Informationsdag om djurförsök i Sverige - Vetenskapsrådet

Den 1 december 2005 ordnade nämnden för
försöksdjursvetenskap en informationsdag om aktuella
försöksdjursfrågor i Vetenskapsråpdets lokaler på
Regeringsgatan 56 i Stockholm. Inbjudna var forskare
vid universitet, högskolor och företag, veterinärer,
försöksdjurspersonal och representanter för
djurskyddsmyndigheten.
Mötet började med att Sven Bergström (avgående
ordförande i nämnden för försöksdjursvetenskap)
hälsade alla välkomna och konstatera att detta möte
under de sju år han varit ordförande växt från en
handfull personer till dagens runt 80 deltagare.
Bakgrund:
Reglerna för djurförsök
Sverige har sedan 1979 haft ett system där alla
djurförsök i forskning måste godkännas av en
djurförsöksetisk nämnd, som till lika delar består av
forskare och lekmän (där representanter för djurskyddsorganisationer
ingår), med en jurist som ordförande.
Den som vill använda djurförsök i sin
forskning ska skriva en ansökan till nämnden där det
noga beskrivs dels vad som ska göras med djuren,
dels vilka frågor dessa försök syftar till att besvara.
Nämnden ska sedan väga de fördelar djurförsöket kan
föra med sig i form av ökade kunskaper, bättre
behandlingsmetoder m.m. mot det lidande djuret
utsätts för. Nämnden ska bara godkänna ifall:
• de tänkbara fördelarna med den kunskap som vinns
överväger lidandet för djuret
• det inte finns något alternativt sätt att vinna
kunskapen utan att använda djur
• försöket designats så att man så långt möjligt
minimerar både antalet djur som används och det
lidande de tillfogas
Riksdagen har nyligen antagit vissa ändringar (SFS
2005:1226) i djurskyddslagen (1988:534). Dessa
ändringar förtydligar definitionerna av försöksdjur
och djurförsök och innebär att en del bestämmelser
som tidigare funnits i förordningar tagits in i lagtexten.
Några större förändringar i sak har detta ej
inneburit. Däremot har några kontroversiella frågor
brutits ut för att utredas ytterligare.
En är överklagande av de etiska nämndernas
beslut. Regeringen och miljöpartiet har kommit
överens om att frågorna ifall de etiska kommittéernas
beslut ska kunna överklagas, och i så fall hur, ska
utredas. Regeringen arbetar nu med direktiven för en
sådan utredning. Många forskare oroar sig för att en
möjlighet att överklaga tillstånd ska göra det möjligt
att fördröja och förhala beslut så länge att det blir
omöjligt för svenska forskare att hänga med i den
Nämnden för försöksdjursvetenskap sorterar under
Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin. Nämnden
består av representanter för forskare vid de universitet
som arbetar med djurförsök. Nämndens uppgift är att
vara forskarsamhällets policyorgan i försöksdjursfrågor,
ge information till allmänhet och forskare,
administrera hälsoinventeringar hos försöksdjur och
genomföra nationella möten och seminarier. Under
2005 har nämnden delat ut bidrag till försöksdjursvetenskaplig
forskning (det vill säga forskning
om försöksdjurens situation), tillsammans med djurskyddsmyndigheten
utlyst en tjänst som forskarassistent
i försöksdjursvetenskap, gett bidrag till
hälsoinventering av försöksdjur och deltagit i den
diskussion som pågår om förändringar av regelverket
kring djurförsök.
internationella vetenskapliga konkurrensen. Medan
många i djurrättsrörelsen tycker att det är orimligt att
forskare kan överklaga beslut som går dem emot.
En annan omdebatterad fråga gäller hur man ska
hantera att behandlingen av djur i vissa djurförsök
bryter mot regler i djurskyddsförordningen. För att ge
en formell reglering av frågan införde regeringen
nyligen en 49 a § i djurskyddsförordningen, som ger
etiska nämnder rätt att tillåta försök där behandlingen
av djuret strider mot djurskyddsförordningen.
Regeringen förklarade strax därefter att den kommer
att upphäva denna paragraf i mars 2006, och ersätta
den med en ny bestämmelse som tydligt anger vilka
delar av djurskyddsförordningen, som de etiska
nämnderna får medge undantag från. Djurskyddsmyndigheten
fick uppdraget att komma med förslag
till en sådan ny bestämmelse.
