Hästar och nödsituationer

Hästar och nödsituationer

Innehåll
Ditt lugn och din kunskap – avgörande för utgången 3
Tandskador 4
Skada på ögat 4
Skada på tungan 5
Foderstrupsförstoppning 5
Kolik 6
Hästen är blockhalt 7
Frakturer 8
Korsförlamning 9
Fång 9
Chock 10
Sårskador 10
Infektioner 11
Effektiv bremsning minskar ofta risken 12
Hästen har fastnat och gått omkull 13
Hästen har fastnat och står upp 14
Hästen skenar! 14
Det brinner i stallet 16
Nödsituationer under transport 17
Hästen måste avlivas 18
Transport av sjuk eller skadad häst 18
Till sist 19
2

Ditt lugn och din kunskap
är avgörande för utgången
All hästsport innebär vissa risker – både för häst och människa. Det är alla vi som sysslar med hästar
innerst inne väl medvetna om. Samtidigt ligger det i människans natur att ”glömma” riskerna – allt enligt
den välkända formeln ”det händer inte mig”.
Den här skriften handlar om hästar och nödsituationer. Den
vill ge dig praktiska råd i några av de riskfyllda situationer som
du och din häst kan hamna i.
Som marknadsledande djurförsäkringsbolag kommer Agria
varje år i kontakt med åtskilliga skadefall som vållats genom
olyckshändelse. Enligt vår erfarenhet kan ett snabbt och effek -
tivt ingripande från människor i hästens närhet ofta minska
skadeverkningarna avsevärt.
Det ligger i sakens natur att en nödsituation drabbar oväntat
– som en blixt från klar himmel. Som hästägare måste du ändå
kunna handla förnuftigt, det vill säga bevara ditt lugn. Detta är
inte alltid lätt, men lättare om du har vissa grundkunskaper i
”första hjälpen” och sjukdomssymptom när det gäller hästar.
Den här skriften är tänkt som en praktisk handledning för
folk som regelbundet sysslar med hästar. Den gör inte anspråk
på att vara ”heltäckande”, men behandlar ändå fl era av de
vanligaste typerna av tillbud. Vi söker också ge praktiska råd
som kan förebygga akuta nödsituationer.
”Den mänskliga faktorn” ligger bakom en rad av de olycksfall
där hästar kommer till allvarlig skada. Å andra sidan fi nns
det en rad exempel på hur snabbt och korrekt ingripande från
människor minskat skadeverkningarna och rent av räddat
hästars liv. Vi hoppas således, att Agrias ”handbok” ska bidra
till att öka den kunskap som vi vet kan ha en avgörande
betydelse i det här sammanhanget.
Vi vill rikta ett tack till veterinär Staffan Rudberg, klinik -
chef på Hallands Djursjukhus, för hans granskning av de
veterinära delarna av textmaterialet. Ett tack också till Jan
Jönsson, Flyinge, för hans genomläsning och kommentarer när
det gäller ryttarens handhavande av svårkontrollerande hästar.
På motsvarande sätt har travtränaren Lennart Forsgren
granskat och kommenterat kapitlet om travhästar som blir
oreglerbara under körning, vilket vi tackar för.
Inledningsvis vill vi också ge ett konkret råd som gäller fl ertalet
av de nödsituationer vi beskriver på de kommande sidorna:
KONTAKTA VETERINÄR SNARAST MÖJLIGT!
De råd vi ger är inte avsedda att ersätta veterinärens insatser.
De ska minska skadeverkningarna till dess att veterinären har
anlänt. Därför klargör vi veterinärens viktiga roll en gång för
alla. Kontakta hellre veterinär en gång för mycket än tvärtom.
I några avsnitt har vi med en liten tecknad symbol angivit
vilket slags kontakt du bör ta med din veterinär; telefonrådgivning,
kontakt för beredskap för eventuellt kommande
utryckning eller kontakt för snabb veterinär akutbehandling
på platsen.
I första delen går vi igenom olika typer av skador och akuta
sjukdomstillstånd enligt principen ”från mulen till svansen” –
det vill säga vi avhandlar dem i ordningen framifrån och bakåt,
beroende på de kroppsdelar som drabbas. Bokens andra del ger
råd av mer allmän karaktär och behandlar skador/nödsituationer
som inte är förknippade med någon speciell kroppsdel.
Den här skriften saknar motsvarighet i vårt land. Vi hoppas
således, att den ska bli något av ett standardverk på sitt område.
Den kommer troligen att ges ut i ett antal reviderade upplagor.
Om du fi nner någonting oklart eller ofullständigt i vår skrift,
ber vi dig kontakta Agrias marknadsavdelning. Vi kan då göra
ändringar och tillägg i kommande upplagor.
3

Tandskador
Akuta tandskador uppstår som regler i framtänderna.
Den vanligaste orsaken är att hästen rusar
emot ett hårt föremål – till exempel i samband med
en skenolycka. En del tandskador uppstår då hästen
faller och slår tänderna mot marken eller i till exempel
en hinderdel. Hästar som försöker bita om spjälorna
i boxgallret kan fastna och skada tänderna i
samband med panikreaktionen för att komma loss.
SYMPTOMEN
Det mest typiska symptomet på en tandskada i det akuta skedet
är blödning (ofta ymnig) från munnen. För den uppföljande
vården av sår i munnen rekommenderas daglig vattenspolning.
Temperaturen bör kontrolleras dagligen.
VAD GÖR JAG?
• Spola bort blodet för att bilda dig en uppfattning om skadans
omfattning. Om du har tillgång till vattenslang, kan denna ofta
användas för att spola munhålan ren. I många fall går detta
lättast om hästen bremsas.
• Kontrollera att underkäkens båda halvor är fast förenade.
Vid hårdare slag inträffar det, att de bådas käkgrenarnas
”sammanlödning” går isär.
• Klipp bort frakturerande tänder eller tandrester som hänger
kvar löst i en bit av slemhinnan.
• Kontrollera hästens stelkramsskydd.
Vid tecken på en mer omfattande skada tillkallas veterinär.
Läketiden för större sår på munslemhinnan kan förkortas genom
att de sys. Genom röntgen kan man kontrollera, om det fi nns
några ej synliga frakturer på tänderna eller tandbenet.
4
Skada på ögat
Hästens öga skyddas en kraftig okbåge, men har
ändå en ganska utsatt placering. Därför är skador
tyvärr inte ovanliga, och varje hästägare har nytta
av en viss praktisk kunskap om hur ögonskador
ska behandlas.
Oftast handlar det om rivskador från utskjutande vassa föremål,
till exempel kvistar, spikar och ståltråd. Ibland kan främmande
föremål – som agnar, grässtrån och grus – komma in i ögat och
vålla ögonskador. Hästar som deltar i trav- eller galopptävlingar
får under dåliga banförhållanden ofta ansenliga mängder
sand och grus i ögonen.
Alla skador bör veterinärbehandlas. På djursjukhus
behand las ögonskador på häst i stort sett enligt samma metoder
som man använder i human sjukvård.
Hur upptäcker jag en ögonskada?
Många ögonskador drabbar vävnaden omkring ögat. Hela
området kring ögat svullnar då ofta tämligen kraftigt, och det
kan vara svårt att se skador på själva ögat. Vid kraftig svullnad
och/eller synliga sår kring ögat bör därför även själva ögat alltid
undersökas genom att de svullna ögonlocken förs isär maximalt.
Gråfärgning av hornhinnan tyder oftast på ett tidigare upp kommet
sår. Snabb behandling kan i många fall rädda hästens syn.
Om synen ändå skulle gå förlorad kan många hästar klara sig
bra med bara ett öga.
VAD GÖR JAG?
• Det skadade ögat tvättas rent med koksaltlösning eller ögonbad.
Använd aldrig sprit eller Jodopax vid ögonskador. Det är viktigt
att ögat tvättas helt rent, så att alla sår blir synliga. Hudveck
på ögonlocket och kring ögat kan dölja sår – och bör således
undersökas extra noga.
• Sår på ögonlocken sys, eftersom ett ögonlock som läkt felaktigt
kan skrapa hornhinnan. Om man misstänker att ett främmande
föremål trängt i in i ögat, avlägsnas detta. Detta sker bäst genom
att hästen bremsas, varefter ögonlocket hålls ut medan man
spolar med koksaltlösning. Det bästa hjälpmedlet för spolning
är en injektionsspruta utan kanyl.
• Använd aldrig ögonsalva som skrivits ut för tidigare behandling
eller för en annan häst utan att först ha rådfrågat veterinär.

