Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet
Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet
Framtiden för svensk forskningsinfrastruktur – utkast - Vetenskapsrådet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Synkrotronljusforskning<br />
<strong>utkast</strong> till långsiktig plan <strong>för</strong> infrastruktur, 9 maj 2006<br />
Synkrotronljus skapas i stora lagringsringar när elektroner accelereras till hastigheter mycket<br />
nära ljushastigheten. När dessa relativistiska elektroners bana böjs av i ett magnetfält skapas<br />
elektromagnetisk strålning som kallas synkrotronljus. Denna typ av ljus har unika egenskaper<br />
i form av intensitet, polarisation, avstämbarhet och kollimering.<br />
Synkrotronljus används av forskare inom ett mycket stort antal vetenskapsgrenar, från<br />
grundläggande fysik och kemi till biologi/medicin och materialvetenskap/teknik. Totalt<br />
använder över 1000 forskare och studenter i Sverige synkrotronljus i sin verksamhet. Ett stort<br />
antal (>10) anläggningar över hela världen används men <strong>för</strong> tillfället koncentreras det <strong>svensk</strong>a<br />
utnyttjandet till MAX-LAB i Lund och ESRF i Grenoble.<br />
Forskningen med synkrotronljus befinner sig i en snabb utveckling såväl på maskinsidan som<br />
tillhörande instrumentering. För närvarande byggs flera nya anläggningar i Europa, av vilka<br />
kan nämnas Diamond i England, Soleil i Frankrike, Petra III i Tyskland och Alba i Spanien.<br />
Befintliga synkrotronljuslaboratorier<br />
MAX-LAB<br />
MAX-LAB (www.maxlab.lu.se) är ett nationellt laboratorium <strong>för</strong> forskning med<br />
synkrotronljus och högenergetiska elektroner och är beläget i Lund. Laboratoriet har nära 700<br />
användare per år från omkring 30 olika länder. Forskning bedrivs inom ett <strong>för</strong> <strong>svensk</strong>a<br />
<strong>för</strong>hållanden mycket stort antal områden och alla landets stora universitet och högskolor har<br />
forskare som gör experiment vid MAX-LAB. Stråltid <strong>för</strong> experiment vid MAX-LAB, liksom<br />
vid de flesta synkrotronljuslaboratorier, erhålls via en experimentansökan som bedöms av en<br />
internationell programkommitté. Vid denna bedömning tas enbart hänsyn till <strong>för</strong>slagens och<br />
forskarnas vetenskapliga excellens. Behovet av stråltid överskrider tillgången med mellan en<br />
faktor två till sex beroende på strålrör och experiment.<br />
Forskningen vid MAX-LAB är baserad på tre lagringsringar <strong>för</strong> elektroner. Av dessa är<br />
MAX-I ringen (550 MeV) den äldsta och forskningen vid MAX-I har nu varit tillgänglig <strong>för</strong><br />
användare i snart 20 år. MAX-III (700 MeV) är den nyaste och forskningen vid denna ring<br />
håller nu på att startas. Huvuddelen av verksamheten ut<strong>för</strong>s dock vid MAX-II-ringen (1.5<br />
GeV) som nu varit i drift i cirka 10 år.<br />
VR och andra forskningsfinansiärer har ett flertal gånger utvärderat verksamheten och den har<br />
alltid befunnits hålla högsta kvalitet. En bidragande faktor till framgången med MAX-LAB är<br />
att man genom ett mycket innovativt och genialiskt arbete inom acceleratorfysik/teknik vunnit<br />
världsrykte genom unikt kostandseffektiva och samtidigt högkvalitativa konstruktioner.<br />
Forskningen har även lett till <strong>svensk</strong>a teknikutvecklingar inom bland annat<br />
elektronspektroskopi och röntgenspektroskopi, vilket skapat nya <strong>för</strong>etag och verksamheter<br />
utan<strong>för</strong> akademin.<br />
ESRF<br />
Sida 20 av 88
Change language