Myndigheten lämnade förslag till sådana regler i
september 2005. Dessa var under oktober och
november på remiss. I förslaget ges möjlighet till
undantag för en rad paragrafer, som bland annat gäller
utformning av burar, tillgång till strö och skydd från
buller. En del av dessa undantag ska bara få göras
efter samråd med djurskyddsmyndigheten och de
etiska nämnderna måste specificera vilka paragrafer
ett försök kräver undantag från. Många i forskarvärlden
tycker att undantagen borde vara mer omfattande.
Vetenskapsrådet har i sitt remissvar uttryckt missnöje
på bland annat följande punkter:
• I djurskyddsförordningens 28 § finns ett förbud mot
att ge djur ”hormoner eller andra ämnen för att
påverka deras egenskaper” (annat än för att behandla
sjukdomar). En stor del av de djurförsök som görs går
ut på just detta. Ändå finns inte 28 § med i förslagets
uppräkning av regler från vilka den etiska nämnden

kan ge undantag. Djurskyddssmyndigheten motiverar
detta med att 28 § redan ger myndigheten möjlighet
att utfärda föreskrifter om undantag från denna regel,
och att myndigheten kommer att utfärda en föreskrift
som ger de etiska nämnderna rätt att göra sådana
undantag. Vetenskapsrådet menar dock att detta är en
så central punkt i frågan om undantag att den bör
föras in i förordningen, och därigenom beslutas på
regeringsnivå, inte myndighetsnivå.
• I djurskyddsförordningens 29 § finns ett förbud mot
avel som kan påverka djurens naturliga beteende eller
medföra lidande för djuren. Denna regel skulle kunna
beröra stora delar av den biomedicinska forskningen.
Mycket forskning om hur kroppen fungerar bygger på
att man gör genmodifierade möss där man slagit ut en
viss gen, och ser vad som händer med den mus som
saknar det protein genen beskriver. För att förstå
mekanismen bakom och testa nya idéer om
behandling av olika sjukdomar skapar många forskare
med klassisk avel eller genteknik, nya musstammar
där mössen regelmässigt drabbas av sjukdomen
ifråga. Det är uppenbart att bägge dessa typer av
förändringar både kan skapa obehag för djuren och
påverka deras naturliga beteenden. Ändå omfattas inte
heller denna paragraf av förslaget. Detta motiveras av
Djurskyddsmyndigheten med att avel i sig inte är ett
djurförsök och att djurskyddsmyndigheten fått ett
speciellt uppdrag att till 15 maj 2006 utreda denna
fråga. Vetenskapsrådet vill dock att även denna
paragraf nu ska föras in i listan över bestämmelser
som de etiska nämnderna får ge undantag från.
• I djurskyddsförordningens 15 § förbjuds elektrisk
stimulering av djur. Även sådan förekommer dock
som viktig del i många djurförsök. I förslaget står att
undantag från denna paragraf får göras för
”biomedicinsk” forskning. En diskussion har då brutit
ut om hur detta ord ska tolkas. Innefattar förslaget
exempelvis forskning kring icke-medicinska biologiska
frågor som djurs beteende? Djurskyddsmyndigheten
menar att sådan forskning räknas in i deras
definition av begreppet. Vetenskapsrådet föreslår
dock att man istället skriver ”vetenskaplig” forskning.
Eftersom ordet biomedicin i sig är begränsande.
Grundforskningen och dess behov
Första talare under dagen var Karin Forsberg-
Nilson, biträdande huvudsekreterare i Vetenskapsrådets
ämnesråd för medicin, och själv aktiv
forskare vid Uppsala universitet.
– Målet för medicinsk forskning är att utveckla ny
kunskap som möjliggör nya behandlingsmetoder och
Lagar, förordningar och föreskrifter
De regelsystem som styr Sverige fungerar på följande
sätt: Riksdagen antar lagar. Dessa lagar lämnar ofta
detaljfrågor öppna, som regeringen kan precisera i
förordningar. Därtill kan lagar och förordningar ge
myndigheter möjlighet att utfärda föreskrifter. Ofta
används föreskrifter när förändringar i omvärlden gör
det viktigt att snabbt kunna ändra konkreta detaljer i
ett regelverk.
terapier för att bota sjuka människor, sade Karin.
Ämnesrådet för medicin har som uppgift att skapa så
goda förutsättningar som möjligt för sådan forskning.