Skada på tungan
Tungan kan skadas av bettet eller genom att hästen
biter sig själv i tungan – till exempel när den går
omkull. Det händer även, att hästar kan få tungan
avbiten av sin stallkamrat.
SYMPTOMEN
Sår i tungan blöder alltid häftigt. Vid synlig tandskada bör
även tungan alltid undersökas. Hästar som matvägrar kan ha
gamla, outläkta sår på tungan.
Tungsår går som regel att sy, även om såret ofta kommer att
utsättas för kraftig nötning. Oavsett om såret sytts eller inte
ges uppblött foder till hästar med tungsår. Hästen sätts på
antibiotika för att förebygga infektion.
Foderstrupsförstoppning
Foderstrupsförstoppning uppstår då foder ”bakas
samman” i matstrupen. Hästen visar ofta stark
irritation och allmän oro, slår med huvudet, spärrar
upp käkarna och kastar sig runt i boxen. Foderblandad
saliv kommer ur både näsborrar och mun.
STRESS VANLIG ORSAK
En vanlig orsak till foderinpackning är stress, till exempel då
hästen sätts in i boxen efter en kraftigare prestation och sam -
tidigt är både uppjagad och hungrig. På grund av stress och
ansträngning är munhålans slemhinnor oftast torra. Torrt foder
som äts hastigt, till exempel hö, kan då lätt fastna i matstrupen.
Hunger är i sig en stressfaktor. Många hästar äter lugnare
om den totala fodermängden sprids över ett större antal utfodringstillfällen
per dygn. Hästens magsäck är liten i förhållande
till kroppsvolymen. Hästar är skapade för att äta så gott som
oavbrutet.
Vissa foderinpackningar kan uppstå då hästen kommer lös i
stallet och får i sig stora mängder icke blötlagd betfor eller
pelleterat foder. Andra orsaker är missbildningar och skador på
matstrupen.
Det är bra om hästen alltid – även vid vistelse utomhus – har
tillgång till vatten. Då kan den blöta upp fodret så att passagen
genom matstrupen underlättas. Utfodra inte nära inpå en ansträngning.
Se till att hästen har kommit ner i vilopuls och givits
tillfälle att dricka innan den utfodras efter tävling eller hårdare
träningspass. För en häst som transporteras hem efter just
avslutad tävling innebär ett fyllt hönät i transporten ofta en risk.
Alltid allvarligt
En foderinpackning innebär alltid en allvarlig risk – och
veterinär ska tillkallas snarast möjligt.
Salivavsöndringen fortsätter utan att hästen kan svälja någon
saliv. I vissa fall kan hästen få ner foderblandad saliv i lungorna,
vilket kan få allvarliga följder. En långvarig foderinpackning
hämmar dessutom blodtillförseln till matstrupens vävnader,
varför dessa kan skadas och bli sköra.
Varje ingrepp kräver stor försiktighet. Därför är det direkt
olämpligt att du själv försöker lossa foderproppen med hjälp av
en slang genom svalget.
5
VAD GÖR JAG?
• I väntan på veterinär kan du själv försöka lösa upp foderproppen
genom varlig massage längs matstrupen på hästen. Du
masserar hela vägen från struphuvudet till där matstrupen
löper in i brösthålan.
• Att hästens tänder är i gott skick är en förutsättning för att den
ska kunna tugga och svälja på ett normalt sätt. Vid upprepade
foderinpackningar som inte kan förklaras genom andra orsaker,
ska man således låta veterinär kontrollera hästens mun och om
möjligt undersöka foderstrupen med fi beroptik.

Kolik
Kolik är ett samlingsbegrepp för smärtsamma
tillstånd i mag-/tarmsystemet. Det fi nns andra
lidanden – till exempel i njurarna, urinvägarna
eller könsorganen – som kan ge kolikliknande
symptom. Kolik drabbar hästar oftare än andra
husdjur. Det har lanserats många teorier om
orsakerna till detta – och det handlar om en
mängd samverkande faktorer.
ORSAKER TILL KOLIK
Själva ordet kolik betyder från början ”tarmkramp”. Oavsett
orsaken till koliken, är symptomen ofta likartade och för veterinären
är det i allmänhet svårt att snabbt avgöra vilken typ av
kolik det handlar om.
Gaskolik
Gaskolik innebär att tarmarna är fyllda av större mängder gas.
Detta tillstånd orsakas inte sällan av foderbyte eller foder av dålig
kvalitet. Förstoppning kan uppstå i samband med till exempel
plötsliga foderbyten eller långa transporter. Symptomen är ofta
matvägran och allmän oro och besvären kan vara långvariga.
Oftast är förstoppningen lokaliserad till grovtarmen.
Sandkolik
Sandkolik är vanligast i södra Sverige, där hästar som går på hårt
avbetade sandjordsbeten lätt får i sig sand. Ibland kan det handla
om ganska ansenliga mängder. Sanden lägger sig kvar i tarmarna
och ger så småningom upphov till varierande grader av kolik.
Tarmomvridning
Tarmomvridning eller så kallad tarmknut ger plötsliga och
mycket häftiga symptom. Tillståndet kräver oftast kirurgiskt
ingripande. Detsamma gäller tarminkarceration, det vill säga då
tarmen klämts in i någon organspringa i buken. Tarminvagination
(tarmen går in i sig själv) ger samma typ av kolikbesvär som
ovanstående. Livmodern hos dräktiga ston kan vid förändringar
av dess läge i bukhålan ge upphov till koliksymptom.
DE FÖRSTA ÅTGÄRDERNA VID ETT MISSTÄNKT KOLIKANFALL
1. Gör dig en klar bild av symptomen
Hur yttrar sig anfallet? Matvägrar hästen? Står den bara och
skrapar – eller lägger den sig ned så fort den släpps? Reser den
sig igen, och i så fall hur snart? Tittar den sig mot buken?
Kastar den sig hejdlöst i boxen? Har den slagit sönder sig själv
eller boxinredningen? Iaktta hästen en stund, så att du kan ge
en klar och konkret redogörelse för hästens beteende.
6
2. Ta puls och temperatur på hästen
Vid kontakt med veterinär kommer denne ofta att fråga om
puls och temperatur.
3. Lyssna efter tarmljud
Lägg örat mot bukväggen vid hästens fl ank och lyssna efter
”kurrande” eller andra ljud som tyder på aktivitet i tarmsystemet.
Sådana ljud tyder på bibehållen matsmältningsfunktion,
vilket är positivt.
4. Kontrollera slemhinnorna
Har slemhinnan i ögon och mun normal färg? Jämför med
frisk häst.
5. Kontrollera avföringen
Du bör konstatera om hästen över huvud taget haft avföring
och om den i mängd, färg, konsistens och lukt skiljer sig från
det normala.
VAD GÖR JAG MED HÄSTEN?
• Det är viktigt, att du verkligen studerar hästen enligt ovanstående
schema – och att du inte utelämnar någon punkt. Veterinären
får då ett bra underlag för att gradera symptomen – och därmed
för att avgöra om och hur snabbt veterinärbehandling ska sättas
in. Ofta kan veterinären efter en klar symptombeskrivning per
telefon ge hästägaren instruktioner om hur hästen ska hanteras
tills veterinären är på plats.
• Om hästen visar lättare koliksmärtor, kan det ofta vara lämpligt
att fl ytta den till en större box. Allt foder ska vara borttaget.
Hästen kan också släppas ut i till exempel en ridhusmanège
eller på en loge – eller på annat sätt ges tillfälle att röra sig fritt
under fortlöpande tillsyn. Det är olämpligt att köra, rida, longera
eller på annat sätt utsätta hästen för krävande motion. Detta
kan öka riskerna för hjärtpåverkan och andra komplikationer.
När ska jag tillkalla veterinär?
• Om hästen visar tecken på kraftig smärta eller stark oro tillkallas
alltid veterinär. Detta gäller även när hästen kastar sig omkull,
rullar över på rygg, svettas och har en puls som överstiger 70
slag per minut.
• I de fl esta fall då en häst visar koliktecken är det klokt att
ta en telefonkontakt med veterinär och låta denne bedöma
symptomen. Om hästens tillstånd hastigt skulle förvärras, har
veterinären då en god bild av det inledande förloppet.
• De fl esta av landets större hästkliniker kan utföra de operativa
ingrepp i bukhålan som kan bli aktuella vid ett kolikanfall med
häftigt förlopp. Om ingreppet utförs i tid, är prognosen för
tillfrisknande oftast god.

Hästen är blockhalt
Blockhälta innebär oförmåga att stödja på ett ben.
Den är alltså ”så halt en häst kan vara”. Detta är
en drastisk signal, och givetvis bör man så snabbt
som det någonsin är möjligt ta reda på orsaken till
den kraftiga hältan.
KONTROLLERA SJÄLV
1. Kontrollera om hästen har något sår eller svullnad som kan ge
upphov till hältan. Känn över senpaketet på skenornas baksidor.
2. Känn av benets temperatur och jämför den med det friska
benets. Känn längs hela benet – det vill säga runt hela benet
och i benets full längd. En orsak till plötslig hälta kan vara
fraktur någonstans på det aktuella benet. Se vidare under
avsnittet om frakturer.
3. Lyft upp hoven och inspektera den noga. Om du har tillgång
till så kallad visitertång, används denna för att lokalisera en
eventuell hovböld. Hovböld ger också ökad så kallad digital -
puls, vilken man kan känna baktill på ut- och insidan av kotan.
Lidanden i hoven är den vanligaste orsaken till hastigt påkommen
blockhälta. Särskilt farliga är så kallad spiktramp. Om
hästen trampat på en spik (eller annat vasst föremål) så att
slemsäcken vid strålbenet skadats kan en allvarlig, svårbotad
infektion uppstå. Om ett främmande föremål trängt in i
hoven, ska man då man avlägsnar det noga notera dess djup
och riktning. Fyll den uppvända hoven med stark Jodopaxlösning
som kan gå ner i stickkanalen då föremålet dras ut.
4. Kontrollera hästens kroppstemperatur. Vissa typer av akuta
ledinfl ammationer kan till exempel ge mycket hög feber.
Kontrollera om hästen har några sår som kan tänkas påverka
en led. Har hästen nyligen behandlats med ledinjektion, kan
injektionen ha orsakat en bakterieinfektion i leden.
5. Abnorm rörlighet i benet, ofta kombinerad med ”benljud” (så
kallad krepitation) är tecken på en allvarlig fraktur. Undersök
hästen och kontrollera symptomen enligt vad som anges
i kapitlet om frakturer. Svullnad/värme över ”senpaketet”
signalerar sen allvarlig gaffelbandsskada.
6. Senskador kan utlösa kraftig hälta.
7. Kontakta veterinär för symptombeskrivning och instruktioner
om vidare behandling. Om du inte kan lokalisera skadan,
måste röntgenundersökning i allmänhet tillgripas.
8. Bandagera hästen på det halta och det ohalta benet.
7

