vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 

en kartläggning och rekommendationer för svenska forskares 

tillgång till forskningsinfrastruktur på lång sikt 

vetenskapsrådets rappOrtserie 14:2006

vetenskapsrådets guide 

till infrastrukturen 

en kartläggning och rekommendationer 

för svenska forskares tillgång till forsknings- 

infrastruktur på lång sikt 

första utgåvan, juni 2006

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 

en kartläggning och rekommendationer för svenska forskares tillgång till forskningsinfrastruktur på lång sikt 

rapporten kan beställas på www.vr.se 

vetenskapsrådet 

103 78 stockholm 

© vetenskapsrådet 

issn 1651-7350 

isBn 91-7307-096-3 

grafisk form: erik Hagbard Couchér, vetenskapsrådet 

Original: Maria Wågberg 

tryck: CM digitaltryck, Bromma 2006

förOrd 

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen, som fastställdes av styrelsen i juni 

2006, är Sveriges första långsiktiga plan för forskningsinfrastruktur. Syftet 

är att ge ett samlat underlag av behov av gemensam forskningsinfrastruktur 

för framtida forskning av högsta kvalitet och de möjligheter som finns att 

förverkliga dem. Guiden kommer att vara ett underlag för diskussioner om 

finansiering av framtida infrastrukturer inom Vetenskapsrådet, med andra 

svenska forskningsfinansiärer och med andra länder för gemensam internationell 

infrastruktur. 

Kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI, bildades i januari 2005. 

KFI:s huvuduppdrag är att stödja uppbyggnad och utnyttjande av infrastruktur 

för att ge förutsättning för svensk forskning av högsta vetenskapliga 

kvalitet. Att frågor som rör infrastruktur nu hanteras av samma enhet 

inom Vetenskapsrådet ger en större tydlighet, bättre planering med större 

långsiktighet och underlättar en samlad internationell överblick. 

En viktig del av KFI:s uppdrag är att göra en långsiktig strategisk plan för 

svenska forskares tillgång till infrastrukturer. Planen ska uppdateras årligen 

och gälla allt från planering, utveckling och drift till avveckling av forskningsinfrastruktur. 

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen har tagits fram 

av KFI och dess fyra beredningsgrupper. Grupperna ansvarar för bevakning, 

analys och uppföljning av infrastruktur inom följande områden: 

1 astronomi och subatomär forskning 

2 forskning om molekyler, celler och material 

3 forskning om jorden och dess nära omgivning 

4 e-science. 

Tyngdpunkten i Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen ligger på områdesöversikter 

där existerande och planerad forskningsinfrastruktur sätts i 

sitt sammanhang. I rapporten förs även fram ett antal rekommendationer 

där mogna infrastrukturprojekt med stor betydelse för framtida forskning 

identifieras. Dessutom nämns ett antal områden där ytterligare utredningar 

behövs. 

Stockholm 7 juni 2006 

Madelene sandström lars Börjesson 

Ordförande KFI Huvudsekreterare KFI

inneHåll 

del i – Bakgrund OCH rekOMMendatiOner 6 

1 introduktion 6 

Begreppet forskningsinfrastruktur – definition och avgränsningar 7 

2 förutsättningar för forskningsinfrastruktur 8 

Miljö, kompetens och finansiering 9 

Internationella tendenser 10 

Kategorisering av forskningsinfrastruktur 11 

3 rekommendationer 12 

Generella principer 13 

Högsta prioritet: Fullfölja uppbyggnad av redan beslutade infrastrukturer 13 

Hög prioritet: Forskningsinfrastrukturprojekt mogna för ställningstagande 

inom ett år 15 

Infrastrukturer eller områden med stor potential 17 

Långsiktiga förslag av paneuropeiskt intresse 20 

del ii – OMrådesöversikter 22 

infrastruktur för astronomi och subatomär forskning 23 

Astronomi och astropartikelfysik 23 

Fusion 25 

Högenergifysik 26 

Kärnfysik 26 

Behov av forskningsinfrastruktur 27 

Rekommendationer 39 

5 infrastruktur för molekyl-, cell- och materialforskning 45 

Synkrotronljusforskning 45 

Frielektronlasrar 52 

Neutronspridning 55 

Renrum och nanolaboratorier 57 

Biomedicinsk infrastruktur 59 


6 infrastruktur för forskning kring jorden och dess nära omgivning 72 

Forskning om jorden och dess nära omgivning 72 

Klimat 76 

Biosfären 78 

Litosfären 79 

Miljöforskning 80 

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

inneHåll 

Datahantering 81 


Sammanställning av infrastrukturer 89 

7 infrastruktur för e-science 91 

Datanät 93 

Beräkningsresurser 97 

Digitaliserade forskningsdatabaser 102 


BilagOr 

1 ledaMöter i kfi OCH kfi:s Beredningsgrupper 2005–2006 114 

2 arBetet Med guiden, BedöMningskriterier, fraMtida uppdatering 116 

3 akrOnyMer 119 

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen 5

del i – Bakgrund OCH 

rekOMMendatiOner 

1 introduktion 

Gemensam forskningsinfrastruktur, alltifrån avancerade acceleratoranläggningar 

till beräkningsresurser, datanät och öppna databaser, är ofta 

helt avgörande för nya genombrott i forskningen. Inom många områden 

samarbetar man därför i allt större sammanhang, nationellt, internationellt 

eller globalt för att förverkliga de faciliteter som behövs för nya framsteg. 

Exempel på områden som är extremt beroende av avancerad infrastruktur 

är partikelfysiken som söker kunskap om det innersta i materians struktur 

och universums uppkomst, och fusionsforskningen som strävar efter 

att åstadkomma en näst intill outtömlig energikälla genom att efterlikna 

de processer som sker i solen. I båda exemplen samverkar forskare i globala 

organisationer för att kunna bygga de avancerade anläggningar som krävs 

för att ta nästa steg i utvecklingen. Tendensen mot allt större infrastruktursamarbeten 

märks även inom andra områden som till exempel humaniora 

och samhällsvetenskap, miljö- och klimatforskning, materialforskning och 

inom livsvetenskaperna. Utvecklingen mot storskaliga infrastrukturer ställer 

allt högre krav på långsiktighet och planering bland forskare och forskningsfinansiärer. 

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen är Sveriges första långsiktiga 

plan för forskningsinfrastruktur. Den har ett tidsperspektiv på tio till tjugo 

år och kommer att användas som underlag vid diskussioner om finansiering 

av framtida infrastrukturer, dels inom Vetenskapsrådet, dels med andra 

forskningsfinansiärer nationellt och internationellt. Guiden ska ses som en 

aktuell översikt av behovet av forskningsinfrastruktur för en svensk grundforskning 

i världsklass, men är inte en strikt prioriteringslista och innebär 

inte något löfte om finansiering. Rapporten kommer att revideras årligen, 

nästa version är planerad till sommaren 2007 och kommer att användas i 

Vetenskapsrådets underlag för nästa forskningsproposition. 

Vetenskapsrådet verkar för att svenska forskare ska få tillgång till och kan 

delta i utveckling av infrastruktur för forskning av högsta kvalitet inom 

alla vetenskapsområden. I Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen beskrivs 

behov av utveckling av ny infrastruktur, ges rekommendationer på 

uppgradering av existerande infrastruktur eller utfasning av infrastruktur 

6 vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

del i – Bakgrund OCH rekOMMendatiOner 

som inte kommer att vara konkurrenskraftig. Områden eller faciliteter där 

ytterligare utredningar behöver göras identifieras också. 

Begreppet forskningsinfrastruktur – definition och avgränsningar 

Med forskningsinfrastruktur menas till exempel forskningsanläggningar, 

databaser eller omfattande datanät. Infrastrukturer för grundläggande 

forskning som faller inom Vetenskapsrådets ansvarsområde ska helt eller 

delvis uppfylla följande generella kriterier; de ska: 

• vara av brett nationellt intresse 

• ge förutsättningar för världsledande forskning 

• utnyttjas av ett flertal forskargrupper/användare med högt kvalificerade 

forskningsprojekt 

• vara så omfattande att enskilda grupper inte kan driva dem på egen hand 

• har en långsiktig planering för vetenskapliga mål, finansiering och utnyttjande 

• vara öppet och enkelt tillgängliga för forskare och ha en plan för hur tillgängligheten 

ska förbättras (gäller både utnyttjande av infrastrukturen, 

tillgång till insamlade data och presentation av resultat) 

Utöver de generella kriterierna kan andra aspekter spela in vid bedömningen. 

Det kan till exempel vara infrastrukturens forskningsstrategiska betydelse, 

att den är avgörande för kompetensuppbyggnad eller andra speciella förutsättningar. 

Den forskningsinfrastruktur KFI ansvarar för är till stor del given av 

Vetenskapsrådets (och dess föregångares) tidigare åtaganden. Exempelvis 

hanterar KFI i nuläget inte bibliotek och museisamlingar trots att de i en 

vidare mening och i vissa fall skulle kunna klassas som infrastruktur enligt 

ovanstående allmänna kriterier. Inte heller handhar KFI rymdbaserad 

forskningsinfrastruktur. För dessa faciliteter har andra myndigheter ansvar. 

Utvidgning av ansvarsområden för infrastruktur utanför Vetenskapsrådets 

nuvarande avgränsningar behöver rimligen åtföljas av motsvarande utvidgade 

möjligheter till finansiering. 

Trots dessa begränsningar är det viktigt att framhålla att en plan för 

forskningens utnyttjande av infrastruktur varken kan eller ska bortse från 

att forskning också är beroende av infrastruktur som administreras och/eller 

finansieras av andra myndigheter och organisationer än Vetenskapsrådet. 

KFI avser därför att fortsättningsvis föra en utökad dialog med dessa 

om status och planer för utvecklingen av infrastrukturer som har särskild 

betydelse för forskning av hög kvalitet inom alla vetenskapsområden. Denna 

rapport har ett tydligt fokus på infrastrukturer för grundforskning, men 



utan tvekan finns det flera andra infrastrukturer som är av stort värde för 

olika typer av tillämpad eller riktad forskning. De har inte behandlats i 

denna rapport, trots att de i flera fall också kan vara intressanta att utnyttja 

för grundläggande forskning. KFI kommer att fortsätta undersöka detta 

gränsområde. 

2 förutsättningar för forskningsinfrastruktur 

En tendens inom många vetenskapsområden är att gemensam forskningsinfrastruktur, 

alltifrån avancerade acceleratoranläggningar till beräkningsresurser, 

datanät och öppna databaser, får allt större betydelse för forskares 

möjligheter att bedriva ledande forskning. Ofta är infrastrukturen och dess 

prestanda helt avgörande för forskningens framsteg. Några exempel: 

• Omfattande databaser är en förutsättning för stora delar av den samhällsvetenskapliga 

forskningen 

• Kunskapen om materiens innersta beståndsdelar är helt avhängig partikelacceleratorer 

• Kunskapen om universum och dess utveckling är beroende av observationer 

med olika typer av teleskop 

• Kunskapen om molekylers och materials atomära struktur och funktion 

är beroende av en hel rad av metoder, där bland annat faciliteter för 

synkrotron- och neutronstrålning spelar en avgörande roll 

• Möjligheterna att utforska polartrakterna och havsbottnarna är beroende 

av forskningsfartyg 

• Klimatforskningen är beroende av globala detektionssystem för att följa 

klimatförändringar 

• Högpresterande datorer är avgörande för vår förmåga att analysera omfattande 

data eller simulera förlopp inom de flesta vetenskapsområden. 

Dessa verktyg för forskningen är oftast gemensamma för forskare inom respektive 

fält och kan användas av dem efter vetenskaplig konkurrens. De 

vetenskapliga utmaningarna tillsammans med teknikutvecklingen driver 

dessa faciliteter till att ligga vid fronten för vad man kan åstadkomma och 

ger därför stora möjligheter för banbrytande forskning. 

Verktygen för forskningen har ofta blivit så avancerade, dyrbara eller 

komplexa att samverkan mellan aktörer med kompletterande kompetenser 

i en region, nationellt, internationellt eller globalt, har blivit nödvändigt. 

Det kan gälla såväl design och konstruktion som drift eller uppgradering 

av infrastrukturen. En noggrann och långsiktig planering och prioritering 



av infrastrukturer är väsentlig för forskningens utveckling eftersom de öppnar 

nya och unika vetenskapliga möjligheter, men samtidigt medför omfattande 

investeringar och långsiktiga åtaganden i form av drift och uppgradering. 

Miljö, kompetens och finansiering 

Forskningsinfrastrukturer har ofta flera funktioner. Förutom som forskningsverktyg 

är de ofta viktiga för utbildning av nya forskare i avancerade 

forskningsmetoder, fungerar som samlingspunkt för forskare från olika 

universitet, länder och discipliner och därmed för utveckling av ny tvärdisciplinär 

forskning. De genererar ofta en avsevärd teknisk kompetens som är av 

intresse för näringsliv och de får då en stor regional betydelse för utveckling 

och ekonomi. 

För att en forskningsanläggning, ett nätverk, en databas eller en annan 

gemensam facilitet för forskning ska kunna utnyttjas så effektivt som 

möjligt räcker det inte med avancerad teknik och samordning, miljön 

kring infrastrukturen måste också uppfylla andra krav funktionalitet. Det 

kan exempelvis gälla organisation för ta emot och ge service till externa 

användare, olika typer av specialistkompetens för drift och utveckling av 

funktion, specialiserade byggnader och verkstäder för konstruktion och 

reparation av utrustning. 

För att gemensam, öppet tillgänglig forskningsinfrastruktur vid universitet 

eller andra organisationer ska kunna fungera väl och utnyttjas effektivt 

gäller det att de inblandade parterna tidigt kommer överens om former för 

finansieringen, inte bara för uppbyggnaden, utan också för drift och avveckling. 

De universitet eller organisationer som är värd för en större forskningsinfrastruktur 

behöver uppfylla krav på kompetensförsörjning, bland 

annat genom att tillgodose behoven av teknisk- och driftspersonal. Det är 

också viktigt att infrastrukturen och användningen av den kan utvecklas 

kontinuerligt. Detta kan ske genom att knyta forskning vid universitet till 

infrastrukturutvecklingen eller forskar- och/eller användarskolor till de 

större infrastrukturerna. 

De personer som tar på sig uppgiften att utveckla ny avancerad infrastruktur 

ger ett ovärderligt bidrag till forskningens framtid. Tyvärr innebär 

det i många fall att den egna framtida forskarkarriären riskerar att halka 

efter. Hur detta dilemma ska lösas måste utredas närmare, men ett tänkbart 

alternativ skulle kunna vara att den som svarar för infrastruktur inte 

enbart gör detta utan samtidigt ges möjligheter till att avsätta tid för egen 

forskning samt att olika infrastrukturuppdrag bättre tillgodoräknas i meriteringen 

vid tillsättning av akademiska tjänster. 


internationella tendenser 

I flera länder pågår strategiska arbeten med att ta fram så kallade roadmaps 

för forskningsinfrastruktur. I USA har detta nyligen gjorts bland annat av 

Department of Energy (DOE) 1 , National Science Foundation (NSF) 2 , och 

National Institutes of Health (NIH) 3 . I Europa pågår ett omfattande arbete 

för att ta fram en roadmap för paneuropeisk forskningsinfrastruktur för alla 

forskningsområden inom European Strategy Forum on Research Infrastructures 

(ESFRI) 4 . ESFRI:s roadmap blir klar under hösten 2006. Storbritannien 

har genom Research Councils UK 5 nyligen tagit fram en roadmap 

för forskningsinfrastruktur och i Danmark har Forskningsstyrelsen gjort en 

omfattande inventering av befintlig forskningsinfrastruktur samt framtida 

behov. 6 

ESFRI:s roadmap utformas av 15 expertgrupper inom områdena fysik och 

teknikvetenskap, bio- och medicinska vetenskaper samt humaniora och 

samhällsvetenskap. Expertgrupperna kommer att rekommendera att ett 

antal infrastrukturprojekt som har högt vetenskapligt värde och som är tillräckligt 

mogna tekniskt-vetenskapligt ska förverkligas. För att komma med 

på den europeiska roadmapen måste ett medlemsland ha föreslagit infrastrukturen 

och dessutom vara berett att ta ledningen när den ska realiseras. 

Expertgruppernas bedömningar blev klara strax före sommaren 2006 och 

ESFRI:s sammanvägda roadmap publiceras i oktober 2006. Förverkligandet 

av dessa infrastrukturer är sedan föremål för bi- och multilaterala förhandlingar. 

Att EU har en i det närmaste obefintlig budget för konstruktion av 

nya infrastrukturer innebär att finansieringen måste komma från medlemsländerna. 

Däremot finns möjligheter inom det sjunde ramprogrammet att 

finansiera förberedande arbete för nya infrastrukturer, alltifrån designstudier 

till framtagandet av dokument för multilaterala avtal. 

Det är viktigt för Sverige att ta del av ESFRI:s arbete och förhålla sig till 

den första planen för gemensam europeisk forskningsinfrastruktur. Flera av 

de föreslagna infrastrukturerna är avsedda att användas inom forskningsområden 

där Sverige idag intar en ledande ställning. Genom att aktivt delta 

i utformningen av dem får svenska forskare tillgång till mycket konkurrenskraftig 

infrastruktur och ges dessutom möjlighet att vässa sin kompetens 

1 http://www.science.doe.gov/Scientific_User_Facilities/History/20-Year-Outlook-screen.pdf 

2 http://www.nsf.gov/attachments/102806/public/NSFFacilityPlan.pdf 

3 http://nihroadmap.nih.gov/ 

4 http://www.cordis.lu/esfri/roadmap.htm 

5 http://www.ost.gov.uk/research/funding/lfroadmap/2005/lfroadmap2005.pdf 

6 http://www.forskningsinfrastruktur.dk/ 




genom att delta i utvecklingen. I vissa fall kan det vara aktuellt att ansluta 

svenska faciliteter i form av lokala noder. Ny forskningsinfrastruktur är ofta 

teknikdrivande och det är viktigt för både teknik och metodutveckling i 

Sverige att svenska forskare, doktorander och studenter tar del av den 

senaste utvecklingen vid de mest avancerade faciliteterna. 

Eftersom den europeiska planen blir offentlig efter den svenska har KFIledamöterna 

så långt det varit möjligt tagit del av ESFRI:s expertgruppers 

preliminära rekommendationer och försökt bedöma hur stort intresset för de 

föreslagna infrastrukturerna är för det svenska forskarsamhället. Ett antal av de 

infrastrukturer som fanns med på ESFRI:s ”List of opportunities”, som sändes 

in till EU-kommissionen i början av 2005, och som bedöms vara särskilt 

intressanta för svenska användare, beskrivs i avsnittet ”Långsiktiga förslag av 

paneuropeiskt intresse”. Det är sannolikt fler av de infrastrukturer som slutligen 

platsar i ESFRI:s roadmap som kommer att vara av stort intresse för svenska 

forskare. Speciellt gäller det flera av infrastrukturerna som föreslås inom 

livsvetenskaperna, humaniora och samhällsvetenskaperna, eftersom de varit 

mindre etablerade på paneuropeisk nivå innan ESFRI-processen startade. 

kategorisering av forskningsinfrastruktur 

Det finns många benämningar på olika typer av forskningsinfrastruktur 

som är mer eller mindre väldefinierade. Inom forskningsinfrastrukturområdet 

används till exempel forskningsanläggning, internationella och nationella 

anläggningar, nationell resurs, core facilities, teknikplattformar och 

kompetenscenter. Vissa av begreppen används dessutom olika vid olika tillfällen. 

KFI har därför valt att göra en kategorisering som undviker tvetydigheten 

i de använda begreppen. 

Infrastrukturer för forskning kan delas upp på kategorier utifrån deras 

tillgänglighet för svenska forskare och hur ansvaret för drift och utnyttjande 

regleras. Kategorierna är då oberoende av kostnader och forskningsområde. 

Det medför att liknande infrastrukturer kan finnas i olika kategorier beroende 

på hur de används. Exempelvis hamnar en utrustning som är placerad 

vid ett universitet och som främst används av interna forskargrupper i en 

annan kategori än en identisk utrustning vars tillgänglighet styrs av vetenskaplig 

prioritering efter en öppen utlysning. Kategorierna är: 

A Infrastrukturer som drivs i internationell samverkan enligt en konvention. 

B Infrastrukturer som drivs i internationell samverkan och som är öppet 

tillgängliga. 

C Faciliteter eller databaser på nationell nivå som är öppet tillgängliga för 

alla forskare. Vid begränsad resurs fördelas tillgång till faciliteten efter 

kvalitetsprioritering. 


D Nätverk av noder av Typ E (nedan) på nationell nivå som verkar för öppen 

tillgänglighet bland forskare samt specialisering och komplementaritet 

mellan noderna. 

E Större utrustning eller databas som används gemensamt av forskargrupper 

främst vid en fakultet eller större institution. 

F Utrustning i en forskargrupps laboratorier eller databas på forskargruppsnivå. 

Används främst av forskargruppen, men kan även delvis användas i 

samarbeten med andra forskargrupper. 

Svenska myndigheter stödjer och administrerar forskningsinfrastrukturer 

inom alla kategorier men stödet hanteras olika. Kategori A hanteras av 

oftast av myndigheter men beslut om medverkan fattas av regeringen och 

är i form av avtal mellan stater. Kategori B hanteras, finansieras och beslutas 

oftast av myndigheter. Kategori C och D stöds oftast av myndigheter 

och andra forskningsfinansiärer i samverkan med universitet och högskolor. 

Stödet från Vetenskapsrådet till kategorierna E och F ges oftast i form 

bidrag till dyrbar vetenskaplig utrustning eller till stora databaser. 

I vissa fall har en samordning gjorts för att göra kategori E- och F-faciliteter 

mer öppna för gemensamt nationellt användande, till exempel genomförd 

för laboratorier för nanoforskning (my-fab), beräkningsresurser 

(SNIC) och av databaser för forskning inom medicin och samhällsvetenskap 

(DISC/SIMSAM). 

Flera internationella och större nationella infrastrukturer använder sig 

idag av öppen utlysning där användning sker efter kvalitetsprövning i konkurrens. 

Erfarenheten visar att utvecklingen av infrastrukturen och forskningen 

som utförs där vinner på att de bästa projekten får tillträde. 

3 rekommendationer 


I arbetet med områdesöversikter har, förutom de existerande infrastrukturer 

som kartlagts, ett antal infrastrukturprojekt eller områden med olika grad 

av mognad och behov av åtgärder identifierats. Dessa har delats in i: redan 

beslutade infrastrukturer som är under uppbyggnad, infrastrukturprojekt 

mogna för ställningstagande inom ett år, infrastrukturer eller områden med 

stor potential samt långsiktiga förslag av paneuropeiskt intresse. Förslagen 

finns mer detaljerat beskrivna i områdesöversikterna i Del II där de också 

sätts i sitt sammanhang. 

Nedan ges både ett antal allmänna och mer specifika rekommendationer 

beroende på infrastrukturens eller områdets mognadsgrad. Vetenskapsrådets 

guide till infrastrukturen kommer att revideras årligen; händelser och utred- 



ningar under det kommande året kommer att påverka den uppdaterade versionen. 

generella principer 

• Vid finansiering av forskningsinfrastruktur ska balans eftersträvas mellan 

investering i infrastruktur och drift och användning för forskning. 

• Samordning av forskningsinfrastruktur ska ske där det är möjligt för ett 

effektivt utnyttjande av resurser och kompetens. 

• Forskningsinfrastrukturer och data som produceras där bör göras så öppet 

tillgängliga som möjligt för andra forskare. 

• Där efterfrågan på användningen är stor bör prioriteringssystem användas 

så att det är forskning av den högsta kvaliteten som får tillgång till 

faciliteterna. 

• I planeringen av ny infrastruktur ska dess relation till annan befintlig 

eller planerad infrastruktur belysas. 

Högsta prioritet: fullfölja uppbyggnad av redan beslutade infrastrukturer 

Det är viktigt att fullfölja de infrastrukturprojekt som är under uppbyggnad 

där Sverige eller Vetenskapsrådet redan förbundit sig att delta. Nedanstående 

infrastrukturer är i olika faser av uppbyggnad. Vetenskapsrådet, organisationer 

som Vetenskapsrådet stödjer, eller EU har sedan tidigare budgeterat 

för konstruktionen, men det är också väsentligt att det planeras för dessa 

infrastrukturers drift och användning för högkvalitativ forskning. 

• Atacama Large Millimeter Array (ALMA). (Kat A) Världsledande interferometerteleskop 

för strålning i millimetervåglängdsområdet under uppbyggnad 

i norra Chile av Europa, Nordamerika och Japan. Anläggningen 

beräknas bli tagen i drift omkring 2011. Svenska astronomer från Onsala 

rymdobservatorium är engagerade i konstruktionen av flera detektorer 

till projektet. Målet med forskningen vid ALMA är att öka förståelsen 

av universums och galaxernas uppkomst och utveckling. Den europeiska 

delen av projektet finansieras inom budgeten för European Southern 

Observatory (ESO), där Sverige är medlem. En gemensam nordisk plattform 

för utnyttjande av ALMA diskuteras. Den svenska medlemsavgiften 

för 2006 är 32 miljoner kronor per år. 

• DISC (Database InfraStructure Committee). (Kat C) Nyligen inrättad 

organisation med uppdrag att ta ett övergripande ansvar för forskningsdatabaser 

som infrastruktur. Fokus ligger på individbaserade mikrodata 

för världsledande forskning inom områdena samhälle, ekonomi och 

hälsa. DISC:s verksamhet är under uppbyggnad och Vetenskapsrådet 



ökar bidragen gradvis upp till cirka 59 miljoner kronor för 2009. Utvärdering 

av verksamheten är planerad till 2009. 

• IceCube. (Kat B) Världens ledande teleskop för neutrinofysik är under 

uppbyggnad vid sydpolen av USA, Tyskland, Sverige och Belgien. IceCube 

består av ett tusental detektorer som placerats djupt ned i Antarktis is 

vid sydpolen och som täcker en volym av en kubikkilometer. Detektorn 

ska användas för observation av högenergetiska neutriner alstrade av olika 

astronomiska objekt. IceCube byggs successivt ut och beräknas stå klart 

runt 2010, men används redan nu under konstruktionsfasen. Driftsfasen 

som startar 2007 kräver nya resurser och Sveriges del av dessa är beräknade 

till cirka 1 miljon kronor per år. 

• ITER. (Kat A). Fusionsanläggning som blir bryggan mellan dagens 

plasmafysikstudier och morgondagens energiproducerande fusionskraftverk. 

ITER byggs i Cadarache i södra Frankrike i samarbete mellan 

EU, Indien, Japan, Kina, Korea, Ryssland och USA. Anläggningen beräknas 

tas i drift 2016. Sverige bidrar till uppbyggnaden av ITER huvudsakligen 

inom ramen för EU:s organisation Euratom. För svenska forskare 

som deltar i ITER-uppbyggnaden behövs finansiering från forskningsråd 

och myndigheter. Nuvarande finansieringsformer på Vetenskapsrådet 

är inte väl anpassade för medverkan i denna typ av projekt, därför behöver 

alternativa finansieringsmodeller diskuteras inom Vetenskapsrådet 

och med andra finansiärer som Energimyndigheten. 

• Large Hadron Collider (LHC), partikelacceleratorn vid CERN (Kat A) 

som samlar all ledande expertis i världen för nästa generations partikelfysikexperiment. 

Sverige har investerat betydande belopp i detektorerna 

ATLAS och ALICE. Testkörningar av LHC är planerade till hösten 2007 

och ska sedan tas i bruk för fysikexperiment under 2008. Målet med de 

olika experimenten vid LHC är att studera materiens minsta beståndsdelar 

för att bland annat försöka förstå hur universum bildades och vilka 

fundamentala krafter som styr vår värld. Sverige betalar en medlemsavgift 

till CERN som för år 2006 uppgår till cirka 160 miljoner kronor. Utöver 

denna avgift tillkommer driftskostnader för experimenten baserade 

på antalet forskare med doktorsexamen. Betydande resurser för datalagring 

och beräkningar tillkommer, där hårdvarubehovet har uppskattats 

innebära en investering på 34 miljoner kronor under en treårsperiod – se 

NDGF nedan. 

• MAX-lab (Kat C) är ett internationellt ledande synkrotronljuslaboratorium 

med över 600 användare per år. MAX-lab används för forskning 

om elektronisk, molekylär och atomär struktur och dynamik inom flera 

discipliner som till exempel materialvetenskap, strukturbiologi, fasta 

tillståndets fysik, kemi, och geologi. Verksamheten är baserad på tre lag- 



ringsringar (MAX I, MAX II, MAX III) för elektroner där både MAX 

II och MAX III fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Till 

detta bidrar Vetenskapsrådet med omkring 80 miljoner kronor under 

fem år. Som nationellt laboratorium får MAX-lab även ett driftsstöd från 

Vetenskapsrådet på omkring 40 miljoner kronor. För den fortsatta utbyggnaden 

av nya strålrör och instrumentering kommer det att krävas ytterligare 

resurser. 

• Nordisk datagridfacilitet (NDGF). (Kat B) Samnordisk facilitet för 

beräkningsresurser som utnyttjar sammankoppling av datorer genom 

den så kallade gridtekniken. NDGF får till att börja med en viktig roll för 

behandling av data när experimenten vid CERN:s stora partikelaccelerator 

LHC (Large Hadron Collider) startar under 2008, men gridberäkningar 

ska även göras lätt tillgängliga för forskare från andra områden. Det är 

av högsta prioritet är att skapa kompatibilitet mellan NDGF och den europeiska 

gridtekniken som utvecklats inom det europeiska projektet för 

gridutveckling, EGEE. NDGF:s finansiering från Vetenskapsrådet är 2,9 

miljoner kronor 2006 och 4,4 miljoner kronor 2007. Ytterligare finansiering 

av hårdvara i respektive land är nödvändig, bland annat för att möta 

de stora lagrings- och beräkningsbehoven för data från LHC. (se LHC 

ovan). En första utvärdering av uppbyggnaden av NDGF är planerad till 

hösten 2007. 

Hög prioritet: forskningsinfrastrukturprojekt mogna för 

ställningstagande inom ett år 

Följande planerade forskningsinfrastrukturprojekt har identifierats vara av 

mycket stort intresse för forskarsamhället, ha stor betydelse för framtida 

forskning och ha nått en sådan mognadsgrad i planeringen att beslut om 

svensk medverkan behöver tas inom något år. För de flesta av projekten 

(ESS, XFEL och FAIR) kommer beslut om konstruktion att ske i internationellt 

samarbete. Därmed kommer andra finansiärer att stå för huvuddelen 

av uppbyggnad och driften. Det svenska deltagandet för alla dessa projekt 

kommer inte att kunna finansieras av Vetenskapsrådet såvida inte nya medel 

tillförs. Det kommer därför att ske en avvägning om vilka projekt som är 

mest angelägna och som bäst uppfyller Vetenskapsrådets kriterier på forskningsinfrastruktur. 

Inför beslut sker en utvärdering av detaljerade underlag 

i form av tekniska beskrivningar, vetenskaplig motivering och modeller för 

finansiering. Den årliga driftsbudgeten för nedanstående projekt ligger på 

omkring tio procent av investeringskostnaderna. 

• European Spallation Source (ESS). (Kat A) Sameuropeiskt projekt för konstruktion 

av världens kraftfullaste neutronspridningsfacilitet. ESS höga 



neutronintensitet öppnar för nya fält inom bland annat material- och 

biovetenskap. Sverige är ett av flera tänkbara värdländer, Spanien, England 

och Ungern är de hetaste konkurrenterna. I en rapport av Allan Larsson 

till regeringen rekommenderas starkt ett svenskt värdskap utifrån forsknings-, 

näringslivs- och samhällsekonomiska aspekter. Remissinstanserna 

var till en klart övervägande majoritet positiva till förslagen i rapporten. 

Av vetenskapliga skäl är ESS högt prioriterad oavsett var den byggs. De 

främsta motiven för svenskt värdskap är de effekter en världsledande anläggning 

av den här omfattningen har på forskning, teknikutveckling, 

kompetensuppbyggnad och näringslivssamverkan inom material och bioteknikområdena 

i Sverige. Den stora internationella medverkan förväntas 

bland annat innebära betydande inflöden av internationell kompetens 

inom dessa områden. En av förutsättningarna för svenskt värdskap är 

därför att den största delen av den svenska finansieringen kommer från 

näringspolitiskt håll. Den svenska andelen av den totala konstruktionskostnaden 

bestäms i förhandlingar, men väntas bestå av två delar, en del 

som alla medverkande länder betalar och som är relaterad till BNP och en 

del som värdlandet betalar och som motiveras av de fördelar värdlandet 

får av placeringen i det egna landet. Ett besked om avsiktningsförklaring 

från regeringen förväntas inom kort. Total konstruktionskostnad beräknas 

till 11 miljarder kronor. 

• FAIR (Facility for Antiproton and Ion Research). (Kat A) Världsledande acceleratoranläggning 

för hadron- och kärnfysik. Ett ursprungligen tyskt 

projekt som utvecklas till ett internationellt samarbetsprojekt. Tyskland 

står för 75 % av investeringskostnaden på cirka 11 miljarder kronor. Svenska 

forskare är väl representerade i ledande roller för flera av de delprojekt 

som ingår i FAIR. Samtliga svenska grupper inom kärn- och hadronfysik 

prioriterar FAIR högt och vill utföra huvuddelen av sin framtida forskning 

där. Sverige kan bidra med avsevärda in-kind bidrag (bland annat 

med acceleratorn CRYRING som håller på att avvecklas vid Stockholms 

universitet) till konstruktionen av faciliteten. Vetenskapsrådet har deltagit 

i förberedelserna med att ta fram nödvändiga tekniskt-vetenskapliga 

dokument liksom avtal och kostnadsberäkningar inför kommande beslut. 

Den tyska forskningsministern har skrivit till Kultur- och utbildningsdepartementet 

och inbjudit till bilaterala förhandlingar om ett svenskt 

deltagande. Dessa förhandlingar kan förväntas starta under hösten 2006. 

Kostnaden för det svenska deltagandet beror bland annat på hur olika 

typer av in-kind bidrag kommer att värderas. Vetenskapsrådet rekommenderar 

att förhandlingar om medlemskap inleds. 

• MAX IV. (Kat B-C) Synkrotronljuslaboratoriet MAX-lab har presenterat 

en ny okonventionell design av ”framtidens ljuskälla”, MAX IV. Anlägg- 



ningen planeras uppnå prestanda mångfalt bättre än dagens existerande 

synkrotronljuskällor för studier av material och molekyler inom biologi, 

kemi, fysik, materialvetenskap, geologi etc. Den konceptuella tekniska 

designen har nyligen utvärderats av en internationell expertgrupp på 

uppdrag av Vetenskapsrådet med positivt resultat. En stor mängd svenska 

forskare har varit delaktiga i framtagande av den vetenskapliga motiveringen. 

Det finns ett intresse från forskare i övriga nordiska länder (utom 

Island) för MAX IV och de övriga nordiska forskningsråden kommer 

därför att sända representanter till utvärderingen. Medfinansiering från 

andra länder krävs för att genomföra projektet. Den totala investeringskostnaden 

uppskattas till cirka 2,3 miljarder kronor och driftskostnaden 

till cirka 220 miljoner kronor per år. En utvärdering av den vetenskapliga 

motiveringen är planerad till hösten 2006. 

• Röntgenfrielektronlasern XFEL. (Kat A) En röntgenfrielektronlaser är 

för många forskare den ultimata strålkällan. Den korta pulsstrukturen 

(femtosekund) för röntgenstrålning med en miljard gånger högre 

briljans än dagens synkrotronljuskällor möjliggör helt nya studier av 

ultrasnabba fenomen och strukturer i molekyler och material. Detta 

kommer att öppna nya forskningsfält, främst inom femtokemi, strukturbiologi 

och kondenserade materiens fysik men även inom materialvetenskap 

och plasmafysik. Tyskland står för 60 % av investeringskostnaden 

på totalt cirka 9 miljarder kronor. Flera svenska grupper har varit 

tongivande i framtagandet av den vetenskapliga motiveringen och är 

aktiva i utnyttjandet av olika prototyper för röntgenfrielektronlasrar. 

Vetenskapsrådet har deltagit i förberedelser för att ta fram nödvändiga 

tekniskt-vetenskapliga dokument liksom avtal och kostnadsberäkningar 

inför kommande beslut. Den tyska forskningsministern har skrivit 

till Kultur- och utbildningsdepartementet och inbjudit till bilaterala 

förhandlingar om ett svenskt deltagande. Dessa förhandlingar kan förväntas 

starta under hösten 2006. Kostnaden för det svenska deltagandet 

beror bland annat på hur olika typer av in-kind bidrag kommer att värderas. 

Vetenskapsrådet rekommenderar att förhandlingar om medlemskap 

inleds. 

infrastrukturer eller områden med stor potential 

Dessa infrastrukturer eller områden har redan nu stor betydelse för framtidens 

forskning, men under arbetet med infrastrukturguiden har Vetenskapsrådet 

gjort bedömningen att deras potential skulle kunna höjas 

markant. Genom exempelvis ökad samordning, ny organisation eller uppbyggnad 

skulle dessa infrastrukturer eller områden bättre kunna komma 



svensk forskning till godo. Nedan rekommenderas ett antal utredningar, i 

flera fall behöver de genomföras av eller i samråd med andra aktörer. De två 

utredningar som redan pågår presenteras först i listan nedan, förutom det 

står förslagen inte i prioritetsordning. 

• Samordning inom polarforskningen. Polarforskning är en samlande term 

för all forskning som bedrivs för att öka förståelsen om polarområdena, 

framförallt Arktis och Antarktis, eller som för andra syften utförs i polarområdena. 

För att få en bättre utväxling av Sveriges satsningar på polarforskning 

krävs en större koordinering mellan logistik och forskningsdiscipliner. 

Hur en sådan koordinering kan se ut är under utredning och en 

rapport ska vara klar under andra halvåret 2006. 

• Mikrofabrikation. (Kat C) Under snart tre år har Vetenskapsrådet, tillsammans 

med Vinnova, Stiftelsen för Strategisk Forskning och Knut & Alice 

Wallenbergs stiftelse stött ett samarbete, My-fab, mellan tre renrumslaboratorier: 

Electrumlaboratoriet vid Kungliga tekniska högskolan, MC2 

på Chalmers och Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Verksamheten 

ska enligt kontraktet med universiteten utvärderas innan avtalstidens 

utgång. Denna utvärdering genomförs under hösten 2006 och 

blir vägledande för ställningstaganden för fortsatta bidrag. 