Viktiga sådana förutsättningar är tjänster för forskare
och pengar för att köpa material och apparatur. En
viktig del av ämnesrådets arbete är därför att förmedla
anslag till forskare.
– En annan viktig förutsättning för medicinsk
forskning är biologiska modeller, både provrörsmodeller
och modeller där man studerar hela djur. Det
räcker nämligen inte med att se att en substans kan
ändra en process inne i en cell – man måste kunna
studera vad som sker i hela individer. Medicinsk
forskning kommer därför troligen aldrig att kunna
klara sig utan djurförsök. Men det är viktigt att de
djurförsök som behövs sker under etiskt acceptabla
former. Det är därför bra att Sverige har en strikt
lagstiftning kring djurförsök – kanske den strängaste i
världen.
– De djurförsöksetiska nämnderna fungerar bra och
är viktiga för en god försöksdjursetik. De har också
tagits efter internationellt, påpekade Karin. I Sverige
ägnas stor omsorg åt djuravdelningarna, de sköts av
välutbildad personal, de är moderna och har hög
teknisk standard. Hon tyckte det vore intressant med
en ordentlig internationell jämförelse kring reglering
av djurförsök och försöksdjur – kanske vi har
kunskaper och erfarenheter som kan vara värdefulla
att föra ut internationellt och en del att lära från.
Samtidigt, varnade Karin, är det viktigt att dessa
regler och system inte skapar onödiga hinder –
exempelvis tidsfördröjning – för den forskning som
bedöms som etiskt försvarbar. Det handlar dels om de
patienter, som skulle drabbas av försenade eller
uteblivna nya behandlingar. Eller de som skulle
kunna undvika att smittas av HIV om det fanns ett
fungerande vaccin – fast framtagandet av ett sådant
vaccin kräver försök på apor, vilket är extra knepigt
etiskt eftersom apor står oss så nära genetiskt.
Inte bara sjukdomarna utan även forskningen är
global. Både forskare och företag arbetar i
internationell konkurrens och tävlar om att vara först
med en upptäckt. Frågan är om det verkligen gagnar

djurens sak om forskningen flyttar till länder med
slappare regler och sämre djurhållning?
Förändringar av regelverket på gång
Lena Odland är ämnesråd på Jordbruksdepartementet,
där hon bland annat arbetar med
försöksdjursfrågor. Hur aktuella dessa blivit
märks, säger hon, i hennes egen vardag. För
några år sedan tog de ungefär en tredjedel av
hennes arbetstid. Idag har hon tvingats lämna
över i stort sett alla andra frågor till kollegor.
Lena började sin genomgång med att konstatera att
två utredningar (SOU 2002:86 och SOU 2003:107)
legat till grund för den propositionen 2004/05:177 om
etisk prövning av djurförsök m.m. som riksdagen
antog 17/11 2005 (bet. 2005/06:MJU5), och som
träder i kraft 1 april 2006. En rad följdförändringar
kommer samtidigt att göras i djurskyddsförordningen.
Förändringarna som föreslogs i propositionen handlar
främst om att förtydliga principer och definitioner
som det råder enighet om och att flytta vissa
bestämmelser från förordning till lag. Några
omfattande förändringar i sak innebär de inte.
I propositionen aviserades dock ytterligare några
utredningar. Två av dessa utredningsuppdrag,
berättade Lena, är nu givna. Dels ska
Djurskyddsmyndigheten till 15 maj 2006 göra en
utvärdering av det klassificeringssystem av
djurförsöks svårighetsgrad som infördes i början av
2000-talet. Dels ska de till samma datum bedöma om
det bör införas etisk prövning av avel med försöksdjur
som kan medföra lidande för djuren. Och om
Djurskyddsmyndigheten föreslår att en sådan
prövning ska införas ska de också föreslå bedömningskriterier
för en sådan prövning.
Sedan konstaterade hon att arbete pågår om hur
den framtida 49 a § djurskyddsförordningen ska se ut.
Enligt nuvarande lydelse av 49 a § får regler i
djurskyddsförordningen frångås, men i anslutning till
förhandlingarna kring vårpropositionen slöts i mars
2005 en politisk överenskommelse mellan
miljöpartiet, vänsterpartiet och regeringen där en av
punkterna var en att en ny bestämmelse i förordning
ska utarbetas, i vilken ska anges under vilka
förutsättningar det får utföras djurförsöks som innebär
att bestämmelser i djurskyddslagstiftningen frångås.