Frakturer
Med fraktur menar man en skada på skelettvävnaden.
Själva ordet ” fraktur” har i de fl esta hästägares
öron en mycket otäck klang, men även denna
typ av skador kan variera avsevärt i svårighetsgrad
– från mindre sprickor (så kallade fi ssurer)
till komplicerade frakturer med många brottytor.
Frakturer kan uppstå genom yttre våld eller genom överbelastning
av skelettet. En av de vanligaste orsakerna torde vara
sparkar från andra hästar. Ett antal frakturer orsakas årligen
av att hästar sparkar mot hårda, kantiga föremål, går omkull
på halt, hårt underlag eller skadas i samband med transport.
Brisfälliga staket och olämplig stallinredning är andra faktorer
som ökar risken för denna typ av skador.
Symptomen
I vissa fall kan man höra ett karakteristiskt ”knäckljud” då
frakturen uppstår – till exempel i samband med ett fall eller ett
islag i ett hårt föremål. Hästen visar ofta en kraftig smärtreaktion
och försöker avlasta kroppsvikt från det skadade kroppsdelen.
Om det är ett ben som skadats, söker hästen undvika att
stödja på benet. I vissa fall uppstår ryckningar i muskelgrupperna
kring det skadade området och hästen kommer i svettning.
Att en häst visar plötslig hälta efter att ha utsatts för ett
slag, behöver inte betyda att den drabbats av en fraktur. Slaget
kan ha träffat en nerv så att en kraftigare hälta av övergående
slag uppstått.
Vissa frakturer ger typiska symptom. Om hästen gått
omkull och slagit sig kraftigt, förlorat medvetandet och blöder
ur örat fi nns det skäl att misstänka en fraktur på skallbasen.
Vissa frakturer ger sig tillkänna i form av en hastigt påkommen
hälta, men kan vara svåra att fastställa. Detta gäller bland
annat frakturer på hovbenet och strålbenet.
Förutom de klart synliga frakturerna fi nns det en rad skelettskador
som kan vara svåra att diagnostisera. Vissa av dem ger
inte nödvändigtvis hälta som symptom. Här ned kall vi ge några
exempel på frakturer och hur de vanligen ger sig till känna.
Hovbensfraktur
Hovbensfrakturer är tyvärr ganska vanliga. Det typiska
symptomet är kraftig hälta. Hästen stöder ofta enbart tån mot
marken. Symptomen kan variera beroende på brottytan. I många
fall är symptomen likartade dem vid hovböld. I allmänhet ger
hovböld dock en högre puls. Ömheten vid undersökning med
visitertång är mer diffus vid hovbensfraktur än vid hovböld.
8
Tillkalla veterinär eftersom symptomen är svåra att särskilja.
Kotbensfraktur
Kotbensfraktur eller fi ssur på kotbenet är en av de vanligare
skelettskadorna på hästar. Ibland är hältan ganska obetydlig,
varför det är lätt att missa diagnosen. I de fl esta fall uppvisar
hästen emellertid ganska kraftig hälta, ibland kombinerande
med krepitition och kraftig fyllnad i kotleden. Vid misstanke
om denna typ av fraktur ska kotan stödjas med hårt bandage
(gips, zinklim, etc) tills veterinär ställt en säker diagnos.
Kotbensfraktur ger akut, kraftig hälta. Skadan uppkommer
oftast hos travare i samband med kraftig ansträngning. Till
symptomen hör också en fyllnad i kotleden (galla) och kraftig
smärtreaktion när kotan böjs. En slutlig diagnos ställs med
hjälp av röntgen.
VAD GÖR JAG?
• Se till att du kan hålla hästen stilla. Befria den från utrustning.
• Leta efter synliga tecken på skada – till exempel svullnad
eller sår. Se efter om du i hästens hårrem kan hitta spår efter
slag – till exempel i form av ytlig hudsvullnad, avskavt hår eller
smutsavtryck.
• Böj det ben hästen inte kan stödja på. Kontrollera om det går
att böja eller vrida i onormala lägen. Lyssna efter krepitation
(benljud). Notera i vilka lägen hästen visar starkast smärtreaktion.
• Den utsatta kroppsdelen bör förses med ett stödjande omslag.
I de fall då en häst avlastar en skadad kroppsdel, bör även de
ben som därigenom får bära en ökad andel av kroppsvikten
förses med stödbandage. Om benet belastas, kan en spricka
lätt utvecklas till en fraktur.
Kraftig hälta eller annan rörelsestörning som kvarstår under en
längre stund innebär alltid att man bör låta veterinär undersöka
om en fraktur kan ha uppstått. Detta gäller även om yttre tecken
på skelettskada saknas. Vid vissa typer av frakturer kan den hälta
som fann i inledningsskedet gå över tämligen snabbt. Vid brott
på kotsenbenet märks till exempel en övergående hälta och en
gradvis ökad svullnad i gaffelbandsgrenen.

Korsförlamning
Korsförlamning är en muskelsjukdom med typiska
symptom. Det kan vara ett allvarligt tillstånd och
ibland måste drabbade hästar avlivas. Den övervägande
delen av korsförlamningsfall beror på den
så kallade mänskliga faktorn, vilket innebär att en
omsorgsfull hästägare kan göra mycket för att
förebygga sjukdomen.
ORSAKERNA TILL KORSFÖRLAMNING
Många korsförlamningshästar drabbas av sitt anfall efter en
period av minskad motion. Ofta har foderstaten bibehållits
oförändrad. Även om det fi nns vissa frågetecken när det gäller
sjukdomens samtliga orsaksfaktorer, vet man att utfodring och
motion inverkar. Det fi nns också en ärftlig disposition för
korsförlamning.
Om hästen under en period av relativt lite arbete tillförs
större mängder kolhydrater, sker en påfyllning i musklernas
depåer av glykogen. När hästen sedan utsätts för ansträngning,
sker en hastig förbränning av glykogen i musklerna och mjölk -
syra bildas. Detta sker vi allt muskelarbete, men om glykogenmängderna
är stora och ansträngningen kraftig, hinner mjölksyran
inte transporteras bort med blodomloppet. Den åstadkommer
då en nedbrytning av muskelceller.
Genom ett blodprov kan man påvisa hur stort muskelsönderfall
hästen utsatts för. Man mäter då bland annat halterna av
olika enzym, vilka då muskelcellerna bryts ned ”läcker” ut i
blodomloppet. Även muskelfärgämnet myoglobin ”läcker” ut
och utsöndras i hästens urin. Därför är urinens färg hos kors -
förlamningshäst ofta mörkt brunröd. Detta har således inget
med blödning att göra.
Symptomen
Vid det typiska anfallet av korsförlamning börjar hästen efter
en stunds arbete att få svårt att röra sig. Ofta är det bakbenets
muskulatur som ”låses”, så att hästen efter en stund får svårt
att hålla sig på benen över huvudtaget. Svettning, fl ämtande
andning och förhöjd puls hör också till symptombilden.
Bakdelens muskelgrupper känns mycket hårda.
Symptomen kan variera avsevärt – från den klassiska
”måndagskorsförlamningen” hos arbetshästar (då hästen till och
med kan vara oförmögen att resa sig) till dagens ”tying up”
(stelhet i varierande grad) hos travare. Den sistnämnda formen
ger oftast tämligen lindriga men ändå tydliga symptom.
9
VAD GÖR JAG?
• Så snart de första symptomen visat sig bör arbetet avbrytas
och hästen hållas i absolut stillhet.
• Även vid lättare symptom ska sadel eller sele tas av och hästen
ledas till sin box. Ta bort kraftfodret och låt hästen stå inne
med täcke på för att förhindra värmeförlust.
• En häst som lagt sig ned bör hållas varm och läggas så att
tryckskador förebyggs. Kraftigt påverkande hästar behöver
behandling för att återhämta sig snabbare.
• Veterinär kontaktas snarast för vidare behandling.
Fång
Fång är en sjukdomsprocess som ger karakteristiska
symptom, men vars orsaker man trots mycket
forskning ännu inte helt klarlagt. Man vet, att
felaktig utfodring, överbelastning och hård eller
långvarig ansträngning kan ha betydelse i sammanhanget
– och att det inte sällan handlar om
samverkan mellan dessa faktorer.
Hos ston kan fång uppträda i kombination med livmoderinfl
ammation eller en ansträngande förlossning. Man vet vidare,
att ponnyraserna är speciellt utsatta.
SYMPTOMEN
Ett akut fånganfall har ofta ett drastiskt förlopp. Hästen svettas,
har hög feber och allmäntillståndet är kraftigt påverkat. Rörelseförmågan
är starkt nedsatt. En fånghäst sätter ofta bakbenen
långt under sig och rör sig med stelt framsträckta framben. Den
har mycket ont i hovarna, och rör sig som om den ”hade gått på
glödande kol”.
Varje häst med fångsymptom ska snabbt komma under veteri -
närbehandling. Snabbheten är viktig för att förebygga bestående
förändringar – i form av hovbenssänkning och rotation.
Behandlingen
I det akuta stadiet sätter man in medicinering (smärtlindrande/
antiinfl ammatorisk) samtidigt som kraftfodret dras in. Ofta
ordinerar veterinären uppföljande behandling i form av verkning
av hovarna (tvärtå) och skoningsåtgärder av olika slag.