• Databaser för klimat och miljöforskning. (Kat C) Data som används inom klimatforskning 

och annan miljörelaterad forskning samlas in av flera myndigheter 

och forskargrupper. De insamlade uppgifterna hanteras mycket 

olika och eftersom det inte finns någon standard för dokumentation och 

lagring är uppgifterna från olika insamlingstillfällen sällan jämförbara. 

Data samlas in för skilda ändamål, som till exempel miljöövervakning och 

för forskning, men de olika användarnas behov av data sammanfaller ofta. 

Att inte samordna insamling och lagring är ett resursslöseri som drabbar 

de inblandade parterna. Vetenskapsrådet rekommenderar en utredning 

av hur samordning av datalagring kan ske och hur ökad och enkel tillgänglighet 

kan åstadkommas för forskarna. 

• Utredning av infrastrukturer för biovetenskaperna. (Kat C) Inom biovetenskaperna 

finns stora behov av samordning av de insatser som olika 

finansiärer gör vad det gäller infrastruktur. Detta gäller flera olika forskningsområden 

som utvecklas snabbt, till exempel biomolekylär analys, 

bioimaging, nanobiologisk forskning och bioinformatik. Här spelar bland 

annat de biovetenskapliga core-faciliteterna som utvecklades med stöd 

från bland annat Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en viktig roll. 

Deras fortsatta utveckling och tillgänglighet bör belysas i ett nationellt 

perspektiv. Inom bioinformatiken bör såväl växt-, djur- som humanbiologisk 

information organiseras med målsättning att dels öka tillgänglighet, 

via exempelvis portaler, dels möjliggöra effektiva och storskaliga analyser 



för avancerade användare. KFI kommer under det kommande året att 

diskutera dessa frågor med berörda intressenter för att komma med förslag 

på fortsatt hantering. 

• Biobanker. (Kat C) Stora mängder biomedicinska data om den svenska 

befolkningen, lagrad på ett sätt som är standardiserat och även juridiskt 

och etiskt acceptabelt, kommer att ge möjlighet till helt nya typer av storskaliga 

studier och uppföljningar inom ett flertal forskningsområden. 

KFI avser att tillsammans med andra finansiärer delta i planeringen av 

hur forskningsbiobanker och medicinsk informatik kan samordnas och 

utvecklas till en nationell forskningsresurs med användning inom och 

utanför universitetssjukhusen. Det är lämpligt att utgå från den stora 

investering som Knut & Alice Wallenbergs stiftelse gjort inom området 

och om möjligt även se hur de svenska initiativen kan integreras med 

motsvarande satsningar i övriga nordiska länder. 

• Neutronspridning. (Kat B) Svenska forskares tillgång till neutronspridningsanläggningar 

behöver ses över under 2006. Flera alternativ att tillgodose 

forskarnas behov finns – en första åtgärd är att omförhandla avtal 

med ILL. Ett alternativ är att teckna avtal tillsammans med övriga 

nordiska länder (eller alternativt andra länder) i form av ett konsortium. 

Ytterligare sätt att täcka svenska forskares behov av neutroner för 

forskning kan vara genom avtal med en kompletterande anläggning eller 

genom att svenska forskare ges möjlighet att delta i något ”CRG- instrument” 

(collaborating research group). Regeringens besked om eventuellt 

svenskt värdskap för ESS (European Spallation Source) kan starkt påverka 

utvecklingen inom området. 

• Relationen mellan olika anläggningar för materialstudier. (Kat C-E) Relationen 

mellan flera olika typer av anläggningar för materialstudier bör 

utredas. Detta gäller förutom neutron- och synkrotronkällor (se ovan), 

bland annat avancerade elektronmikroskop, NMR- och jonfaciliteter. Behov 

från andra vetenskapsområden, som till exempel arkeologi och bioteknik, 

bör belysas och inkluderas i utredningen. 

• Utredning om framtida storskalig datorresurs. (Kat C) Syftet är att utreda 

hur extrema beräkningsbehov ska tillgodoses. Det gäller extremt stora 

minnesbehov och/eller behov av processorer med extrem snabbhet, som 

SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) i dagsläget inte 

kan tillgodose. Forskargrupper med extrema behov kan potentiellt finnas 

inom till exempel livsvetenskaperna med områden som bioinformatik 

och strukturbiologi, inom materialvetenskap, klimatsimuleringar, högenergifysik 

och astrofysik. 

• Digitalisering inom humaniora. (Kat C-E) Kommittén DISC (Database InfraStructure 

Committee) inom Vetenskapsrådet inleder under 2006 en 


utredning om vilka forskningsdatabaser inom humaniora som det är angeläget 

att digitalisera. 

• Utredning om humanistlaboratorier. (Kat C-E) Humanistlaboratorier kommer 

med all sannolikhet att spela en betydande roll i utvecklingen av 

humanistisk forskning framöver. Datorbaserad bearbetning av material 

(digitalisering, uppmärkning, analys, statistisk bearbetning, etc) blir allt 

mer väsentlig. Eftersom forskare inom humaniora ofta saknar bakgrundskunskaper 

i databehandling av forskningsmaterial, kommer de resurser 

som finns på humanistlaboratorierna i form av utrustning och teknisk 

personal att bidra till utveckling inom flera befintliga forskningsområden 

och till framväxt av nya, inte minst i flervetenskapliga sammanhang. I 

första hand avvaktar KFI resultat från DISC:s utredning om digitaliserade 

databaser inom humaniora. 

• Utredning om språkteknologi. (Kat C-E) Svensk forskning inom språkteknologi 

befinner sig i en unik situation i och med att ett välfungerande 

samarbete har vuxit fram mellan svenska universitet och tekniska högskolor. 

Det finns ett stort behov av att se över den nationella infrastrukturen 

för språkteknologi och verka för samordning av databaser och 

analysverktyg. I första hand avvaktar KFI resultat från DISC:s utredning 

om digitaliserade databaser inom humaniora. 

• Kärnteknisk forskning. (Kat C) Genom den förändring av lagen om kärnteknikforskning 

som skedde genom riksdagens beslut den 20 april 2006 

och genom att verksamheten i Studsvik, som stöds av Vetenskapsrådet, 

är i förändring så har det inom kärnteknikområdet uppstått en helt ny 

situation. Översyn av detta område under hösten 2006 rekommenderas. 

långsiktiga förslag av paneuropeiskt intresse 


Några av de förslagna infrastrukturer som fanns med på den ”List of 

opportunities” som togs fram i början av 2006 av ESFRI (European Strategy 

Forum on Research Infrastructures) är av stort vetenskapligt intresse för 

svenska forskare. Flera ledande svenska forskare är med i olika stadier av 

planering och förstudier av planerade europeiska infrastrukturer. Förslagen 

är långsiktiga och kräver sameuropeisk finansiering samt ytterligare konkretisering 

innan Vetenskapsrådet gör någon rekommendation. Fler förslag 

kommer att bli tydliga och aktuella att diskutera mer ingående när ESFRI 

presenterar sin roadmap i oktober 2006, speciellt inom livsvetenskaperna 

samt humaniora och samhällsvetenskap. Se även rekommendationer om de 

europeiska projekten ESS, FAIR och XFEL under Hög prioritet ovan. 

• European Research Observatory for Humanities and Social Sciences 

(EROHS) (KAT A-B) Uppbyggnaden av EROHS är en naturlig kon- 



sekvens av den starkt tilltagande internationaliseringen av forskningen 

inom humaniora och samhällsvetenskap och det ökade behovet av 

grunddata som krävs för forskning. Internationella initiativ är nödvändiga 

för att möjliggöra komparabilitet, internationellt utbyte av information 

av hög kvalitet och säkerhet kring hanteringen av data. EROHS 

är ett mycket omfattande projekt som behöver byggas upp gradvis under 

lång tid. 

• ELT (Extremely Large Telescope). (Kat A) Ett Extremely Large Telescope 

har i ESO:s (European Southern Observatory) strategiska plan fram till 

2020 givits högsta prioritet. Slutligt beslut om satsningen, vars totalkostnad 

beräknas bli omkring en miljard Euro, är planerat för år 2009. 

Ett ELT skulle i så fall kunna vara klart kring 2015-2020. En europeisk 

styrgrupp för ELT-utveckling, där Vetenskapsrådet är representerat, 

finns. Finansieringen av ELT kommer att ske inom ramen för ESO-samarbetet. 

• PRINS (Pan-European Research Infrastructure for Nano-Structures). (Kat 

B) Forskningen inom nanoområdet befinner sig under stark utveckling. 

Inom ESFRI diskuteras därför bland annat en paneuropeisk infrastruktur 

för nanostrukturer i form av ett nätverk mellan olika europeiska laboratorier. 

KFI avvaktar ESFRI:s prioritering och utvärderingen av det svenska 

mikrofabrikationsnätverket, my-fab, innan en svensk värdering av PRINS 

och översyn av infrastruktur för nanoområdet görs. 

• SKA (Square Kilometer Array). (Kat A) En långvågig radiointerferometer 

med en ungefärlig yta av en kvadratkilometer. Detta kommer att komplettera 

ALMA för längre våglängder. Tidsskalan för SKA är 2020+. Det 

är nämnt som ett globalt projekt på ESFRI:s ”List of Opportunities”. 

• Paneuropeiskt konsortium för IR-mjukröntgenfrielektronlasrar. Konsortiet 

verkar för en koherent europeisk uppbyggnad av frielektronlasrar där 

nya faciliteter byggs med tanke på specialisering och komplementaritet. 

Konsortiet kan bli viktigt för till exempel konstruktion av en frielektronlaser 

i fas två av MAX IV. 

• LifeWatch. Ett paneuropeisk verktyg som integrerar biologiska data, livshistoria 

och utbredning av olika arter, biodiversitetsdata och miljöfaktorer 

sett ur art- och biotopsynvinkel. 

• Infrastruktur för kliniska tester och bioterapi. Denna infrastruktur ska (1) 

binda samman existerande nationella nätverk för kliniska forskningscentra 

och testenheter, (2) uppgradera eller skapa nya faciliteter för utvärdering 

av innovativa bioterapisubstanser, (3) göra professionella datacentra tillgängliga 

för paneuropeisk hantering av data, (4) samarbeta med patientorganisationer. 


del ii – OMrådesöversikter 

Tyngdpunkten i Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen ligger på breda 

områdesöversikter där forskningsinfrastrukturer sätts i sitt sammanhang. 

Områdesöversikterna har tagits fram av KFI:s fyra beredningsgrupper, som 

ansvarar för bevakning av infrastruktur inom följande områden: 

1 astronomi och subatomär forskning 

2 forskning om molekyler, celler och material 

3 forskning om jorden och des nära omgivning 

4 e-science. 

Områdesöversikterna bygger på en inventering av existerande och planerad 

infrastruktur samt en bedömning av behoven av ny infrastruktur inom 

respektive område. Man har även identifierat synergier mellan de olika 

områdena. Beredningsgruppernas arbete och rekommendationer har sedan 

behandlats i Kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI. 

I de följande kapitlen presenteras beredningsgruppernas områdesöversikter 

och rekommendationer. De innehåller både översikter av relativt allmän 

karaktär, och mer detaljerade delar som huvudsakligen vänder sig till sakkunniga 

läsare inom respektive område. 



infrastruktur för astronomi och subatomär 

forskning 

Forskningen inom detta område tilldrar sig mycket stort allmänintresse, 

och är även av fundamental vetenskaplig betydelse. Upptäckterna av mörk 

(osynlig) materia, universums ökande expansionshastighet (”mörk energi”) 

och av planeter bortom solsystemet väcker mycket stort intresse och nyfikenhet. 

Frågor som ”vad är då den mörka energin?”, ”vad fanns innan Big 

Bang?”, ”varifrån får partiklarna sina egenskaper?”, ”finns det många olika 

universum?” eller ”finns det liv på andra planeter?” är både vetenskapligt 

sett fundamentala och mycket vanliga i skolor och nyhetsmedia. För att 

fortsätta söka svar på sådana frågor krävs omfattande och väl koordinerade 

nya infrastruktursatsningar. 

Tillgängligheten till forskningsinfrastrukturer är av vital betydelse för att 

forskare ska kunna etablera sig i den absoluta forskningsfronten inom sina 

forskningsfält. Detta är speciellt påtagligt inom de tekniktunga områdena 

astronomi, astrofysik, fusion, kärn- och partikelfysik. Infrastrukturerna 

inom dessa områden är av sådan art och komplexitet att varken enskilda 

forskargrupper eller länder kan finansiera och driva dem, utan det måste ske 

på internationell basis. 

Nedan följer en kartläggning av befintliga infrastrukturer med svenskt 

engagemang, men också exempel på några där svenska forskare för närvarande 

inte är involverade. De infrastrukturer av svenskt intresse som bedöms 

tas i drift inom de närmaste 5-15 åren beskrivs särskilt. 

astronomi och astropartikelfysik 

Inom astrofysik och astropartikelfysik finns ett antal frågor av speciellt 

intresse och som många av de befintliga infrastrukturprojekten är inriktade 

emot. Hur uppkom universum och den struktur det har idag i form av galaxer 

och ännu större strukturer? När bildades de första stjärnorna och med dem 

alla grundämnen? Hur uppkommer planeter som finns runt ungefär 10 % 

av alla stjärnor, och kopplat till detta, hur uppkommer biologiskt liv? Andra 

högintressanta frågor är kopplade till de mest extrema processerna och tillstånden 

i form av supernovor, neutronstjärnor och svarta hål. 

Nära relaterat till detta finns ett antal frågor som berör grundläggande 

fysik. De som rör egenskaperna hos den mörka materian och den mörka 

energi som tycks dominera universums dynamik är extra intressanta att 

studera eftersom de med all säkerhet har avgörande implikationer på fundamentala 

fysikaliska teorier som supersträngteorier. 



De enorma framsteg som gjorts under de senaste årtiondena inom detta 

område är till största delen ett resultat av nya instrument och teleskop med 

modern teknik som inneburit att allt ljussvagare objekt kan undersökas i 

allt större detaljrikedom. Parallellt har ökad datakraft inneburit möjligheter 

att bearbeta de enorma datamängder som samlats in under flera år. Nästan 

all kunskap om till exempel. mörk energi och mörk materia kommer från 

sådana observationer. Samtidigt har nya satelliter öppnat nya våglängdsområden 

som, inte minst genom samordning med markbundna instrument, 

gett helt nya möjligheter att studera till exempel röntgen- och gammastrålning 

från svarta hål eller infraröd strålning från planetdiskar som håller på 

att bildas. Även neutriner kan nu studeras som informationsbärare om kosmiska 

processer. 

Inom astrofysiken har man traditionellt sett varit begränsad till observationer 

av fotonerna från olika objekt. Under de senaste decennierna har 

möjligheter öppnats att också systematiskt undersöka partikelflöden, till 

exempel av neutriner, protoner och antiprotoner, från universum. Astropartikelfysik 

är ett område som gränsar både mot den del av astrofysiken där 

fotoner studeras och mot partikelfysiken. Speciellt studeras partikelflöden 

från astrofysikaliska källor, dessa partiklars grundläggande egenskaper samt 

olika aspekter av de okända energislagen mörk materia och mörk energi som 

enligt de nya rönen utgör 96 % av universums energiinnehåll. Kosmologin 

sträcker sig över bägge dessa områden. Gränsen mellan astropartikelfysik, 

kosmologi och astrofysik är dock mycket diffus, och till stor del artificiell. 

Ett exempel är jätteprojektet IceCube som byggs upp vid Sydpolen, där 

neutrinoobservationer kan ge värdefull information om till exempel 

aktiva galaxer och gammastrålningsutbrott, liksom om den mörka materiens 

egenskaper. 

rymdbaserade projekt 

Rymdbaserad infrastruktur för svenska forskare tillhandahålls i första hand 

av den europeiska rymdorganisationen ESA (European Space Agency). 

Svenskt deltagande i bi- och multilaterala satellitexperiment utanför ESA 

är ett viktigt komplement. 

Rymdstyrelsen är den myndighet som representerar Sverige i ESA. Svenskledda 

satellitprojekt av infrastrukturkaraktär ligger också inom Rymdstyrelsens 

ansvarsområde. Svenskt deltagande i andra bi- och multilaterala 

satellitprojekt kan ske med och utan Rymdstyrelsens medverkan. 

Forskningsinfrastruktur på marken och i rymden har i många fall potential 

att komplettera och förstärka varandra, vilket gör det naturligt att ta till 

vara de samverkansmöjligheter som finns. Därför är många svenska forskargrupper 

aktivt engagerade både i rymd- och markbaserade faciliteter. 



Rymdforskningen inom ESA bedrivs inom tre separata programområden: 

(1) det obligatoriska vetenskapsprogrammet (astronomi, rymdplasmafysik, 

rymdfysik, fundamental fysik), (2) jordobservationsprogrammet (satellitbaserade 

studier av jorden och jordatmosfären) och (3) programmet för 

bemannad rymdverksamhet (experiment som kräver tyngdlöshet, med 

även till exempel utforskning av Mars). 

fusion 

Kombinationen av en ökande befolkning och förväntningar på en ökad 

levnadsstandard gör att behovet av elektrisk energi kommer att öka signifikant 

i framtiden. Ambitionen av att samtidigt minska användandet av fossila 

bränslen leder till att nya energikällor måste utvecklas. Forskningen kring 

fusion har visat att fusion potentiellt kan vara en lösning på världens ökande 

energibehov och samtidigt ha en förhållandevis liten inverkan på miljön. 

Flera fysikaliska och tekniska frågor återstår att besvara innan man fullt 

ut kan utnyttja fusion som energikälla, även om de grundläggande principerna 

redan har bevisats fungera. Den stora frågan är hur man ska optimera 

processen för att få en attraktiv och ekonomisk hållbar energikälla. I den 

nyligen framlagda energipropositionen (mars 2006) beskrivs fusionsenergin 

som en del i det samlade energipaket som behövs för Sverige i framtiden. 

Fusionsforskningen är mycket gränsöverskridande mellan grundläggande 

teknisk fysik med delar från fysikens många områden, och teknologi som 

samverkar för målet om en fungerande energiproducerande fusionsreaktor. 

All europeisk fusionsforskning koordineras genom Euratomfördraget som 

skapades 1957 och där Sverige är medlem sedan 1976. Den tekniska verksamheten, 

användningen av den europeiska fusionsforskningsanläggningen 

JET (Joint European Torus i Storbritannien) och europeiska bidrag till 

internationellt samarbete samordnas genom ”European Fusion Development 

Agreement” (EFDA). Forskningen utförs i de 25 associationerna inom 

EURATOM-EFDA. 

Den svenska associationen, EURATOM-VR, administreras av Vetenskapsrådet 

och innefattar fusionsforskare från Chalmers (fyra olika institutioner), 

från Kungliga tekniska högskolan (fyra olika institutioner), från 

Uppsala universitet (tre olika institutioner) samt personal från Studsvik. 

Varje association i den europeiska fusionsverksamheten kan få tillgång till 

data från de olika europeiska experimenten genom vetenskapliga samarbeten. 

Data från JET finns alltså tillgängligt för medlemmarna, medan 

andra forskare kan få tillgång till data efter en viss tid. Det finns även en 

internationell fusionsdatabas där data blir tillgänglig genom medlemskap i 

den internationella fusionsforskningen. 


Högenergifysik 

I högenergiexperiment kollideras högenergetiska partiklar för att studera 

den innersta strukturen hos materia och de krafter som beskriver den. 

Standardmodellen inom partikelfysik ger svar på många frågor rörande 

strukturen och stabiliteten hos materia med dess sex kvarkar, sex leptoner och 

fyra krafter. Standardmodellen lämnar emellertid många frågor obesvarade som: 

• Varför finns det bara tre typer av kvarkar och leptoner? 

• Hur får partiklar sina massor? 

• Finns det fler partiklar och krafter? 

• Är kvarkarna och leptonerna verkligen fundamentala eller har de också 

en substruktur? 

• Vilka partiklar ger upphov till mörk materia i universum? 

• Hur kan gravitationen inkluderas i Standardmodellen? 

Vidare vill man studera starkt växelverkande materia under extrema förhållanden 

som hög temperatur och energitätheter. Teorin för den starka växelverkan, 

kvantkromodynamik (QCD), förutsäger att kvarkar och gluoner är bundna 

i hadroner (partiklar med stark växelverkan). I system med höga temperaturer 

och höga energidensiteter antas kvarkarna inte längre vara bundna 

utan fria att röra sig över volymer där superkritiska förhållanden råder. I 

kollisioner mellan tunga atomkärnor vid mycket höga energier förväntas en 

övergång från hadronisk materia till ett nytt materietillstånd inträffa, det så 

kallade kvark-gluonplasmat. Detta nya tillstånd var rådande under de första 

mikrosekunderna efter Big Bang, den Stora Smällen. De partikelkollisioner 

som sker i laboratorier är ”Små Smällar” som kan upprepas för att studera 

experimentellt hur universum byggdes upp. 

Det är denna typ av frågor som driver högenergifysiker att bygga och utnyttja 

nya acceleratorer och detektorer. Experimenten hoppas kunna ge svar 

på, om inte alla, så i varje fall några av ovanstående frågor. 

kärnfysik 


Kärnfysiken omfattar studier av struktur, dynamik och allmänna egenskaper 

hos system som binds samman av den starka kraften, alltifrån hadroner 

(partiklar med stark växelverkan) till atomkärnor. Dessa system motsvarar 

99,9 % av den observerbara materian. Studierna har lett till upptäckter och 

tekniker som har kommit till stor nytta i samhället. Förståelsen av den starka 

växelverkan är dock långt ifrån komplett och det sker därför en kontinuerlig 

utveckling av teknikerna för att flytta forskningsfronten framåt. 

Utvecklingen inom kärnstrukturfysiken går mot att utnyttja strålar av 

sällsynta radioaktiva isotoper. Det ger möjlighet att studera atomkärnor 



med extrema förhållanden mellan antalet neutroner och protoner. Studier 

av sådana exotiska atomkärnor har en direkt koppling till syntesen av kärnor 

i universum, då de relevanta processerna i till exempel stjärnor och supernovor 

till stor del involverar dessa. 

Inom hadronfysiken studeras den starka växelverkan i mer detalj. Systematiska 

studier av hadroner, partiklar med kvark-gluonstruktur, är ett väsentligt 

instrument för att undersöka dynamiken hos den starka växelverkan 

och de strukturer den ger upphov till. 

Kärn- och hadronfysik är inne i ett skede där stora satsningar sker i Europa 

och i övriga världen, med planer för acceleratoranläggningar med kapacitet 

som vida överstiger de existerande. Parallellt utvecklas nya detektorsystem 

som ytterligare flyttar fram den experimentella frontlinjen. Ett utmärkt 

exempel är den planerade FAIR-anläggningen (Facility for Antiproton and 

Ion Research) i Tyskland som kommer att producera strålar av radioaktiva 

isotoper och antiprotoner. FAIR har väckt stort intresse och det är första 

gången som en anläggning engagerar hela det svenska forskarsamhället 

inom kärn- och hadronfysik. 

Behov av forskningsinfrastruktur 

Befintliga faciliteter 

Astronomi och astropartikelfysik 

ESO (European Southern Observatory): Högkvarteret ligger i Garching, 

München, medan ESO-observatorierna ligger i Chile. Det har länge varit 

den viktigaste markbundna faciliteten för svensk astrofysik och används av 

astronomer vid alla svenska institutioner. Mindre och medelstora optiska teleskop 

finns på berget La Silla. Very Large Telescope (VLT) på berget Paranal 

är för närvarande det mest framgångsrika optiska teleskopet i 8-10 metersklassen. 

Det togs i drift 1999 och man håller för närvarande på och utvecklar 

andra generationens instrument. Svenska astronomer från Uppsala universitet 

deltar aktivt i utvecklingen av instrument för VLT. VLT är nu den 

viktigaste resursen för svensk optisk astronomi. Teleskopenheterna används 

också tillsammans som en interferometer, VLTI, med en maximal baslängd 

av 100 meter, bland annat för studier av stjärnytor, extrasolära planeter och 

områden nära svarta hål i galaxcentrum. 

Svenska Solteleskopet på La Palma: Svensk huvudman är KVA (kungliga 

vetenskapsakademien). Anläggningen används i huvudsak av Institutet 

för Solfysik (ISF) vid KVA. Teleskopet har den bästa bildkvaliteten av 

alla existerande solteleskop. Ett nästa generations teleskop med 2,5 meters 

diameter har börjat diskuteras mellan olika europeiska institutioner. ISF:s 



ställning som en av KVA:s institutioner har nyligen börjat diskuteras inom 

KVA:s ledning. 

Nordic Optical Telescope på La Palma: Ett 2,5 metersteleskop som drivs 

gemensamt av de nordiska länderna. Användarna kommer från Stockholms 

universitet, Uppsala universitet och Lunds universitet. En specialisering 

av verksamheten för att effektivisera driften diskuteras. Ett gemensamt 

”Northern Hemisphere Observatory” (CNO) på La Palma, där alla de medelstora 

teleskopen på ön tänks ingå, är ett alternativ som diskuteras. NOT 

skulle här vara det nordiska bidraget. Starten är beräknat till år 2009. En utvärdering 

av NOT har gjorts under våren 2006 och dess rekommendationer 

är under diskussion. 

Onsala rymdobservatorium: En nationell facilitet för radioastronomi som 

finansieras av Vetenskapsrådet i samarbete med Chalmers. Onsalaobservatoriet 

driver 20 och 25 metersteleskopen på Onsala och deltar i den svenska 

delen av experimentet APEX (se nedan) i Chile. Byggandet av flera viktiga 

mottagare bedrivs inom observatoriet, bland annat till projekten APEX och 

ALMA (Atacama Large Millimeter Array, se Infrastrukturer under uppbyggnad). 

Man är också starkt engagerad i satelliten ODIN, liksom den kommande 

ESA-satelliten Herschel. Onsala är nod i det europeiska nätet för 

VLBI (Very Long Baseline Interferometry). Användarna kommer i huvudsak 

från Göteborgs- och Stockholmsgrupperna. VLBI används också för geovetenskap 

(studier av kontinentaldrift). Det viktigaste instrumentet under 

de närmaste åren är APEX. 

APEX: Submillimeterteleskop beläget på berget Chajnantor i norra Chile 

som drivs i samarbete mellan Onsala, Max Planck-institutet för radioastronomi 

och ESO. Det togs i drift hösten 2005 och de första resultaten är mycket 

lovande. Teleskopet är av samma typ som kommer att ingå i ALMA, och 

kommer att fungera som en förberedelse för detta experiment. Framförallt 

för mycket höga radiofrekvenser kommer teleskopet att vara unikt. Onsala 

diskuteras som ett regionalt centrum för stöd till ALMA för de nordiska 

länderna (Sverige, Finland, Danmark). 

LOFAR: En huvudsakligen nederländsk anläggning med tusentals enkla 

radioantenner för långvågig radiostrålning, som bland annat kan undersöka 

kosmiska processer i det tidiga universum. Det svenska ursprungliga deltagandet 

är inriktat mot rymdplasmafysik. Man diskuterar nu ett astronomiskt 

engagemang inom LOFAR-projektet, där Onsala skulle fungera som 

en extra nod för VLBI-liknande tillämpningar. För detta har man nyligen 

fått ett planeringsbidrag från Vetenskapsrådet. 

Neutrinoteleskop: Här är AMANDA-detektorn och dess större efterföljare 

IceCUBE det viktigaste projektet ur svensk synvinkel. Drygt 4000 ljusdetektorer 

borras ner i isen vid Sydpolen för att registrera neutrinopartik- 



lar från universum. Målet är att lösa gåtan med universums mörka materia. 

Svenska forskargrupper från Stockholms och Uppsala universitet, samt en 

mindre grupp från Högskolan i Kalmar, har varit med i uppbyggnaden av 

denna nya teknologi sedan början av 1990-talet. IceCUBE beräknas stå klar 

2010. Under minst 15 år räknar man med att den färdiga detektorn ska samla 

in data. Formerna för hur driftskostnaderna ska delas mellan amerikanska 

NSF (National Science Foundation) och de övriga deltagande grupperna 

diskuteras för närvarande i en styrkommitté, där Vetenskapsrådet är representerat. 

Det bör noteras i detta sammanhang att Sverige genom sin medverkan i 

ATLAS-experimentet vid CERN:s LHC-accelerator kommer att kunna bidra 

till att undersöka ett flertal olika teorier för mörk materia, om denna utgörs 

av elektriskt neutrala partiklar med massa mindre än motsvarande ungefär 

en TeV. Speciellt är LHC väl lämpad för att söka efter supersymmetriska 

partiklar, som tillhör en av de teoretiskt favoriserade kandidaterna till mörk 

materia. 

Förutom vad som beskrivits ovan deltar svenska astronomer och astropartikelfysiker 

som individer och individuella forskargrupper i forskning 

vid ett antal andra faciliteter, i första hand i Europa och Nordamerika. Ofta 

sker detta i form av projektsamarbete mellan svenska och utländska 

forskargrupper. I några fall sker det genom att svenskar direkt söker och får 

observationstid vid utländska anläggningar. Denna medverkan innebär i regel 

inte några långsiktiga ekonomiska bindningar, och deltagandet regleras inte 

genom avtal mellan svenska myndigheter och utländska eller internationella 

organisationer. 

Rymdbaserade projekt 

Nedan beskrivs ett antal rymdbaserade ESA-projekt (European Space Agency) 

med svenskt deltagande. 

Cluster II består av fyra identiska satelliter för studier av jordens magnetosfär. 

De sköts upp år 2000 och planeras fortsätta till 2009. Instrumenteringen är 

till betydande del svensktillverkad. Institutet för rymdfysik (IRF) i Uppsala 

ansvarar för ett av instrumenten och deltar med forskare från Kungliga tekniska 

högskolan i analysen av data. 

Hubble Space Telescope (HST) är ett samarbete mellan ESA och amerikanska 

NASA. Det fortsätter med observationer i ultravioletta, synliga och 

infraröda spektralområden till åtminstone 2008. Flera svenska grupper deltar 

med forskningsprojekt. 

Cassini/Huygens sändes upp 1997 och består av en modul, Cassini, som 

lades i bana kring Saturnus 2004 och en, Huygens, som framgångsrikt sändes 

ner till ytan av Saturnusmånen Titan, vars atmosfär tros likna jordens innan 



livet uppstod här. IRF i Uppsala har bidragit med hårdvara som lämnat 

intressant information. 

Rosetta sändes upp i mars 2004. Den avses möta kometen 67 P/Churyumov- 

Gerasimenkosince år 2014 på ungefär Jupiters avstånd från solen och sen 

följa den i dess bana kring solen. Sonden innehåller instrument från IRF i 

Kiruna, från Kungliga tekniska högskolan och från Uppsala universitet. 

Mars Express gick in i bana kring Mars i december 2003. Ombord finns 

bland annat instrument från IRF i Kiruna. Resultat från experimentet har 

redan publicerats. 

Venus Express sändes iväg i november 2005, med bland annat instrument 

från IRF i Kiruna och gick in i bana kring Venus i april 2006. Den ska utföra 

mätningar där i minst två år. 

Några bi- och multilaterala satellitprojekt med aktivt svenskt deltagande 

Odin är en satellit för astronomi och aeronomi. Den sändes upp 2001 och 

har levererat stora mängder data om främst det interstellära mediet och om 

den övre jordatmosfärens kemi. Driften av Odin är finansierad till slutet på 

2007 med främst svenska medel. Andra deltagande länder är Kanada, Finland 

och Frankrike. Flera svenska forskargrupper från Chalmers och Stockholms 

universitet tar aktivt del i projektet. Svenska Rymdbolaget har utvecklat 

satelliten och ansvarar för driften. 

Pamela är ett italiensklett projekt för att detektera kosmisk antimateria, 

ssk partiklar tyngre än antiprotoner. Satelliten ska sändas upp från Baikonur 

i Ryssland i juni 2006. En grupp vid Kungliga tekniska högskolan står för 

viss hårdvara och spelar en viktig roll vid analysen av data. 

Fusion 

JET är belägen i Culham, Storbritannien. JET startades 1983 och utgör fortfarande 

den mest avancerade fusionsforskningsanläggningen i världen och 

den enda som kan köra tritiumexperiment. JET byggdes med en volym på 

cirka 100 gånger större än något experiment vid den tiden och med ett Dformat 

plasmatvärsnitt. Redan 1991 kördes det första tritiumexperimentet som 

gav 16MW fusionsenergi och Q=0,7 eller mycket nära ”break-even”. Med JETexperimentet 

ökade fusionstrippelprodukten från 1/10000 till 1/6 av värdet 

som krävs för tändning av plasmat. JET-anläggningens operationella tid har 

nu blivit godkänt fram till 2010. Svenska forskare utgör en stor del av den rörliga 

personal som finns vid JET när experimenten körs. Huvuduppgifterna 

för det förlängda programmet är fokuserade mot ITER-relaterade frågor. 

De svenska fusionsforskarna deltar mestadels i den experimentella och 

teoretiska samordnade fusionsforskningen genom personella insatser. Ett 

undantag är att Uppsalagruppen har levererat två neutrondiagnostikinstru- 



ment under 2005. Dessa instrument är de enda större instrumentsatsningar 

som den svenska associationen har bidragit med till JET-EFDA. 

Förutom JET-experimentet upprättas nu europeiska ”Task-forces” som 

ska leda FoU-arbetet inom fusionsforskningen och som ska samordna det 

europeiska forskningsarbetet. 2003 har två grupper inom forskningsområdena 

plasma-vägg-växelverkan och teori-modellering av fusionsplasma skapats. 

Svenska forskare finns med i båda dessa arbetsgrupper. 

Svenska forskare kan delta i forskningen vid nationella europeiska 

anläggningar med internationellt deltagande med stöd genom EURATOM:s 

mobilityprogram. Sverige bidrar inte med driftskostnader till dessa befintliga 

anläggningar. Däremot har svenska forskare, med finansiering från 

Vetenskapsrådet, bidragit till uppbyggnad av diagnostik vid några av dessa 

anläggningar. 

Exempel på nationella europeiska anläggningar med internationellt 

deltagande är: 

• ASDEX-U-tokamak vid Max Planck Institut für Plasmaforschung, 

Garching München. ASDEX-U experimentets forskningsprogram styrs 

hårt mot områden som är viktiga för ITER. Nästan hela vakuumkärlet har 

klätts med wolfram för att undersöka hur wolfram kan kombineras med 

plasma av hög kvalitet. 

• MAST, Culham, Storbritannien. Detta är det enda experiment med sfärisk 

geometri i Europa. Svenska forskare deltar i detta experiment med att 

bygga upp en ny diagnostik för att kunna mäta strömprofiler i plasmat. 

• TORE-SUPRA, Cadarache, Frankrike. Det är en tokamak med supraledande 

spolar och rekordlånga pulser. Särskilt studeras hur en ergodisk divertor 

kan optimeras för bättre plasmaparametrar. 

• TEXTOR tokamaken i Jülich, Tyskland har som specialområde plasmavägg-växelverkan 

och ergodisk divertor. 

• RFX reverserade pinchen i Padua. Vid denna anläggning kan plasmaströmmar 

upp till 2 MA köras. Experimentets målsättning inkluderar 

utveckling av aktiv kontroll av MHD-instabiliteter med användning 

av aktiv återkoppling och görs i samarbete med T2R-experimentet vid 

Kungliga tekniska högskolan. 

Inom ramen för stora tokamaker finns möjligheter till internationella 

utomeuropeiska samarbeten med Japan och USA. Svenska fusionsforskare 

kan föreslå experiment i samarbete med andra fusionsforskningsgrupper. 

Vidare finns inom Internationella atomenergiorganet, IAEA, ett program 

kring forskning och utveckling av reverserade pinchexperiment vilket innefattar 

USA, Japan, Italien och Sverige. 




CERN (Europeiska partikelfysiklaboratoriet) är en europeisk forskningsanläggning 

för kärn- och partikelfysik i Genève, Schweiz. Sverige har deltagit 

i samarbetet sedan starten 1954. Svenska forskargrupper deltog i 1980- och 

90-talets spetsforskning i partikelfysik som medlemmar i DELPHI-kollaborationen 

vid LEP elektron-positronkollideraren och som deltagare i flera 

mindre experiment. CERN håller för närvarande på med färdigställandet 

av den nya partikelacceleratorn, the Large Hadron Collider (LHC), som ska 

tas i bruk hösten 2007. LHC-acceleratorn kommer att kollidera protoner 

och tunga atomkärnor vid energier som hittills inte varit tillgängliga 

någon annanstans i världen. Med den höga kollisionsenergin och luminositeten 

öppnas ett nytt fönster till partikelvärlden, det blir möjligt att studera 

partikelfenomen på en energiskala av TeV. Om Higgs-bosonen, som är det 

saknande beviset på Standardmodellen, existerar, kommer den att kunna 

upptäckas oavsett vilken massa den har. Dessutom kommer LHC-experimenten 

att kraftigt utvidga det massområde inom vilket supersymmetriska 

partiklar, partiklar som skulle bevisa existensen på en ny symmetri bortom 

Standardmodellen, kan upptäckas. Toppkvarkens egenskaper kan studeras 

än mer detaljerat, och det så kallade CP-brottet, som kan förklara varför 

universum inte är symmetriskt i relationen materia och antimateria, kan 

studeras med b-kvarkarna som produceras massvis vid LHC. Tungjonkollisioner 

vid LHC kommer att öppna ett nytt fönster för att studera starkt 

växelverkande materia under extrema förhållanden av hög temperatur och 

täthet. Förutsättningarna vid LHC för dessa studier kommer att bli mycket 

bättre och de resultat som uppnåtts vid det amerikanska laboratoriet Brookhaven 

kommer att kunna verifieras och studeras med större noggrannhet. CERN 

kommer under de närmaste 10-15 åren att vara centrum för världens högenergifysikforskning, 

och svenska forskargrupper vid Kungliga tekniska 

högskolan, Lunds universitet, Stockholms universitet och Uppsala universitet 

är starkt engagerade i två av de fyra experimenten kring LHC – ATLAS 

och ALICE. 