Djurskyddsmyndigheten, som fått regeringens
uppdrag att utarbeta ett förslag, överlämnade ett
förslag till sådan ny förordning 14/9 2005, och den
var på remiss till 15/11. Remisserna sammanställs nu
i regeringskansliet och ska utmynna i ett förslag till
förordning som sedan ska beredas av regeringen.
Regeringen ska enligt planerna sedan fatta beslut i
februari 2006, och förordningen träda i kraft 1 april
2006.
En annan punkt i denna överenskommelse är att
medel ska avsättas så att de djurförsöksetiska
nämnderna förstärks med anställda tjänstemän. Detta
var enligt Lena ett något ovanligt ärende eftersom
inget förslag om detta kommit från verksamheten
självt, så diskussioner pågår nu om exakt vad dessa
tjänstemän ska göra. Slutligen ska en utredning göras
om instansordning och möjlighet att överklaga
nämndernas beslut. Där säger Lena att regeringskansliet
för närvarande arbetar med direktiv för
utredningen
Slutligen informerade hon om vad som är på gång
internationellt inom området. EG:s försöksdjursdirektiv,
som under flera år sagts snart ska komma,
börjar slutligen närma sig. Ett förslag tros hamna på
rådets och parlamentets bord hösten 2006, för att
slutligen beslutas av miljöministrarnas råd och EUparlamentet
tillsammans. Man kan utgå från att det
blir ett minimidirektiv, som tillåter länder att ha
strängare krav. Dessutom har en bilaga till
Europarådets konvention om försöksdjur rörande
deras skötsel förhandlats färdigt. Beslut om de nya
rekommendationerna förväntas under våren 2006.
Djurskyddsmyndighetens
syn på djurförsök och forskning
Matz Hammarström är generaldirektör för den
nyinrättade Djurskyddsmyndigheten, som nyligen
på regeringens uppdrag lämnat ifrån sig ett
förslag till en ny 49 a § i Djurskyddsförordningen,
vilket väckt intensiv debatt bland forskare.
Matz Hammarström började med att slå fast att
Djurskyddsmyndigheten anser att djurförsök är av
vital betydelse för forskningen nu och under
överskådlig framtid. Men, framhöll han, det är viktigt
att också se de etiska problemen med djurens lidande.
Djurförsök innebär, med PC Jesilds ord en arts
övergrepp mot andra arter. Samtidigt är vi ansvariga
för människors liv och hälsa nu och i framtiden. Om
vi har möjlighet att utveckla behandlingar med hjälp
av kunskap är vi moraliskt ansvariga ifall vi avstår.
Därför finns en bred acceptans om att man måste väga
minskat mänskligt lidande mot djurs lidande.
Men vi har också som människor, menade Matz,
ett moraliskt ansvar att utveckla metoder för att
begränsa användandet av försöksdjur och minimera
djurens lidande. För att utveckla sådana metoder har
Djurskyddsmyndigheten fördelat 11,7 miljoner
kronor mellan olika forskare. Sammanlagt ska
myndigheten enligt sitt regleringsbrev fördela minst
15 miljoner kronor per år för att främja forskning som

kan leda till utveckling av alternativa metoder till
djurförsök, och AstraZeneca och Biovitrum bidrar
med ytterligare en miljon. Målet är, framhöll Matz, att
de projekt som stöds ska ha acceptans hos
vetenskapssamhället och berörda myndigheter och
kunna ge resultat som kan användas och spridas såväl
nationellt som internationellt. Vidare nämnde han ett
partnerskap som nyligen tillkom på EU-parlamentets
initiativ med företrädare för medicin-, kemi- och
kosmetikaindustrin för att utveckla metoder som kan
begränsa användningen av
försöksdjur, inte minst på grund av den ökning som
kan förväntas efter EU s kemikaliebeslut REACH.
Sedan gick Matz över till att prata om den
omdiskuterade 49 a §.
– Till vissa delar har myndigheten en annan
uppfattning än forskarsamhället. Men vad gäller
frågan om tillförsel av hormoner och andra ämnen
som finns i djurskyddsförordningens 28 § har vi svårt
att förstå den kritik som riktats mot oss, eftersom vi
under hela processen har meddelat att vi avser att lösa
frågan genom en föreskriftsändring som kommer att
tillgodose forskningens behov. Den föreskriftsändringen
skickades ut på remiss i fredags och
innebär att förbudet i 28 § i djurskyddsförordningen
inte gäller sådan verksamhet som har godkänts av en
djurförsöksetisk nämnd.