Chock
Dessbättre är chock ett ganska ovanligt tillstånd
hos hästar. Då det förekommer är orsaken oftast
överkänslighet mot medicinering. En chockad häst
visar oftast oro, darrningar i muskulturen, svettning
och en oroligt fl ackande blick. Vissa hästar
rusar runt i boxen och är inte normalt kontaktbara.
Den kan också springa på föremål och människor
utan att reagera. I svårare fall kan hästen lägga
sig eller drabbas av medvetslöshet.
Om medicinering är orsaken, uppträder de första symptomen
oftast direkt sedan hästen givits preparatet i fråga. Penicillininjektioner
torde vara den vanligaste orsaken till reaktioner av
ovanstående slag. En häst som injiceras dagligen, kan drabbas
av chock först vid till exempel femte eller sjätte injektionen.
Oftast går chocken över så snabbt, att någon behandling
inte hinner sättas in. Någon enstaka häst har dött i samband
med penicillinbehandling.
Sårskador
Nästan alla hästägare som själva ansvarar för
hästens dagliga skötsel kommer förr eller senare
att behöva behandla sårskador av olika grad och
beskaffenhet. Insatserna för att ge ” första hjälpen”
och den uppföljande behandlingen varierar
beroende på typen av skada, men vissa tumregler
gäller vid alla typer av sår:
1. Börja med att bilda dig en uppfattning om skadans art och
omfattning. Det gör du bäst genom att tvätta bort smuts och
blod med hjälp av vatten och koksaltlösning (aldrig Jodopax).
Ofta ser en sårskada värre ut än vad den är – till exempel till
följd av blödning.
2. Om du anser att veterinär ska kontaktas, ska du noga notera
var såret sitter.
3. Vid kraftig, pulserande blödning kan en artär vara skadad.
Då ska du snabbt lägga ett så kallat tryckbandage. Varje
större sårskada bör förses med ett sterilt bandage som
skyddar sårytan – till exempel i väntan på veterinär.
10
4. Kontrollera alltid att hästen har ett verkningsfullt vaccinationsskydd
mot stelkramp.
5. Om veterinär behandlar sårskadan, ska du alltid be om
detaljerade instruktioner för den uppföljande behandlingen.
Gör klart när eventuella stygn ska avlägsnas, när bandage
ska bytas, etc.
6. Skaffa snabbt en munkorg eller så kallad halskoller om
hästen visar tendens att bita på bandaget.
Eftersom behandlingen och ”första hjälpen” varierar avsevärt
med typen av skada, har vi här sökt dela upp de olika typerna
av sårskada utifrån de ingripanden som kan krävas av hästägaren
eller av en tillkallad veterinär.
Sårskada som berör en led
Sår i kontakt med en led kräver alltid veterinär behandling.
Ofta kan det vara svårt att konstatera om och i vilken omfattning
leden har skadats. Du börjar – som vid all sårbehandling
– med att rengöra såret från blod och smuts – till exempel
genom att spola det med rent vatten från en slang.
Vid sår nära en led, bör man efter rengöring av såret böja
leden för att se om gulaktig ledvätska sipprar fram. När det
gäller gamla sår kan sårsekret ibland förväxlas med ledvätska.
Vid minsta misstanke om att leden är punkterad, tillkalla alltid
veterinär. Vid den här typen av ledskada ges antibiotika och
leden spolas som regel upprepade gånger med koksaltlösning i
större mängd.
Sår på en sena
Sårskador som berör senor behöver inte alltid vara allvarliga.
Om även senskidan – den ”säck” i vilken senan löper – har
skadats, är chansen till läkning avvaktande god.
Det fi nns emellertid en hel del allvarliga senskador som
avvaktande kan botas med rätt behandling och god uppföljande
omvårdnad.
Som vid alla typer av sårskador är det viktigt att du snabbt
bildar dig en uppfattning om skadans lokalisering och omfatt -
ning. Den vanligaste typen av senskada drabbar böjsenorna på
skenbenets baksida. Om hästen trampar igenom djupt – ”går på
ballarna” – kan senan vara avskuren.
Skador på framsidan av skenbenet kan drabba sträcksenorna.
Denna typ av skador ger sällan bestående men, även om symptomen
(till exempel i form av slappt hängande hov) kan verkar
drastiska. Sår som berör senor bör veterinärbehandlas så
snabbt som möjligt.
Ofta kräver de en regelbunden uppföljande behandling av
veterinär under kontrollerade förhållanden. Därför är det ofta
en fördel om hästen kan tas in till en veterinärklinik med goda
resurser.

Sår med kraftig blödning
Om ett sår blöder kraftigt, har en artär (pulsåder) sannolikt
skadats. I dessa fall hinner man inte invänta tillkallad veterinär.
Hästen måste få omedelbar hjälp, eftersom artärblödningar inte
upphör av sig själva. Det är således viktigt, att du agerar lugnt
och beslutsamt.
1. Lokalisera källan till blödningen. Oftast kommer blödningen
från den nedre delen av ett ben, till exempel från kronranden
eller området kring ballarna.
2. Lugna ner hästen och begränsa dess rörlighet – till exempel
genom att lägga på brems.
3. Stasa benet – det vill säga snör av blodcirkulationen med
hjälp av till exempel ett grimskaft som tvinnas runt med
hjälp av ett hårt föremål (till exempel skaftet på ett ridspö
eller en hammare).
4. Lokalisera platsen för skadan. Lägg på tryckförband.
5. Släpp av på stasen försiktigt och gradvis. Om tryckförbandet
håller blödningen i schack, kan stasen så småningom släppas.
Den får under inga omständigheter ligga på längre än en timme
eftersom kroppsvävnad som inte tillförds blod kan skadas.
Rådgör med veterinär vid varje sårskada som medfört kraftig
blödning.
Sticksår – sällan oskyldiga
Den här typen av sår är ofta förrädiska, eftersom den synliga
delen av sårytan ofta är liten. Såren upptäcks därför ofta för
sent för att behandlas med fullgott resultat.
Sticksår i till exempel en led, i hovens strålbensbursa eller i
en djupt liggande artär, kräver alltid snabb veterinärbehandling.
Risken för stelkramp är vidare särskilt stor vid sticksår,
eftersom de bakterier som utvecklar sjukdomen kräver den
syrefria miljö som djupa sårfi ckor erbjuder.
Var noga med att dagligen besiktiga din häst efter träning
och utevistelser. Undersöka varje sår noga – hur litet det än
tycks vara…
Krossår
Den här typen av sår drabbar oftast hästar i samband med
skenolyckor – det vill säga då de går omkull i hög fart eller
springer mot ett föremål av olika slag. Oftast handlar det om
hudskador över en stor del av kroppsytan, och såren går således
inte att sy. Det gäller istället att göra sårytan ren, och att
konstatera om den underliggande vävnaden har skadats. Ofta
kan till exempel senor, ledkapslar och ligament vara drabbade.
Noggrann rengöring – det vill säga sköljning med rent vatten
och koksaltlösning – är den första åtgärden. Sedan man noga
undersökt skadornas omfattning, täcks sårytan med skyddande
salva och om möjligt även med bandage. Så kallade balltramp
är ofta omöjliga att sy. Här kan läkningen ofta påskyndas
genom att hela sårområdet gipsas in – efter att ha rengjorts
mycket noga.
Skärsår
Skärsår bör i allmänhet alltid sys – antingen de bara har gått
igenom huden eller genom underliggande muskelvävnad.
Om en hudfl ik har lossnat och bildat en fi cka, kan såret lätt bli
infekterat. Därför förses det ofta med dränering.
Många skärsår upptäcks inte direkt. Detta gäller speciellt
då hästar skadas under betesgång. Även ett smutsigt äldre sår
med svullnad i sårområdet kan i vissa fall sys. Veterinären
klipper då i allmänhet bort en del av sårkanten för att komma
ned till frisk vävnad – i vilken stygnen kan fästas. Även om
stygnen inte håller lika länge som i ett färskt sår, påverkas
läkningen i allmänhet gynnsamt av att såret sys.
Infektioner
STELKRAMP
Stelkramp är en mycket farlig sjukdom vars utgång nästan
alltid är dödlig. Vaccination ger ett mycket effektivt skydd, och
under senare år har antalet stelkrampsfall tack vare detta minskat.
Stelkramp förorsakas av en sporbildande bakterie som bara
kan föröka sig i syrefria miljöer. Bakterien bildar ett gift (toxin)
som påverkar nervsystemet. Oftast kommer den in i kroppen
via sår. Särskilt farliga är sår med djupa stickkanaler eller
djupa sårfi ckor. Här fi nns den syrefria miljö där bakterien kan
utvecklas. Kontrollera rutinmässigt hästens vaccinationsskydd
mot stelkramp vid varje sårskada.
De klassiska symptomen är muskelkramper. Hästen intar
en ”sågbocksställning” med framsträckt huvud och lyft svans.
Efter hand börjar det så kallade tredje ögonlocket att falla fram
över ögongloben.
Behandlingen är tyvärr ofta förgäves. Om hästen ännu inte
gått omkull, kan det emellertid vara lönt att försöka. Hästen
ska då snarast transporteras in till djursjukhus.
HÄSTINFLUENSA
Hästinfl uensa orsakas av ett virus. Det är en mycket smittosam
sjukdom, som i första hand smittar genom hästens utandningsluft.
De vaccin som fi nns idag är effektiva. Även om vaccination
inte ger ett fullständigt skydd, medverkar den till att sjuk -
domens förlopp blir lindrigare och spridningen minskas. Symptomen
hos ovaccinerade hästar är hög feber, rikligt näs fl öde
och kraftig, skrällande hosta. Förloppet kan bli utdraget, och
inte sällan tillstöter andra infektionssjukdomar som kan ge
11