Svenska forskargrupper deltar också i pågående experiment vid andra 

laboratorier (DESY i Tyskland samt Fermilab och Brookhaven i USA). De 

har gjort betydande insatser i uppbyggnaden av experimenten, men Sverige 

bidrar inte till själva infrastrukturen vid dessa laboratorier. H1-experimentet 

vid DESY undersöker strukturen av protoner och fundamentala växelverkningar 

mellan partiklar. Beslut har tagits av DESY:s ledning att stänga 

ner HERA-acceleratorn inom de närmaste åren. Vid Fermilab deltar flera 

svenska grupper i D0-experimentet som en förberedelse för ATLAS-experimentet 

vid LHC. D0-experimentet fokuserar på studier av proton-antiproton 

kollisioner vid mycket höga energier. PHENIX-experimentet i Brookhaven 



studerar kvarkar och gluoner under extrema förhållanden genom att kollidera 

tunga atomkärnor vid höga energier. En svensk grupp deltar i PHENIXexperimentet 

som en förberedelse för ALICE-experimentet vid LHC. 

Kärnfysik 

EXOGAM och RISING är två detektorsystem som är utvecklade för studier 

av kärnstruktur med hjälp av germaniumdetektorer. EXOGAM är en ny typ 

av detektor bestående av segmenterade detektorer och den är installerad 

vid kärnfysiklaboratoriet GANIL i Frankrike. Svenska forskargrupper 

har bidragit med två germaniummoduler och ett associerat vetodetektorsystem 

till detektorn. Uppbyggnaden av EXOGAM har varit avgörande 

för att kunna utnyttja de nya möjligheter som erbjuds att studera mycket 

instabila atomkärnors egenskaper med hjälp av radioaktiva jonstrålar. Detektorsystemet 

markerar också upptakten till nästa generations germaniumdetektorsystem 

(AGATA-projektet). 

RISING är ett detektorprojekt vid GSI, Tyskland, som består av delar av 

den Euroballdetektor som byggdes upp under 1990-talet. Sverige har betydande 

investeringar i RISING via den tidigare Euroballsatsningen vilken 

kan ses som en föregångare till de planerade detektorsystemen inom NUS- 

TAR-kollaborationen vid FAIR. 

CERN-ISOLDE-anläggningen är integrerad i acceleratorinfrastrukturen 

vid CERN och producerar lågenergetiska strålar av en mångfald radioaktiva 

isotoper för ett brett forskningsprogram inom kärn-, atom-, astro- och fasta 

tillståndets fysik. Sedan 2001 har anläggningen kompletterats med en postaccelerator, 

REX-ISOLDE, som även möjliggör reaktionsstudier med flertalet 

av dessa exotiska isotoper. 

Svenska forskargrupper och individer har sedan starten 1967 haft ett 

mycket starkt engagemang i ISOLDE, med användare från landets samtliga 

kärnstrukturgrupper. Sverige har bidragit starkt till infrastrukturinvesteringar 

som jonkälla till REX-ISOLDE, laserjonkälla och detektorsystem för 

laddade partiklar. 

MAX-lab i Lund har vid sidan av synkrotronljusforskningen också ett 

program för kärnfysik. Övergången till MAX III ger ökad tillgång på stråltid 

för studier av fotoninducerade reaktioner. Den maximala fotonenergin 

ökar med MAX III vilket innebär att π-mesoner kan produceras i fotoninducerade 

kärnreaktioner nära den kinematiska tröskeln, ett område där 

kiral störningsteori kan testas. Det svenska utnyttjandet av MAX för kärnfysikaliska 

studier består av fysiker vid Lunds universitet. Det finns ett stort 

internationellt utnyttjande av faciliteten. 

WASA är ett detektorsystem för hadronfysik som mäter både fotoner och 

laddade partiklar med hög effektivitet och precision. Den byggdes som en 



integrerad del av CELSIUS-ringen för att möjliggöra studier av symmetribrott 

vid mesonsönderfall och reaktionsmekanismer vid mesonproduktion. 

Detektorn flyttades under 2005 till lagringsringen COSY vid FZ-Jülich, 

Tyskland, på initiativ från fysiker kring COSY och WASA-kollaborationen. 

Omlokaliseringen innebär en markant ökning av fysikpotentialen för 

WASA-detektorn genom att både högre energier och polariserade strålar 

blir tillgängliga. Därigenom blir tyngre mesoner, med delvis inte klarlagda 

kvarkstrukturer, åtkomliga för detaljerade undersökningar. 

framtida beslutade och planerade anläggningar 

Astronomi och astrofysik 

ALMA (Atacama Large Millimeter Array): Radiointerferometer för millimeterområdet 

som kommer att placeras på berget Chajnantor i norra Chile på 

5000 meters höjd. Det kommer att bestå av 50 teleskop, vart och ett med 

12 meters diameter. Denna anläggning kommer att tas i drift omkring 2011. 

Upplösningen vid de kortaste våglängderna är högre än 0,1 bågsekunder, 

alltså lika eller bättre än Hubble Space Telescope. Sverige deltar genom 

Europeiska sydobservatoriet ESO, som tillsammans med nordamerikanska 

myndigheter och i samarbete med Chile är en av huvudmännen bakom 

projektet. Onsala är inblandat i byggandet av flera av detektorerna till 

projektet. ALMA kommer, då det färdigställts, att vara det viktigaste 

instrumentet inom radioområdet. 

ELT (Extremely Large Telescope): ELT är samlingsnamnet för nästa generations 

jätteteleskop. ESO (Europeiska sydobservatoriet) har i sin strategiska 

plan fram till 2020 satt ett ELT som sin högsta prioritet. Man har inom 

ESO utvecklat en egen design av ett ELT i form av OWL (OverWhelmingly 

Large telescope) som planeras ha en huvudspegel av 60-100 meters diameter. 

Ett annat koncept, utvecklat framförallt i av teleskopgruppen vid Lunds 

universitet, kallat Euro50, beräknas få en spegel med cirka 50 meters diameter. 

Då mycket av tekniken är oprövad och ställer extremt höga krav på 

både optik, elektronik och mekanik är det viktigt att flera olika koncept 

utvecklas parallellt under denna fas. Ett liknande utvecklingsprojekt finns, 

Opticon, för bland annat adaptiv optik som kommer att få allt större betydelse 

inte minst för ett ELT. Tidsskalan för ELT-projektets färdigställande 

är 2015-2020 och det finns med på ESFRI:s (European Strategy Forum on 

Research Infrastructures) ”List of Opportunities”. Designfasen av OWL har 

under hösten 2005 utvärderats. Som ett resultat av utvärderingen kommer 

ESO att fokusera på ett teleskop i storleksklassen 30-60 m. Slutligt beslut 

om ELT, vars totalkostnad beräknas närma sig 1 miljard Euro, är planerat för 

år 2009. En europeisk styrgrupp för ELT-utveckling där Vetenskapsrådet är 

representerat finns. 



SKA (Square Kilometer Array): En långvågig radiointerferometer med 

en ungefärlig yta av en kvadratkilometer. SKA kommer att komplettera 

ALMA för längre våglängder. Det bygger på ny teknologi där man planerar 

använda en relativt enkel antenndesign tillsammans med mycket sofistikerad 

elektronik och databearbetning. LOFAR är ett första steg mot denna 

teknik. SKA kombinerar ett extremt stort fält med hög spatial upplösning 

och känslighet. Denna array är bland annat intressant för att studera rejonisationsepoken 

inom galaxbildningen, protoplanetskivor, samt för tester av 

relativitetsteorin med hjälp av pulsarer. Tidsskala för SKA är från år 2020 

och framåt. Det är ett av de föreslagna globala projekten på ESFRI:s ”List of 

Opportunities”. 

Både ett ELT och SKA kommer att innebära helt nya möjligheter inom 

kosmologin (galax- och strukturbildning, mörk materia/energi), för studier 

av extrasolära planetsystem och av kompakta objekt i galaxcentrum, och 

kompletterar varandra, liksom ALMA. Ytterligare ett viktigt komplement 

bland dessa framtida satsningar är det planerade nya rymdteleskopet, The 

James Webb Space Telescope (se nedan under Rymdbaserade projekt). 

Neutrinoteleskop: forskargrupper från Frankrike, Grekland och Italien 

samarbetar inom det europeiska nätverket KM3NeT. Detta nätverk är omnämnt 

i ESFRI:s ”List of Opportunities”. Det är oklart hur svenska forskare 

med sitt stora samarbete inom det amerikanska projektet IceCUBE ställer 

sig till deltagande i detta sameuropeiska projekt. 

Rymdbaserade projekt 

Nedan beskrivs ett antal rymdbaserade ESA-projekt med svenskt deltagande. 

Herschel är ett 3,5 meters satellitteleskop som enligt planerna sänds upp 

2008 för observationer i infrarött och submillimeterområdet. Dess livstid är 

cirka fyra år. Flera svenska grupper från Chalmers och Stockholms universitet 

deltar med instrumentation och vetenskapliga program. 

JWST, James Webb Space Telescope, planeras av NASA för uppsändning 

år 2013. Detta blir Hubbleteleskopets efterträdare med en 6,5 meters spegel: 

ESA:s bidrag, en kameraspektrometer för IR-området, har medverkande 

från Stockholms universitet. Livligt svenskt deltagande med forskningsprogram 

kan också förutses. 

GAIA är en ambitiös astrometrisk satellit, med planerad uppsändning 

2011. Den ska ge avstånd, kinematiska data och fysikaliska parametrar för 

miljarder stjärnor i Vintergatan. En grupp vid Lunds universitet har en 

ledande roll i projektet, och forskare vid Uppsala universitet deltar i förberedelserna 

för kalibrering och analys av data. 

Bepi Colombo ska sändas till planeten Merkurius år 2013-14 och anlända 

dit år 2019. Alla stora svenska rymdfysikgrupper vid Institutet för Rymdfysik, 



Uppsala universitet och Kungliga tekniska högskolan planerar att delta med 

instrument ombord. 

Darwin är ett stort ”astrobiologiskt” projekt avsett för att upptäcka och 

studera jordliknande planeter kring andra stjärnor än solen. Det ingår som 

en viktig del i ESA:s visionära plan för 2015-2025. En forskningsgrupp vid 

Stockholms universitet deltar i den vetenskapliga planeringen. 

Data från andra projekt inom ESA som ännu inte lockat svenska grupper 

att medverka aktivt, kan komma att utnyttjas senare av svenska forskare. 

Ett exempel är Planck, som kommer att sändas upp för studium 

av den kosmiska mikrovågsbakgrunden tillsammans med Herschel (se 

ovan) år 2008 och i väsentliga avseenden kommer att komplettera de data 

som redan insamlats av de NASA-dominerade föregångarna COBE och 

WMAP. 

Ett projekt som ligger långt senare i planeringen är LISA (Laser Interferometer 

Space Antenna), i planerat samarbete mellan NASA och ESA, som 

om beslut tas om genomförande sänds upp år 2017 eller senare. Avsikten är 

att observera gravitationsstrålning från universum, till exempel från massiva 

svarta hål och tunga täta dubbelstjärnor. Detta är ett exempel på ett projekt 

som i nuläget inte drivs av svenska grupper men som kan komma att dra till 

sig stort intresse bland svenska forskare senare. 

Några bi- och multilaterala satellitprojekt med svenskt deltagande 

PoGo med planerad uppskjutning 2008, är ett ballong- och satellitprojekt 

med syfte att mäta polarisationen hos gammastrålningen från olika punktkällor. 

En forskargrupp vid Kungliga tekniska högskolan bidrar med hårdvara. 

Finansieringen av den svenskbyggda utrustningen kommer från Knut 

& Alice Wallenbergs stiftelse, Rymdstyrelsen och Vetenskapsrådet (via 

finansiering av den starka miljön HEAC) bidrar också. 

GLAST, the Gamma-ray Large Area Space Telescope, är en NASA-satellit 

som planeras sändas upp under 2007/08. Dessutom medverkar US Department 

of Energy, och institutioner i Frankrike, Tyskland, Japan, Italien 

och Sverige (tre olika grupper vid Stockholms universitet och Kungliga 

tekniska högskolan som tillhör den VR-finansierade starka forskningsmiljön 

HEAC). Den totala kostnaden för projektet har uppskattats till cirka 

2 miljoner kronor. Det väsentliga svenska deltagandet med hårdvara har 

till största delen bekostats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och genom 

fakultetsmedel. Man kommer att studera de mest energirika processerna 

kring svarta hål och leta efter signaler från annihilation av mörk 

materia. 

MMS (Magnetospheric Multiscale Mission) är en NASA-ledd facilitet som 

ska undersöka de småskaliga grundläggande plasmaprocesser som transpor- 



terar, accelererar och hettar upp plasmor i tunna gränsskikt och som kontrollerar 

struktur och dynamik hos jordens magnetosfär. Uppsändningen 

planeras till 2013. Forskare från Kungliga tekniska högskolan och Institutet 

för Rymdfysik i Uppsala deltar med instrumentation. 

Chandrayaan-1 planeras sändas upp i en bana kring månen 2007/08 inom 

det indiska rymdprogrammet med en livstid på två år. IRF i Kiruna bidrar 

med ett partikelinstrument ombord. 

På längre sikt finns också några bi- och multilaterala projekt som ännu 

inte beslutats men som redan röner stort svensk intresse. Bland dessa kan 

nämnas JDEM, ett NASA-finansierat projekt som nu lysts ut för anbud med 

planerad uppskjutning omkring 2015. Avsikten är att undersöka vad som 

utgör den mörka energin. Ett av projekten som tävlar om denna utlysning är 

det Berkeleyledda SNAP (SuperNova/Acceleration Probe) där forskare från 

Stockholms universitet deltar. 

Fusion 

Den framtida fusionsforskningen, från omkring år 2010, sett ur ett europeiskt 

perspektiv, kan beskrivas med i) ITER + JET + Accompanying program 

+ W-7AX stellarator + MAST sfärisk tokamak + IFMIF, och efter omkring 

år 2030 ii) DEMO/PROTO. 

ITER-tokamaksamarbetet är upprättat av sex partners: Europa, Ryssland, 

Japan, Korea, USA och Kina. Beslutat togs i juni 2005 om placering i 

Cadarache i Frankrike. Från 2005 har Indien kommit med som en full partner. 

ITER beräknas tas i drift omkring 2015. ITER ingår på ESFRI:s ”List of 

opportunities” samt placerades högst över US Department of Energy’s planering 

av nya forskningsanläggningar. Infrastruktur för fusionsforskning planeras 

i Europa genom EURATOM samt genom en ny organisation för ITER, 

European Legal Entity (ELE). Samordningen mellan ELE, EFDA, de europeiska 

associationerna och övriga ITER-partners diskuteras för närvarande. De 

svenska fusionsforskarna kan bidra till uppbyggnaden av ITER huvudsakligen 

genom EURATOM:s kontrakt med den svenska associationen. Parallellt 

med den direkta uppbyggnaden av ITER finansieras ett ”Accompanying 

programme” av EURATOM där prioriterade forskningsområden har specificerats 

och associationerna skriver årliga arbetsprogram och kontrakt med 

EURATOM. 

W-7X-stellaratoranläggningen byggs upp i Greifswald, Tyskland, som 

en nationell anläggning med möjligheter för svenska forskare att bidra till 

uppbyggnad av diagnostik, till modellering och senare till deltagande i det 

experimentella forskningsprogrammet. Projektet beräknas starta omkring 

2010. Svenska fusionsforskare deltar både i att planera neutrondiagnostik 

och att modellera den tredimensionella magnetstrukturen. 




CNGS (CERN Neutrinos to Gran Sasso) är ett projekt där muonneutriner 

produceras vid acceleratorn SPS på CERN. Neutrinerna passerar sedan under 

jord till Gran Sassolaboratoriet i Italien, 730 km från CERN. Detektorn, 

som är under uppbyggnad, är optimerad för att observera muonneutriner 

som är ett resultat av ”oscillation” av muonneutrinerna på vägen mellan 

CERN och Gran Sasso. Projektet är motiverat av de resultat från Superkamiokandeexperimentet 

i Japan där man observerat ett underskott i flödet av 

muonneutrinerna producerade i atmosfären. Projektet startade år 2000 och 

man beräknar att den första strålen av neutriner från CERN ska levereras 

sommaren 2006. Inga svenska forskare deltar i dagens läge i detta projekt. 

T2K är ett nästa generations neutrino-oscillationsexperiment som planeras 

i Japan med start 2009. Inga svenska forskare deltar i projektet. 

CLIC är ett projekt som CERN bedriver vid sidan av uppbyggnaden av 

LHC för att studera och utveckla en teknologi till rimlig kostnad för en 

linjär elektron-positronkolliderare (CLIC) i energiområdet 0,5 – 5 TeV. LHC 

kommer under en tioårsperiod att tillföra unik ny information i TeV-energiområdet. 

Det finns emellertid frågeställningar som kommer att vara svåra att 

testa vid LHC. Elektron-positronkolliderare kan vara ett komplement till 

LHC genom att möjliggöra precisionsmätningar av observationerna gjorda 

vid LHC. Frågeställningar som med fördel kan adresseras vid CLIC är: noggranna 

studier av lätta Higgspartiklar, upptäckten av tyngre Higgspartiklar, 

och CP-brottsmätningar i Higgssektorn. För fysiken bortom Standardmodellen 

skulle CLIC kunna besvara frågor rörande supersymmetri med noggranna 

mätningar av spartiklar och påvisande av extra dimensioner. CLIC-projektet 

är ett komplement till det internationella linjärkolliderarprojektet ILC 

(se nedan). I testprogrammet för CLIC (CTF3) deltar en forskargrupp från 

Uppsala universitet. 

ILC är ett världsomspännande samarbete för att etablera en design för 

nästa generations elektron-positron partikelaccelerator i energiområdet 0,5 

– 1 TeV jämfört med 0,5 – 5 TeV för CLIC. ILC och CLIC är två komplementära 

projekt för att ta fram en design för en elektron-positronlinjärkolliderare. 

Tidsskalan för de båda projekten är helt olika. Fysikmotivationen 

till att konstruera ILC är den samma som för CLIC (se ovan). Inga svenska 

acceleratorfysiker är i dagens läge engagerade i själva acceleratorprojektet. 

Däremot är en grupp från Lunds universitet involverad i ett detektorutvecklingsprojekt. 

Kärnfysik 

AGATA (Advanced Gamma Tracking Array) är nästa generations europeiska 

detektorprojekt för högupplösande gammaspektroskopi. Tekniken 



kring AGATA, med spårrekonstruktion av fotonerna, gör det möjligt att 

fullt utnyttja framtidens anläggningar för radioaktiva jonstrålar. AGATAdetektorn 

kommer att bli en integrerad del av NUSTAR-experimentet vid 

FAIR (se nedan). Svenska forskargrupper vid Kungliga tekniska högskolan 

och Uppsala universitet har varit drivande i utvecklingen av detta projekt 

och Sverige har därmed en stark position inom projektet. AGATA-projektet är 

inne i sin första demonstrationsfas, som ska vara slutförd 2007. Den ska leda 

fram till en teknisk verifiering av konceptet för spårrekonstruktion. Svenska 

forskargrupperna vid Chalmers, Kungliga tekniska högskolan, Lunds 

universitet och Uppsala universitet har 2005 erhållit finansiering från 

Vetenskapsrådet som bidrar till en svensk klustermodul till en demonstrator 

för AGATA. 

FAIR (Facility for Antiproton and Ion Research, se även Rekommendationer 

nedan). Världsledande anläggning för hadron- och kärnfysik. Ett ursprungligen 

tyskt projekt blir ett internationellt samarbetsprojekt. Tyskland 

står för 75 % av investeringskostnaden. Samtliga svenska grupper inom 

kärn- och hadronfysik prioriterar FAIR högt och avser utföra huvuddelen av 

sin forskning där. Sverige kan bidra med avsevärda in-kind bidrag till konstruktionen 

av faciliteten. Vetenskapsrådet har deltagit i preparationsfasen 

för att ta fram nödvändiga tekniskt-vetenskapliga dokument samt avtal och 

kostnadsberäkningar inför beslut. 

EURISOL kan beskrivas som en kraftigt uppgraderad version av CERN- 

ISOLDE. Här planerar man att producera radioaktiva jonstrålar genom att 

utnyttja högintensiva protonstrålar. Det kommer att ge jonstrålar som är 

två till tre gånger mer intensiva är de som är tillgängliga i dagsläget. Detta 

kommer att kompletteras med ny instrumentering. Flera alternativa placeringar 

av EURISOL diskuteras. En möjlighet är att förlägga anläggningen 

vid CERN som därigenom får en breddad användarbas. Tidsskalan för 

konstruktion och operation av EURISOL ligger runt år 2020 och under 2005 

inleddes en omfattande designstudie. 

rekommendationer 

infrastrukturer under uppbyggnad 

Det är av högsta prioritet att fullfölja de infrastrukturprojekt som är under 

uppbyggnad samt att det planeras för dessa infrastrukturers drift och 

användning för högklassig forskning. Det gäller bland annat 

• Large Hadron Collider (LHC) vid CERN som samlar all ledande expertis i 

världen för nästa generations partikelfysikexperiment. Sverige har investerat betydande 

belopp i ATLAS- och ALICE-detektorerna. Acceleratorn är under 



uppbyggnad och ska tas i bruk hösten 2007. LHC kommer att kollidera 

protoner och tunga joner vid energier som hittills inte varit tillgängliga 

någon annanstans i världen. CERN kommer under de närmaste 10-15 åren 

att vara centrum för världens högenergifysikforskning, och svenska forskargrupper 

från Kungliga tekniska högskolan, Lunds universitet, Stockholms 

universitet och Uppsala universitet är starkt engagerade i uppbyggnaden av 

två av de fyra experimenten kring LHC – ATLAS och ALICE. ATLAS och 

ALICE detektorer är redan delvis operationella och man har påbörjat att 

testa detektorsystemen genom att registrera spår från kosmiska myoner. 

• IceCube Världens ledande teleskop för neutrinofysik är under uppbyggnad 

vid Sydpolen av USA, Tyskland, Sverige och Belgien och kommer 

fullt utbyggt att täcka en volym på en kubikkilometer. Projektet bygger 

på erfarenheter från föregångaren AMANDA. IceCUBE byggs successivt 

ut och beräknas bli klart runt 2010, men används redan nu under 

konstruktionsfasen. 

• Atacama Large Millimeter Array (ALMA). Denna radiointerferometer 

för millimeterområdet ska placeras på berget Chajnantor i norra Chile. 

Anläggningen beräknas tas i drift omkring 2011 och är ett samarbete mellan 

Europa, Nordamerika och Japan. Instrumentet kommer att bestå av 50 

teleskop, vart och ett med 12 meters diameter. Upplösningen vid de kortaste 

våglängderna kommer att bli lika bra eller bättre än Hubble Space Telescope. 

Svenska astronomer från Onsala är engagerade i konstruktionen av flera 

detektorer till projektet. ALMA kommer, då det färdigställts, att vara det 

viktigaste instrumentet inom radioområdet. En gemensam nordisk plattform 

för utnyttjande av ALMA diskuteras. 

• ITER (International Thermonuclear Experimental Reactor). Fusionsanläggning 

som blir bryggan mellan dagens plasmafysikstudier och 

morgondagens energiproducerande fusionskraftverk. ITER byggs i 

Cadarache i södra Frankrike i samarbete mellan EU, Kina, Indien, Japan, 

Korea, Ryssland och USA. Anläggningen beräknas tas i drift 2015. ITER 

kommer att vara det centrala experimentet inom den internationella 

fusionsforskningen under många år och det är mycket angeläget att de 

svenska fusionsforskarnas insatser fokuseras effektivt mot ITER-frågeställningar. 

De svenska fusionsforskarna kommer att bidra till uppbyggnaden 

av ITER huvudsakligen genom EURATOM:s kontrakt med den 

svenska associationen. 

infrastrukturprojekt mogna för beslut om konstruktion på kort sikt 

Facility for Antiproton and Ion Research (FAIR). Kärn- och hadronfysik är 

inne i ett skede där stora satsningar sker i Europa och runt om i världen. För 

att möjliggöra djupare förståelse av atomkärnornas och hadronernas värld 



krävs acceleratoranläggningar med kapacitet vida överstigande de existerande 

med avseende på strålintensitet, strålkvalitet och exotiska sekundärstrålar 

som radioaktiva kärnor och antiprotoner. Parallellt pågår en liknande 

process för att ta fram nya detektorsystem som ytterligare flyttar fram den 

experimentella frontlinjen vad effektivitet och selektivitet anbelangar. 

Utvecklingen inom kärnstrukturfysiken går mot att utnyttja strålar av 

sällsynta radioaktiva isotoper. Detta ger möjlighet att producera och experimentellt 

studera betydligt fler ”exotiska” kärntillstånd, med extrema förhållanden 

mellan antalet neutroner och protoner, än vad som är möjligt med 

stabila jonstrålar. Extrema bundna och obundna nukleära system kan studeras 

i de lättaste kärnorna och tyngre kärnor bortom de stabila isotoperna 

kan uppvisa avvikelser från skalmodellen. Studier av exotiska atomkärnor 

har direkt koppling till nukleosyntesen i universum, då de relevanta processerna 

i till exempel stjärnor och supernovor till stor del involverar dessa. 

Inom hadronfysiken, där den starka växelverkan studeras i mer detalj, 

sker en likartad utveckling. Utvecklingen går mot acceleratorer med högintensiva 

proton- eller elektronstrålar som kan producera intensiva sekundärstrålar 

av antiprotoner, andra kortlivade partiklar eller fotoner. Orsaken 

är att annihilation mellan antiprotoner och protoner är utmärkta processer 

för att skapa nya partikeltillstånd. Systematiska studier av dylika är ett 

instrument för att undersöka både dynamiken hos den starka växelverkan 

och uppkomsten av nya former av materia. 

Teknisk översikt av FAIR 

FAIR kommer att byggas upp kring den befintliga GSI-faciliteten. Huvudkomponenten 

i det nya acceleratorkomplexet kommer att vara en dubbelring 

med en omkrets på 1200 meter. Ett system av lagringsringar med en elektronkylningsanläggning 

för att effektivt kyla de högenergetiska partikelstrålarna 

kommer att konstrueras. De existerande GSI-acceleratorerna kommer att 

tjäna som injektor till den nya faciliteten. Den planerade dubbelringsynkrotronen 

kommer att producera partikelstrålar med mycket hög intensitet som ska 

användas för att producera sekundära strålar av instabila kärnor och antiprotoner. 

Konceptet med en dubbelringsynkrotron gör det möjligt att parallellt 

producera strålar till flera olika experimentstationer samtidigt. 

Överblick över internationell utveckling 

FAIR kommer att bli ett av världens ledande laboratorier för studier inom 

framförallt kärnfysik, men det vetenskapliga programmet spänner också 

över studier inom atomfysik och astrofysik. FAIR kommer att producera 

strålar av radioaktiva kärnor med mycket hög intensitet. I Japan och USA 

planeras liknande faciliteter för dessa ändamål. 



Betydelsen för svensk forskning 

Ett svenskt medlemskap i FAIR, med deltagande i PANDA- och NUSTARexperimenten, 

ges enhälligt högsta prioritet inom svenska kärn- och 

hadronfysiken. Detta är första gången som en anläggning engagerar hela 

det svenska forskarsamhället inom kärn- och hadronfysik. En hearing om 

FAIR arrangerades av Vetenskapsrådet i mars 2006. 

Användare 

Fysiker vid samtliga svenska universitet och högskolor som är verksamma 

inom kärn- och hadronfysik har deklarerat sitt intresse för att genomföra 

experiment vid FAIR. Det finns också ett starkt intresse bland svenska 

atomfysiker för anläggningen. Utöver detta bidrar svenska acceleratorfysiker 

till acceleratorbygget. Ett samarbetsforum för de svenska intressenterna, 

SFAIR, har bildats för att bland annat fungera som kontaktyta mot 

Vetenskapsrådet. Det finns också ett starkt intresse bland de svenska teoretiker 

att engagera sig i de frågeställningar som adresseras vid FAIR. 

Behov och överväganden för att konstruera faciliteten 

Sverige har genom Vetenskapsrådet undertecknat ett ”Memorandum of 

Understanding”. Det kommer under 2006 att följas upp av ett formellt 

åtagande från svensk sida om ett deltagande som partner för uppförandet av 

faciliteten. Förhandlingar kommer troligen att starta under 2006. Sverige bör 

i dessa förhandlingar noga undersöka möjligheten att bidra till konstruktionen 

genom ”in-kind”-bidrag både för acceleratorerna och experimenten. 

Budget 

Investeringskostnaderna för konstruktionen av faciliteten är under utarbetande 

och de kommer att vara tillgängliga ganska snart. Det har preliminärt 

angetts en siffra på cirka 10 miljoner kronor av vilket Tyskland kommer att 

betala 75 %. De återstående 25 % ska delas mellan de övriga involverade länderna. 

Hur organisationen för detta ska se ut kommer att fastställas i de förestående 

förhandlingarna. Hur mycket av det svenska bidraget som kan täckas 

av ”in-kind”-bidrag (till exempel med acceleratorn CRYRING) bör utredas. 

utredning om relationer mellan mark- och rymdbaserade infrastrukturer inom 

astronomi och astropartikelfysik 

I den föreliggande långsiktiga planen berörs rymdbaserade faciliteter endast 

flyktigt trots att det finns betydande områden där rymd och markbaserade 

faciliteter samverkar. Att infrastrukturerna som är placerade ovanför jorden 

till stor del lämnats utanför hänger samman med att de finansieras eller 

drivs av andra aktörer. Vetenskapsrådet, Rymdstyrelsen och övriga aktörer 



kommer att utreda möjligheter till en vidgad samordning, för att främja ett 

effektivt resursutnyttjande av existerande och planerade infrastrukturer. 

Syfte 

Syftet med denna utredning bör vara att tillsammans med Rymdstyrelsen 

definiera problemen och konkret formulera hur dessa frågor ska hanteras i 

framtiden. 

Behov 

Inom både astrofysik och astropartikelfysik planeras ett stort antal projekt 

av rymd- eller ballongbaserad natur inom både ESA och NASA. Många av 

dessa har svensk medverkan antingen inom ESA:s ram eller som individuellt 

svenskt deltagande, till exempel ODIN, JWST (Stockholms universitet), 

Herschel (Chalmers), och GLAST (Kungliga tekniska högskolan och 

Stockholms universitet). Huvudvikten av ESFRI:s verksamhet är inriktad 

mot markbundna projekt och de rymdbaserade diskuteras därför inte. De 

finns dock flera projekt som i kombination med markbundna instrument, 

utgör viktiga delar av de experimentella insatserna i astropartikelfysik 

och kosmologi. 

Möjlig betydelse för framtida forskning 

En samordning mellan Vetenskapsrådet och Rymdstyrelsen bör kunna förbättra 

möjligheterna för svenska forskare att på ett effektivt sätt utnyttja de 

infrastrukturer som finns eller planeras för framtiden. Det bör ge utökade 

möjligheter eftersom mark och rymdbaserade faciliteter ofta kompletterar 

varandra. 

långsiktiga förslag av paneuropeiskt intresse 

ELT (Extremely Large Telescope). ELT är samlingsnamnet för nästa generations 

jätteteleskop. ESO (Europeiska sydobservatoriet) har i sin strategiska 

plan fram till 2020 satt ett ELT som sin högsta prioritet. Tidsskalan för ELTprojektets 

färdigställande är 2015-2020 och det finns med på ESFRI:s (European 

Strategy Forum on Research Infrastructures) ”List of Opportunities”. Slutligt 

beslut om satsningen, vars totalkostnad beräknas närma sig 1 miljard 

Euro, är planerat för år 2009. En europeisk styrgrupp för ELT-utveckling, där 

Vetenskapsrådet är representerat, finns. Finansieringen av ELT kommer att 

ske inom ramen för ESO-samarbetet. 

SKA (Square Kilometer Array). En långvågig radiointerferometer med 

en ungefärlig yta av en kvadratkilometer. SKA kommer att komplettera 

ALMA för längre våglängder. Det bygger på ny teknologi där man planerar 

använda en relativt enkel antenndesign tillsammans med mycket sofistike- 



rad elektronik och databearbetning. LOFAR är ett första steg mot denna 

teknik. SKA kombinerar ett extremt stort fält med hög spatial upplösning 

och känslighet. Denna array är bland annat intressant för att studera rejonisationsepoken 

inom galaxbildningen, protoplanetskivor, samt för tester av 

relativitetsteorin med hjälp av pulsarer. Tidsskala för SKA är från år 2020 

och framåt. Det är ett av de föreslagna globala projekten på ESFRI:s ”List of 

Opportunities”. 

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen


5 infrastruktur för molekyl-, cell- och material- 

forskning 

Inom detta område ryms en stor del av infrastrukturen för svensk naturvetenskaplig, 

teknisk och medicinsk forskning. Denna infrastruktur är av högsta 

vikt både för de stora vetenskapliga framsteg som just nu görs inom området 

med betydelse för såväl landets välstånd och tillväxt som för människors 

välbefinnande och hälsa. 

Svenska forskare använder ett stort antal nationella och internationella 

anläggningar och laboratorier för forskning om celler, molekyler och 

material. Flera nya infrastrukturer inom området är under uppförande eller i 

planeringsstadiet. För många av dem är användningsområdet mycket brett 

vilket innebär att fysiker, kemister, medicinare och biologer arbetar sida 

vid sida. Detta gör att sanna tvärvetenskapliga perspektiv byggs in i forskningen; 

något som skapar goda möjligheter för generering av helt ny verksamhet 

eftersom forskarstuderande och yngre forskare på ett naturligt sätt 

exponeras för varandras verksamheter. 

Exempel på infrastrukturer inom området är synkrotronljuslaboratorier, 

neutronkällor, frielektronlasrar, renrum/nanolaboratorier, jontekniska 

anläggningar och medicinska ”core” faciliteter. Inom samtliga dessa infrastrukturer 

pågår en snabb utveckling som i vissa fall är närmast revolutionär, 

eftersom utvecklingen indikerar att helt nya forskningsområden håller på 

att växa fram. 

Infrastrukturer för molekyl-, cell- och materialforskning delas i rapporten 

in i: 

• Synkrotronljusfaciliteter 

• Neutronfaciliteter 

• Frielektronlasrar 

• Renrum/nanolaboratorier 

• Biomedicinsk infrastruktur. 

För vart och ett av ovanstående områden beskrivs befintliga och planerade 

anläggningar av intresse för Sverige. 

synkrotronljusforskning 

Synkrotronljus skapas i stora lagringsringar när elektroner accelereras till 

hastigheter mycket nära ljushastigheten. När dessa relativistiska elektroners 



bana böjs av i ett magnetfält skapas elektromagnetisk strålning som kallas 

synkrotronljus. Denna typ av ljus har unika egenskaper i form av intensitet, 

polarisation, avstämbarhet och kollimering. 

Synkrotronljus används av forskare inom ett mycket stort antal vetenskapsgrenar, 

från grundläggande fysik och kemi till biologi, medicin, materialvetenskap 

och teknik. Totalt använder över 1000 forskare och studenter 

i Sverige synkrotronljus i sin verksamhet. Fler än tio anläggningar 

över hela världen används, men för tillfället koncentreras det svenska utnyttjandet 

till MAX-lab i Lund och Europeiska synkrotronkällan, ESRF, i 

Grenoble. 

Forskningen med synkrotronljus befinner sig i en snabb utveckling såväl 

på maskinsidan som tillhörande instrumentering. För närvarande byggs 

flera nya anläggningar i Europa, till exempel Diamond i England, Soleil i 

Frankrike, Petra III i Tyskland och Alba i Spanien. 

Befintliga synkrotronljuslaboratorier 

MAX-lab 

MAX-lab i Lund är ett nationellt laboratorium för forskning med synkrotronljus 

och högenergetiska elektroner. Laboratoriet har nära 700 användare 

per år från omkring 30 olika länder. Forskning bedrivs inom ett för 

svenska förhållanden mycket stort antal områden och alla landets stora 

universitet och högskolor har forskare som gör experiment vid MAX-lab. 

Stråltid för experiment vid MAX-lab, liksom vid de flesta synkrotronljuslaboratorier, 

erhålls via en experimentansökan som bedöms av en internationell 

programkommitté. Vid denna bedömning tas enbart hänsyn till 

förslagens och forskarnas vetenskapliga excellens. Behovet av stråltid är 

mellan två och sex gånger större än tillgången beroende på strålrör och 

experiment. 

Forskningen vid MAX-lab är baserad på tre lagringsringar för elektroner. 

Av dessa är MAX I-ringen (550 MeV) den äldsta och den har varit tillgänglig 

för användare i snart 20 år. MAX III (700 MeV) är den nyaste, den håller precis 

på att tas i användning av forskarna. Huvuddelen av verksamheten utförs 

dock vid MAX II-ringen (1,5 GeV) som har varit i drift i cirka 10 år. 

Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer har flera gånger utvärderat 

verksamheten vid MAX-lab och den har alltid befunnits hålla högsta 

kvalitet. En bidragande faktor till framgången är att man genom ett mycket 

innovativt arbete inom acceleratorfysik och -teknik vunnit världsrykte 

genom kostnadseffektiva och samtidigt högkvalitativa konstruktioner. 

Forskningen har även lett till svenska teknikutvecklingar inom bland annat 

elektronspektroskopi och röntgenspektroskopi, vilket skapat nya företag 

och verksamheter utanför akademin. 



ESRF 

ESRF (European Synchrotron Radiation Facility) i Grenoble, Frankrike, är en 

6 GeV lagringsring för elektroner. ESRF togs i bruk 1994 och anläggningen 

besöks numera av över 5000 forskare årligen. Totalt är 18 europeiska länder 

medlemmar i ESRF. Sverige deltar tillsammans med de nordiska länderna i 

via konsortiet Nordsync. Nordsyncs bidrag till ESRF:s budget är nominellt 

4% fördelade mellan medlemsländerna enligt: Danmark 28,5%, Finland 16%, 

Norge 14% och Sverige 41,5%. Fördelningen av tillgänglig stråltid vid ESRF 

sker på basis av vetenskaplig excellens. De nordiska länderna är vetenskapligt 

mycket framgångsrika och får i de vetenskapliga utvärderingarna 

närmare 6 % av stråltiden vid ESRF. Bidraget från Nordsync till ESRF var 

därför under 2004, förutom den ordinarie avgiften 2 588 960 euro, baserad 

på 4% deltagande, en extra avgift på knappt 600 000 euro för att täcka kostnaden 

för överutnyttjande. Frågan om en eventuell ökning av Nordsyncs 

bidrag från 4% till 5% har diskuterats vid ett antal tillfällen i ESRF Council. 