– Frågan om förbudet i 29 § mot avel som kan
medföra lidande är svårare, förklarade Matz, och jag
vill inte föregripa resultatet av det utredningsuppdrag
vi fått. Propositionen slår fast att framställning av ett
genmodifierat djur är djurförsök. Däremot omfattas
inte avel med försöksdjur för framtida bruk av kravet
på djurförsöksetisk prövning.
Just 29 § är den punkt där vi kanske inte hamnat
riktigt rätt i vårt förslag till ny 49 a §, och jag är
öppen för att i den fortsatta processen medverka till
att det i den nya 49 a § ges en möjlighet för de
djurförsöksetiska nämnderna att i sin bedömning
godkänna försök som omfattar avel som kan innebära
lidande för djuren, på samma grunder som annat
lidande kan accepteras efter en avvägning mot
samhällsnyttan.
Men, detta gäller alltså bara den avel som är en del
av ett försök och där aveln innebär en framställning
av djur med förändrad arvsmassa. För den avel som
inte är föremål för etisk prövning, dvs avel med
försöksdjur för framtida bruk, kommer övergången
från nuvarande 49 a § till den nya 49 a § inte att
innebära någon skillnad mot vad som gäller idag,
eftersom 49 a § bara reglerar de etiska nämndernas
möjligheter att vid sin etiska prövning medge
undantag från bestämmelser i Djurskyddsförordningen.
Frågan hur den aveln bör hanteras framöver,
kommer vi att behandla inom ramen för det uppdrag
Nämnt under dagen:
Varför bifalls nästan alla ansökningar?
Under 2004 tog de djurförsöksetiska nämnderna emot
1790 ansökningar. 17 av dessa avslogs, 414 godkändes
under förutsättning att forskarna accepterade olika
villkor eller kompletterande anvisningar och resten
bifölls.
Att ansöka om djurförsök är i praktiken en utdragen
process, där forskarna lämnar in en ansökan till den
djurförsöksetiska nämnden. Beredningsgruppen bereder
ansökningarna, kontrollerar om de är kompletta
och berättar för de forskare som skickat in dem ifall
där finns allvarliga problem. I de flesta fall leder detta
till att forskaren efter diskussioner med beredningsgruppen
arbetar om sin ansökan.
vi nyligen fått av regeringen. Slutligen ville Matz
bemöta den bild av Djurskyddsmyndigheten han har
mött i en del debattartiklar:
– Jag vill dementera några påståenden som varit i
svang: Vi har ingen dold agenda och besjälas inte
heller av någon ”djurrättsaktivistisk anda”. Vi
försöker jobba i linje med det uppdrag vi fått av
regeringen, det vill säga att ge forskningen trygga
förutsättningar, samtidigt som försöksdjursanvändningen
ska begränsas så mycket som möjligt, och
djurskyddet vara starkt vid den användning som sker.
– Det finns ingen täckning för påståendet att Djurskyddsmyndigheten
skulle vara ”ett hot mot svensk
forskning”. Tvärtom har vi och forskarsamhället ett
gemensamt intresse av en fortsatt forskning med ett
starkt engagemang i djurskyddsfrågorna och en
uppriktig strävan att begränsa försöksdjursanvändningen.
Nya metoder som minskar
behovet av försöksdjur
Krister Martin är försöksdjursansvarig på
AstraZeneca.
Krister Martin använde större delen av sitt inlägg åt
att beskriva några nya tekniker som under senare år
dramatiskt reducerat behovet av försöksdjur.
High Throughput Screening är ett system som
används på ett tidigt stadium i utvecklingen av nya
läkemedel. Den gör det möjligt att testa ett stort antal
olika kemiska substanser för att se om de kan
blockera en viss process inne i däggdjursceller. Man
skapar (ofta genom att tillföra genen för ett visst
protein) en cellkultur som kan genomföra den
reaktion man vill att ett nytt läkemedel ska blockera
och sprider denna cellkultur i tusentals små brunnar i

plastplattor. Sedan används robotar för att tillföra
olika ämnen och detektera kemiska reaktioner i
brunnarna. Därigenom kan man närmast automatiskt
testa hundratusentals olika kemikalier på kort tid. På
så sätt kan man på tidigt stadium sortera bort ett antal
läkemedelskandidater som inte fungerar inne i
levande celler, eller visar sig kunna ha allvarliga
biverkningar. Tack vare detta har ett oräkneligt antal
försöksdjur sparats.
