Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet

utkast till långsiktig plan för infrastruktur, 9 maj 2006
och kommer att fortsätta ske i stora internationella samarbeten, men även betydande
svenska insatser kommer att bli nödvändiga. I ett internationellt perspektiv är Sverige
framstående inom bioinformatik och det vore önskvärt att behålla denna tätposition.
• En funktion för samordning av språkteknologi bör finnas hos den nya språkvårdsorganisationen
så att resurser bättre kan samordnas och förutsättningarna för att
medverka inom större samverkansprogram inom Norden och EU förbättras.
Språkvårdsorganisationen bör exempelvis långsiktigt verka för att uppmärkta och
representativa text- och taldatabaser utvecklas.
• Humanistlaboratorier kommer med all sannolikhet att spela en betydande roll i
utvecklingen av humanistisk forskning framöver. Digitalisering och datorbaserad
bearbetning blir allt mer väsentlig. De resurser som finns på humanistlaboratorierna
bör positivt bidra till utveckling inom befintliga forskningsområden och till
framväxandet av nya, inte minst i flervetenskapliga, sammanhang.
Framtidsplaner och rekommendationer
• I en framtidsvision bör databaser som finansieras med rådsmedel vara tillgängliga
online. Standarder bör fastställas för centrala begrepp och variabelnamn samt
kodsystem underlätta jämförelser i tid och rum. Dokumentation och metadata bör följa
internationella standarder. Här kan nämnas det internationella samarbetet The Data
Documentation Initiative (DDI), som är ”an effort to establish an international XMLbased
standard for the content, presentation, transport and preservation of
documentation for datasets in the social and behavioral sciences”. I sin stategiska plan
understryker DDI vikten av att: “establish a sustainable semantic data model, which
should ensure that the meaning of the data are conveyed, fully and accurately, from
the data producer to the user”
• Man bör värna om fortsatt uppbyggnad av individdatabaser inom samhälls-, beteende-
och folkhälsovetenskaperna. En möjlig strategi vore att databaser av mindre
omfattning stöds enligt samma principer som dyrbar utrustning medan databaser som
kvalificerar som forskningsinfrastrukturer jämställs med nationella anläggningar och
faciliteter.”
• KFI avser övervaka den nationella samordningen av biobanker och medverka till en
ökad samordning mellan olika sjukvårdshuvudmän (landsting, kommuner m.fl.) och
forskargrupper så att biobanker blir en tillgänglig och användbar infrastruktur.
• Man bör utreda förutsättningar för att digitalisera viktiga och centrala forskningsmaterial
som nu lagras i pappersform eller på andra icke-digitala media. Detta torde
vara särskilt viktigt inom humaniora. Här krävs insatser från forskarsamhället att
identifiera och prioritera sådana bland sådana material, samt att tillräckliga resurser för
digitalisering, dokumentation, lagring och åtkomst av dessa data tillskapas.
• Samarbetet mellan SNIC och DISC bör uppmuntras. Det finns potential till rationaliseringsvinster,
tillgänglighetsvinster och kvalitetsvinster för forskarsverige med ett
sådant samarbete.
• Vetenskapsrådet bör delta i planeringen av EROHS samt utvärdera hur EROHS
påverkar organisationen svensk forskningsinfrastruktur.
• Man bör bidra till att skapa en eller flera samverkande nationella resurser och infrastrukturer
för biobankinformatik, bioinformatik, systembiologi och biostatistik.
Förutom hanteringen av molekylära databaser bör dessa engagera sig i uppbyggnaden
av kliniska forskningsdatabaser (inkl biobanker) och i kartläggningen av existerande
longitudinella svenska forskningskohorter avseende demografiska data, livsstil och
hälsa.
Sida 64 av 88