Nordsync är i princip positivt till en ökning till 5%, men medlemsländerna 

har hittills inte kunnat ena sig om hur kostnaden ska fördelas. 

Verksamheten vid ESRF omfattar hela det vetenskapliga spektrat från 

grundläggande studier inom basvetenskaperna till tillämpad forskning. 

Eftersom elektronenergin är så hög som 6 GeV har verksamheten en inriktning 

mot strukturstudier där hård röntgenstrålning används. 

Svenska användare av ESRF kommer från flera forskningsgrenar. Totalt 20 

projekt tilldelades stråltid under 2004, varav en större del (71%) gick till proteinkristallografi 

och strukturbiologi. ESRF används också framgångsrikt av 

fysiker för studier av starkt korrelerade elektroner, ytdiffraktion, EXAFS 

och magnetism. Forskargrupper från oorganisk kemi studerade bland annat 

röntgenmikroskopi och mikrofluorescens. 

Utvecklingen inom synkrotronljusforskningen går snabbt framåt och vid 

ESRF diskuteras hur en uppgradering av anläggningen ska se ut. Uppgraderingen 

motiveras delvis av att flera europeiska länder bygger synkrotronljuslaboratorier 

med lagringsringar som troligtvis kommer att konkurrera mycket 

framgångsrikt prestandamässigt med ESRF i lågenergiområdet. Dessa 

förändringar bör tas i beaktande inför ett beslut om en framtida ökning av 

Nordsyncs medlemsandel i ESRF. 

Swiss Light Source 

Swiss Light Source (SLS) vid Paul Scherrer Institut (PSI) är en 2,4 GeV tredje 

generationens synkrotronljuskälla som producerar ljus av högsta briljans 

och stabilitet. För närvarande har SLS fem strålrör öppna för användare och 

är därmed en liten anläggning med avseende på det totala antalet användare. 

SLS karakteriseras av mycket hög strålstabilitet och fotonintensitet. Den 



senare uppnås genom att anläggningen körs i så kallad top-up, vilket innebär 

att elektronstrålen hela tiden hålls vid konstant strömstyrka. En viktig 

utveckling vid SLS är FEMTO-projektet som avser att utveckla en pulsad 

källa med 80-100 femtosekunds långa hårdröntgenpulser. 

Övriga 

Förutom ovan nämnda anläggningar, använder svenska forskare ett stort antal 

synkrotronljuskällor i världen. Inom Europa ska nämnas BESSY II, DORIS 

III och ELETTRA. 

BESSY II i Berlin, Tyskland, är baserad på en 1,7 GeV lagringsring och har 

varit i funktion sedan 1999. Svenska forskare använder BESSY främst för 

studier av magnetism och inom molekylfysik. 

Doris III är en 4,45 GeV lagringsring vid HASYLAB i Hamburg, Tyskland. 

Verksamheten vid Doris III och dess föregångare har varit av största 

betydelse för den svenska forskningen. Vid anläggningen finns cirka 35 

strålrör varav de flesta arbetar inom röntgenområdet. Fortfarande används 

Doris III av svenska forskargrupper även om nyttjandet nu är lägre än tidigare. 

Elettra i Trieste, Italien, är en tredje generationens ljuskälla med en elektronenergi 

på som kan varieras mellan 2,0 och 2,4 GeV. Vid Elettra finns 

drygt 25 strålrör med tillhörande experimentstationer. Elettra används 

främst av svenska fysiker för elektronstrukturstudier. 

Av de synkrotronljuskällor utanför Europa som används av svenska forskare 

kan nämnas Advanced Photon Source (APS) och Advanced Light Source 

(ALS) i USA och Spring-8 i Japan. Av dessa är APS och Spring-8 lagringsringar 

som genererar hårdröntgen medan ALS är en tredje generationens 

lagringsring inriktad mot studier i mjukröntgenområdet. Alla källorna 

används av svenska forskare vid speciella studier som med svårighet eller 

inte alls kan göras i Europa. 

nya synkrotronljusanläggningar 

Efterfrågan på högkvalitativt synkrotronljus har varit så stor att flera länder i 

Europa har startat eller planerar att starta nya nationella laboratorier. Dessa 

har en profilering mot röntgenområden och framförallt mot strukturstudier 

av komplicerade material och makromolekyler. Även i Sverige pågår en 

planering för ett nytt synkrotronljuslaboratorium, MAX IV. 

MAX IV 

Vid MAX-lab har under en tid pågått planering för ett nytt laboratorium, 

MAX IV. Utvecklingen har stötts av bland annat Vetenskapsrådet och 



Knut & Alice Wallenbergs stiftelse. MAX IV planeras att bestå av tre lagringsringar 

för elektroner: en 1,5 GeV-ring och en 3 GeV-ring som ska 

placeras ovanpå varandra samt en omlokaliserad MAX III-ring. Dessutom 

planeras konstruktion av en frielektronlaser i ett senare skede. De nya 1,5 

GeV- och 3 GeV-ringarna kommer enligt planerna att ha bättre prestanda 

än någon idag existerande lagringsring vad avser emittans hos ljusstrålen. 

För 1,5 GeV-ringen blir ε x = 0,34 nmrad och för 3 GeV-ringen blir ε x = 0,8 

nmrad. 

MAX-lab sände under hösten 2005 en rapport till Vetenskapsrådet som 

beskrev den tekniska designen av acceleratorsystemet. En internationell 

expertgrupp tillsattes för att utvärdera förslaget. Rapporten från utvärderingsgruppen 

kom i januari 2006, där kan bland annat läsas ”The committee 

finds the design concept sound. It offers a source with an order of magnitude 

higher brightness than other third generation synchrotron radiation 

sources and it is judged by the committee to be a base for detailed design 

study”. 

Efter det positiva utlåtandet om acceleratorkonceptet har MAX-lab nu 

gått vidare och sänt in en ”Conceptual Design Report” till Vetenskapsrådet. 

Denna rapport omfattar både ett vetenskapligt program för MAX IV och 

en detaljerad plan för hur de första 15 strålrören ska byggas ut. I arbetet som 

ligger till grund för rapporten har ett flertal olika workshops och seminarier 

arrangerats och över 300 forskare har varit inblandade i arbetet. 

KFI avvaktar resultat från utvärderingen av den vetenskapliga motiveringen 

för MAX IV som kommer att genomföras under hösten 2006. 

Petra III 

För en kostnad av 250 miljoner euro bygger nu den tyska regeringen och 

staden Hamburg om kolliderarringen Petra till en mycket högpresterande 

lagringsring för synkrotronljus, Petra III. Anläggningen beräknas vara i 

drift 2009 och kommer att ha 14 strålrör och över 30 experimentstationer. 

Bland de experiment som planeras kan nämnas proteinkristallografi, lågvinkelspridning, 

och koherent avbildning. 

Som framgår av tabellen kommer Petra III att ha en briljans som för närvarande 

inte uppnås vid någon annan synkrotron i världen. I första hand den 

låga emittansen, men också den höga elektronenergin, ger Petra III unika 

prestanda som kommer att möjliggöra försök i den absoluta fronten inom 

strukturforskningen. Speciellt kommer detta att ge möjligheter att studera 

mycket små prover med stora enhetsceller, som biomolekylära material. 

Den höga energin och möjlighet till finkollimering kommer att möjliggöra 

studier till atomär upplösning i realtid. 


ε x [nmrad] E [GeV] ε x / E 2 

USR 0,3 7,0 0,006 

Petra III 1,0 6,0 0,027 

SPring8 3,4 8,0 0,053 

APS 3,0 7,0 0,061 

ESRF 3,9 6,0 0,110 

Diamond 2,5 3,0 0,200 

Soleil 3,0 2,5 0,480 

SLS 4,4 2,4 0,760 

ELETTRA 7,0 2,4 1,220 

BESSY II 6,0 1,9 1,660 

Spear III 18,0 3,0 2,000 

MAX II 9,0 1,5 4,000 

ANKA 41,0 2,4 6,560 

Doris III 450,0 4,5 22,20 


Table I: Emittance (ε x), particle energy (E) and normalized emittance 

(ε x /E2) of a number of operating and planned storage rings. USR denotes 

a study about an ultimate storage ring carried out by the ESRF (Ropert, A, 

Filhol, Elleaume, P, Farvacque, L, Hardy, L, Jacob, J. & Weinrich, U: Towards 

the ultimate storage ring-based light source. Proceedings of the 7 th European 

Particle Accelerator Conference (EPAC 2000), pages 83–87, 2000). 

Det är av stor vikt att följa utvecklingen vid Petra III. Beroende på projektets 

utveckling kan det i en nära framtid bli aktuellt med en starkare svensk 

fokusering och prioritering av anläggningen. 

Soleil 

Soleil är en ny nationell fransk synkrotronljuskälla som byggs utanför 

Paris. Anläggningen planeras att börja leverera ljus under 2006 och kommer 

att öppnas för användare under 2007. Soleil får en 2,75 GeV lagringsring 

med en omkrets på 354 meter och 24 raksträckor och liknar 

i konstruktion och prestanda den brittiska synkrotronen Diamond 

(se nedan). I motsats till Diamond kommer Soleil att specialiseras på 

användning av synkrotronljusets speciella kortpulsstruktur. Man har utvecklat 

ett nytt sätt att alstra subpicosekund-röntgenpulser som ska leverera 

fotonintensiteter som är lika höga som de som uppnås vid ”normal” 

användning av synkrotronen. Vid Soleil ska de korta pulserna uppnås 

genom ”CRAB”-kaviteter som delar upp elektronstrålen transversellt. 

Liknande utvecklingar sker även vid APS i USA och Spring-8 i Japan. 

Utvecklingen av röntgenpulser i femtosekundskalan förutspås allmänt 



att ha mycket stort vetenskapligt värde genom att det möjliggör studier 

av en kombination av spektroskopi och strukturbiologi i femtosekundsregimen. 

Intresset för forskning med ultrakorta röntgenpulser är stort i 

Sverige, eftersom svenska forskare redan har en internationellt ledande 

ställning inom detta forskningsområde. 

Diamond 

Diamond är ett nationellt synkrotronljuslaboratorium som nu byggs på 

Harwell Chilton Science Campus, vid CCLRC Rutherford Appleton Laboratory 

i Storbritannien. Diamond baseras på en 3 GeV lagringsring med 

24 celler och en omkrets på 560 meter. Det är planerat att anläggningen ska 

öppnas för användare tidigt under 2007. I den första fasen kommer sju strålrör 

att vara färdiga, varav tre för makromolekylär kristallografi, samt strålrör 

för mikrofokus och nanovetenskap. Då anläggningen fullt utbyggd kommer 

den att kunna härbärgera omkring 40 olika experimentstationer. 

uppskattning av det framtida behovet av synkrotronstrålning 

Utvecklingen inom synkrotronljusforskningen går mycket snabbt och de 

svenska forskarnas behov av kan förväntas öka eftersom flera vetenskaper 

nått en nivå då karakterisering på nano- eller atomnivå blir nödvändig. Detta 

gäller inom såväl inom bio- och materialvetenskap som inom avancerad 

elektronik. 

Det blir nödvändigt att noga följa den internationella utvecklingen och 

då speciellt inom röntgenforskningen. Svenska forskare får idag sina behov 

av stråltid i stor utsträckning tillgodosedda via ESRF och MAX-lab. Sverige 

har en viss överanvändning av ESRF, något som kan förväntas vara fallet 

även under de närmaste två till tre åren. Situationen kan dock förändras 

när de nya synkrotronljuskällorna Diamond, Soleil och Petra III startar och 

har genomgått sin första fas. Speciellt Petra III kommer att erbjuda unika 

experimentförhållanden som KFI kommer att utvärdera inför kommande 

versioner av infrastrukturguiden. 

En intressant utveckling är också att helt kommersiella företag och industrier 

i allt större utsträckning upphandlar synkrotronljustid. Vetenskapsrådet 

har tillsammans med bland annat Vinnova ett ansvar för att 

se till att de får sina behov tillgodosedda. Speciellt gäller det mindre och 

medelstora företag som inte kan hålla sig med egna staber av specialiserade 

forskare. 

Designen av MAX IV ger förhoppningar om den ultimata synkrotronljuskällan, 

åtminstone inom mjukröntgenområdet. Vetenskapsrådet arbetar 

just nu med utvärderingen av det nyligen inkomna förslaget varför alla ställningstaganden 

i nuläget är förhastade. 


frielektronlasrar 


Genom de stora framsteg som gjorts inom acceleratorteknologin under det 

senaste decenniet har det nu blivit möjligt att skapa koherent laserliknande 

strålning i röntgenområdet. Denna typ av ljuskälla kallas frielektronlaser 

och är baserad på en kraftig linjäraccelerator för elektroner som ger elektronerna 

en hastighet mycket nära ljushastigheten och en periodisk magnetstruktur 

som ger elektronstrålen en mycket väldefinierad undulerade rörelse 

från vilken den koherenta strålningen genereras. 

Såväl internationellt som i Sverige har det skapats mycket stora förväntningar 

på de nya frielektronlaserkällorna. De kommer att ha helt unik 

prestanda i form av extremt höga intensiteter, korta våglängder (λ≈ 1Å) och 

korta pulser (≤ 10 femtosekunder). Detta gör att helt nya forskningsfält kan 

komma att öppnas och att det för första gången blir möjligt att korrelera 

dynamiken hos strukturella förändringar med elektronstrukturen. Denna 

typ av kunskap är nödvändig för en mera fullständig förståelse av laddningsöverföringsprocesser. 

Men även mera exotiska studier som kokning av 

vakuum och holografisk stroboskopisk avbildning av celler kan bli möjliga. 

Utvecklingen av frielektronlasrar i röntgenområdet sker idag vid Linac 

Coherent Light Source (LCLS) i USA och vid X-ray Free-Electron Laser 

Laboratory (XFEL) i Tyskland. LCLS kommer att bli världens första källa 

för laserröntgen när den startar cirka 2009. I Hamburg beräknas verksamheten 

vid XFEL kunna startas 2012. En förutsättning är att de europeiska 

länderna kan nå en uppgörelse om de finansiella villkoren. Förhandlingar 

om medlemskap är inne i ett intensivt skede och klarhet om utfallet kan 

förväntas under 2006. 

I Hamburg har sedan hösten 2005 gjorts experiment med världens första 

frielektronlaser i mjukröntgenområdet. Resultaten från den och den tidigare 

testfaciliteten i Hamburg är mycket lovande. 

Även inom VUV-området och mjukröntgen pågår en utveckling av frielektronlasrar 

i Europa. I Trieste, Italien, har finansiering erhållits för att 

starta FERMI-projektet; i Berlin, Tyskland, finns ett förslag om att bygga 

BESSY-FEL; i Daresbury, Storbritannien, finns långt framskridna planer 

på att bygga 4-GLS och i MAX IV-förslaget från Lund ingår planer på en 

VUV-frielektronlaser. Denna utveckling har ansetts så viktig att ”European 

Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI)” tagit upp ett nätverk 

av frielektronlasrar på sin ”List of Opportunities” till EU-kommissionen. 

Vetenskapsrådet har deltagit i diskussionen kring svenska bidrag i utvecklingen 

och forskningen kring frielektronlasrar. I september 2004 

undertecknade Vetenskapsrådets generaldirektör ett ”Memorandum of 

Understanding” (MoU) för Sverige avseende den förberedande fasen av 

XFEL i Hamburg. En bidragande anledning till Vetenskapsrådets engage- 



mang i dessa frågor är den starka position som svenska forskare har i frågor 

avseende forskningen med och utvecklingen av frielektronlasrar. Både i 

projekten på Stanford och i Hamburg har svenska forskare haft och har 

mycket framträdande positioner. 

Figur: Utvecklingen av röntgenstrålning 

XFEL – X-ray Free Electron Laser facility 

Den vetenskapliga motiveringen till den föreslagna XFEL i Hamburg är 

mycket stark på grund av anläggningens egenskaper som briljans, koherens 

och tidstruktur. Med denna typ av strålkälla blir det möjligt att för första 

gången studera nya tillstånd hos materien med rumsupplösning av 1 Å och 

tidsupplösning i femtosekundområdet. Exempel på forskning som blir möjlig 

med XFEL är: 

• studier av struktur och kemiska reaktioner i femtosekundsområdet 

• strukturstudier av biomolekyler utan behov av att kristallisera materialet 

• utforskandet av icke-linjära egenskaper i materia inom röntgenområdet 

• dynamiken hos fluktuationer på interatomär nivå och femtosekunds tids- 

skala 

Den europeiska röntgenfrielektronlasern är uppbyggd kring en linjäraccelerator 

som arbetar med supraledande RF-teknologi som ger en hög grad av 



flexibilitet vid val av energier och pulsstruktur. I första driftsfasen kommer 

XFEL att ha fem undulatorstrålrör, tre SASE och två för hårdröntgen. Ett av 

SASE-strålrören kommer att ge strålning i mjukröntgenområdet. Design av 

tunnlarna gjorts så att maximal flexibilitet erhålls. 

Center for Free Electron Laser Studies (CFEL) vid DESY 

DESY avser att tillsammans med Max Planck-samfundet och Hamburgs 

universitet inrätta ett kraftfullt ”Center for Free Electron Laser Studies” 

(CFEL), som kommer att fokusera sin verksamhet på tillämpningar på frielektronlaserteknologin. 

Deltagare planeras komma både från Hamburgregionen 

och från Europa och resten av världen. CFEL avser att bli ett instrument 

för att hjälpa de tyska deltagarna att fylla de 40% av användartiden 

vid XFEL som motsvarar det tänkta tyska bidraget till driftskostnaderna för 

XFEL. Mål och utveckling av de tyskfinansierade FEL-forskningsaktiviteterna 

kommer att behöva stämmas av kontinuerligt inom både DESY och dess 

partners och inom XFEL GmbH. Sverige borde undersöka möjligheterna 

att delta i centret, eftersom ett medlemskap skulle stärka utfallet av svenska 

investeringar i XFEL-projektet. XFEL planerar också en intern forskningsanläggning. 

Linac Coherent Light Source (LCLS) och Ultrafast Science Center (UFC), 

Stanford, USA 

Konstruktion av LCLS påbörjades i mars 2006 och när den är färdig att tas 

i drift kommer LCLS att vara den första frielektronlasern för hårdröntgen. 

Den kommer att avge fullt koherenta röntgenpulser i våglängdsområdet 1,5 

Å till 15 Å (motsvarande energier mellan 8 keV och 800 eV) och med livstider 

på femtosekunder. Maxbriljansen hos dessa pulser kommer att vara 

10 miljarder gånger starkare än från någon nu existerande anläggning. Sex 

försöksstationer kommer att byggas under en femårsperiod. Två av dem kommer 

att optimeras för hårdröntgenstudier av ultrasnabb dynamik på atomär 

nivå. Ett tredje instrument kommer att fokuseras på koherent avbildning 

av nanopartiklar och stora biomolekyler med hårdröntgen. Det fjärde instrumentet 

kommer att möjliggöra användning av mjukröntgen för studier 

av magnetstruktur och ytkemi, medan instrument fem och sex kommer att 

vara specialiserade på forskning inom atomfysik och plasmafysik. 

Ultrafast Science Center (UCF) i Stanford kommer att stärka redan existerande 

kraftfull forskning inom atomfysik, kemi, biologi och kondenserad 

materiefysik och avser att stå som garant för frontforskning med ultrasnabb 

teknik med röntgen- och elektronstrålning. Centret kommer under de tre 

första åren i drift att fokusera på ultrasnabb struktur- och elektrondynamik 

inom materialvetenskap, bildning av attosekunds laserpulser, enmolekyls- 



avbildning samt forskning på effektiv ljusinfångning och solenergiomvandling 

på molekylär nivå. 

utveckling kring frielektronlasrar 

Genom utvecklingen av frielektronlasrar med ultrakorta pulser i röntgenområdet 

kommer helt nya forskningsfält att öppnas och stora genombrott 

inom flera områden kan förväntas. Flera svenska forskargrupper och 

universitet är engagerade på bred front i frielektronlaserforskningen. Detta 

bekräftades under den ”hearing” om det svenska deltagandet i XFEL som 

Vetenskapsrådet arrangerade våren 2006. Det är därför extra viktigt att noga 

bevaka denna utveckling. 

I ett första steg rekommenderas att Sverige följer upp det MoU som 

Vetenskapsrådet undertecknat och blir medlem i XFEL. Men med tanke på 

att utvecklingen vid LCLS i Stanford kommer att starta cirka tre år innan 

XFEL och det starka svenska engagemanget vid Stanford i allmänhet och 

inom synkrotronljus- och frielektronlaserforskning i synnerhet bör 

Vetenskapsrådet om möjligt även söka en överenskommelse med LCLS, 

alternativt stödja forskargrupper som engagerar sig i projektet. 

Utvecklingen kring andra mjukröntgenlasrar i Europa (FERMI, SPARC, 

4-GLS, BESSY-FEL) ska följas och beroende på svenskt användartryck och 

resultatet av prioriteringen gjord inom ESFRI kan flera anläggningar komma 

att rekommenderas. 

neutronspridning 

Tillgång till neutronstrålning är en viktig del av den globala forskningsinfrastrukturen, 

och är även viktig ur ett svenskt perspektiv. Sverige har 

idag cirka 100 forskare, brett representerade inom natur- och teknikvetenskaperna, 

som använder sig av neutronspridning i sin forskning. Tillämpningarna 

för neutronspridning spänner över många fält av stor strategisk 

betydelse: materialvetenskap, energiforskning, nano- och bioteknologi samt 

medicin. De experiment som utförs kan handla om diffraktion, inelastisk 

och kvasielastisk spridning, lågvinkelspridning och reflektivitet. De flesta 

neutronanvändarna är också användare av röntgenstrålning som en kompletterande 

metod, och är därför även aktiva på infrastrukturanläggningar 

inom synkrotronljusområdet, som ESRF och MAX-lab. 

Svenska forskare gör neutronexperiment framförallt vid ett antal olika 

europeiska anläggningar, men det existerar även en viss svensk aktivitet utanför 

Europa, till exempel vid NIST i USA. De europeiska anläggningar som 

främst används är ILL, ISIS, SINQ (PSI) och LLB, men inom en snar framtid 

kan man förvänta sig även en signifikant aktivitet vid den nya anläggningen 



FRM II i München. I april 2005 undertecknade Sverige genom Vetenskapsrådet 

ett kontrakt med ILL, för tillfället världens kraftigaste neutronkälla, 

om partnerskap som ger svenska forskare tillgång till stråltid vid anläggningen. 

Kontraktet löper dock ut vid årsskiftet 2006/2007 och måste alltså 

omförhandlas under 2006. Ett möjligt scenario är att Sverige lierar sig med 

andra stater inom ett konsortium för att gemensamt kunna vara en större 

och mera signifikant partner vid anläggningen. 

ISIS, SINQ, LLB och FRM II är alla partners inom europeiska programmet 

NMI3 (”The Integrated Infrastructure Initiative for Neutron Scattering and 

Muon Spectroscopy”). Ca. 10 % av anläggningarnas stråltid är tillgängliga 

inom programmet som ersätter forskare för resa och uppehälle vid anläggningen. 

Flertalet experiment utanför NMI3 får stöd från Vetenskapsrådet i 

form av resestipendier. 

Nedläggningen av Studsvikreaktorn har naturligtvis starkt påverkat tillgängligheten 

av neutroner för svenska forskare. De experiment som främst 

bedrevs vid Studsvik var diffraktionsstudier inom områdena jonledare, 

metallhydrider, supraledare samt ferroelektriska och magnetiska system. 

Totalt handlade det om mer än 400 stråldagar per år för svenska forskare vid 

Studsviks neutronforskningslaboratorium NFL. Den nya situationen kräver 

ett ökat svenskt engagemang i de olika europeiska anläggningarna och ofta 

längre framförhållning för från forskarnas sida. Flera svenska användare 

föreslår att Sverige åter går in som partner vid ISIS, där man av tradition 

tidigare har bedrivit diffraktionsstudier, men nämner även möjligheten att 

undersöka om ILL, PSI eller FRM II, kan tillgodose behovet av stråltid på 

diffraktionsinstrument. 

Svensk neutronspridningsforskning kan även stödjas genom inrättandet 

av ”Collaborating Research Groups”, CRG, vid en eller flera neutronanläggningar, 

vilket innebär placering av en person vid anläggningen som deltar i 

utvecklingen och/eller driften av ett instrument i olika grad av samarbete 

med anläggningen. CRG ger möjlighet till en generell kompetensuppbyggnad 

inom svensk neutronspridningsforskning, vilket torde vara av speciellt 

intresse i det fall att Sverige erbjuder värdskap åt den planerade europeiska 

spallationskällan ESS (se nedan). 

ESS och ESS-Scandinavia 

European Spallation Source, ESS, är en planerad sameuropeisk anläggning 

för mångvetenskaplig forskning med hjälp av neutronspridningsteknik. ESS 

kommer att bli ett av världens främsta verktyg för forskning om avancerade 

material. Med neutronspridningsteknik kan man få direkt information om 

materials och molekylers atomära struktur och om mikroskopisk dynamik 

som diffusion och vibrationer, men även om magnetism på atom- och 



molekylnivå. En speciell egenskap är att även lätta atomer som väte kan 

studeras. Forskningsområden och industrier som kommer att kunna utnyttja 

ESS finns inom bland annat material- och nanoteknik, kemi, molekylärbiologi, 

biomedicin, läkemedel, energiteknik och IT. 

I Europa har det länge planerats för byggandet av en ny kraftfull neutronanläggning: 

”European Spallation Source”, ESS. Ett stort antal länder i 

Europa har varit inblandade i den tekniska designen och har även visat 

intresse för samarbete kring konstruktionen. I en spallationskälla produceras 

neutronerna med hjälp av en accelerator genom en så kallad spallationsprocess, 

istället för i en kärnreaktor. Detta sätt att producera neutroner 

används sedan länge i världens hittills starkaste spallationskälla ISIS vid 

Rutherford-Appleton Laboratory i Storbritannien. Både i USA och Japan 

konstrueras kraftfulla spallationsanläggningar som kommer att stå färdiga 

under 2007. 

Det skandinaviska konsortiet ESS-Scandinavia (ESS-S) driver förslaget 

att Sverige ska erbjuda sig att stå som värd för ESS med placering i Lund. 

Lokaliseringen av en stor europeisk forskningsanläggning till Sverige kan 

få en mycket positiv inverkan på svensk forskning och tillväxt. Finansieringsfrågan 

är dock delikat då det är viktigt att projektet till en avsevärd 

del kan finansieras med näringspolitiska medel så att den svenska forskningsbudgeten 

för andra områden inte påverkas negativt. Kostnaderna för 

att bygga ESS beräknas till cirka 11 miljarder kronor, driftskostnaderna till 

omkring 1 miljard per år. Kostnaderna fördelas mellan de ingående länderna 

ungefär enligt BNP-andel, men värdlandet förväntas ställa upp med en extra 

så kallad site-premium för både konstruktion och drift. I juni 2005 redovisade 

Allan Larsson regeringsuppdraget ”Svenskt värdskap för ESS” där han 

rekommenderar att Sverige ska erbjuda värdskap för anläggningen under 

förutsättning att det finns ett stort intresse både från forskarsamhället och 

industrin. Ett regeringsbeslut väntas under 2006 om Sverige ska fortsätta 

att arbeta aktivt för ett värdskap. Oavsett var ESS byggs är anläggningen 

högintressant för svenska forskare. 

renrum och nanolaboratorier 

Forskningen inom nanovetenskap, sensorteknologi, mikroelektronik och 

fotonik är stark och framgångsrik i Sverige. En stor del av denna forskning 

ställer betydande krav på infrastruktur i form avancerad instrumentering 

som ofta måste placeras i miljöer med mycket höga krav på renhet och 

säkerhet. Detta tillgodoses genom uppförande av renrum där kontrollen på 

ingångsluft, utsläppsluft, partikeltäthet med mera är väl kontrollerad. Forskningen 

som utförs i renrum har utvärderats av internationella experter vid 



ett antal tillfällen. En större utvärdering 2002 ledde till att Vetenskapsrådet 

tillsammans med Knut & Alice Wallenbergs stiftelse (KAW), Stiftelsen för 

Strategisk Forskning (SSF) och Vinnova 2003 bildade ett nätverk mellan de 

tre stora renrummen i Sverige, Myfab. Laboratorierna som ingår i nätverket 

är Electrumlaboratoriet vid Kungliga tekniska högskolan, Ångströmlaboratoriet 

vid Uppsala universitet och Nanofabrikationslaboratoriet MC2 vid 

Chalmers. Nätverket leds av en oberoende styrelse som fördelar de medel 

som finansiärerna av Myfab bidrar med, för närvarande fem miljoner kronor 

per år och finansiär. 

Avsikten med Myfab är att optimera användandet av renrummen i Sverige. 

Följande uppgifter har getts till nätverket. 

• Att erbjuda högkvalitativa renrum och expertis inom avancerad forskning 

till alla universitet i Sverige med samma villkor som för värduniversiteten. 

• Möjliggöra ett ökat användande av renrum i svensk industri och bland 

branschforskningsinstitut. 

• Marknadsföra nätverket. 

• Öka användandet av laboratorierna inom nya forskningsområden. 

• Erbjuda ett fullgott användarstöd. 

• Fördela ansvaret för olika teknologier inom mikro- och nanofabrikation 

mellan de tre laboratorierna baserat på styrkeområden för de tre universiteten. 

• Undvika duplicering av dyrbar utrustning. 

Ångströmlaboratoriet i Uppsala har en total yta av 2000 m 2 med olika grader 

av partikelkontroll. Processlaboratoriet tillhandahåller bland annat följande 

tjänster: våtkemi, diffusion och jonimplantation, litografi, torretsning, och 

tunnfilmprocesser. Laboratoriet har 11 anställda. 

Nanofabrikationslaboratoriet vid Chalmers har 1240 m 2 som är klassat som 

renrum. Följande processtekniker finns tillgängliga: elektronstrålelitografi; 

tunnfilmsdeposition; plasmaprocesser; termiska processer; molekylstråleepitaxi 

(MBE) av III-V material. Nanofabrikationslaboratoriet har 17 anställda. 

Electrumlaboratoriet i Stockholm är ett renrumslaboratorium på 1300 m 2 

med kompletta processlinor för komponentutveckling och tillverkning av 

en lång rad elektronik-, fotonik- and mikrosystemkomponeter i kisel och 

sammansatta halvledarmaterial. Electrumlaboratoriet har 9 anställda. 

Verksamheten inom Myfab ska under hösten 2006 utvärderas i enlighet 

med de riktlinjer som antogs vid bildandet. Vetenskapsrådet avstår därför från 

mer detaljerade yttranden om verksamheten innan utvärderingen är gjord. 

Även inom ESFRI (European Strategy Forum on Research Infrastructures) 

har behovet av renrum/nanolaboratorier uppmärksammats: ESFRI föreslår 



på sin ”List of Opportunities” till EU-kommissionen ett nätverk, PRINS 

(Pan-European Research Infrastructure for Nano-Structures), för att stödja 

nanoforskningen. Om Sverige ska kunna konkurrera inom PRINS kommer 

det att krävas väl fungerande renrum. Efter att ESFRI:s roadmap presenterats 

i oktober 2006 kommer KFI att bedöma det svenska intresset för PRINS. 

Jonteknisk forskning 

Behovet av väl kontrollerade jonstrålar är stort och joner används inom flera 

vetenskapsområden för materialmodifiering i halvledare, för datering inom 

arkeologi och geologi samt för bestämning av låga koncentrationer av spårämnen 

via olika typer av kärnfysikaliska metoder, Rutherford Back Scattering 

(RBS) och vid lägre energier SIMS (Secondary Ion Mass Spectrometry). Från 

att tidigare flera svenska universitet har haft jonstråleacceleratorer har nu 

verksamheten huvudsakligen koncentrerats till Lund och Uppsala. 

En betydande del av verksamheten som bedrivs med jonstrålar ligger 

inom det geovetenskapliga området och även inom humaniora. För planering 

av fortsatta insatser inom jonteknik är det därför viktigt att samverkan 

sker mellan olika intressenter. 

Biomedicinsk infrastruktur 

Det moderna samhället ställer höga krav på dagens universitet och sjukhus. 

För att kontinuerligt kunna erbjuda förbättrad utbildning och vård måste 

utveckling av behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik bedrivas på 

ett effektivt sätt. Därför bör det vid alla större sjukhus finnas en gedigen 

och modern biomedicinsk forskning. Den finansieras idag av landstingen, 

Vetenskapsrådet och andra finansiärer som till exempel donationsfonder. 

Hur den biomedicinska forskningen bedrivs i relation till vård varierar något 

från sjukhus till sjukhus. Stora delar av den biomedicinska forskningen 

är multidisciplinär i sin natur och detta kan innebära ett stort problem. 

Begreppet translationell forskning kan användas som ett sätt att illustrera 

detta problem: Att studera en sjukdoms symptom och sedan utreda dess 

bakgrund, i många fall ner till det molekylära, för att sedan överföra, ”translatera”, 

erhållna insikter vidare till patienten genom förbättrad vård, diagnostik 

och läkemedel ställer oerhört höga krav på läkaren/forskaren som 

förväntas vara specialist på allt. Ett rationellt sätt att förbättra denna situation 

är att skapa en multidisciplinär miljö där läkaren/forskaren ges tillgång 

till spetskompetens på ett naturlig sätt. Ett laboratorium i molekylärmedicin 

där kliniker och molekylärforskare går samman är ett sätt att skapa 

en sådan miljö. Stöd till ett sådant laboratorium, som på sikt kan få status 

som en EMBL-nod, har utlysts av Vetenskapsrådet under sommaren 2006. 



Lokala varianter inom samma tema kan ses på flera Wallenberglaboratorier. 

Ett annat sätt är att utlysa tematiska projekt som kräver att kliniker och 

molekylärforskare går samman för att lösa viktiga frågor inom medicin. Ett 

tredje sätt är att erbjuda tillgång till multidisciplinär spetskompetens genom 

så kallade ”core-faciliteter”. Alla tre bör beaktas och idealt, erbjudas 

inom samma miljö. Denna text har sitt fokus på ”core-faciliteter”. 

Infrastruktur för klinisk medicinsk forskning är omfattande, kostsam 

och ofta med flera huvudmän. Större delen finns idag inom den offentliga 

sjukvården i form av till exempel sjukhus, patienter, patientdata och utrustning. 

Den andra stora delen finns inom läkemedelsindustri, bioteknisk- och 

medicinteknisk industri med forsknings- och produktionsenheter. Den 

tredje delen finns inom den akademiska forskningen. 

Även om infrastruktursatsningarna för att säkerställa kvalitet och utveckling 

är omfattande inom den offentliga sjukvården är de inte tillräckliga för 

internationellt konkurrenskraftig klinisk grundforskning. Forskning i form 

av utveckling av ny kunskap faller ofta utanför landstingens ansvar av kvalitetsuppföljning 

och rationalisering. Storbritannien, med en liknande struktur 

för sjukvård som Sverige, har de senaste åren gjort riktade satsningar på 

hundratals miljoner pund årligen genom ett Clinical Research Initiative för 

att fylla delar av detta behov. Även i andra länder har stora satsningar gjorts 

inom klinisk forskning, där en stor del av satsningen är att bygga upp och 

tillgängliggöra infrastruktur. 

Inom det biomedicinska området finns mycket stora behov av infrastruktur. 

Uppskattningsvis investeras årligen mer än 100 miljoner kronor på infrastruktur 

som är forsknings- och utvecklingsrelaterad. Denna infrastruktur 

ligger framförallt under de olika lärosätenas ansvar. För att förnya denna 

infrastruktur ur ett nationellt perspektiv krävs ett helhetsgrepp, där kan 

Vetenskapsrådet spela en viktig roll som initiativtagare. Kostnaden för en 

nationell samordning av biomedicinsk infrastruktur beräknas bli minst 50 

miljoner kronor per år. 

Ekonomiska resurser för patientnära forskning finns i Sverige i form av 

ALF-medel, medan infrastrukturstöd i egentlig mening för klinisk grundforskning 

saknas. I detta sammanhang behövs infrastruktur på motsvarande 

sätt i form av dyr, specialiserad apparatur, databaser, men även expertstöd 

vid till exempel kliniska prövningar av läkemedel, vacciner och medicinskteknisk 

apparatur för att uppfylla prövningstillstånd och de regulatoriska 

krav som måste uppfyllas för dels prövning och senare eventuell införande 

av substans, metod eller teknik i vården eller för senare industriell utveckling. 

Till del beskrivs dessa modeller och strukturer i ett infrastrukturstöd 

som föreslås av ESFRI, ”Clinical Trial Centres for the EU”. Det finns också 

flera lokala initiativ inom landsting eller landsting/industri, men få är pri- 



märt inriktade på klinisk grundforskning eller icke kommersiellt driven 

forskning som till exempel ovanliga sjukdomar, sjukdomar hos äldre och 

barn, utprövning av läkemedel som inte går att patentskydda. 

translationell forskning 

Stora framsteg har gjorts inom den biomedicinska forskningen bland annat 

som ett resultat av stark utveckling av kunskap inom genomik, proteomik, 

cellbiologi och kunskapsöverföring mellan dessa former genom till exempel 

bioinformatik. Inom kliniken har en rad områden förändrats snabbt bland 

annat genom ökad förekomst av diabetes och andra ämnesomsättningssjukdomar, 

hjärtkärlsjukdomar och cancer. Även nya kliniska frågeställningar 

påverkar både forsknings- och sjukvårdsinsatser som SARS, HIV, fågelinfluensa, 

ökande resistensutveckling vid behandling av tbc och vanliga 

infektioner. 

Kunskapsgapet mellan grundläggande experimentell forskning och klinisk 

forskning ökar, bland annat beroende på förändringar inom sjukvårdens 

organisation, olika kunskapsbakgrund, utbildning och förändrade karriärgångar 

av forskare. Kunskapsgapet anses också vara en av orsakerna till 

att läkemedels- och bioteknisk industri har sämre utveckling i Europa än i 

USA. 

