Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet

utkast till långsiktig plan för infrastruktur, 9 maj 2006
Resursplattformarna och cellbiologisk metodik av allehanda slag måste utredas ytterligare och
man behöver då engagera landets mest framstående experter på dessa områden. Detta arbetet
måste också tillåtas ta en viss tid. Frågan om finansiering och uppbyggnad av infrastruktur är
en helt grundläggande och determinerande fråga för vilken forskning som kan bedrivas vid
våra universitet. Forskningsinfrastrukturen bör därför noggrant prioriteras i dialog med
universiteten och universitetssjukhusen så att den fyller den högkvalitativa, excellenta,
forskningens behov, dvs. blir till för den forskning som vi har som uppgift att stödja. En
balanserad avvägning behöver också göras när det gäller satsning på utrustning respektive på
teoretisk och praktisk kompetens
När man beaktar behovet av infrastruktur så bör man också göra en avvägning mellan vad
som måste erbjudas lokalt och vad som kan erbjudas genom en samlad nationell eller regional
resurs. Nedan följer förslag på de behov och områden som är relevanta inom den
biomedicinska forskningen och som har potential att kunna ges som centraliserade resurser
(core-facliteter men och annan typ av infrastruktur).
Biobanker
Detta faller inte inom beredningsgrupp 2 men har mycket hög prioritet inom biomedicinsk
forskning. Frågan bedrivs förnärvarande okopplad mellan landstingen, vetenskapsrådet och
andra finansiärer som tex. Wallenbergstiftelsen. KFI bör ta en ledande roll i denna fråga
eftersom den är mycket komplex i sin natur och har flera knutpunkter som måste
överkommas. Tex, ägarrätt, offentlighetsprincipen kontra patient sekretess, standarder,
tillgångsprinciper-när är ett projekt av sådan karaktär och nytta att tillgång till material ges.
Etiska bedömningar. KFI bör ta initiativ till att bättre belysa hur biobanker skall samordnas i
Sverige. Vi har, tack vare våra unika register och homogena befolkningsunderlag världsunika
möjligheter att skapa stora och informativa biobanker. Nu sker samordning lokalt inom
universiteten och landstingen som var och en gör egna inventeringar. VR-M bör också vara
engagerad i detta arbete. Biobanksarbete gäller i grunden arbete med biologiskt material och
kräver tillräckliga personalresurser och kunskaper hos de delar av sjukvården som ska utföra
detta merarbete, dvs. de specialiteter som hanterar och karakteriserar det humanbiologiska
materialet. Detta kan gälla t.ex. läkare och personal inom kirurgiska specialiteter, patologi och
cytologi, klinisk kemi, klinisk bakteriologi, immunologi m.fl. Behoven gäller även i samband
med “förädling” av biologiskt material, registrering av forskningsdata och material.
Biobanksfrågor har en tendens att cirkulera kring teoretiska frågor, stora databaser och
kohorter av försökspersoner. I själva verket är den grundläggande verksamheten ett merarbete
inom sjukvården som kan bli av en betydande omfattning om det biologiska materialet
verkligen ska kunna göras tillgängligt för forskning. Omfattningen av detta strukturbehov är
inte överblickbar för närvarande utan behöver utredas närmare i samarbete med landstingets
företrädare. Man bör utreda möjligheterna till ett nationellt biobanksregister med bl.a. likartat
säkert förvaringssätt men lokal förvaring; möjlighet till likartade metoder för analys av
proteiner, metaboliter, RNA och DNA för att möjliggöra samordning av lokalt analyserade
prover; central bioinformatisk metodutveckling; uppkoppling till centrala persondata som
folkbokföring, cancerregister och andra medicinskt relevanta register. En rad initiativ med
större eller mindre deltagande och omfattning finns på området.
Databaser
Detta faller inte heller inom beredningsgrupp 2 men har mycket hög prioritet inom
Sida 34 av 88