Magnetresonansimaging är en ny teknik för att ta
bilder inifrån kroppen utan att behöva göra kirurgiska
ingrepp. Avbildningen har så hög upplösning att den
kan användas även på små djur, dvs möss. För
undersökningar där man måste studera vad som
händer inne i kroppen över tiden innebär detta en
enorm besparing av antalet försöksdjur. Tidigare var
man tvungen att avliva några djur vid varje tidpunkt
undersökningen behövde göras. Nu kan samma djur
studeras gång på gång under experimentets lopp.
Detta minimerar dessutom osäkerheten på grund av
variation mellan individer, vilket gör att man klarar
sig med ännu färre djur för att få samma statistiska
säkerhet i resultaten. Instrumentet kostar cirka 15
miljoner kronor och finns i fem exemplar i Sverige,
tre i industrin och två vid universitet.
Accusampler. Inför de första testerna av ett
läkemedel på människa (så kallade Fas I-studier)
måste man dokumentera ämnets farmako-kinetik. Det
vill säga ta reda på hur ett läkemedel omsätts i
kroppen. Tidigare har metoderna för att analysera
halterna av läkemedel i blod varit så trubbiga att man
behövt allt blod från en mus för att göra en analys.
Alltså har man varit tvungna att spruta in ämnet i ett
antal möss, och avliva några djur vid varje
analyspunkt.
Accusampler innebär att man i halsvenen på ett
försöksdjur opererar in en kateter som är förbunden
med ett instrument, som kan analysera mängden av
olika kemikalier från så små mängder blod som fem
mikroliter. Liksom i förra fallet innebär detta en
dubbel vinst. Man sparar djur inte bara genom att
kunna analysera samma djur genom hela
experimentet. Exempelvis kan ett experiment som
tidigare krävde 50 djur nu utföras med fem.
Tack vare detta minskar dessutom behovet att
studera många djur vid varje analystillfälle.
Accusamplern är framtagen av ett svenskt företag.
Vidare berättade Krister om att Astra Zeneca försöker
utveckla nya biometriska metoder att hålla reda på
sina försöksdjur: I stället för tatuering, öronmärkning
eller subkutana mikrochips hoppas de kunna fotografera
kärlstrukturen i musens ena öra för att känna
igen individuella möss. Fotografiet omvandlas sedan
elektroniskt till en vektorbaserad
Nämnt under dagen:
Färre djur per försök
Under de senaste årtiondena har mängden forskning om
medicinska och biologiska frågor ökat dramatiskt. Antalet
vetenskapliga försök där försöksdjur använts har
mångdubblats. Men samtidigt har antalet djur som används
i varje försök minskat dramatiskt. I en undersökning som
jämförde vetenskapliga artiklar som bygger på forskning
med djurförsök som publicerats under åren 1970, 1980,
1990 och 2000 i välrenommerade internationella tidskrifter
visar att antalet möss som använts i varje försök minskat till
en femtedel sedan 1970, och att antalet som använts av
andra djur minskat till hälften. År 1970 utgör index 100.
Källa: Hans-Erik Carlsson, Institutionen för neurovetenskap,
Försöksdjursvetenskap, Uppsala universitet.
beskrivning av kärlstrukturen, som ska bli densamma
oavsett från vilken vinkel örat fotograferats.
AstraZeneca hoppas att denna metod ska vara
färdig i slutet av 2006. Än så länge kan metoden bara
användas på albinomöss (dvs möss utan hudpigment).
Tack vare sådan metodutveckling har Astra Zeneca
enligt Krister kunnat hålla nere sin försöksdjursanvändning.
Medan koncernens FoU-kostnader
under de senaste två åren ökat kraftigt, har
användningen av försöksdjur fortsatt visa en långsam
minskning (och ligger nu kring 200 000 djur per år i
hela Aztra Zeneca koncernen). I Sverige låg försöksdjursanvändningen
1997 på 85 000 djur, att jämföras
med 52 000 år 2001 och 65 000 år 2004.