Kunskapsöverföringen från grundläggande forskning till vård och omsorg 

och till industri och omvänt samt forskningsaktiviteter som knyter samman 

och utnyttjar resurser inom dessa verksamheter beskrivs som translationell 

forskning. Utöver en rad åtgärder för att utveckla organisation, grundläggande 

utbildning och forskarutbildning är insatser inom forskningen i sig nödvändiga. 

Den kliniska forskningen behöver ha tillgång till forskningstekniker 

inom bland annat genomik, bioinformatik, imaging och den grundläggande 

forskningen behöver ha tillgång till kliniskt material och frågeställningar. 

Investeringar i translationell forskning ger stor avkastning genom att skapa 

komplementära strukturer. Infrastruktur som behövs är teknikplattformar, 

tematiska translationella forskningsprojekt, ökad tillgänglighet till forskningstekniker, 

databaser och material. 

Stora infrastruktursatsningar inom translationell forskning görs till 

exempel av NIH (National Institutes of Health i USA) beskrivet i ”NIH 

roadmap – accelerating medical discovery”. Även inom ESF (European Science 

Foundation) och ESFRI (European Strategy Forum on Research Infrastructures) 

pågår arbete för att främja translationell forskning, främst 

genom en förändring av och investering i infrastruktur. Inom ESFRI har 

fem translationella projekt beskrivits i ”European Network of Centres for 

Translational Medicine”. Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin anser 

att det finns vetenskaplig grund för att utveckla nationell infrastruktur 



för translationell forskning i Sverige. KFI lägger till att detta bör ske i form 

av core-faciliteter, för att öka utdelningen av forskningsinvesteringar, för 

att effektivare introducera forskningsresultat inom vård och omsorg och 

för att förbättra utnyttjande av grundläggande forskningsmetoder inom 

klinisk forskning. 

Med core-faciliteter menas här resursplattformar som idealt ligger som 

en sammanfogande kärna inom den biomedicinsk forskningen. Här ges tillgång 

till spetskompens och avancerad utrustning. Personal som bemannar 

dessa faciliteter kan vara allt från fysiker till biokemister, molekylärbiologer, 

veterinärer och läkare men är uteslutande specialister. Till varje core-facilitet 

finns kopplat en kontinuerlig utveckling av metoder och instrument så 

att läkaren/forskaren alltid har tillgång till den senaste tekniken. Utvecklingen 

bedrivs både av personalen och den person som är ansvarig för faciliteten. 

Denna ”manager” är nästan uteslutande en läkare/forskare som är 

aktiv inom området och ser till att facilitetens kvalitetsnivå, utrustning och 

kompetens ligger i nivå med de krav som ställs inom den biomedicinska 

forskningen och att den är fullt tillgänglig. Ett mervärde av core-faciliter är 

att de utgör en viktig utbildningsresurs. Ett annat mervärde är att de mycket 

effektivt ger yngre forskare tillgång till avancerad utrustning och metodik 

vilket gör att de snabbt kan etablera sig och sin forskning. 

Särskilt bör man inom den biologiska vetenskapen måna om infrastruktur 

för studier av modellorganismer. Normala och patofysiologiska mekanismer 

kan studeras på ett flertal olika sätt. Inget sätt kan ersätta möjligheten att 

studera sådana mekanismer och cellfunktioner in vivo, det vill säga i en intakt 

organism, med celler och intercellulära signalmekanismer verksamma 

i sina rätta sammanhang. Detta kan illustreras av det faktum att särskilt betydelsefulla, 

multipotenta och potentiellt regenerativa, celler i olika vävnader 

regleras genom sin lokalisation till speciella vävnadsfickor eller nischer. 

Särskilt möss och råttor, men även primitiva maskar, fiskar och flugor, är 

värdefulla som modellorganismer. 

Behovet av kunskaps- och resurscenter för långsiktigt arbete med modellorganismer 

är ett prioriterat område. Alla nya identifierade gener och 

genvarianter behöver studeras till sin funktion. Detta är ett oerhört stort, 

kompetenskrävande och mångårigt arbete, som ligger inom den funktionella 

genomikens område. Tillgången på olika modellorganismer är nödvändiga 

verktyg. 

I någon mån kan liknande information fås genom att studera biologiska 

mekanismer i 3D-kulturer. Särskilt stor potential har här olika stamcellsteknologier. 

Till vävnadsstudier av olika former behöver också kopplas bildtekniker, 

som fungerar i realtid på mikroskopisk/subcellulär nivå, så att 

molekylära händelser kan följas i tid och rum i enskilda celler. Bibliotek av 



siRNA och av små molekyler är värdefulla kompletterande hjälpmedel för 

sådana biologiska studier, med inriktning både på normala och patologiska 

fenomen. 

Resursplattformar och cellbiologisk metodik av allehanda slag måste utredas 

ytterligare och man behöver då engagera landets mest framstående 

experter på dessa områden. Arbetet måste också tillåtas ta en viss tid. Frågan 

om finansiering och uppbyggnad av infrastruktur är en helt avgörande fråga 

för vilken forskning som kan bedrivas vid universiteten. Forskningsinfrastrukturen 

bör därför noggrant prioriteras i dialog med universiteten och 

universitetssjukhusen så att den fyller den högkvalitativa, excellenta, forskningens 

behov, alltså blir tillgänglig för den allra bästa forskningen. En avvägning 

behöver också göras när det gäller satsning på utrustning respektive 

teoretisk och praktisk kompetens 

När man beaktar behovet av infrastruktur bör man också göra en avvägning 

mellan vad som måste erbjudas lokalt och vad som kan erbjudas genom 

en samlad regional, nationell eller internationell resurs. Nedan följer förslag 

på behov och områden som är relevanta inom den biomedicinska forskningen 

och som har potential att kunna ges som centraliserade resurser i 

form av core-facliteter eller annan typ av infrastruktur. 

• 1) Biobanker: De har mycket hög prioritet inom biomedicinsk forskning. 

Finansiering och utveckling av biobanker sker för närvarande utan 

samordning mellan landstingen, Vetenskapsrådet och andra finansiärer 

som exempelvis Wallenbergstiftelsen. Denna fråga behöver utredas 

grundligt eftersom den är mycket komplex och har flera svårlösta områden 

som frågor om äganderätt, offentlighetsprincipen kontra patientsekretess, 

standarder, tillgångsprinciper, etiska bedömningar med mera. 

Vetenskapsrådet bör ta initiativ till att bättre belysa hur biobanker ska 

samordnas i Sverige för att på sikt kunna bli en nationell infrastruktur. 

I Sverige finns, tack vare omfattande personregister och homogent 

befolkningsunderlag, världsunika möjligheter att skapa stora och 

informativa biobanker. Nu sker samordning lokalt inom universiteten 

och landstingen som var och en gör egna inventeringar. Biobanksarbete 

gäller i grunden arbete med biologiskt material och kräver tillräckliga personalresurser 

och kunskaper hos de delar av sjukvården som ska utföra merarbetet, 

alltså de som hanterar och karakteriserar det humanbiologiska 

materialet. Detta kan gälla till exempel läkare och personal inom 

kirurgiska specialiteter, patologi och cytologi, klinisk kemi, klinisk bakteriologi 

och immunologi. Behoven gäller även i samband med ”förädling” 

av biologiskt material, registrering av forskningsdata och material. 

Biobanksfrågor har en tendens att cirkulera kring teoretiska frågor, 

stora databaser och kohorter av försökspersoner. I själva verket är den 



grundläggande verksamheten ett merarbete inom sjukvården som kan bli 

av en betydande omfattning om det biologiska materialet verkligen ska 

kunna göras tillgängligt för forskning. Omfattningen av detta strukturbehov 

är inte överblickbar för närvarande utan behöver utredas närmare 

i samarbete med landstingets företrädare. Man bör utreda möjligheterna 

till ett nationellt biobanksregister med ett likartat säkert förvaringssätt 

men lokal förvaring; möjlighet till likartade metoder för analys av 

proteiner, metaboliter, RNA och DNA för att möjliggöra samordning av 

lokalt analyserade prover; central bioinformatisk metodutveckling samt 

uppkoppling till centrala persondata som folkbokföring, cancerregister 

och andra medicinskt relevanta register. En rad initiativ med större eller 

mindre deltagande och omfattning finns på området. 

• 2) Databaser: De har också mycket hög prioritet inom biomedicinsk 

forskning och bör i vissa avseenden kopplas till behovet av biobanker, 

framförallt när det gäller patientregister, sekretess kontra tillgång och 

liknande frågor. Ett stort behov inom biomedicinsk forskning är tillgång 

till databaser med en mera bioinformatisk karaktär, till exempel genom, 

genetik och struktur; databaser inom områdena TPM (transkriptomik, 

proteomik och metabonomik – centralt inom translationell forskning) 

samt befolkningsregister. Kopplat till detta bör finnas center för statistik, 

systemanalys och modellering. Ett internationellt perspektiv bör lyftas 

fram. Med tanke på den unika konkurrensfördel som de nordiska länderna 

har när det gäller registerepidemiologisk forskning så skulle det, tillsammans 

med bland annat Storbritanniens epidemiologiska tradition, vara 

ett mycket starkt koncept inom Europa och ge forskningsmässiga vinster 

genom samordning av infrastruktur. 

• 3) Biomolekylär analys: Strukturanalys, kristalldiffraktion och NMR, 

molekylär identifiering-GC, LC-mass spec för proteomik, lipidomic, 

metabonomik, patientprovanalys. Här ingår också proteinexpression/ 

upprening. 

• 4) Bioimaging: (EM, bioimaging, cellular imaging, biophysical imaging). 

Imagingfaciliteter, (MRI och MRS, ultraljud, datorbaserad tomografi, dual 

energy X-ray absorptiometry, gamma camera, optical coherence tomography, 

spectrally encoded in vivo confocal imaging) som möjliggör heldjursavbildning, 

cellulär avbildning (konfokal mikroskopi, multifoton 

mikroskopi, videomikroskopi, elektronmikroskopi-transmission, cryo 

och svep, mikromanipulering och injektion, laserdissektion av vävnad 

och delar av celler), molekylär avbildning (fluorescens korrelativ spektroskopi-single 

och multifotonbaserad-dual line, TOF-SIMS, CARS). 

• 5) Fysiologi: Transgena djur – knock in och knock out. Djurstallning, 

uppfödning, korsning. Kartläggning av fenotypiska karakteristiska, 



fysiologi (till exempel syreupptagning, metabolisk karakterisering av 

urin och avföring). 

• 6) Kirurgi/operationssalar: Här avses de operationssalar som framför allt 

används för träning och utveckling men även för forskning. Kirurgi som 

tandimplantat, ögonkirurgi, protesimplantat eller allmän kirurgiträning 

utförs på djur, till exempel grisar och hundar, som hålls under narkos och 

övervakning. Av stor vikt är också traumakirurgiträning. Förutom landstingen 

och universiteten så har Socialstyrelsen och försvaret ett stort 

behov av traumakirurgiträning. Därför föreslås en gemensam satsning på 

denna typ av infrastruktur: Remote surgery. 

• 7) Faciliteter för genomtypering, fenotypering och expressionsanalys: 

Här avses plattformar för DNA-extraktion, genotypering av SNP:s 

(single-nucleotide-polymorphisms), genotypering av microsatellitepolymorphisms 

(STRP:s – short tandem repeat polymorphisms), realtime 

RT-PCR och DNA-sekvensering, array-plattformar. 

EMBL (European Molecular Biology Laboratory) 

Det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet (EMBL) – bildades 1974 och 

stöds av 18 medlemsländer (Belgien, Danmark, England, Finland, Frankrike, 

Grekland, Holland, Irland, Island, Israel, Italien, Norge, Portugal, Schweiz, 

Spanien, Sverige, Tyskland, Österrike). EMBL består av fem faciliteter: 

huvudlaboratoriet i Heidelberg, Tyskland, och filialer i Grenoble i Frankrike, 

Hamburg i Tyskland, Hinxton i England och Monterotondo i Italien. 

I Heidelberg finns fem enheter: ”gene expression”, ”cell biology and 

biophysics”, ”developmental biology”, ”structural and computational biology” 

samt ”directors’ research”. Vidare finns här ”core facilities” och den 

centrala administrationen. Totalt finns 800 personer i Heidelberg. Filialen 

i Grenoble har 90 personer vid ett campus som delas med European Synchrotron 

Radiation Facility (ESRF) och Institut Laue Langevin (ILL). Här finns 

experimentstationer för kristallografiska undersökningar och dessutom 

utvecklas instrumentering och tekniker för strukturbiologi. Grenoble är en 

ledande institution i internationella ”high-throughput” strukturgenomikprojekt. 

Hamburgfilialen har också synkrotronstrålning för strukturbiologiska 

undersökningar. 

I Hinxton ligger European Bioinformatics Institute (EBI), vilket kan ses 

som Europas motsvarighet till USA:s National Center for Biotechnology 

Information (NCBI). Hinxton valdes som plats bland annat för närheten 

till Sanger-genomcentret. EBI:s mål är att tillhandahålla databaser och annan 

väsentlig information av betydelse för molekylärbiologi och genomforskning 

samt se till att den är fritt tillgänglig för vetenskapssamfundet. Det 

servar forskare inom en rad discipliner, till exempel molekylärbiologi, 



genetik, medicin, jordbruk, bioteknik samt den kemiska och farmaceutiska 

industrin. EBI utvecklar, underhåller och tillgängliggör relevanta databaser, 

till exempel EMBL, Uniprot, ArrayExpress och ENSEMBL. Vidare bedrivs 

forskning inom bioinformatik och beräkningsbiologi. 

Vid filialen i Monterotondo finns ”The EMBL Mouse Biology Unit” som 

även inkluderar grupper vid andra EMBL-enheter. Här bedrivs funktionsgenomikstudier 

på möss. EMBL-Monterotondo har blivit ett nav för 

internationell musforskning. En ny modern djurfacilitet tillhandahåller en 

mängd tekniker: transgena möss, gen-knockouts, rederivation, cryopreservation 

och beteendefenotypning. 

EMBL bildades för ett fyrfaldigt syfte: 

a Utföra grundforskning inom molekylärbiologi. EMBL ska vara ett flaggskepp 

för grundforskning inom molekylärbiologi. 

b Tillhandahålla nödvändiga faciliteter och tjänster till medlemsstaterna. 

c Tillhandahålla avancerad utbildning till såväl egen personal som gästande 

på alla nivåer från doktorander till seniora forskare. 

d Utveckla ny instrumentering för biologisk forskning för att göra frontlinjetekniker 

inom molekylärbiologi tillgängliga. 

Dessa kärnfunktioner kombineras med ytterligare aktiviteter inom områdena 

tekniköverföring, vetenskap i samhället och träning för vetenskapslärare. 

Under sin 30-åriga historia har EMBL haft ett stort inflytande på europeisk 

vetenskap inom alla dessa områden. EMBL har uppnått detta mycket 

beroende på att det är en sann internationell, paneuropeisk institution som 

har uppnått en kritisk massa av tjänster och faciliteter som drivs av frontlinjeforskning 

inom molekylärbiologi, molekylärmedicin, strukturbiologi, 

utvecklingsbiologi, genetik, bioinformatik och proteomik 

EMBL är ett av världens topprankade forskningsinstitut – ett flaggskepp 

för europeisk molekylärbiologi, rankat som det bästa icke-amerikanska institutet 

av ISI Science Indicator för perioden 1992–2002. Över 1200 personer 

från 60 länder finns för närvarande vid EMBL och fler än 3000 alumni bildar 

ett viktigt nätverk i Europa och resten av världen. EMBL är dessutom ett 

världsberömt internationellt center för högre utbildning och har sedan 1997 

rätt att utfärda doktorsexamina. 

Vid olika enheter finns ett antal svenska doktorander, postdocs, gruppledare 

med mera som tillbringar ett antal år vid EMBL och därefter återvänder 

till Sverige och tar med sig nya metoder och tekniker till Sverige. Man ordnar 

doktorandkurser och specifika metodinriktade kurser, vilket också är 

av väsentligt intresse för Sverige. För strukturbiologer är anläggningarna 



för kristallografiundersökningar i Grenoble och Hamburg av ovärderlig 

betydelse. Vidare är den relativt nya musfaciliteten i Monterotondo av betydelse, 

inte minst mot bakgrund av nya planeringsbidrag, som beviljats 

av KFI. 

EBI (se beskrivning kap 7) är av central betydelse för att tillhandahålla 

databaser för molekylärbiologi, genetik, proteomik, bioinformatik. 

Laboratorium i molekylärmedicin – NMBL- nod 

Syftet med att skapa noder till det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet 

(EMBL) på nordisk bas, så kallade NMBL-noder, är att främja slagkraftig 

forskning inom molekylärmedicin, med fokus på att ge unga forskare optimala 

förutsättningar att utvecklas genom att ge dem resurser och god forskningsmiljö 

under ett kritiskt skede av karriären. Stöd till ett molekylärmedicinskt 

laboratorium, som på sikt kan få status som EMBL-nod, har utlysts 

av Vetenskapsrådet under sommaren 2006. För satsningen har Vetenskapsrådet 

avsatt 67,5 miljoner kronor och det universitetet som blir värd för 

laboratoriet förväntas bidra med cirka 50 miljoner kronor under 2006-2010. 

Beslut tas under hösten 2006. 

Centrala forskningsfrågor inom noden kommer att definieras av det universitet 

som blir värd för verksamheten, och de forskare som kommer att i 

ingå. Idémässigt omfattar det molekylärmedicin i vid bemärkelse, det vill 

säga en inriktning mot molekylära mekanismer inom olika medicinska 

frågeställningar, inklusive molekylärgenetiska, struktur- och cellbiologiska 

angreppssätt, nya behandlingsprinciper och ny metodik. Ca 50-70 forskare 

eller 7-8 forskargrupper, varav 5-7 reserveras för unga forskare. 1-3 befintliga 

grupper kan ingå för att ge kontinuitet och excellens åt laboratoriet. Tanken 

är vidare att unga forskare ska få arbeta i en kreativ och kompetent miljö 

under max åtta år, samverka strukturellt och funktionellt med angränsande 

noder i Skandinavien och med EMBL centralt, vilket underlättar rekrytering, 

utvärdering och andra funktioner. Verksamheten är tänkt att bestå 

under minst fem år. 

Laboratoriet ska ha en lokal förankring genom verksamhet i gemensamma 

lokaler och ett lokalt engagemang från värduniversitetet, men också 

nationell och internationell förankring genom kontinuerlig förnyelse och 

utvärderingar och samverkan med andra EMBL-institutioner. NMBL-noden 

är främst en tillgång för de forskare som verkar där men också för andra 

forskare i Sverige och övriga EU som deltar i symposier eller metodikinriktade 

kurser eller i gemensam forskning. Data publiceras på gängse sätt 

i internationellt relevanta tidskrifter, och genom rapportering i årsrapport 

och i populärvetenskapliga tidskrifter på svenska och engelska. kortas pga 

ej klart hur det kommer att se ut 


planeringsbidrag 

Möjligheten att söka planeringsbidrag för infrastrukturer från Vetenskapsrådet 

var en nyhet i samband med ansökningsomgången 2005, vilket många 

forskare utnyttjade. Syftet med bidragsformen är att forskare och forskargrupper 

ska kunna planera för en infrastruktur på nationell nivå eller ges 

möjlighet att utreda möjligheterna att delta i en internationell facilitet. Det 

är också möjligt att planera för utveckling av en nationell facilitet till att bli 

en internationell resurs som en del av ett redan existerande eller framtida 

nätverk. Inom det biologiskt-medicinska området är detta en relativt ny företeelse 

utanför de europeiska molekylärbiologiska organisationerna EMBL 

och EMBO. 

Vid 2005 års ansökningsomgång beviljades elva planeringsbidrag. Ett 

av dem bestod av fyra separata ansökningar som resulterade i ett gemensamt 

bidrag där den gemensamma nämnaren är genetisk och fenotypisk 

karakterisering av gnagare som möss och råttor. Arbetet vid en framtida 

nationell infrastruktur skulle kunna få en stor betydelse inom många biologiskt-medicinska 

vetenskapsområden, till exempel forskning kring cancer, 

neurobiologi, infektionsbiologi och inflammation i vid bemärkelse. Forskningen 

har i vissa avseenden redan kontakt med europeiska nätverk som 

EMMA (European Mouse Mutant Archive) och COST. Det senare omfattar 

andra organismer som Arabidopsis, Drosophila och Cenorhabditis. 



Beskrivning av planerade infrastrukturer mogna för beslut inom ett år. 

MaX iv 

Synkrotronljus används inom flera forskningsfält och antalet användare 

ökar kontinuerligt både i Sverige och internationellt. I Sverige finns i dag 

MAX-lab i Lund som stöds av Vetenskapsrådet. I en utvärdering av nationella 

laboratorier i Sverige från 2002 rekommenderades laboratoriet ökat 

stöd. Våren 2006 fick Vetenskapsrådet en ansökan från MAX-lab om att 

bygga ett nytt laboratorium, MAX IV, förslaget håller på att utvärderas. 

MAX IV kommer att bli världens ledande synkrotronljuslaboratorium 

inom mjukröntgenområden. Förslaget omfattar tre lagringsringar för synktronljus 

med elektronenergier på 0,8, 1,5 och 3 GeV samt i ett senare skedde 

en frielektronlaser. En mycket innovativ design av maskinen resulterar i att 

MAX IV får klart bättre prestanda än alla de idag föreslagna eller existerande 

synkrotronljuslaboratorierna och dessutom till en lägre kostnad. Den 

tekniska designen av MAX IV utvärderades av en internationell expertgrupp 

under hösten 2005. Gruppen kunde konstatera att den föreslagna 



designen mycket väl är utförbar och gratulerade acceleratoravdelningen vid 

MAX-lab till ett intressant nytänkande. 

De goda parametrarna och då speciellt den extremt väldefinierade strålen 

medför att MAX IV kan ge unika bidrag inom ett stort antal forskningsfält. 

Speciellt kommer forskningen inom nano- och biovetenskap att utvecklas 

då möjligheter ges att strukturbestämma mycket små prover. Men även 

grundläggande forskning inom fysik och kemi kommer att stärkas genom 

högupplöst spektroskopi. Detta är speciellt viktigt för studier av stark elektronkorrelation 

och för atomära resonansfenomen. 

I en första fas planeras 15 strålrör med forskning som omfattar flera 

områden av fysik, kemi, biologi, och teknik. Det vetenskapliga innehållet i 

förslaget håller för närvarande på att utvärderas med hjälp av internationell 

expertis och ett utlåtande kommer att vara klar till hösten 2006. Fullt 

utbyggd kommer MAX IV att omfatta 26 raksträckor för insättningselement 

och erbjuder dessutom möjligheten att bygga flera strålrör baserade 

på böjmagneter. 

Ett för svenska förhållanden mycket stort antal forskare har deltagit i utvecklingen 

av förslaget för MAX IV och ett utbyggt väl fungerande MAX 

IV skulle har en stor positiv inverkan på svensk forskning. Även forskare 

från övriga nordiska länder har engagerat sig för MAX IV. 

Kostnaden under utredning men ligger omkring 2 miljarder kronor. MAXlab 

har tagit preliminära kontakter med de nordiska länderna för eventuellt 

deltagande i projektet. 

X-ray free electron laser (Xfel) 

Tillgång på röntgenstrålning är en förutsättning för forskning och utveckling 

inom flera områden av naturvetenskap, teknik och medicin. För ett 

stort antal av de grundläggande frågeställningarna är en förståelse av relationen 

mellan strukturen på atomär nivå och funktion en nödvändighet. 

Detta gäller till exempel hållfasthet i avancerade material och permeabiliteten 

hos biologiska membran. 

Högkvalitativ röntgen har under de senaste 30 åren skapats vid synktronljuskällor, 

där strålningen genereras av elektroner som får cirkulera i lagringsringar. 

Röntgenstrålning skapad på detta sätt ger relativt långa pulser 

( ≈ 100 ps) och med utan den koherens som karakteriserar strålningen från 

en laser. Den tekniska utvecklingen har nu nått den punkt då det har blivit 

möjligt att konstruera en laser som skapar högkoherent ljus med mycket 

kort pulsstruktur. Detta är målet för det europeiska röntgenfrielektronlaserprojektet. 

Den tyska regeringen har tagit initiativ till konstruktionen av en röntgenfrielektronlaser 

vid DESY-laboratoriet i Hamburg och har garanterat 



60% av konstruktionskostnaderna. Flera andra länder, inklusive Sverige, är 

inbjudna att delta i projektet. Intresset för projektet är stort bland svenska 

forskare och många har bidragit till utformningen av det tekniskt-vetenskapliga 

programmet. Vetenskapsrådet undertecknade 2004 ett ”Memorandum 

of Understanding” för svenskt deltagande i planeringen av XFEL. 

XFEL i Hamburg kommer att generera ultrakorta röntgenpulser, mindre 

än 100 femtosekunder, i ett våglängdsintervall från 6 till 0,85 Å. Den korta 

pulsstrukturen gör att mycket snabba fenomen och strukturer i molekyler, 

material och celler kan studeras i realtid. Detta har aldrig tidigare kunnat 

göras. Det mest dramatiska är att briljansen i strålningen är tio miljarder 

(10 9 ) gånger högre än med dagens synkrotronljuskällor; något som kommer 

att öppna helt nya forskningsfält inom ett stort antal områden. Främst kanske 

inom femtokemi, strukturbiologi och kondenserad materiens fysik men 

även inom materialvetenskap och plasmafysik. 

Konstruktionen av XFEL är tänkt att börja under 2006 och ska vara klar 

2012. Investeringskostnaderna är omkring 1 miljard euro. Ett svensk medlemskap 

kan ligga på en nivå på cirka 2%, vilket ger en kostnad på omkring 

20 miljarder kronor per år. 

european spallation source (ess) 

Neutronstrålning är ett kraftfullt, och i vissa fall det enda möjliga, redskap 

för studier av fasta material. Speciellt användbara är neutroner vid studier av 

magnetiska fenomen och strukturer som innehåller väte. Svenska forskare 

har tidigare i stor utsträckning utnyttjat reaktorn i Studsvik samt spallationskällan 

ISIS utanför Oxford i sin forskning. Efter stängningen av reaktorn 

i Studsvik har Sverige skrivit ett korttidsavtal med Institut Laue-Langevin 

(ILL) i Grenoble, den nu främsta neutronanläggningen. På längre sikt 

behöver både svenska och forskare från andra länder i Europa tillgång till 

en mera kraftfull neutronkälla och har därför diskuterat möjligheten att 

bygga en europeisk spallationskälla (ESS). Den svenska regeringen tillsatte 

en speciell utredare, förre finansministern Allan Larsson, för att undersöka 

möjligheten att Sverige skulle erbjuda värdskap för ESS. Larsson levererade 

sin utredning under sommaren 2005 och kunde då konstatera att ett svenskt 

värdskap skulle medföra flera positiva effekter både för vetenskapen och 

svensk ekonomi. Utredningen har därefter varit på remiss hos ett åttiotal 

instanser som till största delen var mycket positiva och stödde Larssons slutsatser. 

Oavsett var ESS byggs är anläggningen av mycket hög prioritet för 

svensk forskning; det är framförallt den nationalekonomiska potentialen 

som motiverar att den byggs i Sverige. 

Internationellt byggs idag Spallation Neutron Source (SNS), en 1,4 MW 

källa, i USA. Denna facilitet är tänkt att starta under 2007. I Japan byggs 



J-PARC som kommer att omfatta bland annat en 1 MW neutronspridningscenter 

och som avses bli klart omkring 2010. 

Behovet av en europeisk neutronkälla av högsta kvalitet betonas även av 

ESFRI (European Strategy Forum on Research Infrastructures). Förslaget för 

ESS är att bygga en 5 MW långpulskälla. Den ökade neutronintensitet som 

en sådan facilitet ger öppnar för nya studier av dynamiska fenomen, strukturer 

i biologiska material, molekyler i lösningar, polymer och funktionella 

material. Dessutom öppnas nya möjligheter till fundamentala studier inom 

grundläggande fysik. 

Att realisera ESS i Sverige kommer att ge nya möjligheter för det svenska 

forskarsamhället och blir ett stort inslag i den svenska forskningsinfrastrukturen. 

Speciellt kommer kunskap av accelerator- och målstationsteknologier 

att behöva utvecklas. Dessutom tillkommer en förstärkning av 

instrumenterings- och detektorteknik 

ESS beräknas kosta cirka 11 miljarder kronor att bygga och sedan omkring 1 

miljon per år i driftskostnad. För att kunna realisera anläggningen i Sverige 

beräknas den svenska investeringen bli omkring 3 miljarder kronor. 


6 infrastruktur för forskning kring jorden och 

dess nära omgivning 

Infrastruktur för forskning är på många sätt avgörande för om forskare ska 

kunna etablera sig i forskningsfronten inom sina respektive fält. För forskning 

om jorden och dess nära omgivning sträcker infrastrukturerna från 

specialutrustade fältstationer, observatorier, laboratorier och rörliga plattformar 

till databaser och nätverk av mätstationer samt personella resurser. 

En infrastruktur för forskning om jorden och dess närmaste omgivning ska 

förutom de generella kriterier som ställts upp av KFI, se Begreppet forskningsinfrastruktur 

– definition av avgränsningar, även ge möjlighet till: 

• Realtidsmätningar av fysikaliska egenskaper i mark, luft och vatten 

• Provtagning av jordens dynamiska komponenter och uttrycksformer 

• Analys av kemiska och fysikaliska egenskaper och processer 

• Reduktion, kvalitetskontroll, lagring och modellering av stora datamängder 

• Kommunikation av resultat och distribution av data till forskare, samhällsföreträdare, 

näringsliv, utbildningsorganisationer och allmänheten 

Forskningsinfrastrukturerna ska ge Sveriges forskare fullgoda möjligheter 

att konkurrera i världsklass inom de forskningsområden som har utvecklats 

till svenska styrkeområden. Vid bedömning av forskningsinfrastrukturers 

utveckling inom ett delområde bör man beakta i turordning: 

• Vid existerande forskningsinfrastrukturer: Behov av uppgradering, förbättrad 

samordning och nätverk. 

• Vid nya etableringar: Profilering, placering, drift och marknadsföring. 

• Hantering inom KFI: Systemsyn, tillgänglighet, utvärdering och avvecklingsplan. 

Det strategiska arbetet för infrastruktur inom detta område kommer att 

fokuseras på att ge högsta vetenskapliga attraktionskraft till ett antal delområden 

som identifierats: klimat, biosfär, litosfär, miljö och data. Behoven 

skiljer sig för de olika delområdena. 

forskning om jorden och dess nära omgivning 


Forskning kring planeten jorden inklusive dess atmosfär och livet som finns 

där sprider från hur jorden först bildades till framtida möjligheter att vara 

hemvist åt liv, från hur jordens kärna ser ut till de översta lagren av atmosfären 

och från oceanernas cirkulation och kontinenternas rörelser till spridningsvägar 

av virus via fåglar och djur. 



Planeten jorden och dess ekosystem är i ständig förändring. Den har inte 

tidigare sett ut som nu och den kommer att vara annorlunda i framtiden 

– oavsett vad vi människor gör. Men mänsklig aktivitet bidrar till förändringar 

både regionalt genom till exempel landskapsförändring och globalt 

via till exempel påverkan på atmosfären. 

För att förstå hur jorden och dess ekosystem fungerar idag och i framtiden 

måste vi först förstå hur den utvecklats över tiden. Viss förståelse av framtiden 

kräver kortare tidsperspektiv på jordens och livets historia, några tiotal 

år kan räcka, andra kräver kunskap från miljontals år tillbaka. 

Flera av de resurser som samhället behöver är ändliga medan andra förnyas. 

För att disponera jordens resurser på ett hållbart sätt krävs det kunskap om 

de processer som ligger bakom hur de förnyas och hur människans uttag 

påverkar resurserna på kort och lång sikt. För att utnyttja de förnybara 

resurserna effektivt krävs kunskap om hur de fördelas geografiskt och i 

tiden. Man måste också veta hur uttag av en naturresurs påverkar omgivningen 

så att oönskade effekter inte uppstår. 

Forskning kring berg, mark, vatten, luft och levande organismer försöker 

förklara de processer som styr utveckling på jorden och hur människan 

medvetet eller omedvetet påverkar omgivningen. För att göra det behövs 

mätdata från hela jorden genom expeditioner till avlägsna platser, satellitobservationer 

från rymden eller fasta mätstationer som ger långa tidsserier. Det 

krävs också försöksområden där man kan se effekten av kontrollerade förändringar 

och avancerad laboratorieutrustning för att mäta låga koncentrationer 

av ämnen som finns naturligt i omgivningen eller som är resultatet 

av mänsklig aktivitet. 

Forskning som är av intresse för traditionellt svenska basnäringar som 

gruv-, skogs-, fiske- och sjöfartsindustri ryms inom området. Inom flera 

discipliner har svensk forskning varit världsledande sedan flera sekler tillbaka. 

Exempelvis har svensk forskning inom malmexploatering och skogsskötsel 

varit ledande under mycket lång tid. Sverige intar också en ledande 

roll i mer moderna discipliner som ekologi, oceanografi, atmosfärsfysik, 

seismologi, fjärranalys, energi- och miljöforskning med mera. 

En förutsättning för att Sverige, och därmed svensk forskning och 

industri, ska vara ledande inom dessa områden är att forskarna har tillgång 

till bra laboratorier och mätstationer men också att de resurser som finns 

samordnas och kopplas till koordinerade insatser och tekniska utvecklingar 

i större utsträckning än nu. 

Heta vetenskapliga frågeställningar 

Inom området finns det ett flertal forskningsfält som är av hög prioritet 

på grund av deras omedelbara vikt för samhället. Mest omtalat just nu är 

klimatforskning och då särskilt forskning kring det globala klimatet. Det är 



först under det senaste decenniet som det har stått klart vilken inverkan som 

koldioxidutsläppen har på det globala klimatet. Misstankarna har funnits 

länge men det var först när forskarna fick tillgång till långa mätserier över 

jordatmosfärens temperatur och koldioxidhalt som sambandet inte längre 

kunde avvisas. Utifrån ett globalt nät av mätstationer som mäter temperatur, 

luftfuktighet och lufttryck kan klimatforskarna, med hjälp av några 

av världens mest kraftfulla datorer och datornätverk, bygga modeller av det 

framtida klimatet. För att förstå vad den globala klimatförändringen kommer 

att innebära för klimatet lokalt behövs fler parametrar för beräkningarna 

till exempel mer information om molnbildningsprocesser, förhållande som 

styr in- och utstrålning av värme från markytan och hur värme lagras och 

transporteras i haven, större sjöar och floder. Några av de viktigaste källorna 

till kunskap om klimatpåverkan finns lagrade i glaciärer, våtmarker och 

sediment på land och på havsbotten. Genom att studera sammansättningen 

av sedimenten kan man dra slutsatser om hur havens och atmosfärens 

sammansättning påverkar klimatet och vice versa. 

Polarområdena har visat sig vara extra intressanta för att förstå den globala 

klimatförändringen. En av orsakerna är att klimatdata därifrån inte är lika 

omfattande som från många andra delar av jorden beroende på att det krävs 

omfattande logistik att göra mätningar där. En annan är att en förändring 

av klimatet vid polerna kan ge drastiska återkopplingar till jordens klimat 

genom ändringar i strålningsbalansen och värmetransport i hav och luft. 

Flera klimatmodeller förutser att förändringarna kommer att vara störst vid 

polerna och många forskare menar att förändringarna som kan komma att 

ske över hela jorden gör sig först synliga vid polerna. Sverige har en stark 

position internationellt inom flera områden av klimatforskningen. 

Sverige har genom ett långsiktigt kunskapsuppbyggande blivit världsledande 

inom forskningsområdena ekologi och biodiversitet. Förståelse för 

biosfären, det vill säga livet på jorden och hur det påverkas av miljöförändringar 

kräver kunskap som oftast är beroende av att organismerna studeras 

i sina livsmiljöer. Många ekosystem, som till exempel sydsvensk barrskog, 

är lättillgängliga men andra kräver logistik och fast infrastruktur som båtar, 

helikoptrar och forskningsstationer för att studeras. Därför är förståelsen 

om vissa ekosystem och hur populationerna där påverkas av miljöförändringar 

mycket begränsad. Utan den kunskapen saknas underlag för de insatser 

som behövs för att bevara artrikedomen och balansen i ekosystemen. 

Svenska forskare arbetar bland annat med att förstå hur fjällvärlden, älvar, 

sjöar, skogar, kustnära hav och flyttfåglarnas levnadsmönster påverkas av 

miljöförändringar. Dessa frågor har betydelse för samhället och är av stor 

betydelse för människors hälsa, jord- och skogsbruk, fiske och turism. Genom 

att studera det geologiska arkivet, det vill säga genom att rekonstruera 



fossila arter, deras livsmiljö och ekologi, kan man förstå hur livet utvecklats. 

Forskarna tittar inte bara på hur evolutionen förändrar arterna och artsammansättningen 

över tiden utan stort intresse läggs vid att förstå hur dramatiska 

förändringar påverkar livet på jorden. Sverige har flera ledande forskare 

inom livets utveckling. 

Forskning kring litosfären är av intresse för att förstå jordens utveckling, 

men också för att den ger förståelse för de processer som bildat jordskorpan. 

Internationellt är forskning kring naturresurser som olja och gasfyndigheter 

i särklass det största forskningsfältet inom detta område. Viss sådan forskning 

och utveckling sker även i Sverige, men de viktigaste kunskaperna för 

svensk del är att förstå hur och under vilka villkor dessa resurser kommer 

att vara tillgängliga. Forskning kring de inhemska mineralresurserna som 

malmer och bergmaterial som används för konstruktion är av stort nationellt 

intresse. Den typen av forskning kan delas in i prospektering, utvinningsteknik 

och miljöeffekter av utvinning. Inom alla dessa områden står 

sig svensk forskning och utveckling väl i en internationell jämförelse. 

Under det senaste 15 åren har djupförvar av radioaktivt avfall varit en 

av de huvudsakliga inriktningarna av svensk geologisk forskning och flera 

svenska universitet och företag har varit inblandade i att utveckla förståelsen 

för bergets naturliga egenskaper, hur de påverkas av ingrepp och teknisk 

utveckling för att stabilisera bergkonstruktioner. Särskild fokus har legat på 

att genom flera olika infallsvinklar försöka förstå grundvattnets egenskaper i 

berg. Där är nu Sverige världsledande och de kunskaperna borde även kunna 

utnyttjas för andra ändamål som energiutvinning via bergvärme. 