hästen allvarliga men – till exempel kronisk luftrörskatarr och
hjärtmuskelinfl ammation. Det fi nns således goda skäl att hålla
din häst vaccinerad – och att snabbt underrätta veterinär om du
ser några tecken på infl uensa i stallet.
KVARKA
Kvarka är en mycket smittosam sjukdom som orsakas av
bakterier. Hästen får hög feber, kraftigt, segt gulgrönt näsfl öde
och hosta. Svalgets lymfknutor svullnar upp – vilket kanske är
det mest typiska symptomet på kvarka. Så småningom uppstår
bölder under och mellan underkäkens båda grenar.
Om man misstänker kvarka, har man laglig skyldighet att
snarast möjligt tillkalla veterinär. Stallet ska isoleras och sjuka
hästar kan behöva behandling. All utrustning som smittade
hästar har varit i kontakt med – till exempel grimmor, transporter
och krubbor – ska rengöras minutiöst noga.
Kvarkbakterien är penicillinkänslig. Sjukdomen den orsakar
kan ändå vara svår att behandla, eftersom den kan kapsla in sig
i kroppen. Det fi nns inte något effektivt vaccin mot kvarka. Det
enda sättet att skydda sig på, är att vidta alla de åtgärder som
kan bidra till att försvåra smittspridningen.
Effektiv bremsning
minskar ofta risken
Bremsning innebär, att man indirekt påverkar
hästens nervsystem så att den paralyseras – det vill
säga blir orörlig och mindre benägen att reagera
på smärtsignaler. Effekten liknar den vid akupunktur.
Puls och blodtryck sjunker.
Som de fl esta läsare vet, är den vanligaste metoden att använda
ett speciellt redskap – så kallad brems – i vars ände det sitter en
repslinga. Denna läggs kring hästens överläpp och tvinnas då
bremsen vrids om. Genom det tryck som då uppstår, kommer
en lugnande effekt att inträda. Bremsen kan också vara utformad
som en tång i lättmetall. Effektiv bremsning kan bespara en
skadad häst mycket lidande.
I vilka nödsituationer bör man bremsa snabbt?
I de fl esta situationer då en häst är allvarligt skadad bör dess
rörlighet begränsas så mycket som möjligt. Frakturer och kraftiga
blödningar riskerar till exempel oftast att förvärras om hästen är
skärrad och inte kan hållas stilla. Möjligheten att hejda en kraftig
artärblödning med tryckförband förutsätter i de fl esta fall att
hästen kan kontrolleras. Bremsning kan vara till stor hjälp om
12
hästen värjer sig vid beröring av den skadade kroppsdelen.
Hästen som fastnat i inrednings- eller utrustningsdetaljer
åsamkar ofta sig själva skador då de försöker ta sig loss.
Exempel på sådana situationer är till exempel då hästen tryckt
en framhov genom ett boxgaller eller en höhäck, då den fastnat
i ett staket, kommit att bli hängande på mellanlämmen eller
uppbindningsbommen i en transport eller gått omkull och
fastnat i en del av ett hinder.
En häst som går omkull under körning, fastnar ofta i sele
och vagn på ett sätt som vållar skador om den försöker resa sig.
Speciellt påtaglig är risken om hästen slagit och ”grenslat”
någon av vagnens skaklar med bakbenen, om den snärjt in sig i
draglinor eller andra utrustningsdetaljer eller om både häst och
vagn tippat omkull. Det gäller då att hålla kvar hästen i liggande
läge. Hur detta sker behandlas i ett separat avsnitt i den här skriften.
Bremsning gör ofta hästen mindre benägen att försöka resa sig
eller att öka skaderisken genom att försöka sparka sig fri.
Många allvarliga skador hade kunnat undvikas om hästar i
nödsituationer hade bremsats tillräckligt snabbt. I alla lägen då
hästen själv förvärrar sin situation eller ökar skaderisken genom
rörlighet, kan bremsning snabbt tillgripas.
Om jag inte har någon brems?
En brems bör fi nnas i varje stall. Häng den väl synlig och lätt
tillgänglig på en bestämd plats i stallet, så att man snabbt kan
få tag i den. Man väljer varken plats eller tidpunkt för olyckstillbud.
Det är således inte självklart, att man har tillgång till
en brems just när olyckan är framme. Därför är det viktigt att
man lär sig hur man åstadkommer en ”bremsningseffekt” utan
själva redskapet. Utan tillgång till lämpligt redskap kan man
bremsa hästen genom att ta ett kraftigt tag om dess mule.
Koncentrera trycket till en avgränsad yta – till exempel genom
att pressa hårt mot munnen. I många fall krävs det ett ganska
ordentligt tryck för att först få hästen att stå stilla, men detta
tryck kan lättas successivt.
För att sätta brems på hästen, kan det ibland vara nödvändigt
att ta rejält grepp om ett eller båda av dess öron. Man bör
emellertid inte använda brems direkt på örat eftersom känslig
vävnad då kan skadas.
Hur bremsar man effektivt?
Den som bremsar hästen ska handskas bestämt och resolut och
om möjligt stå tätt inpå hästen. Stå alltid med skuldran mot
hästbogen. Skulle hästen då resa sig, knuffas man undan av
dess bog och kan inte träffas av framhovarna. Undvik också att
stå rakt framför hästen. Vi vill emellertid betona att de fl esta
hästar står lugnt för brems.
Om den bremsade hästen ”snarkar” eller försöker lägga sig,
lättar man omedelbart på trycket från bremsen. Om man
använder en brems av den traditionella modellen ska denna
vridas om nedåt. Annats vrider man lätt mulen på ett sätt som
kan innebära hinder för hästens andning.

”Bremshygien” – ett försummat kapitel
I större stallar kommer en brems ofta att användas på ett antal
hästar. Det ligger således i sakens natur, att bremsen vid vissa
typer av infektionssjukdomar kan vara bärare av smittämnen
från en häst till en annan. Näsfl öde från snuviga hästar fastnar
till exempel lätt på bremsens repslinga.
För att motverka att smitta sprids via bremsen ska denna
efter användning sköljas av med tvål och vatten och en desinfektionslösning
– till exempel i Virkon. Repöglan bör bytas
ofta, då den lätt blir stel av upprepad tvättning.
Hästen har fastnat och
gått omkull
Ibland kan det vara mycket angeläget att hålla
kvar en häst som gått omkull i liggande ställning.
Detta gäller till exempel då en häst under körning
gått omkull och fastnat i vagnen eller den övriga
utrustningen.
Svårt skadade och ymnigt blödande hästar som lagt sig ned av
matthet eller chock, klarar sig i allmänhet bäst om de inte
ideligen söker komma ner på fötter igen. En svårt skadad häst
löper dessutom ofta risken att gå omkull igen, och skadan kan
då förvärras ytterligare.
Den som assisterar veterinären under en operation i samband
med svårare skada, har dessutom nytta av att känna till
hur man håller kvar en häst som lagts omkull med muskelförlamande
injektion till dess narkosmedlet hunnit verka.
Handla bestämt
Om du beslutat dig för att hästen måste hållas kvar i liggande
ställning, gäller det att sätta kraft bakom det beslutet. Du
närmar dig hästen från ryggsidan och söker att pressa ned
huvudet. Det här stadiet är svårast. Det gäller att lägga tyngden
så nära hästens huvud som möjligt – och att pressa på med hela
sin kroppstyngd.
Så snart hästens huvud är på väg ned mot frambenen, bör
det dras bakåt, så att nosen dras i riktning från bringan och
halsen sträcks i en båge bakåt. På detta sätt låser man de nerv-
och muskelfunktioner som hästen använder då den reser sig.
När hästens huvud väl vilar mot marken, pressar du med
knä eller armbåge mot dess hals – fortfarande så nära huvudet
som möjligt. Ju längre ut mot huvudet du lägger tyngdpunkten,
desto svårare är det för hästen att lyfta huvudet. Det är vidare
viktigt, att halsen bibehålls sträckts i en båge bakåt.
Har man väl fått det här greppet om hästen, är det förvånansvärt
lätt att hålla den kvar. Det verkar faktiskt som om de fl esta
hästar ger upp när de känner att de inte kan resa sig. Att huvudet
är fi xerat har en viss paralyserande verkan. Detta gäller emellertid
endast så länge hästen inte utsätts för någon beröring.
Många gånger måste man emellertid fl ytta hästen för att kunna
frigöra den från utrustningsdetaljer, påbörja första hjälpen, etc.
Då kan hästen bli skrämd, och dess första refl ex är i allmänhet
att försöka resa sig eller sprattla sig fri.
Försök att bremsa innan du berör, lyfter eller fl yttar en
liggande häst. En häst som ligger ned och av skrämsel börjar
sparka kring sig utgör alltid en säkerhetsrisk för de människor
som fi nns i dess närhet. Bremsning minskar ”retningströskeln”
och gör hästens reaktioner mindre explosiva. Hur man går
tillväga vida korrekt bremsning behandlas i ett tidigare kapitel
i den här skriften.
Hästen ofta uppskrämd
När en häst som gått omkull ska resa sig igen, är det viktigt att
den är försedd med tygel, töm eller grimskaft. En häst i den här
situationen är ofta uppskrämd, och kan vilja springa iväg så
snart den kommer på fötter. Den som handskas med hästen ska
vara beredd på detta.
Ibland kan det vara svårt att veta, om en svårt skadad häst
ska lyckas hålla sig på benen och själv ta sig från platsen. Tänk
på din egen säkerhet om hästen skulle falla på nytt. Välmenta
försök att stötta en häst som är på väg att falla kan till exempel
innebära en stor risk. En häst som faller handlöst utgör en given
fara.
Slutligen ska vi behandla ännu ett riskmoment. Det händer
att hästar som trampat upp i fasta föremål och fastnat, inte kan
frigöras från dessa så länge de befi nner sig i liggande ställning.
När hästen sedan reser sig upp sitter kanske en del av till exempel
ett fårstängsel eller en vagn kvar kring ett av bak benen. Hästen
– som legat tämligen still så länge huvudet var fi xerat vid
marken – kan då börja sparka våldsamt för att göra sig från det
främmande föremålet. På så sätt ökas ibland risken för en
allvarlig följdskada.
I situationer som den ovanstående bremsar man hästen
innan den reses. Ibland kan det vara svårare att resa hästen i
bremsat tillstånd, men för det mesta går det bra om man hjälper
till genom att ge den stöd. Om hästen måste hållas liggande
länge är det bra om något mjukt (till exempel en jacka) läggs
under dess huvud för att skydda ögat.
13

