Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet

utkast till långsiktig plan för infrastruktur, 9 maj 2006
dynamik inom materialvetenskap, bildning av attosekunds laserpulser, enmolekylsavbildning
samt forskning på effektiv ljusinfångning och solenergiomvandling på molekylär nivå.
Utveckling kring frielektronlasrar
Genom utvecklingen av frielektronlasrar med ultrakorta pulser i röntgenområdet kommer helt
nya forskningsfält att öppnas. Denna utveckling är mycket spännande och stora genombrott
inom flera områden kan förväntas. Det skall dessutom noteras att svenska forskargrupper och
universitet är engagerade på bred front i frielektronlaserforskningen. Detta bekräftades under
den ”hearing” om det svenska deltagandet i EXFEL som KFI nyligen genomförde. Det är
därför extra viktigt att KFI/VR noga bevakar denna utveckling.
I ett första steg skall Sverige följa upp det MOU som Generaldirektören undertecknade och
bli medlem i EXFEL, Hamburg. Dock skall noteras att utvecklingen vid LCLS, Stanford
kommer att starta cirka tre år innan EXFEL. Med tanke på de traditionellt starka svenska
engagemanget vid Stanford i allmänhet och inom synkrotronljus- och
frielektronlaserforskning i synnerhet bör VR om möjligt även söka en överenskommelse med
LCLS, alternativt stödja forskargrupper som engagerar sig i projektet.
Utvecklingen kring andra mjukröntgenlasrar i Europa (FERMI, SPARC, 4-GLS, BESSY-
FEL) skall följas och KFI får ta ställning till denna utveckling beroende på svenskt
användartryck och resultatet av prioriteringen gjord inom ESFRI.
Neutronspridning
Tillgång till neutronstrålning är en viktig del av den globala forskningsinfrastrukturen, och är
även viktig ur ett svenskt perspektiv. Sverige har idag ca 100 forskare, brett representerade
inom natur- och teknikvetenskaperna, som använder sig av neutronspridning i sin forskning.
Tillämpningarna för neutronspridning spänner över många fält av stor strategisk betydelse;
materialvetenskap, energiforskning, nano- och bioteknologi, samt medicin, och omfattar olika
typer av experiment såsom diffraktion, inelastisk och kvasielastisk spridning,
lågvinkelspridning och reflektivitet. De flesta neutronanvändarna är också användare av
röntgenstrålning, som en kompletterande metod, och är därför även aktiva på
infrastrukturanläggningar inom synkrotronljusområdet, såsom ESRF och MAX-lab.
Svenska forskare gör neutronexperiment framförallt vid ett antal olika europeiska
anläggningar, men det existerar även en viss svensk aktivitet utanför Europa, t.ex. vid NIST
(USA). De europeiska anläggningar som främst används är ILL, ISIS, SINQ (PSI) och LLB,
men inom en snar framtid kan man förvänta sig även en signifikant aktivitet vid den nya
anläggningen FRM II I München. I april 2005 undertecknade Sverige (genom VR) ett
kontrakt med ILL, för tillfället världens kraftigaste neutronkälla, om partnerskap som ger
svenska forskare tillgång till stråltid vid anläggningen. Detta första kontrakt löper dock ut vid
årskskiftet 2006/2007 och måste alltså omförhandlas under 2006. Ett möjligt scenario är att
Sverige lierar sig med andra stater inom formen för ett konsortium för att gemensamt kunna
vara en större och mera signifikant partner vid anläggningen.
ISIS, SINQ, LLB och FRM II är alla partners inom europeiska programmet NMI3 (“The
Integrated Infrastructure Initiative for Neutron Scattering and Muon Spectroscopy”). Ca. 10
Sida 28 av 88