Forskning kring jordens inre är beroende av indirekta metoder som studier 

av magnetfält, seismologi och experimentella metoder för att i laboratorier 

återskapa de förhållanden som råder från jordskorpans djupare delar till 

jordens kärna. Tidigare har forskningen kring jordens inre varit helt driven 

av nyfikenhet och en strävan efter att kunna förutsäga jordbävningar. Senare 

tids forskning har visat på magnetfältets betydelse för att skydda livet på 

jorden och att det förändras snabbare än vad man tidigare trott. Magnetfältet 

skyddar från strålning från solen och övriga kosmos. Ett försvagat magnetfält 

påverkar inte bara känslig infrastruktur som satelliter, el- och kommunikationsnät 

utan också alla landlevande organismer. Förståelsen för hur 

jordens magnetfält fungerar och möjligheten att förutsäga dess framtid är, 

förutom de metoder som finns för att studera jordens inre, också beroende 

kraftfulla beräkningsresurser. Sverige har ledande forskargrupper inom 

många av de områden som studerar processer i jordens inre. 

Miljöforskning ger kunskap om hur kemiska ämnen i omgivningen påverkar 

det hållbara samhället och är ett område som omfattar ny konkurrenskraft 

inom teknik och processer, gifter och utsläpp samt ansvar över 


hur risker hanteras inom miljöområdet. Samhällsdebatten i Sverige har av 

tradition fokuserat på miljögifter sedan DDT-skandalen på 1960-talet. Tillstånd 

för utsläpp av kemikalier och föreskrifter för gränsvärden i mat och 

vatten bygger till stor del på forskningsresultat från svenska universitet, 

högskolor och andra myndigheter. Forskning kring hur miljögifter transporteras, 

anrikas i näringskedjor, binds till sediment och hur de är tillgängliga i 

kretsloppen och bryts ned är alla relaterade till processer i mark, luft, vatten 

och i levande organismer. Ofta är dessa processer intrikat kopplade till varandra 

på ett sätt som gör det omöjligt att förstå de enskilda förloppen utan 

att se till helheten. Ämnen som kategoriserats som miljögifter är inte bara 

relaterade till mänsklig aktivitet utan förkommer ofta naturligt. Konkreta 

exempel på det senare är radon i grundvatten från berg och rullstensåsar, 

kadmium och arsenik som fälls ut ur vissa bergarter och svavelföroreningar 

i luften nära vulkaniskt aktiva områden. Sverige är i många avseenden ledande 

inom studier av miljöpåverkande ämnen samt hur och i vilka former 

de är tillgängliga och/eller uppträder som gifter. Svenska universitet, 

myndigheter och konsultbolag anlitas ofta utomlands för att lösa problem i 

samband spridning av miljöpåverkande ämnen. 

Förekomsten av miljögifter i omgivningen innebär en risk för ekosystemet 

och för människors hälsa. Problemet är ofta att avgöra vad som är en potentiell 

risk och vad som är en säker hantering. Ett ökat samspel mellan 

naturvetenskaplig grundforskning, miljöteknikutveckling och systematisk 

miljöriskhantering bör prioriteras. 

Behov av infrastrukturer 

Flera forskningsfält inom detta område är beroende av långa tidsserier, 30 

år eller mer, för att kunna säkerställa att de observerade förändringarna kan 

skiljas från en slumpvis variation. Att trygga driften av den infrastruktur 

som behövs för att samla in långa tidsserier är därför av mycket stor vikt. 

Ett avbrott i mätningarna kan betyda att tidigare insamlade data helt eller 

delvis tappar sitt värde. Det är därför avgörande att säkerställa att insamlade 

data administreras och dokumenteras korrekt. 

Inom flera av de delområden som beskrivs i detta kapitel finns stort behov 

av samordning av forskningsinfrastrukturer. 

klimat 


Klimatforskningen är ett mycket omfattande fält där svensk forskning måste 

fokuseras på områden där det redan finns mycket hög kompetens och 

lyskraft. Det måste säkerställas att forskningen inom dessa områden har 

tillgång till fungerande infrastruktur och fleråriga tidsseriedata. Behovet av 



infrastruktur inom några av de områden där Sverige idag har ledande 

klimatforskning specificeras nedan: 

• Forskning kring koldioxidflöden från skogsmark och marker i norr som är 

mer eller mindre påverkade av permafrost kräver tillgång till forskningsstationer 

i permafrostområden och logistikstöd för fältförsök och datainsamling. 

• Förändringar av glaciärers och havsisens utbredning kräver förutom logistikstöd 

för fältarbete även god tillgång till satellitdata. 

• Studier av vattenmassorna i Norra Ishavet för utvärdering av klimatets 

påverkan på cirkulationen av de varma vatten, som bland annat ger Norden 

ett fördelaktigt klimat, är beroende av isbrytare och satelliter. 

• Atmosfärens fysikaliska och kemiska egenskaper är centrala i klimatforskningen 

vilken omfattar såväl processtudier som långa tidsserier. 

Dessa studier kräver både logistikstöd för fältförsök och datainsamling. 

• Studier av klimatvariationerna i ett historiskt perspektiv från sediment 

och glaciäris är även de i behov av logistikstöd för fältstudier. IODP 

(Integrated Ocean Drilling Program där Sverige deltar genom det europeiska 

konsortiet ECORD) och ICDP (International Continental Scientific 

Drilling Program) är två internationella forskningsprogram som ger tillgång 

till sedimentprov från oceanerna och kontinenterna. Det finns dessutom 

ett sedan länge etablerat internationellt samarbete för provtagning 

av isen på både Grönland och Antarktis. 

Många av ovan nämnda studier har även behov av analysinstrument och 

beräkningsresurser. Klimatforskningens beroende av långa tidsserier från 

stationära mätstationer har gett upphov till en utveckling av automatiserade 

mätstationer. Många av dem finansieras via olika typer av projektbidrag och 

saknar därför den långsiktiga stabilitet som krävs för att säkerställa data och 

datakvalitet. All data som behövs för att förstå klimatförändringen kan inte 

samlas in via automatiserade mätstationer och därför är det också viktigt att 

behålla och utveckla forskningsstationer för mer manuell provtagning på 

land, i haven och i vissa fall i närheten av glaciärer. Även dessa stationer har 

svårighet att få en långsiktigt stabil bas för sin verksamhet. 

Inom ett internationellt nätverk, Network for the detection of stratospheric 

change (NDSC) ,har man genom uppmätta tidsserier av ozonmängden från 

stationer runt om i världen kunnat påvisa ozonminskningen även utanför 

de polära områdena. Svenska forskare är direkt inblandade i insamlandet av 

data till detta nätverk genom mätningar vid tre ställen: Harastua i Norge, 

Institutet för Rymdfysik i Kiruna och vid Onsala rymdobservatorium. Liknande 

mätningar görs av svenska forskare och myndigheter för klimat och 

luftkemiska ändamål vid ett flertal stationer i Sverige och vid Zepplinstationen 


på Svalbard. Dessa inkluderar grundläggande mätningar i rent arktisk luft 

där förändringar över långa tidsskalor kan hjälpa till att tolka paleoklimatiska 

data och indikera förändringar till följd av mänsklig inverkan. 

De svenska polarforskningsanläggningarna, EISCAT (European Incoherent 

Scattering Facility), Tarfala och Abisko har alla olika huvudmän och Isbrytaren 

Oden som är en unik resurs för forskning i Arktis liksom forskningsstationerna 

och bandvagnar på Antarktis samordnas genom Polarforskningssekretariatet. 

Ett samordnat utnyttjande och en gemensam strategi 

för dessa faciliteter och med stationer som förvaltas av övriga nordiska länder 

bör vara möjlig. Det finns tillgänglig kapacitet vid polarforskningsplattformar 

och Vetenskapsrådet bör verka för ett ökat nationellt och internationellt 

utnyttjande av dessa, samt att utveckla en kommunikationsplan för norra 

Europa som en ledande region för klimatforskning. Flera möjligheter till 

fördjupad samordning kommer att ges i samband med det Internationella 

Polaråret (IPY) 2007-2008. 

Biosfären 


Biologi- och kemiforskning, speciellt den som avser livets förutsättningar i 

den omgivande miljön överlappar i vissa delar med klimat- och framför allt 

miljöforskningen. Exempel är ozonets effekter på barrskogen och effekter av 

miljögifter och hormonutsläpp. Mycket av forskningen inom grön biologi, 

grön kemi och grön bioteknik leder till insamling av stora mängder data 

som bör samlas i databanker. Inom biologin finns det ett internationellt 

initiativ, GBIF (Global Biodiversity Information Facility), som både samlar 

in, kvalitetssäkrar, och administrerar data. Ett stöd av dessa databanker och 

upprättandet av kompletterande banker är högprioriterat inom biologiforskningen. 

Infrastrukturer av avgörande betydelse för svensk forskning inom området 

kustnära marina ekosystem omfattar de marina forskningscentrumen 

och andra marina forskningsstationer. En viktig resurs är de mindre forskningsfartyg 

för provtagning som finns vid stationerna. 2004 fick Vetenskapsrådet 

i uppdrag av regeringen att utvärdera de marina forskningscentrumen 

i Göteborg, Stockholm och Umeå. Utvärderarna konstaterade att det fanns 

flera starka svenska forskargrupper verksamma vid centrumen men att 

resurserna inte användes optimalt och rekommenderade att de marina centrumen 

skulle samordna sina resurser bättre och att deras uppdrag skulle 

förtydligas. De marina forskningscentrum har ansvar för marin forskning 

men också för miljöövervakning och information i respektive region. Uppdraget 

redovisades i juli 2004. Vetenskapsrådet bör ta ett helhetsgrepp på 

samordning och profilering av de infrastrukturer som krävs för den marina 



forskningen av svenskt intresse. Genom en mer tvärvetenskaplig strategi 

bör de lättare uppnå kritisk massa och därmed attraktionskraft. 

Analys av vilka effekter miljögifter och hormonutsläpp i naturen har på 

växter och djur kräver avancerad och känslig analysutrustning för genuttryck 

och proteinnivåer och av halter av både organiska och oorganiska ämnen i 

olika vävnader. Sådan utrustning finns samlad inom forskningsinfrastrukturer 

som främst används inom annan naturvetenskaplig och biomedicinsk 

forskning, men behovet av samordning med biologisk forskning är stort och 

ökande. Tillgång till effektiva faciliteter för gensekvensering får också allt 

större betydelse inom området. Den resurs för forskarsamhället som unika 

samlingar av växter och djur utgör bör synliggöras i en sammanställning av 

forskningsinfrastrukturer i Sverige. 

litosfären 

Det framtida behovet av infrastrukturer i geologi finns främst inom nya 

analysmetoder och tekniker, men en bättre koordinering av existerande 

anläggningar är också angelägen. Den framtida forskningen kommer att 

fokuseras på analyser av enskilda kristaller och sedimentpartiklar, både deras 

interna struktur och ytegenskaper. Det senare eftersom många viktiga geokemiska 

processer sker på mineral- och sedimentpartiklars ytor. Kemiska 

reaktioner på mineralytor har även visat sig spela en mycket stor roll för hur 

miljögifter sprids, bryts ned och frigörs. För att studera både inre strukturer 

och ytfenomen i geologiska material krävs analysinstrument med högre 

upplösning och precision än vad svenska forskare har tillgång till idag. De 

institutioner som tillhandahåller utrustning för mikroanalyser inom berggrundsgeologi, 

mineralogi, malmgeologi och tektonik bör samordna sina 

analysverksamheter. 

Ett forskningsområde med hög samhällsrelevans är riskbedömningar 

och förutsägelser av geologiskt betingade naturkatastrofer som till exempel 

skred, jordbävningar, vulkanutbrott. Sverige bör medverka i internationella 

program och anläggningar för sådan övervakning. 

Internationellt finns det flera större initiativ som kommer att påverka 

inriktningen på litosfärsforskningen de närmast tio åren. Dessa är EuroArray, 

TopoEurope och ICDP (International Continental Drilling Program). Euro- 

Array är ett tvärvetenskapligt, paneuropeiskt program för att utforska den 

tredimensionella strukturen och de fysikaliska egenskaperna hos den europeiska 

kontinenten. Avsikten är att öka förståelsen för de processer som 

lett fram till jordskorpans struktur och bildningen av de mineralresurser 

som finns i dag. Forskare inom seismologi, geodesi och fjärranalys kommer 


att samverka för att samla in och analysera data för att förstå de djupa geologiska 

strukturerna. 

TopoEurope, som har många kopplingar till EuroArray, ska studera hur 

topografin är länkad till atmosfärsprocesser samt ytliga och djupa geologiska 

processer. Djupborrningar i vetenskapligt intressanta områden är den enda 

tillgängliga metoden som ger direkt information om processer och strukturer 

i jordskorpan. Borrningar i nyckelområden har, genom samordning via 

ICDP, gett litosfärsforskningen kunskaper som kan förklara fenomen som 

observerats indirekt på andra platser. Inom IODP (Integrated Ocean Drilling 

Programme) genomförs borrningsprojekt i djuphaven för att få bättre kunskaper 

om plattektoniken och geologin i seismiskt aktiva områden. 

För att Sverige ska kunna följa forskningen om jordens inre krävs en utbyggnad 

av det seismologiska nätverket, insamling av seismiska data i 2D 

och 3D samt borrningar i högintressanta områden. Möjliga nyckelområden i 

Sverige är fjällkedjan, malmfälten och områden intressanta för energiutvinning 

genom jord- och bergvärme. 

Miljöforskning 


Inom miljöområdet finns tre inriktningar där behov av infrastruktur eller 

ökad samordning är extra tydligt. Miljöteknikens snabba utveckling är, för 

det första, viktig för svensk forskning och svenskt näringsliv. Nya förebyggande 

miljötekniska lösningar, nya mät- och sensortekniker och ny teknik för hantering 

av miljöavfall kräver infrastrukturer som fältanalys och laboratorier. 

En annan inriktning är att kraven på miljöövervakning har ökat både när 

det gäller systematisk datainsamling med tillgänglig data och koordinerad 

multidimensionell datautvärdering. Till sist har begreppet riskhantering 

ett akut behov av tydlig definition och riktlinjer för att reducera riskfyllda 

utsläpp, ge relevant information till allmänheten och kunskap till beslutsfattare. 

Övervakning sker från flera olika plattformar, genom provtagning 

på land eller från fartyg, automatiserade mätstationer och så vidare. Flera 

svenska myndigheter, institut, universitet och högskolor har i uppdrag att 

systematiskt samla in mätdata och prov från mark, luft, vatten, sediment och 

levande organismer. Dessa data är mycket intressanta för miljöforskningen 

och måste göras enkelt tillgängliga för svenska forskare. Data och prover ska 

också vara tillgängliga för forskare som inte har organiserat samarbete med 

de myndigheter som bedriver egen forskning och datahantering. 

ESA (European Space Agency) söker samarbete med forskare för teknisk 

utveckling av satelliter men också för att se vilka behov som forskningen 

har med avseende på framtida satsningar inom satellitprogrammet för 

jordobservationer, GMES (Global Monitoring for Environment and Security). 



Vetenskapsrådet bör tillsammans med Rymdstyrelsen agera så att satelliterna 

samlar in data av intresse för svenska forskare och att forskarna enkelt 

får tillgång till data. 

Svensk miljöforskning har ett stort behov av analys- och övervakningsinstrument, 

både instrument särskilt utvecklade för miljöanalys och -övervakning 

men också tillgång till utrustning som främst används av forskare 

inom andra discipliner. Ett ökat samarbete mellan naturvetenskapliga, tekniska 

och samhällsvetenskapliga discipliner skulle ge ökad kunskap inom miljöområdet 

och leda till en systematisk miljöriskhantering. Det är viktigt för 

att bedöma vilka reella miljörisker som finns, hur dessa risker ska minimeras 

samt vilka möjligheter som öppnas inom områden där vi kan hantera 

miljöriskerna. 

datahantering 

Ett internationellt sett högt prioriterat område inom forskning kring jorden 

är datahantering och datautbyte och Sverige står idag utanför några viktiga internationella 

samarbeten om datautbyte. Svenska forskningsmiljöers konkurrens- 

och attraktionskraft hotas om insamlade data inom området jorden 

och dess närmaste omgivning inte görs tillgängliga för alla utan kostnad. 

Sveriges regering har skrivit under GEOSS-deklarationen (Global Earth 

Observation System of Systems) och därmed har Sverige förbundit sig att 

göra data tillgängliga för forskare och andra med intresse för miljö- och klimatövervakning. 

Vetenskapsrådet bör bevaka att svenska myndigheter fullföljer 

de åtaganden som följer med GEOSS-deklarationen samt medverka 

till att tillförlitliga rutiner för kvalitetssäkring av data etableras. Kommittén 

DISC (Database InfraStructure Committee) har under Vetenskapsrådets 

kommitté för forskningens infrastrukturer (KFI) det övergripande ansvaret 

för databaser och datahantering. Samarbete mellan DISC och forskare inom 

området jorden och dess nära omgivning måste därför utvecklas. På sikt bör 

DISC ta ett större ansvar även för de databaser som byggts upp eller är under 

uppbyggnad inom klimat-, biosfärs-, litosfärs- och miljöforskning. 


Utifrån de behov och möjligheter som identifierats inom området har 

några konkreta förslag till framtida satsningar på forskningsinfrastruktur 

visat sig vara aktuella. Inget av dem bedöms vara så pass moget att de bör 

beslutas om inom det närmaste året, men vart och ett av förslagen behöver 

utredas för att avgöra om de är intressanta och hur de i så fall ska hanteras 

i framtiden. 



De preliminära förslagen på gemensam europeisk infrastruktur från ESFRI 

är i flera fall intressanta för svenska forskare. För området Jorden och dess 

nära omgivning gäller det främst rekommendationer från arbetsgrupperna 

för ”Environmental monitoring, natural resources and natural hazards” och 

”Biology and Medical Sciences”. Svenskt engagemang i en eller flera av ES- 

FRI:s framtida förslag till ny forskningsinfrastruktur bör utredas så snart 

ESFRI:s roadmap presenterats i oktober 2006. 

Förslag till utredningar som prioriteras listas nedan i ordning efter när de är 

aktuella. Endast de tre första förslagen är avsedda att påbörjas under 2006. 

utredning angående framtida organisation av svensk polarforskning (2006) 

Polarforskning är en samlande term för all forskning som bedrivs för att 

öka förståelsen om polarområdena, framförallt Arktis och Antarktis, eller 

som för andra syften utförs där. Polarforskningssekretariatet har i uppdrag 

att stödja logistiken kring polarforskningen medan finansieringen forskningsprojekten 

sker via forskningsråden. Projekten bedöms och finansieras 

utifrån vilken disciplin de tillhör. Några exempel på forskningsdiscipliner 

där Sverige är starkt inom polarforskningen är klimat, astronomi, ekologi, 

geologi och vissa samhällsvetenskapliga och humanistiska inriktningar. För 

att få en bättre utväxling av Sveriges satsningar på polarforskning krävs en 

större koordinering mellan logistik och forskningsdiscipliner. Hur en sådan 

koordinering kan se ut är under utredning och en rapport ska vara klar under 

andra halvåret 2006. 

Syfte 

Syftet med utredningen är att komma fram till en möjlig framtida hantering 

av polarforskningen för att bättre utnyttja Sveriges resurser på området 

i ett internationellt perspektiv. 

Behov 

Forskning i polarområdena kräver ofta omfattande logistik och lång planering. 

En ökad koordination mellan resurserna för logistik och forskningsprojekt 

torde leda till ett effektivare utnyttjande av båda. En god framförhållning 

skulle ge Sverige möjlighet att i större utsträckning än nu samordna 

insatser med andra länder, främst med avseende på samutnyttjande av plattformar 

som forskningsstationer, satelliter, databaser och isbrytare. 

Betydelse för framtida forskning 

Den möjlighet till framförhållning som bättre samordning väntas ge kommer 

förhoppningsvis att medföra att Sverige kan fortsätta vara ledande i 

internationella samarbeten. Genom ökad samordning av logistiska resur- 



ser baserat på forskningens behov kan svenska forskare ges möjlighet att 

utnyttja andra länders logistiska resurser i utbyte mot att Sverige erbjuder 

utländska forskare tillgång till de svenska plattformarna. 

Kostnad och tidsplan 

Utredningen har påbörjats och kommer att presenteras för Vetenskapsrådet 

i september 2006. För utredningen finns 500 000 kronor avsatt. 

utredning angående svenskt deltagande i euroarray (2006) 

EuroArray kommer att bestå av ett nätverk av mätstationer över Europa, på 

land och till havs, med ett medelavstånd på 60 kilometer. Kopplad till varje 

mätstation är seismografer, magnetotelluriska instrument och GPS. Dessa 

mätningar kommer, utöver en detaljerad bild i tre dimensioner av jordens 

seismiska och elektriska egenskaper, också ge en ökad insikt i de dynamiska 

processer som pågår i jordens inre. 

Syfte 

EuroArray är ett tvärvetenskapligt, paneuropeiskt program för att utforska 

de fysikaliska egenskaperna hos den europeiska kontinenten i tre dimensioner. 

Målet är en ökad förståelse för de processer som bildat jordskorpans 

struktur och de mineralresurser som utnyttjas i dag. Forskare inom geofysik, 

geodesi och fjärranalys kommer att samverka för att samla in och analysera 

data för att förstå de djupa geologiska strukturerna. 

Behov 

För att Sverige ska kunna följa forskningen om jordens inre och fullt delta 

i EuroArray krävs en utbyggnad av det svenska seismologiska nätverket, 

insamling av seismiska data i 2D och 3D samt borrningar i högintressanta 

områden. Det finns ett stort behov att kunna koppla samman de seismologiska 

nätverken i Norden och EuroArray är en hävarm för ökat nordiskt 

samarbete inom seismologi. 


Riskbedömningar och förutsägelser av geologiskt betingade naturkatastrofer, 

som till exempel skred, jordbävningar, vulkanutbrott, är forskningsområden 

med hög samhällsrelevans. Sverige har genom GEOSS-deklarationen 

åtagit sig att medverka i internationella program för sådan övervakning. 

Dessutom finns nyckelområden i Sverige som fjällkedjan, malmfälten och 

områden intressanta för energiutvinning genom jord- och bergvärme som 

kommer att kunna dra nytta av den ökade förståelsen för litosfären som 

EuroArray bidrar till. 




Utredningen påbörjas under andra halvåret 2006 och bör vara slutförd under 

2006. Kostnaden för utredningen beräknas till 200 000 kronor baserat på 

arvoden för tre utvärderare samt rese- och möteskostnader. 

utredning angående databaser för klimat och miljöforskning (2006-2007) 

Data som används inom klimatforskning och annan miljörelaterad forskning 

samlas in av flera myndigheter och forskargrupper. De insamlade uppgifterna 

hanteras mycket olika och eftersom det inte finns någon standard 

för dokumentation och lagring är uppgifterna från olika insamlingstillfällen 

sällan jämförbara. Data samlas in för skilda ändamål som till exempel 

miljöövervakning och för forskning, men de olika användarnas behov av 

data sammanfaller ofta. Att inte samordna insamling och lagring är ett 

resursslöseri som drabbar alla inblandade parter. KFI rekommenderar en 

utredning av hur samordning kan ske så att data som är värdefulla för forskningen 

inte går till spillo och att data blir öppet tillgängliga för forskare på 

ett enkelt sätt. 

Syfte 

Syftet med utredningen är att samordna insamling och hantering av data 

relevanta för övervakning och forskning om klimat och annan miljörelaterad 

forskning samt att göra data mera tillgängliga. 

Behov 

Ett antal svenska myndigheter har i uppdrag att kontinuerligt samla in miljö- 

och klimatdata. Forskare har behov av delvis samma data, kompletterande 

data eller ibland data specifika för forskningsprojekt och skulle därför 

behöva ta del av myndigheternas information eller data insamlade av andra 

forskare. Behov av stora beräkningsresurser ökar också, särskilt inom klimatforskningen 

men även för modellering av miljödata. Ett mål är att öka 

tillgängligheten för miljö- och klimatforskare i de redan uppbyggda nätverken 

för högpresterande datorer. 

Betydelse för framtida forskning 

En samordning av datainsamling och datahantering skulle radikalt förenkla 

för forskningen och höja kvalitet och generaliserbarhet av forskningsresultaten. 

I kombination med utökade beräkningsresurser kommer det att leda 

till bättre modeller för klimat- och miljöförändringar. 


Utredningen kommer att sträcka sig över ett år med start mot slutat av 



2006. En mellanstation för rapportering bör planeras in så att de preliminära 

resultaten utredningen kan ingå i Vetenskapsrådets underlag till den 

kommande forskningspropositionen. Kostnaden inklusive hearings, resor 

och arvoden för utredare beräknas till 1 miljon kronor. 

kommande utredningar om samordning av infrastrukturer 

Flera forskningsområden skulle stärkas av en ökad samordning av infrastrukturer, 

både inom och mellan discipliner. Samordningen måste anpassas 

till respektive områdes behov och kan bestå av nätverk, uppbyggnad 

av nationella ”core-facilities” eller samling kring uppbyggande av ny infrastruktur. 

Syfte 

Att identifiera de områden som har behov av samordning av infrastruktur 

samt föreslå en handlingsplan för respektive område. 

Behov 

Svensk forskning kring jorden och dess nära omgivning är i många fall 

beroende av dyr infrastruktur för att konkurrera internationellt. Det finns 

även ett stort behov av enklare analysinstrument och fältmätningsutrustning 

eller -stationer. Ofta är infrastrukturerna knutna till forskargrupper 

och myndigheter med begränsad samordning både inom forskarvärlden 

och gentemot andra myndigheter. Ett ökat utnyttjande av befintliga infrastrukturer 

och samordning inom och mellan forskningsområden och 

gentemot myndigheter vid etablerande av nya infrastrukturer rekommenderas. 


Arbetet kommer att leda till en serie av utredningar anpassade för respektive 

område. Då det gäller samordning av flera forskargrupper och ofta även 

myndigheters arbete kommer troligen varje utredning ta cirka ett år att 

genomföra. Kostnaderna beräknas till mellan 250 000 och 500 000 kronor 

per område. 

utredning angående ett svenskt djupborrningslaboratorium (2007) 

Den enda möjligheten att få direktinformation om litosfärens egenskaper är 

genom borrning. Ett laboratorium för djupborrning skulle ha en begränsad 

livslängd på 5-10 år. För att optimalt utnyttja ett djupborrningslaboratorium 

krävs noggranna förberedelser för plats- och teknikval. Projektet kommer 

att inledas med omfattande geologisk och geofysiska kartläggningar samt 

borrteknisk utveckling. 



Syfte 

Genom djupborrning vill man, förutom att undersöka litosfärens egenskaper, 

också undersöka mikroorganismers förmåga att anpassa sig till extrema 

förhållanden, få ytterliggare underlag till forskningen kring djupförvar av utbränt 

kärnbränsle, studera möjligheten att utvinna energi direkt ur berggrunden 

samt utveckla tekniker för provtagning, borrning och energiutvinning. 

Behov 

Den skandinaviska berggrunden är i många fall unik och beskrivs ibland 

som ett naturligt laboratorium för att studera jordens dynamik genom att 

undersöka de processer som ligger bakom landhöjningen. Forskningen 

kring livets ursprung och utveckling har allt mer intresserat sig för 

organismer som lever i extrema miljöer och svensk forskning har visat att 

mikroorganismer finns djupt ner i berggrunden. En ökad kunskap om deras utbredning, 

utveckling och levnadssätt skulle ge värdefull kunskap för forskningen 

kring livets utveckling. 

Internationellt finns det flera föreslagna lösningar för slutförvaring av 

utbränt kärnbränsle. Gemensamt är att de förutsätter mycket långa förvaringstider. 

Lösningen som Sverige, genom Svensk kärnbränslehantering 

(SKB), valt, förutsätter att man kan finna berggrund som är stabil under 

100 000 år. En ökad kunskap om den svenska bergrunden kan vara viktig för 

hur och var avfallet förvaras. 

Sveriges regering har satt upp ett mål om att bryta beroendet av fossila 

bränslen. För att klara den framtida energiförsörjningen måste alternativa 

metoder utvecklas. En av dessa är geotermik. Idag finns småskalig utvinning 

av geotermisk energi i hela landet men den storskaliga produktionen 

är koncentrerad till den, för Sverige, unika skånska berggrunden. Ett 

djupborrningslaboratorium skulle ge möjlighet att utvärdera förutsättningarna 

för storskalig geotermik i hela landet och i förlängningen leda 

till teknikutveckling samt utarbetande av metoder för energiutvinning ur 

berggrunden. 


Ett djupborrningslaboratorium skulle ge svenska forskare möjlighet att 

behålla det försprång som den omfattande forskningen kring djupförvar 

av utbränt kärnbränsle gett upphov till. Det skulle också ge möjlighet att 

bygga vidare på den breda kunskap som svenska forskare har om litosfären 

och de metoder som finns för att studera den. 


En utredning av svenskt intresse och förutsättningar för ett djupborrnings- 



laboratorium bör påbörjas under 2007 och slutföras inom ett år. Kostnad 

beräknas till 500 000 kronor baserat på en halvtidsanställd utredare samt 

resor och möten. 

utredning angående kontinuerliga mätningar och långsiktig finansiering av klimat- 

och miljöforskning (2008) 

För att spåra orsakerna till förändringar i naturen behövs långa tidsserier. 

Forskarna behöver samla in flera olika parametrar där vissa kan vara 

gemensamma för flera forskningsområden men andra är specifika för en 

viss frågeställning. Det är av yttersta vikt att material samlas in på ett korrekt 

sätt, att data är tillgänglig och omfattande nog att besvara de vetenskapliga 

frågeställningarna. För att trygga datainsamlingen är det viktigt med 

längre tidsperspektiv än vad som är vanligt vid forskningsrådens projektfinansiering. 

Syfte 

Utredningen syftar till att belysa frågan om hur insamling av långa tidsserier 

ska tryggas, vilka finansiärer som kan bidra och hur man vetenskapligt 

utvärderar program för kontinuerliga mätningar i mark, luft, vatten och 

i biosfären. 

Behov 

Det finns idag ett behov av finansiering för insamling och bevarande av 

tidsserier som har ett längre tidsperspektiv än forskningsrådens projektbidrag. 


Svenska forskare har i vissa fall tillgång till mätserier som sträcker sig hundra 

år eller mer bakåt i tiden. Mätningarna påbörjades ofta i ett helt annat 

syfte än de som dagens forskare använder materialet till. Det är lika svårt 

att i dag förutse vilken betydelse som långa tidsserier har för framtidens 

forskare som det en gång var för de som samlade in de data som dagens 

forskare använder sig av. Att avbryta en pågående datainsamling kan medföra 

att det vetenskapliga värdet av tidigare insamlade data helt eller delvis 

förloras. 


Om utredningen kan bygga vidare på resultaten från en utredning av databaser 

för klimat- och miljöforskning bör kostnaderna inte överstiga 250 000 

kronor. Utredningen kan påbörjas när resultat från utredningen av databaser 

för klimat- och miljöforskning är tillgängliga. 


sammanfattning av rekommendationer 

Prioritering på kort sikt 

• IPY (Internationella polaråret 2007-2008) – starkt genomslag för svensk 

klimatforskning (20 miljoner kronor 2007 och 2008) 

• Långsiktigt hållbara villkor för övervakning och datahantering. Det 

senare i samarbete med DISC (5-10 miljoner kronor/år) 

• Beräkningsresurser genom användarvänliga gränssnitt till datanätverk i 

samverkan med SNIC (uppskattad kostnad 5 miljoner kronor/år) 

Prioritering på lång sikt 

• Långsiktig koordinering av nationella och internationella anläggningar 

• Klimat 

Samordningsmöjligheter nationellt eller internationellt 

Systematisk samordning av behov, aktivitet, resurser och attraktionskraft 

inom vardera delområde: 

• klimat 

• biosfär 

• litosfär 

• miljö 

• data 


Samordning med infrastrukturer inom andra områden 

• Uppbyggnad av och open access till databaser 

• Beräkningsresurser 

• Tillgång till avancerad analysutrustning (exempelvis synkrotroner) 

• Tillgång till satelliter 

Behov av utredningar för befintliga och nya forskningsinfrastrukturer 

• Systematisk miljöriskhantering 

• Open access till databaser som finns hos myndigheter, institut, universitet 

och högskolor 

• Inventering av analystekniska forskningsinfrastrukturer som finns utspridda 

över hela landet och där man har en ambition att delta i ett koordinerat 

nätverk inom: 

• klimat 

• biosfär 

• litosfär 

• miljö 



sammanställning av infrastrukturer 

Nationella laboratorier/testanläggningar 

Nordsim – Nordiskt isotoplab 

Dendrolab – Trädforskningslab 

SGI-lab – Geoteknik och miljölab 

Äspö – Testanläggning för slutförvar av utbränt kärnbränsle 

Datahantering/beräkningsresurser/arkiv 

Tornado – stordator för beräkningar av det globala klimatsystemet och hur 

det styr regionala förhållanden 

GBIF (Global Biodiversity Information Facility) – global databas för biodiversitet 

SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) – databaser för 

meteorologi 

SGU (Sveriges geologiska undersökningar) – arkiv och databaser inom 

geologi, hydrologi mm 

LMV (Lantmäteriverket) – databaser för topografi mm 

Museernas art- och samlingsdatabaser 

ECORD (European Consortium for Ocean Drilling) – arkiv och databas för 

bland annat klimatforskning 

Forskningsfartyg 

Oden – isbrytare 

Aurora Borealis (ESFRI) 

ECORD – samarbete för att utnyttja fartyg för bland annat klimatforskning 

Satelliter m.m. 

Odin – övertid 

GMES (ESA satellitprogram) 

ESRANGE 

Forskningsstationer 

Svea (Antarktis) 

Wasa (Antarktis) 

Abisko (Sverige) – utvärderas 

Tarfala (Sverige) – är utvärderad 

Zeppelin (Svalbard) 

Kristineberg marina forskningsstation 

Askö marina forskningsstation 

Tjärnö marina forskningsstation 

Umeå marina forskningsstation 


Observatorier 

EISCAT (European Incoherent Scatter Facility) 

Onsala rymdobservatorium 


Nätverk av mätstationer 

Seismologiska nätet 

SWEPOS (GPS) 

SMHI 

EuroArray (förslag på europeiskt samarbete inom litosfärsforskning) 

Klimat och miljömätningsstationer som Aspvreten och Norunda 



7 infrastruktur för e-science 

Centralt för e-Scienceinfrastruktur i Sverige är tillgång till välfungerande 

datanät, högpresterande datorer för beräkning och lagring samt väldokumenterade 

och digitaliserade forskningsdatabaser. 

Det svenska datanätet, som knyter samman universitet och högskolor i landet 

och som drivs av organisationen SUNET (Swedish University computer 

NETwork) är en av hörnstenarna för e-Science infrastruktur. 

En annan hörnsten är tillhandahållandet av beräkningsresurser, som 

sedan 2002 är en uppgift för SNIC (Swedish National Infrastructure for 

Computing). SNIC samordnar resurser i form av högpresterande datorer 

(HPD ) mellan sex HPD-centrum i landet. Traditionellt har behovet av 

beräkningsresurser varit störst inom kemi, fysik, astronomi och teknikvetenskaperna 

medan tillväxten av digitaliserade forskningsdata inom livsvetenskaperna, 

samhällsvetenskaperna och humaniora är en nyare företeelse. 

Allt större krav ställs på lagringskapacitet och på mjukvara för sökning, 

visualisering och bearbetning. 

SUNET och SNIC ligger båda organisatoriskt under Vetenskapsrådets 

kommitté för forskningens infrastrukturer, KFI, men har egen organisation, 

ledning och budget samt operativt ansvar för sitt område. SUNET och SNIC 

är idag väl förankrade infrastrukturer i det svenska forskarsamfundet. 



Den tredje hörnstenen, väldokumenterade och användbara digitala databaser 

som forskningsinfrastruktur, har hittills varit föremål för relativt 

lite övergripande diskussion. På mjukvarusidan, vid utvecklande av så kallad 

middleware, finns utomordentligt goda möjligheter att arbeta över gränser. 

Det kan gälla gemensamma, komplexa studieobjekt eller metodområden 

som till exempel visualisering, datamining, GIS (geografiska informationssystem), 

explorativa gränssnitt eller gridmjukvara. Både kort- och långsiktig 

planering behövs. 

För olika forskningsområden behöver man fastställa tydliga definitioner 

och avgränsningar ifråga om vilka databaser som kvalificerar sig som forskningsinfrastruktur 

och hur dessa relaterar till de organisationer, myndigheter 

och forskare som tagit fram data. Under 2006 bildades en ny kommitté 

under KFI benämnd DISC (Database InfraStructure Committee). I DISC: 

s uppdrag ingår uppbyggnad av infrastruktur avseende dokumentation, 

standarder och tillgänglighet av forskningsdata. Det kräver utveckling och 

implementering av mjukvara för distribuerade databaser, samt modeller för 

åtkomst/sökning, uppdatering och underhåll etc. DISC för forskarnas talan 

i dialogen med myndigheter och organisationer för att skapa arbets- och 

kostnadseffektiva rutiner för tillhandahållande och hantering av forskningsdata. 

DISC:s ansvarsområde avser i första hand digitaliserade mikrodatabaser 

(mikro = individ) inom samhällsvetenskap och medicin, med speciell hänsyn 

till integritets-, sekretess- och lagstiftningsfrågor vid användning 

av personnummerlänkning. Sverige har unika möjligheter att med hjälp 

av administrativa register, som upprätthålls av bland andra Statistiska 

centralbyrån (SCB) och Epidemiologiskt centrum (EpC) vid Socialstyrelsen, 

tillhandahålla grunddata för forskning kring samhällsfrågor, ekonomi och 

hälsa. 

Det finns likartade krav på rutiner, standarder, samordning och teknikutveckling 

inom andra forskningsområden, exempelvis miljö och klimat, 

med behov av arbets- och kostnadseffektiva rutiner vid överföring av forskningsdata 

från till exempel SMHI, Rymdstyrelsen och andra myndigheter. 