Hästen har fastnat
och står upp
Den här situationen kan uppstå till exempel om
hästen fastnar med bettringen eller grimman i ett
utskjutande föremål, eller då den fastnar med ett
ben i ett staket.
I de fl esta situationer då en häst känner att den sitter fast, reagerar
den mycket explosivt. Om den fastnat med ett framben, är det
troligt att den kastar sig bakåt och drar allt vad den förmår för
att komma loss. I en sådan situation hjälper det inte att man
försöker tala lugnande till hästen eller klappa den. Man måste
alltid ingripa drastiskt och resolut.
Håll hästen stilla
Om man inte direkt kan befria hästen – till exempel genom att
dra av den tränset (då tränsringen fastnat) eller sparka loss en
hov (till exempel i ett boxgaller eller i ett spjällstaket) – bör all
kraft inriktas på att hålla hästen stilla så att den inte själv ökar
risken för allvarligare skada. Detta sker bäst genom att man
snabbt och resolut tar ett kraftigt ”bremstag” om överläppen på
hästen (se avsnittet om bremsning).
Försök snabbt att begränsa hästens rörelsefrihet. Detta sker
bäst genom att man binder upp hästen kort så att dess rörelsefrihet
blir så gott som obefi ntlig. Känslan av att sitta oåterkalleligen
fast med huvudet har en paralyserande verkan på många
hästar. För att man ska lyckas binda upp hästen på det här sättet
krävs att man har tillgång till lämpligt uppbindningsmaterial
och att man är fl era personer som kan hjälpa till.
Glöm inte din egen säkerhet
I situationer som ovanstående är det tyvärr ganska lätt att
bortse från den egna säkerheten. En häst som kastar sig för att
komma loss går lätt omkull – och risken att få den över sig
måste givetvis beaktas. Är utrymmet dessutom trångt, väger
man risken för hästen mot risken för skada av sin egen person.
Närma dig alltid en häst som fastnat med hög ”fl yktberedskap”.
Det är viktigt, att man iakttar hästens reaktioner då man
närmar sig. Vissa hästar kan förändra beteende då de sitter
fast. En del kan t o m bli aggressiva. En känd norsk travtränare,
Gunnar Eggen, blev till exempel illa biten då han försökte hålla
kvar en häst som gått omkull i ett lopp. Det är således inte
självklart, att den häst du delar vardagen med är samma individ
då den sitter fast i ett staket eller ett boxgaller. Den har en
medfödd skyddsinstinkt som ibland kommer fram i den här
typen av situationer.
De mest effektiva åtgärderna är de som du kan göra på det
förebyggande planet. Se till att staket eller boxgaller är
14
konstruerade så att hästen inte kan fastna i dem. Parkera inte
cyklar eller vagnar intill de utrymmen där hästarna står
uppbundna vid den dagliga skötseln.
Hästen skenar!
Med sken menar man att hästen springer iväg i
hög fart och att den då blir i stort sett omöjlig att
kontrollera för ryttaren eller kusken. Förr i världen
talade man om att hästar ”durkade”. Detta
ord kommer från tyskans ”durchgehen” (bryta
igenom) – vilket ganska bra beskriver vad som
egentligen händer.
Det är mycket sällan en häst skenar på det här sättet. Däremot
har vissa hästar en tendens att ligga hårt på bettet – att ”pulla”.
Vissa hästar kan bli svåra att kontrollera därför att bettet vid
arbete i högt tempo kommer att ligga mot eller kila sig fast
mellan kindtänderna. Man brukar då tala om hästar som ”tar
bettet”.
VAD GÖR JAG SOM RYTTARE?
Om man under ridning tappar kontrollen över sin häst, ska man
försöka förkorta tygelgreppet – och göra detta med så små
rörelser som möjligt. Om man sliter och drar, kan detta bidra
till att hästen blir ännu mer uppjagad. Att ”såga” hästen i
munnen med växelvisa tygeltag är sällan effektivt. På vissa
hästar utlöser detta refl exen att slå upp huvudet, vilket ökar
risken för att bettet ska hamn mot eller mellan kindtänderna.
Tygelföringen ska vara så låg och så fast som möjligt. Det
är ofta effektivt att pressa handens knogar hårt mot hästhalsens
ena sida och bibehålla ett fast tygelstöd på den sidan – samtidigt
som man tar igenom serier av korta, håra och stumma förhållningar
i den andra. Om man tar igenom ett tygeltag samtidigt
som man släpper tygelstödet på den motsatta sidan, mister
tygeltaget mycket av sin effekt. Man riskerar dessutom, att
bettet kommer att dras genom hästens mun.
Det är oftast lättast att uppnå balans och stadga om man
intar lätt sits på en häst som är på väg att ”gå ifrån” en. Lätt sits
är också en förutsättning för den låga tygelföring som man
eftersträvar i den här situationen.
På öppna ytor kan det vara fördel att söka leda in hästen på
ett böjt spår. Man måste planera vägen noga – och ta hänsyn till
terrängens beskaffenhet och underlaget. En snäv sväng på ett
underlag av blöta höstlöv kan i högt tempo leda till en otäck
kullridning. Om man lyckas leda in hästen på ett stort cirkelformigt
spår blir den i allmänhet lättare att kontrollera. Man

minskar cirkeln successivt och söker sakta av. De få hästar som
har en återkommande benägenhet att skena bör behandlas med
förebyggande åtgärder. De ska givetvis endast ridas av rutinerade
ryttare. Foderstaten kan också vara en faktor som påverkar
hästens beteende, och här måste man prova sig fram individuellt.
Ryttaren måste också skärskåda sina ”ridvanor”. En häst
som varje dag galopperas i hög fart i en viss uppförsbacke,
kommer med tiden att bli ”programmerad” att ta fart i just den
(och kanske alla liknande) backar.
Det är, vilket vi redan påpekat, ytterligt sällan som hästar
skenar besinningslöst under ryttare. Däremot kan de av nervositet
eller ”friskhet” bli svåra att reglera – något som ryttaren
givetvis upplever som obehagligt. Den orutinerade ryttaren bör
aldrig rida ut på en häst som kan bli svår att kontrollera. Innan
man ger sig ut på en okänd häst är det viktigt att man har en
grundlig ridutbildning bakom sig.
En häst som genom tålmodig utbildning lärt sig att ”lyssna”
till sin ryttare, kommer i allmänhet att göra det i alla tempon
och i alla miljöer. En bra grundutbildning av hästen är således
den bästa garantin även i det här avseendet.
VAD GÖR JAG SOM KUSK?
En rejäl skentur med häst och vagn får i allmänhet värre konse -
kvenser än då en häst blir okontrollerbar under ridning. Vi ska
här särskilt behandla några av de situationer som en relativt
orutinerad kusk kan hamn i vid körning av travhäst, eftersom
allt fl er travhästar i vårt land tränas av amatörtränare med
ganska liten körvana.
En vanlig orsak till problem är att hästen ”pullar” – det vill
säga ligger så hårt på bettet att man inte orkar hålla den. Detta
kan givetvis i sig orsaka mycket otrevliga situationer. Speciellt
otäckt kan det bli, om hästen börjar slå i någon del av vagnen
med bakbenen. Den kan då bli riktigt skrämd och skena utan
möjlighet till kontroll. Problemen börjar i allmänhet då man
känner, att de tre fi ngrar som håller tömmen handstropp inte
orkar bibehålla sitt grepp. En hårt pullande häst kan helt enkelt
räta ut fi ngrarna.
De bästa i den här situationen är att föra in hela handen i
hanstroppen – så att den vilar mot den inre delen av handleden.
Handen knyts hårt, och handleden vrids inåt. Bytet av tömgrepp
utförs med så små rörelser som möjligt – så att hästen
inte blir ännu mer uppskärrad. Många gånger räcker det inte att
ta så kallat ”björntag” på det sätt som beskrivits ovan. En häst
som ligger stenhårt kan göra det svårt att bibehålla handledens
höjd. Om handleden rätas ut, kan handstroppen glida av handen
och tömgreppet därmed förloras.
För att få ytterligare grepp för man in hela handen i hand -
stroppen och tar grepp om den så att den löper ut mellan ringoch
långfi ngret. Nu sitter stroppen hårt fi xerad i handen. Om
man har för stora handskar på sig, kan problem ändå uppstå.
Det fi nns då en risk att handsken glider av handen. Kör därför
alltid i handskar som slutar till hårt kring handleden.
Stor risk om hästen slår
Ett annat problem är hästar som vill slå. En häst som slår innebär
alltid en stor risk för den som kör – även om man inte sitter
i en tävlingssulky. Var mycket noga med att förebygga den här
ovanan. Vilka åtgärder man vidtar, beror på varför hästen
börjar slå.
Unghästar kan slå av livsglädje och friskhet. Det låter
oskyldigt, men konsekvenserna kan bli mycket allvarliga. En
del ston utvecklas till ”slåkulor” på grund av förändringar i
hormonbalansen. Vissa hästar slår elakt – det vill säga för att
träffa. Den värsta kategorin torde dock vara hästar som slår för
att värja sig – så kallade ”bakrädda” hästar. Om de slår ut och
träffar till exempel vagnen, fortsätter de ofta att slå av ren rädsla.
Många olyckor med slående hästar hade kunnat undvikas
om man använt riktig utrustning. Vi ska därför se lite närmare
på ett antal utrustningsdetaljer som har intresse i det här
sammanhanget.
Alla hästar som har en tendens att slå – oavsett orsaken till
beteendet – ska köras med så kallad slagrem. Denna fästs
mellan vagnens skalmar och löper sedan över hästens kors. Det
är viktigt, att slagremmen fi xeras vid selens ryggstycke, så att
den inte glider, irriterar hästen och ökar risken för att denna
ska slå. Remmen håller ned hästens kors och minskar risken
för att den ska få upp bakbenen tillräckligt högt för att träffa
kusken eller grensla en skalm. Den ger dock inget fullständigt
skydd.
Vissa hästar utvecklar en vana att veva och slå med svansen
under körning. Många gånger börjar hästen att piska med
svansen som en reaktion på maningar från kusken. Om
körsvennen är orutinerad eller ouppmärksam, kan det hända att
hästen lyckas lägga avansen över tömmen och på så sätt knipa
fast den. När man sedan försöker frigöra tömmen genom att
dra i den, brukar hästen knipa ännu hårdare med svansen. Om
man fortsätter att dra, riskerar man att hästen slår. Problemet
kan förebyggas genom att svansen binds fast i vagnen eller att
man använder en så kallad svansgaffel – ett svansstycke med
skenar att binda fast svansen vid.
Genom att använda en så kallad checkrem som håller upp
huvudet på hästen, kan man i vissa fall förhindra att hästen
sänker huvudet tillräckligt mycket för att kunna slå. Nackdelen
är, att checkremmen samtidigt låser hästens huvud i ett läge
som kan medföra ryggömhet vid körning i kuperad terräng.
Då man kör med checkrem, bör terrängen vara plan och vagnen
tämligen lätt. Dessutom tillpassas checkremmen längre än vid
tävling och snabbarbete.
När en häst börjar slå inriktar man sig på att parera med
kraftiga växelvisa tömtag. Det gäller att rubba hästens balans
så mycket att det blir svårt för den att slå. Dessutom har man
ofta en fördel om man kan köra undan i ett ganska högt tempo.
Det blir då svårare för hästen att slå med bibehållen balans och
detta känner de fl esta hästar intuitivt. Det är i allmänhet riskfyllt
att börja skritta med en häst som försöker slå.
15