Läkemedelsindustrin har, avslutade Krister Martin,
ett starkt incitament att minska användningen av
försöksdjur.
– Kan vi ersätta djurförsök med in vitroförsök
sparar vi både tid och pengar.

Veterinärer rapporterar om hälsoläget
För att främja kvalitetsarbetet i den
djurexperimentella forskningen finns sedan 2001
en överenskommelse om hälsoinventeringar av
försöksdjur mellan Vetenskapsrådet och Statens
Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Genom denna
överenskommelse stödjer Vetenskapsrådet
ekonomiskt de undersökningar av hälsotillståndet
som regelbundet utförs på besättningarna i
universitetens försöksdjursanläggningar. Ricardo
Feinstein, veterinär och patolog på SVA berättade
om resultaten från det senaste årets
undersökningar.
Normalt skickas två djur från en besättning, varifrån
SVA gör ett antal tester av virus, bakterier och stora
parasiter samt en patologisk undersökning
(obduktion). Vart år undersöks på detta sätt cirka 3
000 djur, varav 80 procent möss och 17 procent råttor.
Ulrika Bengtsson rapporterade från SVAs virologiska
labb, som senaste året undersökt 22 000 prover, både
från hälsoinventeringar och prover inskickade från
djurhusen. De hade hos 18 000 prover från möss
upptäckt drygt 200 virusinfektioner, varav merparten
(188) mushepatit. Hos drygt 3 280 prover från råtta
hade 30 varit positiva, de flesta (12) för klostridium.
Hos marsvin och katt hade de inte hittat några
virusinfektioner. Trots det vet man att det finns
problem med marsvinen, som ofta får lungproblem,
utan att de serologiska testerna lyckas påvisa några
virus.
Elisabet Bagge från SVAs bakteriologiska labb
berättade att de tar klassiska odlingar från nos, kön
och tarm, gör PCR-analyser för helicobakter och
testar kaniner för hudsvamp. Testerna visar att
infektioner med helicobakter inte är ovanliga liksom
pasteurellaser och actinobaciller, medan infektioner
med salmonella och heamophilus förekommer rätt
sällan.
Sammanfattningsvis konstaterade Sven Bergström
att hälsoläget var gott och att hälsoinventeringsprogrammet
fungerar.
Information från lärosätena
Det rapporterades:
• från Umeå universitet att man diskuterar renovering
av djuranläggningen.
• från Uppsala universitet att man bygger en ny
djuravdelning vid BMC för avsiktligt infekterade djur
med plats för mer än 2 000 möss och några råttor.
• från Sveriges lantbruksuniversitet att Kristina
Dahlborn den 1 januari blir försöksdjursansvarig för
hela SLU och att ett försöksdjursråd bildas för hela
universitetet. Samarbete med Jällaskolans utbildning
av försöksdjurstekniker har påbörjats.
• från Stockholms universitet att de inte har någon
medicinsk forskning men ett visst behov av
försöksdjur i biologisk grundforskning.
• från Karolinska Institutet att de arbetar med att
förbättra organisationen och genomför utbildningar i
kirurgi och feno-typning av möss. De bygger också
upp en datatbas över alla försöksdjur och djurförsök
vid KI.
• från Smittskyddsinstitutet att de har en viss
överkapacitet för primater.
• från Linköpings universitet att en planerad
tillbyggnad av djuravdelningen ska ge bättre
möjligheter att hantera karantän och avsiktligt
infekterade djur men dessutom inspirerat Linköpings
djurrättsaktivister att planera en manifestation vid
universitetet 7/12.
• från Göteborgs universitet att de har ett center för
bioimaging, och att diverse ombyggnationer leder till
att avdelningar för stora djur görs om till
smådjursavdelningar.
• från Lunds universitet att det nya djurhuset i Malmö
tas i bruk till våren med en öppen avdelning och en
barriäravdelning. I Biologicentrum i Lund tas de sista
djurhusen bort ur källarna så att ekologer,
zoofysiologer och zoologer nu ska samsas i ett
djurhus. Det fem år gamla djurhuset i BMC har fått
50 akvarier med afrikanska grodor. Man har haft
besök av djurrättsaktivister, som oavsiktligt råkade
skada en person i Malmö som befann sig bakom en
dörr som oväntat slogs upp. Några veckor före mötet
hade 40 kaniner fritagits från leverantören.