De molekylära livsvetenskaperna är numera höggradigt digitaliserade och 

beräkningsintensiva, med krav på lagring, sökning, visualisering och bearbetning 

av stora och komplexa datamängder. Även digitaliserade tal- och 

språkkorpora samt forskningsdata från humanistlaboratorier liksom digitaliserade 

delar av det svenska kulturarvet utgör exempel på viktiga forskningsdatabaser, 

vilkas organisation och utveckling det är angeläget att 

utreda i ett nationellt såväl som internationellt perspektiv. 

I det följande beskrivs närmare bakgrund, uppdrag och mål, internationell 

utblick och långsiktig plan för de tre huvudområdena inom KFI e-Sci- 



ence: datanät, beräkningsresurser och forskningsdatabaser, följt av en tidsplan 

och sammanfattande rekommendationer. 

datanät 

Det svenska universitetsnätverket är en gemensam verksamhet för universitet 

och högskolor, som dels förser dem med Internetförbindelser med tillhörande 

nättjänster, dels arbetar med utveckling av och tillhandahållande 

av ytterligare tjänster enligt högskolornas önskemål. Verksamheten sköts av 

SUNET (Swedish University Computer Network), där man skiljer mellan 

organisationen SUNET och datanätverket Sunet. Det är särskilt viktigt att 

notera att Sunet är den enda vägen att från Sverige nå forskningsnät som 

inte är tillgängliga för vem som helst via Internet. Sunet ger universiteten 

och högskolorna möjlighet att kommunicera med det europeiska forskningsnätet 

Géant och med forskningsnätet Abilene i USA. 

SUNET 

SUNET har funnits sedan början av 1980-talet och har utvecklats från att 

inledningsvis vara ett forsknings- och utvecklingsprojekt till att bli en för 

universitet och högskolor gemensam organisation och infrastruktur med 

uppgift att tillgodose universitetens och högskolornas behov av datakommunikation 

nationellt och internationellt. 

Sedan år 2001 har Vetenskapsrådet ansvaret för att universitetsdatanätet 

Sunet administreras och drivs enligt de riktlinjer som regeringen 

lagt fast. Under 2001 blev det uppenbart att den fortsatta trafikökningen 

krävde ett kraftfullare nät. SUNET valde då ett Gigabitnät (GigaSunet) 

som använder förhyrda våglängder baserade på fiberoptiska förbindelser. 

Gigabitnätet levereras av TeliaSonera med ett avtal som gäller till 

slutet av 2006. 

SUNET har följande uppdrag och mål: 

• Ge universitet och högskolor god tillgång till nationell och internationell 

datakommunikation och att inom ramen för tillgängliga resurser vid 

varje tidpunkt erbjuda universitet och högskolor de tjänster som dessa 

efterfrågar inom datakommunikationsområdet. 

• Att tillgodose behovet av ett produktionsnät för all verksamhet vid högskolan 

är SUNET:s viktigaste uppgift. Nätet ska betjäna forskare, lärare, 

studenter, administrativ och teknisk personal. 

• I den mån det allmänna nätet inte kan tillgodose särskilda behov inom 

viss forskning och utbildning ska SUNET medverka till att ta fram lösningar 

som tillgodoser de särskilda krav som ställs. 



• Tillgodose behovet av nätresurser för forskning kring datakommunikation, 

stimulera sådan forskning och allmänt verka för en breddning och fördjupning 

av Internetkompetensen i landet genom att bland annat ordna konferenser 

och utbildningstillfällen och stimulera idéöverföring mellan högskolor 

och andra organisationer när det gäller användningen av datanät. 

• Stimulera kompetensöverföring från högskolesystemet till andra delar av 

samhället vad gäller användning av Internetteknik och datakommunikation. 

• Utveckla och tillhandahålla nätnära tjänster som universiteten och högskolorna 

har behov av. 

Nästa generation av Sunet, OptoSunet, kommer att tas i drift vid årsskiftet 

2006/2007. OptoSunet är ett hybridnät, byggt på våglängdsmultiplexerade 

svarta fibrer, som består av ett IP-routrat basnät och av ett antal dedicerade 

nät för krävande forskningsapplikationer. I detta nät hyr SUNET själva 

fiberförbindelserna och kan själv tillverka våglängder med hjälp av egen utrustning 

för våglängdsmultiplexering, något som ger stor anpassbarhet till 

framtida behov och önskemål. 

OptoSunet kan också utnyttjas för ett antal tjänster, som till exempel nätmöten, 

IP-telefoni, tillgång till arkiv med programvaror och information av 

olika slag samt för autentisering och auktorisation. 

NORDUnet och Géant 

Internationell kommunikation sker bland annat genom SUNET:s engagemang 

i NORDUnet, en gemensam organisation för forskningsdatanäten i 

de nordiska länderna, som upphandlar internationell nätverkskapacitet och 

verkar för utveckling och samordning inom nätteknikområdet. NORDUnet 

har varit framgångsrikt som regional nätverksorganisation och framstår i dag 

som en förebild för andra mindre länder i Europa. Tillsammans med andra 

forskningsnät i Europa har NORDUnet byggt upp det europeiska forskningsdatanätet 

Géant. Géant är ett samarbete mellan 26 nät som omfattar 30 länder 

i Europa. Géant finansieras till en del av EU och är idag världsledande bland 

existerande forskningsnät. Samma teknik som används i Géant används eller 

kommer inom kort att användas också av NORDUnet och SUNET. 

Den driftgrupp vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) som driver och 

övervakar Sunet har av NORDUnet fått uppdraget att driva och övervaka 

NORDUnets förbindelser. För Géant fullgörs motsvarande uppgifter av företaget 

DANTE med säte i Cambridge, Storbritannien. I likhet med NORD- 

Unet är DANTE ett aktiebolag, och NORDUnet äger aktier i DANTE. 

I dag finns ett ekonomiskt och administrativt samarbete inom Europa och 

motsvarande samarbete, fast med mindre statlig inblandning, i Nord- 



amerika. Asien växer alltmer fram som en stormakt inom IT och på datanätssidan 

har Japan länge varit framstående. Förmodligen kommer dessa tre 

områden att fortsätta att utvecklas i något olika riktningar, samtidigt som 

de upprätthåller kommunikation och samarbete med varandra. Numera är 

alla överens om att internetprotokollet och utvecklingen av gemensamma 

standarder inom Internet Engineering and Technical Forum (IETF) mycket 

länge kommer att vara grunden för så gott som all datakommunikation. 

Tekniken i sig är inte begränsande för ihopkoppling av existerande nät, 

däremot kan politiska, ekonomiska och administrativa begränsningar förekomma. 

Långsiktig plan för datanät 

SUNET:s styrelse tillsatte i oktober 2003 en särskild arbetsgrupp, benämnd 

Framtidsgruppen, med uppdrag att undersöka hur SUNET på bästa sätt 

kunde tillgodose högskolornas behov av gemensam infrastruktur, gemensamma 

tjänster och gemensam utveckling av forskningsdatanätet. Framtidsgruppen 

överlämnade sin rapport SUNET efter 2006 till SUNET:s styrelse 

i februari 2005. 

Framtidsgruppens medlemmar har varit samstämmiga i sin syn på behovet 

av SUNET och utvecklingen framöver. Gruppen tillsatts av SUNET:s styrelse 

för att bidra med kompetens och erfarenhet från forskning, utbildning, 

biblioteksverksamhet, IT-verksamhet, administration och förvaltning. I 

gruppen ingår representanter från flera högskolor med olika karaktär. 

Framtidsgruppen har sammanfattningsvis gjort följande iakttagelser: 

• Sunet är idag ett väl fungerande nät både vad gäller kapacitet och säkerhet. 

• Datatrafiken i GigaSunet mäts kontinuerligt. För dimensionering av 

SUNET är topptrafiken intressant. Variationerna högskoleorter emellan 

är anmärkningsvärda. Mätningar visar att vid de flesta av de universitet 

och högskolor som har studentbostäder anslutna är minst hälften av trafiken 

relaterad till studentbostäder. 

• En internationell jämförelse visar att dagens SUNET ligger väl i nivå med 

näten i andra länder i de flesta avseenden och förefaller kostnadseffektivt. 

7 

• Det finns en bred uppslutning kring vikten av att SUNET bör hålla fast 

vid ambitionen att ha ett nät med näst intill hundraprocentig tillgänglighet. 

• I Sverige, liksom i flertalet länder i Europa, är begränsningen inte de 

nationella forsknings- och utbildningsnäten, utan flaskhalsarna finns i de 

lokala campusnäten. 

7 Jämförelsematerial finns i TERENA NREN Compendium - ISSN 1569-4496 



• SUNET är en förutsättning för att svenska universitet och högskolor ska 

få tillgång till forskningsnät i Europa och Nordamerika. 

• Tillväxten i utnyttjandet av Sunet är idag cirka 50% per år. 

• Utbildningens behov, sett i ett 3-4 års perspektiv, borde gå att tillgodose 

med i stort sett den kapacitet Gigasunet har idag. 

• SUNET:s användarstudie våren 2003 visar att praktiskt taget alla studenter 

har tillgång till dator. 

• Från studenthåll finns en önskan om att alla studenter ska ha tillgång 

till ett bra Internet oavsett var de befinner sig så att de kan komma åt de 

verktyg de behöver för att sköta sina studier. Ett fungerande nät är för 

många studenter lika viktigt som el och värme i undervisningslokalerna. 

• SUNET:s användarstudie visar att näst intill alla forskare och i stort sett 

alla doktorander använder Internet. SUNET erbjuder dem bra bandbredd 

inom Sverige och utmärkta förbindelser med utlandet. 

• Flertalet forskningsområden torde under de närmaste fem åren klara sig 

gott med ett nät av den kapacitet som Gigasunet har. Flera forskningsområden 

är dock på väg in i en fas där de kommer att ställa högre krav på 

bandbredd och tillgänglighet. 

• SUNET bör ha tätare kontakter med aktiva forskargrupper för att få 

information om deras önskemål. 

• Utöver de tjänster som praktiskt taget varje Internetleverantör erbjuder 

tillhandahåller dagens SUNET ett antal mer specifika tjänster som universitet 

och högskolor har efterfrågat. 

Framtidsgruppen ger följande rekommendationer beträffande SUNET:s nät 

efter Gigasunet: 

• Ett basnät med minst samma kvalitet och funktionalitet som dagens är 

en nödvändighet för både utbildning och forskning och måste handlas 

upp på nytt. 

• Vissa forskningsområden har utöver detta behov av extremt hög kapacitet 

eller extremt hög tillgänglighet och säkerhet. Detta kan åstadkommas med 

ett så kallat hybridnät, där flera våglängder för speciella ändamål kompletterar 

det routade basnätet som alla behöver. 

• Det nya nät som anskaffas för perioden efter 2006 bör baseras på så kallad 

svart fiber, som SUNET hyr för en tid av 8-10 år, samt egen utrustning 

för våglängdsmultiplexering. Eftersom NORDUnet väntas välja samma 

teknik för sitt nästa nät underlättas genom detta val en samordning med 

NORDUnet. 

• Den flexibilitet ett hybridnät ger ställer krav också på en flexibel finansiering. 

Finansieringen av ett hybridnät måste vila på andra principer än 



dagens. De högskolor/institutioner som inte har behov av annat än det 

routade basnätet ska inte behöva betala för användarna med extrema behov. 

• Även när det gäller finansieringen av basnätet bör vissa förändringar övervägas. 

Det har visat sig att de högskolor som har ett stort antal studentbostäder 

anslutna tenderar att utnyttja det gemensamma nätet betydligt 

mer än högskolor som inte ansluter bostäder. Framtidsgruppen föreslår 

att studentbostäder exkluderas i basnätet men kan anslutas till SUNET 

mot en av styrelsen fastställd avgift. Att grupper av unga, kreativa studerande 

får tillgång till stora mängder bandbredd och därigenom får möjlighet 

att pröva nya idéer är i grunden positivt och kan på sikt visa sig 

vara en lönsam investering för det svenska samhället. Men denna typ av 

användning får inte vara det som blir dimensionerande för SUNET så att 

bostadsanvändningen leder till ökade kostnader för universitet och högskolor. 

• I de fall SUNET erbjuder tjänster som bara vissa högskolor är intresserade 

av bör särskild finansiering av tjänsten övervägas, om kostnaderna för 

tjänsten inte är obetydliga och en särskild avgift för tjänsten väntas leda 

till intäkter som väsentligt överstiger kostnaderna för att administrera ett 

betalningssystem för tjänsten. 

• Grundprincipen ska även i fortsättningen vara att basnätet finansieras 

gemensamt av högskolorna enligt fördelningsnycklar som ska var enkla, 

samtidigt som de ska vara svåra att manipulera. Exempel på sådana enkla 

och lättförståeliga nycklar är högskolans statsanslag eller intäkter, antal 

anställda eller antal helårsprestationer. Tidigare utredningar har visat att 

valet av nyckel endast i undantagsfall får stora effekter på vilken avgift en 

enskild högskola kan tvingas betala. 

SUNET:s investeringar för det nya nätet uppgår till 250 miljoner kronor 

under 2006 och 2007 och därefter till cirka 10 miljoner kronor per år för 

kompletteringar under perioden 2008–2014. Driftsbudgeten, rensat från 

kostnader för avskrivningar och räntor som avser investeringarna, uppgår 

till 110–115 miljoner kronor perioden 2007–2014. Därtill kommer kostnader 

för att tillhandahålla ytterligare våglängder. 

Beräkningsresurser 

År 2002 inrättades SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) 

som en nationell resurs med syfte att samordna datorinvesteringar och 

tillhandahålla en lätt tillgänglig och god beräkningskapacitet för svenska 

forskare. Den ökande forskningen på global nivå kräver en välsmord infra- 



struktur för lagring och kommunikation av idéer, data, analyser och resultat 

mellan forskarna, parallellt med växande krav på kapacitet för storskaliga 

beräkningar. Ett nordiskt gridprojekt, NDGF (Nordic Data Grid Facility), 

kommer att genomföras under 2006–2010 med syftet att utveckla programvaror, 

organisation och rutiner för att driva en nordisk gridinstallation 

baserad på de datorresurser som finns och kommer att finnas tillgängliga i 

de nordiska länderna. 

Både nationellt och internationellt kommer kluster att förbli den vanligaste 

formen av beräkningsresurser. I många fall kommer användningsområdena 

att ställa höga krav på nätet som knyter samman klusternoderna, 

som låga fördröjningar och hög skalbarhet. Andra arkitekturer med gemensamt 

minne och arkitekturer specialiserade för specifika algoritmer, kommer 

också att krävas för flera mycket använda tillämpningar. 

Forskningen inom flera områden har med tiden internationaliserats så 

att vissa forskningsområden idag mer liknar globala forskningssatsningar 

än internationella samarbeten. Exempel på detta är högenergifysik och 

astronomi, vars forskning sedan flera år tillbaka kan anses ske på global 

basis. Man delar dyra experimentanläggningar och utrustning och planerar 

forskningsarbetet utifrån en global ståndpunkt. Också inom miljö- och 

klimatområdet kan vi under senare år se en förändring mot ett mer globalt 

förhållningssätt till forskningen. Likaledes förändras biologin och medicinen 

till data och beräkningstunga vetenskaper med en internationell infra- 

och samarbetsstruktur. Det gäller framför allt den molekylära delen, men 

även datorisering och standardisering av sjukjournaler och biobanksprover 

öppnar nya möjligheter för forskning över landsgränser. Sverige ligger väl 

framme i den här utvecklingen. Behovet av samordning ifråga om lagring, 

kommunikation och visualisering gäller även i allt högre grad samhällsvetenskaperna 

och humaniora, där man liksom för miljö, klimat, biologi 

och medicin ser en kraftigt ökande samordning på europeisk nivå och 

internationellt. 

SNIC 

SNIC är ett metacenter för högpresterande datorer som består av sex 

geografiskt spridda center – HPC2N i Umeå, UPPMAX i Uppsala, PDC i 

Stockholm, NSC i Linköping, UNICC i Göteborg och LUNARC i Lund. 

Här presenteras beräkningsresurserna som en enda nationell infrastruktur 

i stället för att göra en fysisk uppdelning mellan dessa sex center. Tillkomsten 

av SNIC har inte bara medfört koordinering av de resurser Vetenskapsrådet 

investerar inom området, det har också fått andra finansiärer 

att bidra. 



SNIC har följande uppdrag och mål: 

• Tillhandahålla en långsiktig finansiering för högpresterande beräkningsresurser 

i Sverige. 

• Koordinera nationella investeringar i beräkningsresurser. 

• Koordinera kompetensprofiler mellan Sveriges existerande superdatorcenter 

så att resurser används och utvecklas på ett optimalt sätt och 

genom detta tillhandahålla förbättrad support och service. 

• Utveckla en nationell strategi för: 

• Datorhårdvara 

• Gridmjukvara 

• Lagring 

• Nätverk 

• Visualisering. 

• Sammanställa information och kunskap om datorresurser och applikationer 

som utvecklas. 

• Vara värd för nationella forskarskolan i beräkningsvetenskap NGSSC 

(National Graduate School in Scientific Computing). 

SNIC är idag det koordinerande organet för Sveriges beräkningsresurser. 

SNIC och dess underorgan utvecklar den operativa strategin för Vetenskapsrådets 

investeringar inom beräkningsområdet. SNIC tilldelas också ofta en 

värdroll för att förvalta investeringar i beräkningsresurser gjorda av andra 

finansiärer. SNIC:s största användargrupper finns bland annat inom fysik, 

kemi och beräkningsteknik. Under senare år har intresset för att utnyttja 

beräkningsresurser spridit sig till ett allt bredare spektrum av användargrupper. 

SNIC har tagit en aktiv roll i denna expansion och tillhandahåller även 

applikationsexperter, stationerade vid de olika centren, som hjälper till att 

utveckla nya tillämpningar inom respektive specialområden. 

SNIC strävar efter att tillhandahålla resurser som på ett bra och kostnadseffektivt 

sätt tillgodoser användarnas behov genom en balanserad uppsättning 

datorresurser. De består av en stor andel klusterbaserade system 

med högpresterande eller standardnätverk och en mindre andel system med 

gemensamt minne. 

Inom ramen för SNIC har försöksverksamhet utförts med gridbaserade 

beräkningsresurser, Swegrid, vilket gett ökad kapacitet till vissa beräkningstunga 

discipliner och värdefull kunskap inför kommande generationer 

av griddatorer på olika nivåer inom Sverige, Norden och Europa. Nordisk 

samordning för grid middleware bedrivs inom ramen för Nordic Data Grid 

Facility (NDGF). Med början år 2006 kommer SNIC också att kunna tillhandahålla 

storskalig lagringskapacitet för deltagande forskargrupper. 



NDGF – Nordic Data Grid Facility 

Det nordiska gridprojektet (NDGF) kommer att genomföras under 2006–2010. 

Syftet är att utveckla programvaror, organisation och rutiner för att driva en 

nordisk gridinstallation baserad på de datorresurser som finns och kommer 

att finnas tillgängliga i de nordiska länderna. NDGF utgör en grundförutsättning 

för samarbeten med det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN, i 

form av ett nordiskt Tier 1. Utöver en effektivare användning av tillgängliga 

datorresurser förväntas NDGF underlätta samarbeten mellan forskare. 

Som värdorganisation för NDGF fungerar inledningsvis organisationen 

NORDUnet (se avsnittet om datanät), som därigenom får en allt viktigare 

roll för e-science i de nordiska länderna. NORDUnet administrerar också på 

uppdrag av NOS-N forskningsprogrammet Nordunet 3 om grundläggande 

forskning kring Internetteknologi. 

Europeiska superdatorcenter 

Det finns långt gångna planer på etablering av gemensamma europeiska 

stordatorresurser. Bland annat diskuteras frågan inom ESFRI (European 

Strategy Forum on Research Infrastructures) och planerna kommer sannolikt 

att realiseras i någon form. De planerade centren planeras bli tillgängliga 

även för andra länder än värdnationerna och de länderna får då bidra 

ekonomiskt. 

Långsiktig plan för beräkningsresurser 

SNIC har nyligen sammanställt ett landskapsdokument ”The Swedish HPC 

Landscape 2006-2009”, (HPC = High performance computing). Dokumentet 

tas fram genom en förankringsprocess bland centerföreståndare och 

användare. En detaljerad framtidsplanering bortom en treårig horisont 

inom detta snabbfotade fält är en vansklig uppgift. 

Erfarenheter som vunnits under de tre år som SNIC existerat är bland 

annat följande: 

• Sveriges resurser inom storskaliga beräkningar har kunnat koordineras 

och organiseras på ett bättre och effektivare sätt. 

• Vikten av beräkningsbaserade metoder och tekniker ökar snabbt inom de 

flesta vetenskapsområden och blir alltmer en nyckelteknologi för spetsforskning 

likväl som en nödvändighet för basforskning. 

• Många forskare i Sverige är idag helt beroende av SNIC:s resurser för sin 

forskargärning och förväntar sig att SNIC även i framtiden kommer att 

tillhandahålla beräkningsresurser som följer teknologiutvecklingen. 

• Resurser tilldelas efter ansökan som utvärderas av Swedish National 

Allocation Committee (SNAC), som är organiserad under SNIC. 



• Användarstudier har visat att forskarna prioriterar snabba processorer 

och hög tillgänglighet högst, följt av system med mycket minne och storskaliga 

system. 

• Flertalet av SNIC:s användare vill se beräkningsresurser som en service 

bestående av tillgång till applikationer som kör på beräkningsresursen 

snarare än bara tillgång till hårdvaran. 

• Gridteknologin utvecklas allt mer och växer sig starkare internationellt. 

• Det finns långt gångna planer på etablering av gemensamma europeiska 

stordatorresurser. Dessa center planeras bli tillgängliga även för andra länder 

än värdnationerna och de länderna får då bidra ekonomiskt. 

• I takt med att allt fler grupper ansöker om resurser och dessutom vissa 

gruppers resursbehov blivit mycket stort kommer det att krävas betydligt 

större investeringar inom beräkningsresurser. 

Några slutsatser som KFI dragit är: 

• Samarbetet mellan SNIC och DISC bör uppmuntras. Det finns potential 

till rationaliseringsvinster, tillgänglighetsvinster och kvalitetsvinster för 

forskarsverige med ett sådant samarbete. 

• En omfattande utvärdering av SNIC bör ske om 2-3 år. 

• I takt med att allt fler forskningsområden blir beroende av tillgång till 

beräkningssystem med en hög kapacitet så bör SNIC:s budget ökas i motsvarande 

grad. 

• Behovet av att delta i samarbete kring en gemensam europeisk stordatorresurs 

bör utredas. 

Finansieringen av de resurser som krävs för att kunna möta de ökande kraven 

från forskningen är en viktig fråga. 

För högpresterande datorer finns 46 miljoner kronor upptagna i Vetenskapsrådets 

budget både 2006 och 2007. I 2005 års årsredovisning från 

Vetenskapsrådet anges att SNIC lämnat så kallade driftsbidrag till datacenter 

med 46 miljoner kronor år 2005. I denna summa ingår en stor andel 

investeringar. 

Högpresterande datorer som organiseras av SNIC finansieras inte bara av 

Vetenskapsrådet. I samråd med SNIC har Knut & Alice Wallenbergs stiftelse 

ofta finansierat utrustning – enbart för Swegrid med 23 miljoner kronor. 

Extern finansiering, inklusive medlen från Vetenskapsrådet, kan alltså enstaka 

år ge ett tillskott till området högpresterande datorer i storleksordningen 

70 miljoner kronor, varav huvuddelen till investeringar i hård- eller 

mjukvara. 

SNIC bedömer själv sitt medelsbehov, inklusive bidrag från andra källor 

än Vetenskapsrådet, till närmare 90 miljoner kronor per år under den 


kommande femårsperioden. Nämnas kan att man för närvarande också utreder 

hur det behov av medel för lagringsresurser för LHC-projektet, som 

uppskattas till 35 miljoner kronor under 5 år, ska finansieras. Eftersom de 

nordiska högenergifysikerna också tänker använda sig av en nordisk Tier 

1-facilitet krävs en utredning av hur kostnaden för dedicerade förbindelser 

till en nordisk Tier 1-facilitet genom NORDUnet och SUNET ska finansieras. 

digitaliserade forskningsdatabaser 


Begreppet forskningsdatabas omfattar data från storskaliga observationsstudier 

och experiment, utdrag och sammanställningar från register som 

gjorts för forskningsändamål, forskningsbiobanker, samlingar av data om 

språk, kultur, klimat, natur, genom, miljö, etc. för forskningsändamål. 

Administrativa register hos myndigheter och institutioner, personal- eller 

marknadsdata hos företag och liknande faller utanför definitionen, utom 

när forskare samlar och ordnar sådana data för forskningsändamål. För att 

falla under begreppet e-science måste data digitaliseras. För att kvalificera 

sig som infrastruktur bör en forskningsdatabas vara brett nationellt förankrad 

och/eller internationellt konkurrenskraftig samt uppfylla krav på tillgänglighet, 

standarder, kvalitetskontroll, dokumentation och säkerhet. 

Flera av de infrastrukturprojekt som diskuteras i arbetet med European 

Strategy Forum on Research Infrastructures (ESFRI) roadmap avser digitala 

databaser. Utvecklingen är tydlig inom humaniora, samhällsvetenskap 

och medicin, men behovet av standarder och jämförbara databasstrukturer 

inom till exempel biovetenskaperna, rymdforskningen och klimatforskningen 

framhålls också i ESFRI:s planering. Speciellt står European 

Research Observatory for Humanities and Social Sciences (EROHS), biobanker, 

bioinformatik samt biodiversitet som förslag till prioriterade infrastrukturområden. 

Dessa är centrala också för Vetenskapsrådets guide till 

infrastrukturen. 

database infrastructure Committee, disC 

Som ett resultat av Vetenskapsrådets utredningar Om forskningens infrastrukturer 

inom humaniora och samhällsvetenskap i Sverige samt Världsledande 

forskning med hjälp av svenska register, har Vetenskapsrådet under våren 

2006 inrättat en ny kommitté, Database InfraStructure Committee (DISC), 

under KFI. DISC:s uppdrag omfattar i första hand samhällvetenskap och 

medicin med fokus på individbaserade mikrodata (mikro = individ). Samtidigt 

inleder DISC en utredning om vilka forskningsdatabaser inom humaniora 

som det är angeläget att digitalisera. 



Under DISC samordnas den datainsamling som tidigare hanterades av Vetenskapsrådets 

kommitté för longitudinella databaser och som nu gäller 

stora databaser per se, forskares användning av svenska administrativa register 

vid bland annat Statistiska Centralbyrån (SCB) och Socialstyrelsen samt 

den verksamhet som sker vid Svensk Nationell Datatjänst (SND). SND 

beskrivs under egen rubrik nedan. 

DISC:s verksamhet omfattar till valda delar även den biomedicinska 

infrastruktur som krävs för insamling, lagring och bearbetning av information 

om livsstil och miljö som riskfaktorer för sjukdom, om behandling och 

uppföljning av patienter samt om prover från forskningsbiobanker, Samkörning 

av befolknings- och sjukdomsregisterdata ger unika forskningsdatabaser 

för kartläggning av mekanismer för sjukdomars uppkomst samt 

för individualiserad behandling. 

DISC har följande uppdrag och mål: 

• Ansvar för övergripande policyfrågor angående forskningsdatabaser som 

infrastruktur 

• Utveckla en enhetlig rullande planering avseende teknik och mjukvara, 

med utgångspunkt från existerande lösningar hos nationella och internationella 

aktörer 

• Utlysa och fördela resurser till uppbyggnad, underhåll och arkivering av 

forskningsdatabaser, samt till teknikutveckling, support och utbildning 

• Samordning mellan forskarsamfundet och statistikförande myndigheter 

samt mellan olika forskargrupper, lagstiftande myndigheter och etiknämnder 

i frågor som rör forskningsdatabaser som infrastruktur 

• Övervaka att forskningsdatabaser som fått infrastrukturstöd görs tillgängliga 

för forskarsamfundet 

• Kommunicera med media och allmänhet kring sekretess och integritetsfrågor 

ur ett forskningsinfrastrukturperspektiv 

• Främja internationellt utbyte och samordning i infrastrukturfrågor. 

I Vetenskapsrådets budget finns följande medel avsatta för DISC: 33,4 miljoner 

kronor 2006, 38 miljoner kronor 2007 och år 2009 beräknas DISC få en 

budget på 59,5 miljoner kronor. 

Preliminärt fördelas medlen år 2006 enligt följande: DISC 1,4 miljoner 

kronor, uppbyggnad och underhåll av databaser 21 miljoner kronor, arkivering 

5 miljoner kronor, teknik och kvalitetsutveckling 5 miljoner kronor 

och SIMSAM 1 miljon kronor. Motsvarande siffror för 2009 beräknas bli: 

DISC 1,5 miljoner kronor, uppbyggnad och underhåll av databaser 30 miljoner 

kronor, utveckling av enhetlig dokumentationsstandard för SCB, EpC, SND 

etc (tre första åren) 3 miljoner kronor, utveckling av mjukvara för distribu- 



erade databaser 10 miljoner kronor, arkivering, teknisk support och stödfunktion 

för forskare 15 miljoner kronor. Relationen investeringar / drift 

kan för närvarande inte anges med exakthet. 

DISC utlyser årligen medel för datainsamling, som får ses som en investering 

liksom uppbyggnad och utveckling av nya databaser och nya funktioner. 

svensk nationell datatjänst, snd 

Svensk Nationell Datatjänst, SND, (tidigare SSD, Svensk Samhällsvetenskaplig 

Datatjänst) har som huvuduppgift att bevara och sprida information 

om kvantitativa och kvalitativa studier inom samhällsvetenskap och 

humaniora samt inom den del av medicinen som ingår i fokusområdet för 

DISC. Datatjänsten ger möjlighet att söka och beställa datamängder från 

tiotusentals studier världen över. Den ingår i ett internationellt nätverk av 

dataarkiv. En central målsättningen är att underlätta det internationella 

utbytet av data och främja det internationella samarbetet mellan forskare. 

Datatjänsten erbjuder forskare professionell rådgivning om hur arbetet kan 

organiseras för att underlätta dokumentation och arkivering. Enligt rekommendationen 

i regeringsuppdraget Om infrastruktur inom humaniora och 

samhällsvetenskap har Vetenskapsrådet övertagit huvudmannaskapet för 

datatjänsten. I samband med organisationsförändringen har den bytt namn 

till SND och får ett vidgat uppdrag under DISC som nationell resurs för 

informationsförmedling, rådgivning, internationella kontakter samt insamling 

och lagring av vissa forskningsbaserade datamaterial som inte naturligt 

lagras vid annan organisation. 

european research Observatory for the Humanities and social sciences, erOHs 

Det är väsentligt att Sverige deltar i europeiska samarbeten för utveckling, 

underhåll och tillgängliggörande av högkvalitativa och väldokumenterade 

databaser som möjliggör transnationella studier och samarbeten. 

Inom ESFRI diskuteras ett European Research Observatory for the 

Humanities and Social Sciences (EROHS), vars mål är en struktur för bevarande 

och tillgängliggörande av forskningsdata på europeisk nivå. EROHS 

ambitioner sträcker sig betydligt längre än idag existerande europeiska samarbeten 

som European Social Survey (ESS) och Council of European Social 

Science Data Archives (CESSDA). EROHS ska verka för ”open access” av 

data, för att etablera standarder för dokumentation samt för att bygga upp 

nya digitala resurser med hög jämförbarhet i samarbete med de nationella 

eller tematiska noderna. Planerna sätter även fokus på källmaterial som för 

närvarande inte finns i digital form, samt vidareutbildning om till exempel 

hur databaser av olika slag (tvärsnitt, longitudinella, etc) byggs upp, beskrivs, 



underhålls och kvalitetssäkras. Även forskarstöd för användning av den 

digitala resursen ska ingå. 

Följande är en avsiktsförklaring för EROHS: 

”EROHS promises to strengthen interdisciplinary and cross-border collaboration and 

comparative research on a European dimension. Further, it will enhance the building of 

research infrastructure capacity in the less resourced European countries. Finally, it will 

increase the opportunities for improving knowledge on social processes and thus holds 

great potential in terms of advising European and national policy-makers on how to 

manage the challenges currently being faced by the societies of Europe.” 

Bioinformatik 

Inom det förslag till ESFRI:s roadmap som är under utarbetning ligger bioinformatik 

högst på listan över mogna infrastrukturer inom biologi och 

medicin. Storskalig datainsamling (HTP = high throughput) inom genomik, 

proteomik etc. och behovet av integrerad analys inom till exempel 

systembiologi har gjort att forskningen inom livsvetenskaperna är helt 

beroende av tillgång och bearbetning av storskaliga databaser. European 

Bioinformatics Institute (EBI), en filial till European Molecular Biology 

Laboratory (EMBL), är det största bioinformatikcentret i Europa. I underlaget 

till ESFRI:s roadmap konstateras dock att Europa ligger långt efter USA och 

Japan ifråga om satsningar på bioinformatikinfrastruktur. Resurser behövs 

för datainsamling, lagring, annotering och distribution. Såväl datorkapaciteten 

som personalstyrkan bör utökas. Svenska forskare är väl framme på 

bioinformatikområdet och både utnyttjar och bidrar till datalagring och 

programvara. Idag saknas en nationell samling på bioinformatikområdet i 

Sverige, det är därför angeläget att kartlägga behovet av organisation och 

resurser för ett nationellt bioinformatiknätverk eller center i nära anslutning 

till molekylärbiologisk och medicinsk forskning. 

Biobanker 

Det preliminära förslaget till ESFRI:s roadmap för även fram biobanker 

och biomolekylär forskning som en mogen infrastruktur inom biologi och 

medicin. Det finns stor potential för Europa att skapa en koordinerad storskalig 

kvalitetssäkrad infrastruktur för biologiska prover och därtill hörande 

biobankinformatik med rutiner för att lagra och distribuera information 

om prover och individer. Man behöver kombinera bred tillgänglighet och 

flexibilitet i hanteringen av data med säkra rutiner för integritetsskydd. En 

biologisk materialbank med prover annoterade med klinisk, molekylär och 

livsstilsinformation ger i kombination med en utvecklad bioinformatikstruktur 

unika möjligheter för translationell forskning. Genom standardi- 



sering, harmonisering och korslänkning kan man åstadkomma synergier, 

högre statistisk styrka och skalvinster. Fyra kompletterande biobanksformat 

förs fram i det preliminära förslaget till ESFRI:s roadmap: Longitudinella 

populationsbaserade kohorter, kliniska patient/kontroll populationer, populationsisolat 

och tvillingregister. 

Det är angeläget för Vetenskapsrådet att delta i det fortsatta arbetet med 

att samordna infrastrukturen för forskningsbiobanker i Sverige. Nationella 

biobanksregister är under uppbyggnad i många länder med Storbritannien 

som ett föregångsland. En utgångspunkt för Sverige utgör det av Knut & 

Alice Wallenbergs stiftelse finansierade nationella biobanksprojektet samt 

de internationella samarbeten som enskilda svenska forskargrupper deltar i 

redan i dag. De unika svenska forskningsdatabaserna kommer att ha stor betydelse 

i både nordiska och internationella samarbeten. Medicinsk information 

om den svenska befolkningen, som riskfaktorer, diagnos, behandling, 

vävnadsprover, undersökningar, blodprov, DNA, läkemedelsanvändning, 

bör kunna lagras på ett enhetligt och juridiskt och etiskt acceptabelt sätt. 

En sådan databas ger möjligheter till nya typer av studier, uppföljningar 

med mera. Arbete med biologiskt material och informationshantering kräver 

dock tillräckliga personalresurser och kunskaper hos de delar av sjukvården 

som ska utföra detta merarbete, alltså de specialiteter som hanterar 

och karakteriserar det humanbiologiska materialet. Omfattningen av detta 

strukturbehov behöver utredas närmare i samarbete med företrädare för 

sjukvårdshuvudmännen. 

digitalisering av det svenska kulturarvet 

Många humanister arbetar direkt med material från arkiv, forskningsbibliotek, 

museer och andra samlingar. Det finns värdefulla material av stor 

vikt för humanistisk forskning som ännu inte är digitaliserade. Om de vore 

digitaliserade kunde de ingå i nationella bild-, ljud-, språk- och andra forskningsdatabaser. 

Omfattande resurser kommer att krävas för digitalisering, 

dokumentation, lagring och åtkomst av dessa data. Långsiktiga prioriteringar 

blir nödvändiga och bör baseras på noggranna förstudier om till exempel 

källmaterialets innehåll och struktur, krav på sök- och analysmetoder, 

var och hur det digitaliserade materialet ska lagras, hur det ska underhållas 

och tillgängliggöras för forskarsamhället. Prioriteringarna bör göras i dialog 

mellan forskarsamhället, Vetenskapsrådets ämnesråd och KFI, samt andra 

forskningsfinansiärer. 

exempel på digitala forskningsdatabaser 

Nedan redogörs för olika typer av digitala forskningsdatabaser som infrastruktur 

inom ett flertal forskningsområden. De databaser som diskute- 



ras utgör inte en heltäckande inventering utan ska ses som typexempel. I 

och med tillsättandet av DISC (Database InfraStructure Committee) har 

Vetenskapsrådet initialt lagt en tyngdpunkt på mikrodata inom samhällsvetenskap 

och medicin, alltså individdata som länkas med personnummer 

och därmed medför särskilda integritetshänsyn. Med tanke på den unika 

konkurrensfördel som de nordiska länderna har när det gäller registerepidemiologisk 

forskning skulle samordning av infrastruktur inom Norden och 

Europa ge stora forskningsmässiga vinster. 

European Social Survey, ESS 

ESS är exempel på ett nyligen etablerat europeiskt samarbete. Inom detta 

paneuropeiska samarbete genomförs enkätundersökningar i syfte att digitalisera 

och tillgängliggöra sociala data för internationella jämförelser. ESS 

stöds av EU-kommissionen, European Science Foundation (ESF) och forskningsråd 

i 24 länder. ESS är det första projektet inom socialvetenskaperna 

som har belönats med en av Europas viktigaste vetenskapliga utmärkelser 

– Descartespriset. Sveriges deltagande i ESS finansieras gemensamt av 

Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och social vetenskap (FAS) 

och Riksbankens jubileumsfond. Sverige har i många år deltagit i liknande 

internationella jämförbara studier av attityder som exempelvis World 

Values Survey och International Social Survey Program. 