Om hästen slår så högt att den får ett ben över en skalm,
befi nner både häst och kusk i en allvarlig risksituation. Läget
är egentligen ganska hopplöst, och man kan inte göra mycket
för att direkt rätta till situationen. Många gånger är det faktiskt
bäst om hästen går omkull innan den hunnit tillfoga sig själv
allvarlig skada. Det är bra om man har möjlighet att dra ned
den i ett dike eller köra ut i lössand/lössnö. Sedan försöker
man att till varje pris hålla kvar hästen liggande till dess hjälp
anländer. Den väntan kan givetvis bli mycket lång…
I hopplösa situationer – till exempel om hästen har slagit
och trasslat in sig i tömmarna – är det ofta bäst att försöka ta
sig ur vagnen innan hästen fått upp farten. Det sker bäst genom
att man samtidigt svänger över båda benen åt samma håll och
glider av vagnen med ryggen i färdriktningen. Man bör emellertid
komma ihåg, att en kusklös vagn med skenande häst
utgör ett stort riskmoment i trafi ken. Därför ska man till varje
pris försöka förebygga att olyckor av det här slaget uppstår.
UTMANA INTE ÖDET
Som tämligen oerfaren körsven ska man inte ge sig på till
exempel unghästkörning, snabbarbete med heta hästar eller
korrigering av hästar med lynnesfel. I sådana fall anlitar man
istället någon av de proffskuskar som fi nns vid närmaste
travbana. Tänk också på, att den tävlingshäst som inte vållar
dig minsta bekymmer vid körning hemma på skogsvägarna,
kan genomgå en drastisk ”förvandling” vid körning inne på
travbanan.
Inte så få olyckor med travhästar förorsakas av bristfällig
utrustning. Se till, att selar, vagnar och huvudlag är i bästa
skick och kontrollera alltid anspänningen innan du kör ut med
hästen. Det kan också vara berättigat att rådgöra med en erfaren
tränare om din hästs utrustning under körningen till vardags.
16
Det brinner i stallet
De fl esta stallmiljöer erbjuder gynnsamma förutsättningar
för spridning av brand. Därför kan vi
inte nog betona vikten av brandförebyggande
åtgärder. Många av de vanligaste brandorsakerna
kan förebyggas genom en högre grad av ”brandmedvetande”.
Vad som är viktiga förebyggande
åtgärder kan variera från stallbyggnad till stallbyggnad.
NÄR ELDEN ÄR LÖS
I vilken ordning du vidtar åtgärder vid brand beror bland annat
på stallets beskaffenhet, om det är tomt eller fyllt med hästar
och på eldsvådans omfattning och intensitet. Gå i tankarna
igenom ditt handlingsschema vid brand.
1. Ta ut samtliga hästar. Även hästar som står långt från själva
eldhärden kan få allvarliga rökskador eller skadas på grund
av att de grips av panik. Se om möjligt till, att hästarna har
grimma på sig.
2. Släpp inte hästarna lösa utanför stallet. Risken för att de ska
springa tillbaka in i ett brinnande stall är mycket stor. Försök
släppa hästarna i en rasthage eller få tag i någon som håller
dem. Kanske kan du binda upp dem utomhus.
3. Underskatta aldrig en stallbrand. Även om elden tycks väl
avgränsad, kan den snabbt blossa upp och sprida sig – till
exempel till följd av oförutsedda vinddrag och att damm eller
stråfoder antänds. Det är alltid säkrast att utrymma stallet.
4. Sätt inte in hästar i stallet förrän Brandförsvaret kontrollerat
att släckningen är fullständig.
Hästar med rökskador ställs utomhus, i paddock eller utebox.
Brända hudytor täcks med lämplig salva för att förhindra
infektion. Ta snabbt kontakt med veterinär.

Nödsituationer
under transport
Den vanligaste typen av transportskada torde vara
att hästen vid avlastning skaver något av skenbenen
mot lastlämmens kanter eller sträcker sig efter att
ha halkat på lämmen. Detta är onödiga skador,
vilka kan förebyggas genom effektivt skyddande
bandagering, genomtänkt hantering av hästen och
en ”halkfri” yta på lämmen till transporten. Här
ska vi istället behandla några typer av akuta
nödsituationer.
Huvudet under uppbindningsbommen
Om hästen under transport får huvudet under uppbindningsbommen,
beror detta i allmänhet på att hästen bundits upp med
för långt grimskaft. Lossa bommen omedelbart. Om detta inte
är möjligt, försök att snarast lasta av hästen.
Hästen har lagt sig
En anledning till att hästar ”lägger sig” i transporten är att
golvet är halt. Vissa hästar får panik om den inte får plats för
att bredda sin benställning ordentligt för att hålla balansen
under färden. Sådana hästar kräver extra utrymme. I ett litet
2-hästarssläp tar du få bort mellanlämmen och låta hästen
disponera båda platserna. Ska hästen fraktas i större hästbuss,
meddelar du transportören att hästen kräver extra plats.
Om en häst har gått omkull i transporten efter att dessförinnan
ha ”klättrat” på mellanlämmen, kan du utgå ifrån att den stått
för trångt. Lasta då av hästen och ordna så att den får mer plats.
Om du ska transportera hästen en kortare sträcka, kan det
ibland vara bäst att låta den förbli liggande – det vill säga under
förutsättning att den ligger lugnt och inte gör några försök att
resa sig. Det vanligaste är emellertid, att hästen på sitt begränsade
utrymme ”klättrar” för att komma upp. Den kan då lätt
komma till skada. Om hästen ligger på rygg, ska den omedelbart
lastas av.
Om hästen ligger ner och hänger kvar i uppbindningen,
löper den risk att skada sig allvarligt. Koppla loss den snarast
– i värsta fall genom att skära av uppbindningen eller grimman.
Försök bibehålla möjligheten till kontroll över hästen. Fäst ett
grimskaft i grimman innan du kapar uppbindningen. Lägg på
hästen en annan grimma med grimskaft om du måste skära av
grimman. En panikslagen häst som inte kan kontrolleras är ett
riskmoment ur alla syndpunkter.
Gå aldrig in till en häst som ligger ner på ett begränsat
utrymme – hur illa skadad den än verkar vara.
Hästen har ”gått över” bommen eller mellanlämmen
I ovanstående fall bremsas hästen för att förhindra den att
sparka runt och öka risken för skada. Om brems saknas,
använder du handen runt mulen. Sedan inriktar man sig på att
få loss bommen respektive mellanlämmen. Var försiktig när du
närmar dig en häst som sitter fast. Även snälla hästar kan
reagera mycket aggressivt i den situationen.
Hästen slänger sig ur vid avlastning
En del hästar kan utveckla ett ”avlastningsbeteende” som
gränsar till lynnesfel. Det vanligaste problemet torde vara, att
hästar då de ska backas ur ett hästsläp kastar sig bakåt så snart
lämmen börjar fällas ned. Detta kan leda till allvarliga olyckor.
Hästen kan slå över bakåt, vilket alltid innebär risker för skada
på ryggraden och halskotpelaren. Det är inte ovanligt, att
hästar slår ”kullerbytta” över den järnlänk som sitter mellan
släpets vägg och mellanlämmen. Detta leder nästan alltid till
skador. Dessutom innebär den här typen av tillbud alltid en risk
för de människor som handskas med hästen – inte minst för
den som ska fälla ned lämmen.
Stressfri avlastning är ett måste om en häst med det här
beteendet ska kunna ”avprogrammeras”, men hos äldre hästar
är beteendet tyvärr ofta väl befäst. Man får istället inrikta sig
på att göra det bästa möjliga av situationen. I vissa fall kan man
fördröja hästens explosiva reaktion då lämmen fällts genom att
ge den något att äta medan den står kvar på släpet. Vänj hästen
vid att stå en stund innan den lastas av, och distrahera den på
olika sätt. Många gånger hjälper det att gå in och ”snacka” och
kela med hästen en stund.
Bremsning kan hjälpa på en del hästar, men långt ifrån på
alla. Ibland kan det vara bra att fälla ner överlämmen och koppla
loss hästen från uppbindningen – så att den kopplad till ett
grimskaft kan få se sig om bakåt. Om det fi nns andra hästar i
miljön kan den då distraheras av dem och ”glömma” sitt tråkiga
beteende vid avlastningen.
En häst som har för vana att kasta sig av, ska alltid vara
kopplad till en längre lina. Försök aldrig att hålla kvar hästen
med våld – det förstärker bara dess benägenhet att kasta sig
bakåt. Den som lastar av hästen ska undvika att gå under uppbindningsbommen
under avlastningen. En orolig häst innebär
alltid risk för att man kan komma i kläm. Låt linan löpa ut då
hästen förfl yttar sig bakåt, och låt en medhjälpare utanför släpet
”fånga upp” den lätt sträckta linan så snart hästen kommit ned
på marken.
Om man följer den här rutinen kommer en del hästar att
successivt bli mindre svårhanterliga, eftersom de lär sig att
avlastningen inte medför något obehag.
17

