropa<strong>de</strong>: ” Kungen blev mördad i går n<strong>att</strong>. Om någon känner <strong>till</strong> något om<br />
mor<strong>de</strong>t, låt honom tala.” När Dummerjöns hör<strong>de</strong> <strong>de</strong>tta, sprang han ut och<br />
ropa<strong>de</strong>: ” Det var jag som döda<strong>de</strong> kungen!” ” Hur gjor<strong>de</strong> du då?” , fråga<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>. ” Å, bara på <strong>de</strong>tta vis” , svara<strong>de</strong> Dummerjöns, ” och titta här, jag släng<strong>de</strong><br />
ner huvu<strong>de</strong>t i brunnen.” ” Följ då med oss och hämta upp huvu<strong>de</strong>t.” Och så<br />
fängsla<strong>de</strong> <strong>de</strong> också Dummerjöns brö<strong>de</strong>r, som medhjälpare <strong>till</strong> mor<strong>de</strong>t. De
protestera<strong>de</strong> <strong>för</strong>gäves: ” Gud är vårt vittne. Vår bror är tokig och pratar bara<br />
sitt vanliga struntprat.” Men ingen trod<strong>de</strong> på <strong>de</strong>m.<br />
De sänkte ner Dummerjöns i brunne och sa<strong>de</strong>: ” Hämta upp huvu<strong>de</strong>t.” När<br />
han kom ner i v<strong>att</strong>net nåd<strong>de</strong> han getens huvud och kän<strong>de</strong> <strong>att</strong> <strong>de</strong>t ha<strong>de</strong> horn och<br />
ett getskägg. Han ropa<strong>de</strong> upp från botten på brunnen: ” Säg mig, ha<strong>de</strong> er kung<br />
långa horn? Och ha<strong>de</strong> han getskägg?” Men <strong>de</strong> svara<strong>de</strong> bara: ” Pojke, ta nu<br />
upp huvu<strong>de</strong>t så får vi se.” När han kom upp ur brunnen såg <strong>de</strong> <strong>att</strong> han höll i ett<br />
gethuvud och <strong>de</strong> börja<strong>de</strong> skr<strong>att</strong>a. Då sa<strong>de</strong> brö<strong>de</strong>rna: ” Vi sa<strong>de</strong> ju <strong>att</strong> han var<br />
tokig” och så blev <strong>de</strong> alla frisläppta.<br />
På n<strong>att</strong>en när <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> gått och lagt sig hör<strong>de</strong> Dummerjöns sina brö<strong>de</strong>r<br />
viska: ” Vad ska vi ta oss <strong>till</strong> med vår bror? Förr eller senare kommer han <strong>att</strong><br />
<strong>för</strong>a oss i vanära. Det bästa vore <strong>att</strong> ta livet av honom när han sover, så vi får<br />
leva i lugn och ro sedan.”<br />
När Dummerjöns hör<strong>de</strong> <strong>de</strong>tta, vänta<strong>de</strong> han tålmodigt på <strong>att</strong> <strong>de</strong> skulle somna.<br />
Då gick han upp och dräpte <strong>de</strong>m båda. Nästa morgon kom allt folk i sta<strong>de</strong>n ut<br />
på gatorna. De skulle släppa ut <strong>de</strong>n kungliga fågeln, <strong>för</strong> <strong>de</strong>t var <strong>de</strong>ras<br />
traditionella sätt <strong>att</strong> välja en ny kung. Den, vars huvud fågeln s<strong>att</strong>e sig på,<br />
val<strong>de</strong>s <strong>till</strong> kung. Dummerjöns gick också ut <strong>till</strong> folksamlingen <strong>för</strong> <strong>att</strong> se på<br />
spektaklet. Och så snart <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> släppt ut fågeln kom <strong>de</strong>n och s<strong>att</strong>e sig på<br />
Dummerjöns huvud. Folket blev allihop mycket <strong>för</strong>våna<strong>de</strong> och sa<strong>de</strong>: ” Hur kan<br />
<strong>de</strong>n kungliga tronen <strong>för</strong>as vidare <strong>till</strong> en man som <strong>de</strong>n där?” De fånga<strong>de</strong> fågeln<br />
och lät <strong>de</strong>n flyga ut flera gånger, men vid varje <strong>för</strong>sök landa<strong>de</strong> <strong>de</strong>n på<br />
Dummerjöns huvud. Så han blev kung och genom Guds vilja blev han så<br />
småningom allt klokare och börja<strong>de</strong> regera.<br />
Referenser<br />
Baranzehi, Adam Na<strong>de</strong>r, "The Sarawani dialect of Balochi and Persian<br />
Influence on It", The Baloch and their Neighbours: Ethnic and Linguistic Contact<br />
in Balochistan in Historical and Mo<strong>de</strong>rn Times, utg. av C. Jahani och A. Korn,<br />
Wiesba<strong>de</strong>n 2003, sid. 75-111.
Behrangi, Ṣ amad, Mā hi siā h-e kuchulu, persisk text och översättning <strong>till</strong><br />
engelska av Hooshang Amuzegar, Bethesda 1997. Övers<strong>att</strong> <strong>till</strong> svenska i Den<br />
lilla fisken. Iranska dikter och noveller, Stockholm 1974.<br />
Gē dī kissaw, 7, utg. av Mir ‘ Aqil Mengal, Quetta 1973.<br />
‘ Obeid Zā kā ni, Divā n, Teheran 1343. Dikten Mush o gorbe är övers<strong>att</strong> <strong>till</strong><br />
svenska un<strong>de</strong>r titeln "K<strong>att</strong> och råtta" av Bo Utas i Karavan 1(2003), sid. 39-41.<br />
Persiska folksagor, svensk tolkning Lilian Ebadi Lindqvist, Vällingby 2002.<br />
Ṣobḥi, Afsā nehā 1, Tehran 1323.