Demografiska Databasen, DDB 

Demografiska databasen har till uppgift att registrera och bearbeta huvudsakligen 

demografiska och historiska data för forsknings-, utbildnings- och 

arkivändamål samt att göra dessa data tillgängliga för forskare. Databasen 

ska även verka för vetenskapligt samarbete inom de fält där datamaterialet 

används, samt där så är lämpligt, medverka till metodutveckling (UHÄ_FS 

1990:8, 2§). DDB bygger upp, underhåller och tillgängliggör flera infrastrukturer 

för forskning, främst databasen Popum med individbiografier från 

1700- och 1800-talen för fyra större regioner. Den är den största i sitt slag i 

Europa och en av de största i världen. Idag finns 74 församlingar inregistrerade 

varav 63 är helt klara för forskning och databasen utökas kontinuerligt 

med nya församlingar. Biografierna skapas genom länkning av samtliga individnoteringar 

i alla kyrkböcker enligt metoder utvecklade av DDB. 

Global Biodiversity Information Facility, GBIF 

ESFRI:s ”list of opportunities” inkluderar en europeisk infrastruktur för 

forskning kring och bevarande av biodiversitet. Nära kopplat till detta förslag 

är Global Biodiversity Information Facility (GBIF). Sverige deltar 

genom GBIF Swe som finansieras av Vetenskapsrådet 2001-2006, med mål- 



sättning att ”Store and manage data on biological species, namely data on the 

geographical distribution, migrations and ecology of species, on available specimens 

in public collections and on valid taxon names and phylogenetic relationships.” 

Databaser för klimat och miljöforskning. 

Data som används inom klimatforskning och annan miljörelaterad forskning 

samlas in av flera myndigheter och forskargrupper. De insamlade uppgifterna 

hanteras mycket olika och eftersom det inte finns någon standard 

för dokumentation och lagring är uppgifterna från olika insamlingstillfällen 

sällan jämförbara. Data samlas in för skilda ändamål som till exempel miljöövervakning 

och för forskning, men de olika användarnas behov av data sammanfaller 

ofta. Att inte samordna insamling och lagring är ett resursslöseri 

som drabbar alla inblandade parter. KFI rekommenderar en utredning av hur 

samordning kan ske så att data som är värdefulla för forskningen inte går till 

spillo och att data blir öppet tillgängliga för forskare på ett enkelt sätt. 

Svenska Tvillingregistret, STR 

Svenska Tvillingregistret (STR) omfattar cirka 85 000 tvillingpar, både 

enäggs- och tvåäggstvillingar. Databasen innehåller enkät- och intervjusvar 

från tvillingar som deltagit i olika undersökningar sedan 60-talet. DNA 

finns insamlat och lagrat från omkring 15 000 av tvillingarna och man 

planerar att inom kort också samla in DNA från de återstående. STR är länkat 

till cancerregistret, slutenvårdsregistret, dödsorsaksregistret och medicinska 

födelseregistret. STR ingår i det europeiska infrastrukturprojektet 

GenomEUtwin. 

Humanistlaboratorier, HumLab 

Humanistlaboratorier kommer med all sannolikhet att spela en betydande roll 

i utvecklingen av humanistisk forskning framöver. Datorbaserad bearbetning 

av material, som digitalisering, uppmärkning, analys, statistisk bearbetning, 

etc, blir allt mer väsentlig. Eftersom forskare inom humaniora ofta saknar 

bakgrundskunskaper i databehandling av forskningsmaterial, kommer de resurser 

som finns på humanistlaboratorierna i form av utrustning och teknisk 

personal att bidra till utveckling inom flera befintliga forskningsområden 

och till framväxt av nya, inte minst i flervetenskapliga sammanhang. Genom 

tillhandahållandet av tekniskt stöd och utrustning som utnyttjas av forskare 

från olika ämnen, skapas förutsättningar för synergieffekter genom att 

olika forskargrupper har möjlighet att undersöka en och samma företeelse 

från olika perspektiv i ett gemensamt laboratorium. I det perspektivet blir de 

en form av core-facilities inom humaniora och samhällsvetenskap. 



Det senaste decenniet har inneburit ett genombrott för mät- och analysmetoder 

vad gäller språkligt och kommunikativt beteende. Inom Humanistlaboratoriet 

vid nya Språk- och litteraturcentrum i Lund håller en ny 

sammansatt laboratoriemiljö på att växa fram, som ger unika möjligheter 

att kombinera humanistiska och naturvetenskapliga sätt att utforska 

och förstå människan och hennes språk, kommunikation och tänkande. 

Humanistlaboratoriet vid Umeå universitet är en utvecklings- och 

forskningsplattform som utgår från informationsteknik som studieobjekt, 

verktyg, medium och kulturellt laboratorium. Här tillhandahålls teknisk 

utrustning samt användarstöd för humanistisk och samhällsvetenskaplig 

forskning inom områden som geografiska informationssystem (GIS), 

datamining, visualisering, virtuella världar och konceptuella gränssnitt 

till rika datamängder, kollaborativ konst i digitala miljöer, analys av datorspel, 

nätverksanalys (till exempel av intellektuella nätverk) och kroppslighet 

i virtuella världar. 

Ytterligare ett exempel på existerande digitala miljöer inom humaniora är 

Litteraturbanken. Denna är en resurs för digitalisering och analys av viktigare 

skönlitterära texter. Verksamheten bedrevs först som ett pilotprojekt 

finansierat av Riksbankens Jubileumsfond och finansieras sedan årsskiftet 

långsiktigt av Svenska Akademien. Mycket av det praktiska arbetet bedrivs 

av Kungliga Biblioteket och Språkbanken i Göteborg. 

Språkteknologiska resurser 

Svensk språkteknologi är välutvecklad och har hög status internationellt. 

Språkteknologi utgör en nyckelteknologi inte bara för forskning primärt 

inriktad på språk och kommunikation utan också för alla andra forskningsområden 

där informationsåtkomst är viktig, det gäller till exempel 

för textsökning. Här finns en stark strävan till nationell samverkan i syfte 

att skapa de nödvändiga infrastrukturella redskapen för internationell 

framgångsrik forskning. Denna samverkan manifesteras bland annat i 

en nationell forskarskola i språkteknologi, Graduate School of Language 

Technology (GSLT). Ytterligare ett uttryck för denna strävan till samordning 

är den gemensamma portal, www.spraakteknologi.se, som dokumenterar 

de nuvarande resurserna inom området som stora digitala tal- och 

textdatabaser, lexikala data med mera. De samverkande parterna är bland 

annat GSLT, Svenska Språknämnden, Centrum för Talteknologi vid Kungliga 

tekniska högskolan samt Språkdata i Göteborg med Språkbanken, en 

resurs som tillhandahåller korpora med olika typer av talspråk och skrivspråk, 

maskinläsbara lexikon, frekvensordböcker, terminologidatabaser 

och konkordanser. 



Andra databaser 

Forskare inom samhällsvetenskap utnyttjar mikrodata från survey-undersökningar 

och register i hög utsträckning. Det finns ett antal svenska longitudinella 

databaser av högt internationellt anseende, exempel på sådana 

är Levnadsnivåundersökningen (LNU), IDA (Individuell utveckling och 

adaption), LINDA och Betula, samt internationellt jämförande studier där 

Sverige ingår som till exempel ESS (se ovan), och ISSP (International Social 

Survey Program). Dessa datamaterial är föremål för en omfattande och 

konkurrenskraftig forskning bland framför allt ekonomer, sociologer, 

psykologer och demografer. 

Inom det utbildningsvetenskapliga området finns en omfattande databas, 

GOLD (Gothenburg Longitudinal Database), som är en sammanslagning 

av de urvalsbaserade kohortsekventiella databaserna i UGU (Utvärdering 

Genom Uppföljning; tidigare Individualstatistikprojektet) och registerbaserade 

populationsdatabaser utvecklade inom det så kallade VALUTAprojektet. 

några slutsatser som kfi dragit är bland annat följande: 

• Standarder behövs för centrala begrepp och variabelnamn, standarder för 

dataformat, dokumentation, kvalitet, flexibilitet samt kodsystem för att 

underlätta jämförelser i tid och rum. Dokumentationen av databaserna 

bör omfatta innehåll, organisation och kvalitet, hur ursprungskällan representeras 

i databasen, hur databasen upparbetats, etc. Här kan nämnas 

det internationella samarbetet The Data Documentation Initiative (DDI), 

som är ”an effort to establish an international XML-based standard for 

the content, presentation, transport and preservation of documentation 

for datasets in the social and behavioral sciences”. I sin strategiska plan 

understryker DDI vikten av att: ”establish a sustainable semantic data 

model, which should ensure that the meaning of the data are conveyed, 

fully and accurately, from the data producer to the user”. Bland andra 

större initiativ märks The Dublin Core Metadata Initiative (DCMI) som 

är en ”organization dedicated to promoting the widespread adoption of 

interoperable metadata standards and developing specialized metadata 

vocabularies for describing resources that enable more intelligent information 

discovery systems” och standarden MARC 21 som främst är en 

bibliografisk standard. 

• Ett viktigt framtidsmål är ”open access” till data av högsta vetenskapliga 

kvalitet, såväl nationellt som internationellt. I dag är en mycket liten 

del av forskningsresurserna i form av databaser fritt tillgängliga online. 

Användningen av standarder för dokumentation är snarare undantag än 



regel. Detsamma gäller relevanta metadata och dessas integration med 

data. Vetenskapsrådet bör verka för större tillgänglighet till forskningsdata, 

trots att legala och/eller kommersiella faktorer utgör stora hinder 

för ”open access” i många länder och kulturer. 

• Ett samarbete mellan SNIC och DISC är angeläget ifråga om utveckling 

av mjukvara (middleware) för distribuerade databaser. Möjligheten att 

utnyttja gridteknologi bör utredas och hög prioritet ges åt lösningar som 

tillåter smidig växelverkan med internationella databasprojekt inom ett 

brett spektrum av forskningsområden. Sverige har möjlighet att ta en 

ledande roll i detta utvecklingsarbete 

• Synergier förväntas mellan uppbyggnaden av forskningsinfrastruktur 

inom ramen för DISC och den nya forskningssatsningen the Swedish 

Initiative for Microdata research in the Social sciences And Medicine, 

SIMSAM, som Vetenskapsrådet lyser ut hösten 2006, med fokus på samhälle, 

ekonomi och hälsa. 

• Finansieringen av uppbyggnad och underhåll av databaser som forskningsinfrastruktur 

inom olika områden bör kartläggas och principer 

utarbetas för fördelning av kostnader mellan bland annat staten, myndigheter, 

landsting och olika forskningsfinansiärer. 


tidsskalor 

E-science i Sverige genomgår för närvarande en viktig strategisk fas. Under 

2005 genomfördes en utvärdering av SNIC, och en utvärdering av SUNET 

genomförs under 2006. DISC inleder sin verksamhet och organiserar sig 

under våren 2006. 

För SUNET och SNIC finns framtidsdokument med angivna tidsskalor 

för utveckling av verksamheten. DISC förväntas under 2006 ta fram en 

detaljerad framtidsvision för den kommande femårsperioden. Vetenskapsrådets 

uppföljning av verksamheten vid SUNET, SNIC och DISC bör ske 

årligen. En utvärdering av NDGF planeras till hösten 2007, en utvärdering 

av SNIC till 2008 och av SUNET och DISC till år 2009. 

sammanfattande rekommendationer för e-science 

• Att SUNET tillförs finansiering som garanterar kontinuerlig kvalitet, 

funktionalitet och hög tillgänglighet. Att SUNET fortsätter att utveckla 

engagemanget i NORDUnet och Géant och kontaktytan till datanät i övriga 

delar av världen. Att ny utvärdering av högskolenätet görs 2009. 



• Att forskarna i sina ansökningar till Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer 

inkluderar kostnader för resurser som SUNET respektive 

SNIC (och senare även DISC) förväntas tillhandahålla men som inte 

SUNET/SNIC redan tilldelats medel för, exempelvis särskilda våglängder 

eller extra lagringsutrymme för enskilda projekt. 

• Att SNIC tillförs finansiering som garanterar att dess position som central 

infrastruktur för storskaliga beräkningar upprätthålls och utvecklas. Att 

forskarskolan i vetenskapliga beräkningar, National Graduate School in 

Scientific Computing (NGSSC), ges ett vederhäftigt innehåll och långsiktigt 

stöd. Att SNIC utreder möjligheterna och formerna för samarbete 

kring en gemensam europeisk stordatorresurs. Att en utvärdering av Sveriges 

storskaliga beräkningsresurser och SNIC genomförs 2008. 

• Att SNIC i samverkan med DISC stödjer mjukvaruutveckling för distribuerade 

databaser. Sverige har möjlighet att på det här området skapa sig 

en tätposition i Europa. 

• Att DISC i sin nuvarande form i första hand fokuserar på infrastruktur 

för individbaserade forskningsdatabaser (mikrodata) inom samhällsvetenskap 

och medicin. Samtidigt inleder DISC en utredning om vilka 

forskningsdatabaser inom humaniora som det är angeläget att digitalisera. 

Att en utvärdering av DISC:s verksamhet görs senast 2009. 

• Att Svensk Nationell Datatjänst, SND, utvecklas till ett nationellt organ 

med uppgift att bevara och sprida information om kvantitativa och kvalitativa 

studier och datakällor inom samhällsvetenskap, medicin (speciellt 

epidemiologi) och humaniora, med målsättning att fungera som en 

nationell resurs för informationsförmedling, rådgivning och kompetensutveckling 

och som nod för Sveriges internationella samarbeten. 

• Att DISC och SND övervakar och aktivt deltar i planering och implementering 

av EROHS. 

• Att KFI utreder möjligheterna att skapa en nationell organisation för bioinformatikområdet, 

eventuellt med SNIC:s organisation som modell. 

• Att en organisation utvecklas kring DISC för att tillgodose behovet av 

databasinfrastruktur inom bland annat inom miljö och klimatområdet. 

Man kan ha nytta av generiska delar av utvecklingsarbetet inom DISC, 

samtidigt som standarder, dokumentation, metadata och frågor kring tillgänglighet 

är ämnesspecifika. En organisations- och arbetsstruktur bör 

skapas för utveckling och samarbete mellan olika forskningsområden 

ifråga om uppbyggnaden av digitala forskningsdatabaser som infrastruktur. 

• Att ett tydligare gränssnitt skapas mellan olika typer av infrastrukturer, 

som core-faciliteter som genererar data, själva datahanteringen och center 

för kompetensutveckling. Ett tydligare gränssnitt underlättar forskarnas 



medverkan i uppbyggnaden av infrastrukturerna och beredningsprocessen 

inom Vetenskapsrådet. 

• Att Vetenskapsrådet tillsammans med sjukvårdens huvudmän stödjer 

nationell samordning av forskningsbiobanker och patientdatabaser samt 

uppbyggnaden av populationsbaserade kohorter och kontrollpopulationer. 

• Att KFI utreder ramarna kring digitalisering av delar av det svenska kultur- 

arvet. 

• Att DISC identifierar mogna forskningsdatabaser som infrastruktur och 

stödjer deras utveckling och användning. 


Bilaga 1 

ledaMöter i kfi OCH kfi:s 

Beredningsgrupper 2005–2006 

kommittén för forskningens infrastrukturer 

Ordförande: Madelene sandström, Generaldirektör Totalförsvarets forskningsinstitut, 

FOI 

anders Brändström, professor, föreståndare för Demografiska databasen, Umeå 

universitet 

Claes fransson, professor i astrofysik, Stockholms universitet 

Hans-åke gustafsson, professor i högenergetisk tungjonsfysik, Lunds universitet 

erik Hagersten, professor i datorarkitektur, Uppsala universitet 

susanne Holmgren, professor i zoofysiologi, Göteborgs universitet 

Merle Horne, docent i lingvistik, Lunds universitet 

ulf karlsson, professor i materialfysik, Kungliga tekniska högskolan 

karl-eric Magnusson, professor i medicinsk membranbiofysik, Linköpings universitet 

karin Markides, professor, vice generaldirektör, VINNOVA 

Hans-örjan nohrstedt, docent, programchef, Formas 

Juni palmgren, professor i biostatistik, Karolinska Institutet och Stockholms 

universitet 

rune åberg, professor, huvudsekreterare, FAS 

Beredningsgrupp 1 – infrastruktur för astronomi och subatomär 

forskning 

Hans-åke gustafsson, Lunds universitet, ordförande 

Claes fransson, Stockholms universitet, vice ordförande 

paula eerola, Lunds universitet 

lars Bergström, Stockholms universitet 

Bengt gustafsson, Uppsala universitet 

tord Johansson, Uppsala universitet 

elisabeth rachlew, Kungliga tekniska högskolan 


Bilaga 1 ledaMöter i kfi OCH kfi:s Beredningsgrupper 2005–2006 

Beredningsgrupp 2 – infrastruktur för molekyl-, cell- och 

materialforskning 

ulf karlsson, Kungliga tekniska högskolan, ordförande 

karl-eric Magnusson, Linköpings universitet, vice ordförande 

inger andersson, Sveriges lantbruksuniversitet 

anne Borg, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim 

lena falk, Chalmers 

tommy nilsson, Göteborgs universitet 

ulf Olsson, Lunds universitet 

Beredningsgrupp 3 – infrastruktur för forskning om jorden och dess 

närmaste omgivning 

karin Markides, VINNOVA, ordförande 

susanne Holmgren, Göteborgs universitet, vice ordförande 

leif anderson, Göteborgs universitet 

eve arnold, Stockholms universitet 

Christopher Juhlin, Uppsala universitet 

anders karlqvist, Polarforskningssekretariatet 

donal Murtagh, Chalmers 

victoria pease, Stockholms universitet 

ian snowball, Lunds universitet 

Beredningsgrupp – infrastruktur för e-science 

Juni palmgren, Karolinska institutet/Stockholms universitet, ordförande 

erik Hagersten, Uppsala universitet, vice ordförande 

anders Brändström, Umeå universitet 

erik elmroth, Umeå universitet 

kersti Hermansson, Uppsala universitet 

ulf körner, Lunds universitet 

Bengt persson, Linköpings universitet 

elisabeth thomson, Stockholms universitet 


Bilaga 2 

arBetet Med guiden, BedöMningskriterier, 

fraMtida uppdatering 

Första steget i arbetet med infrastrukturguiden var en inventering av befintlig 

och planerad infrastruktur samt behov av nya satsningar. Utöver inventeringen 

har KFI:s fyra beredningsgrupper gjort områdesöversikter inom sina 

respektive områden där det också ingår en behovsanalys och en bedömning 

av vad som tekniskt-vetenskapligt kan förverkligas. Slutligen har beredningsgrupperna 

gett övergripande rekommendationer inom respektive 

område. Dessa gäller framförallt infrastrukturprojekt eller områden med 

mycket stor potentiell betydelse för framtida forskning eller forskningsområden. 

För de senare har rekommendationerna oftast gällt en djupare utredning 

av såväl möjligheter, tillvägagångssätt som behov eller förslag om olika 

typer av samordning av resurser. 

Som ett led i arbetet med infrastrukturguiden har KFI bland annat arrangerat 

hearings om svenskt deltagande i röntgenfrielektronlasern XFEL 

i Hamburg, kärnfysikanläggningen FAIR i Darmstadt, framtidsseminarier 

om European Spallation Source som föreslås byggas i Lund, samt om gridteknologins 

utveckling och användning. Olika instanser har bidragit med 

underlag i form av vetenskaplig information samt tekniska och ekonomiska 

råd; KFI har även tagit del av ett flertal utvärderingar och utredningar. Ett 

utkast av infrastrukturguiden har gått på remiss till Vetenskapsrådets 

ämnesråd för synpunkter. 

Universitetsledningarnas synpunkter har inhämtats vid besök vid de större 

universiteten och högskolorna: Chalmers tekniska högskola, Göteborgs 

universitet, Karolinska Institutet, Kungliga tekniska högskolan, Linköpings 

universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, 

Umeå universitet och Uppsala universitet. Fler tillfällen att inhämta 

synpunkter från universitetet och högskolor planeras under andra 

halvåret 2006. 

I början av maj 2006 presenterades ett utkast av infrastrukturguiden vid 

ett möte i Stockholm. Samtidigt öppnade ett diskussionsforum på Vetenskapsrådets 

webbplats där alla intresserade kunde lämna synpunkter under 

tio dagar. KFI har tagit del av alla synpunkter; vissa av dem har kunnat arbetas 

in i denna version av dokumentet, andra behöver utredas eller diskuteras 

ytterligare. 


Bilaga 2 arBetet Med guiden, BedöMningskriterier, fraMtida uppdatering 

KFI har sedan utifrån beredningsgruppernas översikter och synpunkter 

från forskarsamhället gjort en sammanvägd bedömning av svenska forskares 

långsiktiga behov av forskningsinfrastrukturer. Det vetenskapliga intresset 

för infrastrukturer för forskning av högsta kvalitet inom Vetenskapsrådets 

alla ämnesområden har legat till grund för den sammanvägda bedömningen. 

Specifika bedömningar har gjorts kring angelägenheten av existerande och 

planerade infrastrukturer som nått tillräcklig mognad i planeringen och har 

en väl utvecklad vetenskaplig motivering och plan för utformning, medan 

det för vissa områden eller problemställningar krävs vidare utredningar. Läs 

mer under Rekommendationer i kapitel fyra. 

Vetenskapsrådets guide för infrastrukturen har ett perspektiv på omkring 

10-20 år och kommer att revideras årligen. Nästa reviderade version är planerad 

till sommaren 2007. Slutsatserna i den kommer att användas i Vetenskapsrådets 

underlag för nästa forskningsproposition. 


Bilaga 3 

akrOnyMer 

akronym uttydning/förklaring 

2d Tvådimensionell 

3d Tredimensionell 

-gls 4th Generation Light Source, Daresbury, Storbritannien 

agata The Advanced GAmma-Tracking Array vid GSI 

alBa A new synchrotron located in Cerdanyola del Vallès, Spanien 

aliCe Detektor vid LHC-acceleratorn, CERN 

alMa Atacama Large Millimeter Array 

aManda Antarctic Muon And Neutrino Detector Array 

anka The synchrotron light source of the Forschungszentrum 

Karlsruhe 

apeX Atacama Pathfinder EXperiment 

aps Advanced Photon Source, Argonne National Laboratory, USA 

arrayexpress A new public repository for microarray based gene 

expression data, Storbritannien 

asdeX-u Tokamak vid Max Planck Institut für Plasmaforschung, 

Tyskland 

atlas Detektor vid LHC-acceleratorn, CERN 

Bessy Synkrotronljusanläggning i Berlin, Tyskland 

Betulaprojektet En longitudinell studie av åldrande, minne och demens i Umeå 

BMBf Bundesministerium für Bildung und Forschung, Tyskland 

Cars Coherent Anti-Stokes Raman Scattering, 

CClrC Council for the Central Laboratory of the Research 

Councils, Storbritannien 

Cdr Conceptual Design Report 

Celsius Acceleratorring vid TSL, Uppsala 

Cern European Organization for Nuclear Research/European 

Laboratory for Particle Physics, Schweiz 

Cessda Council of European Social Science Data Archives 

Cfel Center for Free Electron Laser Studies vid DESY, Tyskland 

CliC Compact Linear Collider, CERN 

Cngs CERN Neutrinos to Gran Sasso 

CnO Common Northern Observatory 

COst European Cooperation in the field of Scientific and 

Technical Research 


Bilaga 3 akrOnyMer 

COsy Lagringsring vid Forschungszentrum Jülich, Tyskland 

Cryring The CRYRING facility in Stockholm consists of a small 

acceleration and storage ring with electron cooling, 

a preaccelerator and two injectors. 

Ctf3 CLIC Test Facility 3, CERN 

d0 Partikelfysik experiment vid Fermilab, USA 

dante Delivery of Advanced Network Technology to Europe 

ddB Demografiska databasen, Umeå 

ddi Data Documentation Initiative 

ddt Dichloro-Diphenyl-Trichloroethane 

deMO/prOtO Efterföljare till ITER inom fusion 

dendrolab Dendrokronologiska laboratoriet vid Stockholms Universitet 

(Daterar prov med hjälp av trädrester) 

despeC Detektorsystem vid FAIR 

desy Deutsches Elektronen-Synchrotron, Tyskland 

diamond Synkrotronljusanläggning i South Oxfordshire, England 

disC Database InfraStructure Committee, Vetenskapsrådet 

dna Deoxiribonukleinsyra 

dOe Department of Energy, USA 

doris ii Synkrotroljuskälla vid HASYLAB i Hamburg, Tyskland 

eBi European Bioinformatics Institute, Hinxton, Storbritannien 

eCOrd European Consortium for Ocean Research Drilling 

efda European Fusion Development Agreement 

eisCat European Incoherent Scatter Facility 

ele European Legal Entity, stab för koordinering av EU:s 

insatser inom ITER 

elt Extremely Large Telescope 

eMBl European Molecular Biology Laboratory 

eMBO European Molecular Biology Organization 

eMMa European Mouse Mutant Archive 

enseMBl A joint project between EMBL – EBI and the Sanger 

Institute, Storbritannien 

erOHs European Research Observatory for Humanities and 

Social Sciences 

esa European Space Agency 

esfri European Strategy Forum on Research Infrastructures 

esf European Science Foundation 

esO European Southern Observatory 

esrange European Space and Sounding Rocket Range, Kiruna 

esrf European Synchrotron Radiation Facility, Frankrike 

ess European Spallation Source 



ess European Social Survey 

ess-s ESS-Scandinavia, konsortium som vill få spallationskällan 

ESS till Sverige 

eu Europeiska unionen 

euratOM European Atomic Energy Community 

eurisOl European Isotope Separation On-Line Radioactive Ion 

Beam Facility 

euro50 Föreslaget optiskt 50 metersteleskop, Lund 

euroarray A multi-disciplinary, pan-European initiative to explore 

the 3-dimensional structure and evolution of the 

European continent 

eurOBall A European collaboration to build a gamma-ray 

spectrometer for nuclear spectroscopy 

eXafs Extended X-ray Absorption Fine Structure 

eXOgaM A powerfull gamma spectrometer at the Grand Accélérateur 

National d’Ions Lourds (GANIL) 

fair Facility for Antiproton and Ion Research, Tyskland 

fas Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap 

fel Free-Electron Laser 

feMtO A femtosecond hard x-ray source at the SLS, Schweiz 

ferMi FERMI is a Single Pass FEL User Facility, Elettra, Italien 

fOi Totalförsvarets forskningsinstitut 

formas Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande 

frM ii Forschungsneutronenquelle Heinz Maier-Leibnitz, 

München, Tyskland 

ganil Grand Accélérateur National d’Ions Lourds, Frankrike 

gBif Global Biodiversity Information Facility 

gC Gas Chromatography 

gÉant The GÉANT project is a collaboration between 26 National 

Research and Education Networks (NRENs) across Europe, 

the European Commission, and DANTE. 

geOss GlobalEarth Observation System of Systems 

gev Gigaelektronvolt (1 000 000 000 eV) 

gigasunet SUNET:s nuvarande nät 

gis Geografiska informationssystem 

glast Gamma Ray Large Area Space Telescope 

gMes Global Monitoring for Environment and Security 

gOld Gothenburg Longitudinal Database 

gps Global Positioning System 

grid Grid is a type of parallel and distributed system that enables 



the sharing, selection, and aggregation of geographically 

distributed ”autonomous” resources dynamically at 

runtime depending on their availability, capability, 

performance, cost, and users’ quality-of-service requirements. 

gsi Gesellschaft für Schwerionenforschung GmbH, Darmstadt, 

Tyskland 

gu Göteborgs universitet 

HasylaB Hamburg Synchrotron Radiation Laboratory vid DESY, 

Tyskland 

HeaC High Energy Astrophysics and Cosmology, AlbaNova 

Hera Accelerator vid DESY 

Herschel Rymdteleskop drivet av ESA 

HispeC Detektorsystem vid FAIR 

Hiv Humant immunbristvirus 

HpC High Performance Computing 

HpC2n High Performance Computing Center North, Umeå 

Hpd Högpresterande datorer 

Http Hypertext Transfer Protocol 

Humlab Humanistlaboratorier 

iaea International Atomic Energy Agency 

iCdp International Continental Scientific Drilling Program 

iceCube IceCube is a one-cubic-kilometer international high-energy 

neutrino observatory being built and installed in the clear 

deep ice below the South Pole Station 

ida Individuell utveckling och adaption 

ietf Internet Engineering and Technical Forum 

ifMif International Fusion Materials Irradiation Facility 

ilC International Linear Collider 

ill Institut Laue-Langevin, neutronkälla i Grenoble, Frankrike 

infn National Institute of Nuclear Physics, Italien 

iOdp Integrated Ocean Drilling Program 

ip Internet Protocoll 

ipy International Polar Year 

isf Institutet för solfysik, KVA 

isi Institute for Scientific Information 

isis Neutronkälla vid CCLRC Rutherford Appleton Laboratory, 

Storbritannien 

isOlde On-Line Isotope Mass Separator vid CERN 

issp International Social Survey Program 

iter International Tokamak Experimental Reactor 

JdeM Joint Dark Energy Mission 



Jet Joint European Torus, Storbritannien 

JWst James Webb Space Telescope 

kaW Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 

kfi Kommittén för forskningens infrastrukturer, Vetenskapsrådet 

ki Karolinska institutet 

kM3net KM3NeT is a future deep-sea research infrastructure 

hosting a neutrino telescope with a volume of at least one 

cubic kilometre to be constructed in the Mediterranean Sea. 

ktH Kungliga Tekniska högskolan 

kva Kungl. Vetenskapsakademien 

lCls Linac Coherent Light Source vid SLAC, USA 

lC-mass spec Liquid Chromatography (LC) and LC/Mass Spectrometry 

lHC Large Hadron Collider, CERN 

linda Longitudinell individdatabas 

lisa Laser Interferometry Space Antenna 

liu Linköpings universitet 

llB Laboratoire Léon Brillouin, Gif-sur-Yvette, Frankrike 

lMv Lantmäteriverket 

lnl Legnaro National Laboratories, Italien 

lnu Levnadsnivåundersökningen 

lOfar Low Frequency Array, Nederländerna och Tyskland 

lu Lunds universitet 

lunarC A center for scientific and technical computing for research 

in the southern region of Sweden, Lund 

Mast Mega-Ampere Spherical Tokamak, Storbritannien 

MaX-lab Synkrotronljusanläggning i Lund 

MC2 MEMS structures and for nanotechnology at the Department 

of Microtechnology and Nanoscience, Chalmers 

MeMs Micro-Electro-Mechanical Systems 

Myfab Nätverk för mikrofabrikationslaboratorier i Sverige 

Mou Memorandum of Understanding 

Mri Magnetic Resonance Imaging. 

Mrs Magnetic Resonance Spectroscopy 

nasa National Aeronautics and Space Administration, USA 

nCBi National Center for Biotechnology Information, USA 

ndgf Nordic Data Grid Facility 

ndsC Network for the Detection of Stratospheric Change 

ngssC National Graduate School in Scientific Computing 

niH National Institutes of Health, USA 

nist National Institute of Standards and Technology, USA 

nMr Nuclear Magnetic Resonance, kärnmagnetisk resonans 



nordsync Nordiskt konsortium för deltagande i ESRF 

nOrdunet The Nordic Internet highway to research and education 

networks in Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden 

nOt Nordic Optical Telescope, La Palma, Spanien 

nren National Research and Education Networks 

nsC Nationellt superdatorcentum i Linköping 

nsf National Science Foundation, USA 

nustar Kollaboration vid FAIR 

Odin A Swedish Submillimetre Wave Satellite for Astronomy 

and Aeronomy 

Optosunet Nästa generation av SUNET 

OsO Onsala Space Observatory 

OWl OverWhelmingly Large Telescope 

paMela Payload for Antimatter-Matter Exploration and Lightnuclei 

Astrophysics 

panda Kollaboration vid FAIR 

pdC Center for Parallel Computers, KTH 

petra iii A new high-brilliance synchrotron radiation source at 

DESY, Tyskland 

pHeniX Partikelfysikexperiment vid Brookhaven, USA 

pitaC US President’s Information Technology Advisory Committee 

planck Satellite designed to image the anisotropies of the Cosmic 

Background Radiation Field over the whole sky, with 

unprecedented sensitivity and angular resolution 

pogO Polarized Gamma-ray Observer 

prins Pan-European Research Infrastructure for Nano-Structures, 

EU-nätverk 

psi Paul Scherrer Institut, Villingen, Schweiz 

QCd Kvantkromodynamik 

r&d Research and Development 

rBs Rutherford Back Scattering 

reX-isOlde Radioactive Beam EXperiment at ISOLDE, CERN 

rfX Reverserade pinchen i Padua, Italien (fusionsexperiment) 

riCH Ring Imaging Cherenkov detector vid Brookhaven, USA 

rising Rare Isotope Spectrocopic INvestigations at GSI, Tyskland 

rna Ribonukleinsyra 

rt-pCr Reverse Transcription-Polymerase Chain Reaction 

sars Severe Acute Respiratory Syndrome 

sase Self Amplified Spontaneous Emission 

sCB Statistiska centralbyrån 

sdss Sloan Digital Sky Survey 



sgi Statens geotekniska institut 

sgu Sveriges geologiska undersökning, 

sgi-lab SGI – Laboratorium Geoteknik 

siMs Secondary Ion Mass Spectrometry 

siMsaM Swedish Initiative for research on Microdata in the Social 

And Medical sciences 

sinQ Swiss Spallation Neutron Source vid PSI, Schweiz 

sirna small interfering RNA 

ska Square Kilometre Array 

slaC Stanford Linear Accelerator Center, USA 

sls Swiss Light Source, Schweiz 

slu Sveriges lantbruksuniversitet 

sMHi Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 

snaC Swedish National Allocation Committee, Vetenskapsrådet 

snap SuperNova/Acceleration Probe 

snd Svensk Nationell Datatjänst 

sniC Swedish National Infrastructure for Computing, 

Vetenskapsrådet 

snp Single-Nucleotide-Polymorphism 

sns Spallation Neutron Source, Oak Ridge, USA 

soleil Synkrotronljusanläggning i GIF-sur-YVETTE, Frankrike 

sparC Sorgente Pulsata Auto-amplificata di Radiazione Coerente, 

vid INFN, Italien 

spear Sykrotronljuskälla vid SSLR, USA 

spiral Radioactive Ions Production and on-Line Acceleration 

System vid GANIL 

spring8 Japanese 3rd generation synchrotron radiation facility 

sps Super Proton Synchroton, CERN 

ssd Svensk Samhällsvetenskaplig Datatjänst 

ssf Stiftelsen för Strategisk Forskning 

sslr Stanford Synchrotron Radiation Laboratory, USA 

strp Short Tandem Repeat Polymorphism 

str Svenska tvillingregistret 

su Stockholms universitet 

sunet Swedish University computer NETwork 

swegrid A Swedish national computational resource, consisting of 

600 computers in six clusters at six different sites across 

Sweden 

sWepOs Ett nationellt nät av fasta referensstationer för GPS 

t2k Neutrino-oscillationsexperiment som planeras i Japan 



terena Trans-European Research and Education Networking 

Association 

tesla The Superconducting Electron-Positron Linear Collider 

vid DESY, Tyskland 

tev Teraelektronvolt (1 000 000 000 000 eV) 

teXtOr Tokamak i Jülich, Tyskland 

tMp Transcriptomics, Proteomics, Metabonomics 

tOf-siMs Time-of-Flight Secondary Ion Mass Spectrometry 

topoeurope 4D Topography Evolution in Europe 

tOre-supra Tokamak i Cadarache, Frankrike 

tornado Dator i Linköping för detaljerade klimatstudier 

tsl The Svedberg-laboratoriet i Uppsala 

ugu Utvärdering genom uppföljning 

uHÄ-fs Universites- och högskoleämbetets författningssamling 

uk United Kingdom (Storbritannien) 

umu Umeå universitet 

uniCC Unix Numeric Intensive Calculations at Chalmers 

uniprot Universal Protein Resource, USA 

uppMaX Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced 

Computational Science 

usC Ultrafast Science Center vid Stanford, USA 

usr Ultimate Storage Ring 

uu Uppsala universitet 

W-7aXstellarator 

Fusionsexperiment i Greifswald, Tyskland 

valutaprojektet 

Databas som inkluderar alla svenskar födda 1972 – 1984, 

totalt cirka 1,4 milj människor 

Wasa Wide Angle Shower Apparatus vid CELSIUS 

vinnOva Verket för innovationssystem 

vlBi Very Long Baseline Interferometry 

vlt Very Large Telescope, ESO 

vlti Very Large Telescope Interferometer, ESO 

WMap Wilkinson Microwave Anisotropy Probe 

vuv Vacuum-ultraviolet 

Xfel X-Ray Free-Electron Laser 

XMl Extensible Markup Language 


En tendens inom många vetenskapsområden är att gemensam forskningsinfrastruktur, från 

avancerade laboratorier till beräkningsresurser och databaser, får allt större betydelse för 

forskares möjligheter att bedriva ledande forskning. Verktygen för forskningen har ofta blivit 

så avancerade att samverkan i en region eller till och med internationellt har blivit nödvändig. 

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen är Sveriges första långsiktiga plan för forsknings- 

infrastruktur. Tyngdpunkten ligger på områdesöversikter där existerande och planerad infra- 

struktur sätts i sitt sammanhang. I rapporten förs det fram ett antal rekommendationer där 

mogna infrastrukturprojekt med stor betydelse för framtida forskning identifieras. Dessutom 

nämns ett antal områden där ytterligare utredningar behövs. 

Regeringsgatan 56 103 78 Stockholm Tel 08-546 44 000 Fax 08-546 44 180 vetenskapsradet@vr.se www.vr.se 

Vetenskapsrådet är en statlig myndighet som utvecklar och finansierar grund- 

forskning av högsta kvalitet inom alla vetenskapsområden. Vetenskapsrådet 

arbetar med forskningsfinansiering, strategi och analys samt forskningsinformation. 

Målet är att Sverige ska vara en ledande forskningsnation. 

ISSN 1651-7350 

ISBN 91-7307-096-3

vetenskapsrådets guide till infrastrukturen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?