Hästen måste avlivas Transport av sjuk
eller skadad häst
De fl esta hästägare värjer sig från tanken på att
deras häst någon gång kan komma i situationen att
den måste avlivas. Om hästen till exempel skadas
svårt i samband med en olyckshändelse är beslutet
om avlivning ofta mycket svårt att fatta för den
ovane hästägaren. Det är också omöjligt att ge
några som helst konkreta råd. Här ska vi bara ta
upp några synpunkter av allmän karaktär.
VETERINÄR VET ALLTID BÄST
I samband med olycksfall ter sig till exempel blödningar och
vissa chocktillstånd hos hästen ofta mer hotande ut än vad de
i själva verket är. Vissa typer av skador kan ge kraftiga hältor
utan att för den skull nödvändigtvis sätta hästens framtida
brukbarhet ur spel. Årligen avlivas ett antal hästar således
”i onödan”. I dess fall har beslutet om avlivning ofta fattats av
ägaren, och i det goda uppsåtet att hästen inte ska utsättas för
onödigt lidande.
Alla skador innebär någon form av lidande för hästen och
av de yttre symptomen kan det för en lekman vara mycket
svårt att avgöra i vilken utsträckning hästen bör avlivas av
humanitära skäl. Det är således alltid bäst om man kan överlåta
beslutet om eventuell avlivning till veterinären.
Humanitära skäl – inte försäkringsgrundade
Det är givetvis riktigt, att hästar som lider svårt av skada eller
sjukdom ska befrias från sitt lidande genom att man avlivar dem.
Vår djurskyddslagstiftning ålägger djurägare detta ansvar.
Samtidigt är det viktigt att veta, att avlivning av detta skäl inte
självklart innebär att hästens värde kan ersättas via försäkringen.
Den försäkringsmässiga skaderegleringen grundar sig
på en bedömning av skadans betydelse för hästens framtida
brukbarhet. Därför ska en häst som avlivats i samband med
akut skada/sjukdom för skaderegleringens skull alltid obduceras.
Detta sker på slakteri eller djursjukhus. Samråd med ditt
försäkringsbolag om vart hästen eller delar av den ska skickas.
Viktiga telefonnummer
Det fi nns i princip två sätt att få hjälp med avlivning av en häst
i samband med akut skada eller sjukdom. Du kan anlita nödslaktservice
vid ett slakteri eller låta veterinär avliva hästen.
I det senare fallet kan hästen då ofta avlivas genom en intravenös
injektion. Ta dessförinnan reda på var du ska göra av den
avlivade hästen.
Du gör klokt i att skriva upp de telefonnummer som kan bli
aktuella i samband med avlivning av din häst – hur trist själva
tanken på en sådan situation än ter sig.
18
Många akut skadade eller sjuka hästar får aldrig
chansen till effektiv smärtlindring och behandling
därför att deras ägare anser att de inte kan transporteras.
I påfallande många fall går det faktiskt
att transportera även svårt skadade och sjuka
hästar, och många gånger är det värt ett försök.
Behandlingsresurserna – inte minst för snabba
kirurgiska ingripanden – är givetvis många gånger
bättre på en välutrustad hästklinik än ute på fältet.
HÄSTEN STÅR PÅ ”TRE BEN”
Ett vanligt skäl till att hästägare inte vill lasta en skadad häst är
att den tappat stödförmågan på något av sina ben. Eftersom
detta kan vara tecken på en allvarlig skada, är det emellertid
viktigt att hästen får tillgång till goda behandlingsresurser.
Om hästen inte visar tendens att lägga sig, kan det således vara
riktigt att trots allt försöka transportera in den till en hästklinik.
En ”trebent” häst ska ha rejält stöd under transporten. Både
det skadade benet och de övriga bör ha ordentliga stödbandage.
Transportens mellanläm bör stadgas upp så att den kan bära en
stor del av hästens kroppstyngd – till exempel genom att man
packar hårt pressade halmbalar mot den. Givetvis anpassar
man sin körning så att hästen kan bibehålla balansen.
Lastning av liggande hästar
Liggande hästar innebär givetvis vissa problem i samband med
transport. Det vanligaste är, att hästen försöker resa sig, lyckas
halvvägs och sedan dråsar omkull igen. Innan man transporterar
en sådan häst är det bra om den fått lugnande medel av veterinär
– så att den kan förbli liggande under hela transporten.
Lastningen av en liggande häst kräver samarbete mellan
fl era personer. Hästen läggs på en presenning eller en grov fi lt
och lyfts/släpas mot och upp på transporten. Hur lätt detta går,
beror i hög grad på underlaget. Är man bara tillräckligt många,
är det oftast förvånansvärt lätt att fl ytta hästen – det vill säga
om den inte själv gör motstånd. Om så är fallet, innebär själva
transporten alltid en risk för hästen och ur trafi ksäkerhetssynpunkt,
och det är bra om den tillföras lugnande medel av
veterinär innan lastning sker.
Transport av skadade och sjuka hästar sker givetvis allra
bäst med en så kallad djurambulans. Ta reda på telefonnummer
till den djurambulans som fi nns närmast din bostadsort. Många
gånger kan din veterinär ge besked om detta.

Till sist…
Den här lilla skriften är egentligen inte i första
hand tänkt för att studeras i lugn och ro. Det är
bra att du läst igenom den eftersom den även
innehåller en hel del råd som kan förebygga
allvarliga skador. Skriftens viktigaste funktion är
emellertid, att fungera som något av en ”akuthjälp”.
Vi tror också, att den lämpar sig bra som
underlag i studiecirklar när det gäller ”Första
hjälpen” för hästar.
Förvara skriften på strategiskt plats i stallet – så att alla som
har hästar där snabbt kan få tag i den om olyckan skulle vara
framme. Till slut önskar vi dig lycka till med din häst. Vi
hoppas, att du studerat de förebyggande råden så väl, att du
och din häst inte ska behöva hamna i någon akut nödsituation.
19

Skåne, Blekinge, Göinge, Kristianstad, Kalmar, Kronoberg, Jönköping, Östergötland, Älvsborg, Göteborg och Bohuslän, Skaraborg Agnetha Wennerberg 042-934 33
Gotland, Värmland, Bergslagen, Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten Pa Finn 0705-59 44 50 | Stockholm Patrik Olsson
018-38 45 52 | Uppsala Carina Lockwall 018-68 57 03 | Halland Sonny Söderberg 035-15 10 16 | Södermanland Elisabeth Hellman 0155-48 41 16
Försäkringsaktiebolaget Agria (publ) Org nr 516401-8003 | Tegeluddsvägen 11–13, Box 70306, 107 23 Stockholm
Tel 020-88 88 88, fax 08-588 421 80 | info@agria.se | Bankgiro 950-0059
agria.se
Agria Djurförsäkring är länsförsäkringsgruppens specialistbolag
för djur- och grödaförsäkring. Vi hjälper dig att hitta en försäkring
som passar dig och din häst. Prata med ditt Agriaombud som
du hittar på agria.se eller ring vårt kundcenter på 020-88 88 88.
LFAB 07832 utg 00 2010-01 Form & Profi l